saken så, spelar han inte herre över hjorden och blir inte stolt och högmodig, utan han lyder rådet: ”Ödmjuka eder därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid; medan ni kasta allt edert bekymmer på honom, ty han vårdar sig om eder.” Det är verkligen en källa till uppmuntran för en ödmjuk tillsyningsman att inse att han inte behöver bära hela bördan själv. Han uppmanas att se upp till Gud för att få vägledning, när han skall reda ut problem, och han kan kasta alla sina bekymmer på Gud, i det att han vänder sig till Guds ord för att få vägledning och söker Gud i bön. Han står inte heller ensam när han utsätts för förföljelse från Satans värld. Såsom Petrus sade: ”Samma ting i fråga om lidanden fullbordas i hela sammanslutningen av edra bröder i världen. Men sedan ni hava lidit en liten tid, skall all oförtjänt godhets Gud, som kallade eder till sin eviga härlighet i förening med Kristus, själv avsluta eder utbildning, han skall göra eder fasta, han skall göra eder starka.” (1 Petr. 5:1—10, NW) Tillsyningsmän har goda skäl att fatta mod.

17. Vem är det alltså som framför alla andra ger oss styrka, och varför är det så?

¹⁷ Det råder inget tvivel om att Jehova själv ger sitt folk styrka. Det är han som har inspirerat nedskrivandet av dessa uppmuntrande ord, som vi har begrundat. De löften som finns i hans eget ord, bibeln, fyller oss med hopp. Han har undervisat oss, så att vi framgångsrikt kan ta itu med livets problem. När han står bakom oss, kan vi stå fasta till och med när vi står öga mot öga med motståndet från världen. Med David säger vi fördenskull: ”Jehova är min styrka och min sköld. På honom har mitt hjärta förtröstat, och jag har blivit hjälpt, så att mitt hjärta jublar, och med min sång skall jag lova honom. Jehova är en styrka för sitt folk.” — Ps. 28:7, 8, NW.

Hur man ger uppmuntran åt andra

 1. Varför är det en kristen plikt att ge uppmuntran åt andra, och vilka utomordentliga exempel har vi i detta avseende?

ALLA har vi tillfällen att ge uppmuntran åt andra, och hur stor blir inte de andras uppskattning, om vi gör gott bruk av dessa tillfällen! Jehova är den främste i att ge uppmuntran; han förlåter oss våra tillkortakommanden, bygger upp vårt hopp och styrker oss för de prövningar och det verk som väntar oss. Hans Son, Jesus Kristus, visade sig också vara en som uppmuntrade dem som hade goda hjärtan. Han visade medlidande med de sjuka och hemsökta och var ett gott föredöme för sina lärjungar genom att intimt samarbeta med dem i verket att predika de goda nyheterna, ja, han gav till och med ut sitt liv för dem. (Joh. 15:13) Apostlarna insåg också att om de rätt skulle kunna fullgöra sitt uppdrag, räckte det inte med att de effektivt kunde utföra predikoverket, utan de måste också ge kärleksfull uppmuntran