Förgicks en gång i tiden en hel värld?

FÖR någon tid sedan lade några forskare vid en medicinsk fakultet i Detroit i USA en bit av en vävnad från en hårig mammut, som under mycket lång tid varit frusen, under ett elektronmikroskop. De kunde till sin förvåning identifiera enskilda röda och vita blodkroppar — någonting som aldrig förut hade gjorts i vävnad som var så gammal.

Vad var det som snabbfryste de forntida mammutarna och bevarade dem så fullständigt? Vetenskapsmän kan bara gissa. En teori har framförts av den brittiske astronomen Fred Hoyle. Han menar att det plötsliga utplånandet kunde bero på en sammanstötning mellan jorden och en asteroid eller en komet. Han gör gällande att detta skulle ha kunnat fylla atmosfären med dammpartiklar som utestängde solljuset, så att mammutarna, som ingenting kunde se på grund av mörkret, förirrade sig ut i träsken där de senare blev infrysta. Det är en ganska långsökt tanke, eller hur?

Fastän Hoyles teori är osannolik, erkänner den åtminstone ett viktigt faktum: Något slag av katastrof måste nödvändigtvis ha inträffat. Men vad var detta för slags katastrof? Var det bara en astronomisk olyckshändelse, eller var det någonting mera avsiktligt?

Någon kanske säger: ”Vem bryr sig om vad orsaken var till det? Har det någon verklig betydelse för någon annan än mammutarna?” Svaret är: Ja! Hur förhåller det sig om mammutarna inte överraskades av en kosmisk olycka, utan det var ett avsiktligt verkställande av dom mot en hel värld? Antag dessutom att ett liknande verkställande av dom väntar den nuvarande generationen av mänskligheten. Skulle du då inte önska veta någonting om det?

”Löjligt!” genmäler skeptikern. ”Domar som verkställs genom katastrofer händer bara inte i världsomfattande skala. Det finns ingen historisk redogörelse om något sådant!”

Det finns emellertid en sådan redogörelse! Första Moseboken, kapitel sju, i bibeln redogör för en världsomfattande flod som för 43 århundraden sedan utplånade alla former av liv. Berättelsen visar att det fanns en orsak till denna katastrof. ”Jorden uppfylldes av våld ... [och] var fördärvad.” (1 Moseboken 6:11, 12) Syndafloden var en dom mot den onda generation som var ansvarig för detta våld. Detta var en drastisk åtgärd, men det var nödvändigt med syndafloden för att rädda jorden från fullständigt fördärv. Gud gjorde därför i sin kärlek anordningar för att Noa och hans familj skulle överleva. Det var åtta personer, som inte var bland dem som fördärvade jorden.

Hände detta verkligen? Berättelser om en alltomfattande flod finns bevarade i många folksägner. Det finns omkring 150 kända exempel. En sådan omfattande katastrof förklarar sannerligen långt bättre vad som hände mammutarna än Hoyles teori om att de frös ihjäl i träsk. Alldeles som forskare har sagt: ”Dessa djurrester hittades inte i floddeltan, träsk eller flodmynningar, utan fanns utspridda över hela landet.” Dessutom skulle inget träsk som sakta frös kunna orsaka den drastiska, plötsliga och stora sänkningen av temperaturen, som man på grund av undersökningar av celler kunnat beräkna var minus 100 grader Celsius!

”Men något sådant kan inte hända i dag!” påstår bespottare. Men bibeln visar att vi lever i de ”yttersta dagarna” för denna tingens ordning. (2 Timoteus 3:1—5; Matteus 24:3—14) Vem kan förneka att människor återigen ”fördärvar jorden”? (Uppenbarelseboken 11:18) Vilken generation har någonsin sett mer våld än vår, med två världskrig som tog många millioner människors liv i detta århundrade? Alldeles som i Noas dagar gör Gud anordningar för att uppriktiga och ärliga människor skall överleva den kommande tillintetgörelsen, men många är inte intresserade av dessa anordningar.

Lägg märke till vad bibeln säger angående skeptiker som skrattar åt möjligheten av en kommande dom: ”Detta skall ni först och främst veta, att i de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’”

Vad har detta att göra med syndafloden på Noas dagar? Bibeln svarar: ”I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten. Men genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” — 2 Petrus 3:3—7.

Låter dessa bespottares sätt att resonera välbekant? Det bör det göra. Detta är det slags resonemang som ligger till grund för evolutionsteorin, vilken förnekar syndafloden och förkastar tanken på en framtida räkenskap inför Gud. De säger i själva verket: ”Vi har inte sett någon dramatisk straffdom från Gud i vår livstid; inte heller har våra förfäder sett det. Efter vad vi kan se fortsätter processerna i naturen framåt i lugn takt och kräver många millioner år för att förändra saker och ting i global skala. Varför skulle vi då oroa oss över en plötslig, världsomfattande olycka?”

Ett sådant tänkesätt är farligt! Det är sant att det kan tyckas återspegla det sätt på vilket processerna i naturen verkar i dag, men det ignorerar fullständigt det varnande exemplet med syndafloden. Människor som tänker på detta sätt vägrar att erkänna det förhållandet att det inträffade en syndaflod. De gör det inte på grund av brist på bevis, utan därför att det är ”i överensstämmelse med deras önskan”. De önskar inte vara ansvariga inför Gud.

Men önsketänkande kommer inte att förändra fakta! Det var verkligen en världsomfattande syndaflod i Noas dagar, alldeles som det verkligen kommer att bli en världsomfattande räkenskapens dag för den nuvarande generationen. (Matteus 24:32—34) Är du inte skyldig dig själv och din familj att undersöka hur ni skall kunna överleva den kommande domen?