Var rika på rätta gärningar

”Bjud dem som äro rika i den närvarande tingens ordning att icke vara övermodiga, men att bygga sitt hopp, icke på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på rätta gärningar.” — 1 Tim. 6:17, 18, NW.

 1. Vilket råd gav Jesus i fråga om skatter?

Kristus Jesus gav detta råd: ”Sluta upp med att samla skatter åt eder på jorden, där mal och rost förtära och där tjuvar bryta sig in och stjäla. Samla i stället skatter åt eder i himmelen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar icke bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Hur kan människor på jorden samla skatter i himmelen? — Matt. 6:19—21, NW.

 2. Vad övergår dyrbara metaller och stenar i värde, hur vinner man det, och vad betyder det för dem som äger det?

² Höjd över all jämförelse med silver och guld är Jehovas sanning: ”Tag min undervisning i stället för silver och kunskap hellre än utvalt guld, ty vishet är bättre än juveler, och intet som du kan åstunda kan jämföras därmed.” För att vinna den måste man ropa efter den, leta reda på den, ivrigt söka efter den: ”Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten, om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt, då skall du förstå HERRENS [Jehovas] fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.” Att finna den och tillämpa den är att finna frid, lycka och evigt liv: ”Lycklig är den man, som finner visheten, och den man som undfår förstånd, ty vinsten från den är bättre än vinsten från silver och det gagn den medför bättre än guld. Hon är dyrbarare än juveler, och ingenting som du åstundar kan jämföras med henne. Långt liv är i hennes högra hand, i hennes vänstra hand äro rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro frid. Hon är ett livets träd för dem som få tag i henne; de som hålla henne kvar kallas lyckliga.” — Ords. 8:10, 11, RS; 2:1—5; 3:13—18, RS.

 3. Hur kan vi samla en skatt i himmelen, och kommer döden att beröva oss den?

³ Vi måste göra mera än höra Jehovas ord. Vi måste bli ”ordets görare och icke endast hörare”. ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar i den, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” Och han skall bli rik, inte på silver och guld som förgås, utan på rätta gärningar: ”Bjud dem som äro rika i den närvarande tingens ordning att icke vara övermodiga, men att bygga sitt hopp, icke på ovissa rikedomar, utan på Gud, som rikligen förser oss med allt till att njuta därav, att arbeta för det goda, att vara rika på rätta gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som rätt grundval för framtiden, så att de må få ett fast grepp om det verkliga livet.” Jehova ”dömer [opartiskt] efter vars och ens gärningar” och brukar Kristus till att göra detta, och denne visar sina förutsättningar därför, när han säger: ”Jag är den som rannsakar de innersta tankarna och hjärtana, och jag skall giva åt eder individuellt enligt edra gärningar.” Om du söker reda på hans sanningsord, delar dem med andra, gör de rätta gärningar som de påbjuder och undviker de onda gärningar som de beklagar, då samlar du en skatt i himmelen för framtiden och griper ett fast tag om utsikten till verkligt liv i Jehovas nya värld. De av Kristi smorda efterföljare, som dör nu och ögonblickligen blir förvandlade, lider ingen förlust av sin skatt av goda gärningar, ”ty vad de gjorde följer dem åt”. Till dem kan det inte med rätta sägas: ”Ni kan inte ta det med er.” Enligt samma princip får döden inte lov att röva himmelska skatter från de andra fåren: ”Gud är icke orättfärdig, så att han glömmer edert arbete och den kärlek ni hava visat för hans namn.” — Jak. 1:22, 25; 1 Tim. 6:17—19; 1 Petr. 1:17; Upp. 2:23; 14:13; Hebr. 6:10; NW.

 4. Vad är innebörden i 1 Korintierna 3:12—15?

⁴ Men de ondas gärningar förgås med dem: ”De väldige skola varda såsom blår och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.” Emellanåt kan till och med de som är i Jehovas tjänst fara vilse och bygga oriktiga verk på grundvalen, Kristus Jesus: ”Om någon nu bygger på grundvalen med guld, silver, dyrbara stenar, trä, hö, strå, skall vars och ens verk bliva uppenbart, ty dagen skall avslöja det, ty det kommer att uppenbaras medelst eld, och elden själv kommer att visa hurudant vars och ens verk är. Om någons verk, som han har byggt på den, består, skall han få mottaga en belöning; om någons verk brännes upp, skall han få lida förlust, men han skall själv bliva frälst; dock, om så sker, blir det såsom genom eld.” Guldet, silvret och de dyrbara stenarna uthärdar lågorna, men träet, höet och strået gör det inte. Den förstnämnda kategorien symboliserar godkända verk eller gärningar, som inte blir tillintetgjorda genom Jehovas eldsglödande domar, medan däremot de sistnämnda, brännbara, materialen är villoläror och oriktiga verk eller gärningar, som inte kan bestå inför Jehovas glödheta prövning. Om den som utför dessa sistnämnda verk finner sig i att förlora dem, slutar upp med att utföra dem och vänder sig till goda verk eller gärningar, kommer han att bli frälst. Om han vill låta Jehovas dom avlägsna de falska sedvänjorna och i stället tar upp de verk och gärningar som bibeln godkänner, kommer han att bli frälst genom denna renande, luttrande, eldsglödande dom, men om han hänger fast vid de falska gärningarna, kommer han att förgås med dem. — Jes. 1:31; 1 Kor. 3:12—15, NW.

 5. Varför bör vi bli skickliga i predikoarbetet, och hur kan vi bli det?

⁵ Det främsta verk som de kristna nu måste utföra är att uppfylla Jesu ord: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” Vårt predikoarbete bör vara av så hög kvalitet som vi möjligen kan prestera, så att vi kan få en plats inför konungarna Jehova och Kristus: ”Ser du en man, som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar.” För att vi skall få den nödvändiga undervisningen och övningen, har bibeln blivit beredd, på det ”att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. Gör därför genom enskilt studium och gruppstudium, genom regelbunden närvaro vid församlingens möten och genom deltagande i övningsprogrammet ”ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord”. Satan, den närvarande onda världens gud, har åstadkommit en jättelik vävnad av religiösa lögner och breder ut den likt ett täckelse över nationerna, så att de icke troende blir förblindade för de upplysande goda nyheterna om Kristi rike. Men Jehovas ord är som ett tveeggat svärd, och de kristna måste vara skickliga i att svinga det för att hugga det förblindande täckelset i trasor och låta ljuset skina in i de ärliga sinnena och hjärtana hos män, kvinnor och barn som är lika får. Det förhållandet, att Satan gör predikoarbetet svårt, endast ökar tjusningen och spänningen i att fullborda det, med Jehovas hjälp. — Matt. 24:14, NW; Ords. 22:29; 2 Tim. 3:17; 2:15; NW.

 6. Vilka skriftställen uppmuntrar till såväl kvantitet som kvalitet i arbetet?

⁶ Inte endast kvaliteten utan också kvantiteten måste beaktas. Dagarna är kritiska, och tiden är kort, och därför lyder förmaningen så: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid.” ”Må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” ”Må ni fortsätta att arbeta på eder egen frälsning med fruktan och bävan.” ”Gå icke och söla i edert arbete. Var glödande genom anden.” ”Lättja försänker i den sömn, varur intet uppvaknande sker.” ”Förbannad den, som är försumlig i att uträtta Jehovahs verk.” Om vi uträttar Jehovas verk på ett skickligt sätt och också gör mycket i detta verk, kommer glädjen över att åstadkomma någonting att bli större och kommer vi att bli rikare på rätta gärningar. — 2 Tim. 4:2; 1 Kor. 15:58; Fil. 2:12; Rom. 12:11; NW; Ords. 19:15, Knox; Jer. 48:10, Myrberg.

 7. Vilken anklagelse från fienden verkar som en bumerang. när kommer förhållandena att rättas till, och vad visar att tiden nu är mogen för att låta det ske?

⁷ Därför att de första kristna utförde dessa rätta andliga gärningar och kastade omkull sin tids materialistiska religioner, blev de beskyllda för att vända upp och ned på världen, men i själva verket var det den falska religionens anhängare som förvrängde saker och ting, och mot liknande skrymtare långt före Kristi tid hade Jehovas profet utslungat denna svidande anklagelse: ”I vänden upp och ned på tingen!” (Jes. 29:16; Apg. 17:6; AS) I striden vid Harmageddon bryter Jehova fram emot dem i ett förintelseverk. När denna Guds rättfärdiga harm kommer till utbrott, skall ”jorden och de verk som äro därpå ... blottläggas”, varmed menas att alla de avskyvärda verk, som detta nuvarande onda jordiska system har frambragt, skall blottläggas, för att, i likhet med himmelen, brännas upp tillsammans med dem som har bedrivit dessa onda ting. Och fastän folk nu i förväg får höra talas om detta Jehovas verk, vägrar de ändå att tro — och också detta har blivit förutsagt. Och likväl är det, i betraktande av hederlighetens avtagande och ostrafflighetens förfall och moralens sammanbrott, alldeles tydligt, att tiden är mogen för detta ingripande: ”Det är tid för Jehova att handla; de hava gjort din lag om intet.” Som Jesus sade till sin tids skrymtare: ”Ni [hava] gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition” — 2 Petr. 3:10, NW; Ps. 119:126, Åk; Matt. 15:6. NW.

 8. Hur bör vi nu använda tiden vist?

⁸ Eftersom tiden är mogen för Jehovas förintande verk, är det en tvingande nödvändighet för oss att nu med iver ta del i verket att varna. Tiden måste användas vist, den får inte slösas bort, ty den är kort. För att frälsa andra och för att frälsa oss själva måste vi fort bli rika, inte i materiellt avseende, utan på rätta gärningar. Använd tiden till att arbeta. Somliga säger, när de ingenting gör, med en meningslös fras: ”Jag bara slår ihjäl tiden.” De förbrukar verkligen tiden, men med tiden blir de själva förbrukade. Tiden går vidare; vi går ur tiden. Vårt lopp måste upphöra; tiden fortsätter sitt lopp. Det dröjer inte länge, innan tiden har gått oss förbi — sjuttio eller åttio år ungefär — en obetydlig droppe i tidens ström. Men nu, i dessa yttersta dagar, har vi inte ens denna lilla droppe av tid, ty striden vid Harmageddon närmar sig med hast. Om vi skall kunna vandra vidare tillsammans med tiden i stället för att bli upphunna och passerade av den, måste vi följa den takt som bibeln anger och vandra med Gud. Vi måste inse och uppskatta de andliga värdena och samla varaktiga skatter, inte vara kortsynta materialister, som försöker gripa tag i vinden med den påföljd att de till sist ingenting har, inte ens sin egen andedräkt. Säger du att du inte har tid att studera Guds ord? Säger du att du inte har tid att utföra hans arbete? Det är precis som att säga att du inte har tid att andas.

 9. Vilket gagn har vi av detta livet, och vilken verkan har det på oss om vi predikar eller om vi vägrar att predika?

⁹ Detta nuvarande liv — sådant som världen lever det — är inte att verkligen leva. ”Den som inriktar sig på vällustig tillfredsställelse är död, fastän hon lever.” Detta livet har vi nytta av endast för en sak, nämligen för att bli rika på rätta gärningar, samla en skatt som en rätt grundval för framtiden och få ett fast grepp om det verkliga livet i Jehovas nya värld. Vi skulle kunna ha allting som detta livet har att erbjuda, men om vårt liv vore tomt på rätta gärningar, så vore det likväl bortkastat och värdelöst. Detta livets dagar är få och fulla av svårigheter och plåga, sorg och lidande, grämelse och missräkning, ondska och död. Dagarna är få, men de är tillräckligt många för att vi skall kunna bli rika på rätta gärningar, om vi inte dröjer. Att göra dessa gärningar skänker oss glädje och tillfredsställelse, frid och förnöjsamhet, andlig hälsa och evigt liv. Hur besynnerligt det än kan tyckas, blir man utmattad av att inte göra dem, medan det däremot är vederkvickande att göra dem. När Jeremia hade bestämt sig för att inte predika, utropade han slutligen: ”Jag är utmattad av att hålla den inne — jag kan icke uthärda det.” När Elihu fann att ett visst predikande var nödvändigt, förklarade han: ”Jag vill tala för att jag må bliva vederkvickt.” Alldeles som Jehova blev vederkvickt genom sitt skaparverk och det för Jesus var likt vederkvickande föda att göra Jehovas vilja, så är det vederkvickande för Jehovas vittnen i denna tid att utföra predikoarbetet. Redan medan vi arbetar blir vi alltså vederkvickta, och inte ens inför förföljelse blir vi trötta av att göra det goda, ty ”de, som vänta efter Jehova, få ny kraft, de fara upp med vingar såsom örnar. De löpa och bliva icke matta, de vandra och tröttna icke.” — 1 Tim. 5:6, NW; Jer. 20:9, AT; Job 32:20, AV; Jes. 40:31, Åk.

Arbetet i den nya världen

10. Vad kommer att hindra livet i den nya världen att bli långtråkigt?

¹⁰ Att man blir räddad till verkligt liv i den nya världen betyder inte att man får permanent semester. En alltför lång ledighet blir tråkig. Att slå dank blir enformigt. Livet blir ointressant. Det verkliga livet i den nya världen kommer aldrig att bli tråkigt eller enformigt eller ointressant, därför att det kommer att finnas fullt upp med arbete. Inte denna världens fåfängliga och gagnlösa arbete, som gör veckans arbete till ett slit och som kommer folk att kalla veckans första dag ”blå måndag”. Nej, det kommer att bli det intressanta och till och med fascinerande arbetet att göra jorden skön och härlig, utöva kärleksfullt herravälde över djurvärlden och fostra upp barn till att uppfylla jorden med ett rättfärdigt släkte. Det kommer alltid att finnas rätt och riktigt arbete för sinnet och för kroppen, och alldeles som det är i fråga om de smorda vittnena och deras arbete nu, så skall det då bli så, att människorna ”skola länge få njuta av sina händers verk”. Eller, mera i överensstämmelse med hebreiskans bokstavliga ordalydelse, sina händers verk skall de ”bruka till fullo” eller ”nöta ut”. Deras mödas frukter kommer inte att bli stulna eller samlade till ingen nytta eller efterlämnade utan att ha blivit använda av arbetaren, därför att döden har tagit honom bort. Det kommer inte att finnas någonting som kan motverka Jehovas uppsåt, att arbetaren själv skall skörda glädjen och tillfredsställelsen av sitt arbete. — Jes. 65:22, AV; Ro; Yg.

11. Vad kommer vi att vila ifrån i den nya världen, och vilka underbara arbetsutsikter kommer att öppna sig för oss?

¹¹ Kristi tusenårsregering kommer att bli en tid av vila från torka, missväxt, orkaner, jordbävningar, olyckshändelser och trälgöra; vila från bedrägliga affärsmäns, korrumperade politikers och skrymtaktiga religionsutövares skadliga verksamhet; vila från rasstrider och nationella söndringar, från kalla krig och varma krig, från smärta och sjukdom, från lidande och död. Det kommer att bli en tid av vila från all den uselhet som har hopats över mänskligheten under de gångna sex tusen åren av tyranni från onda människor och förnedrade demoner och den lastbare djävulen. Men det kommer inte att bli en tid av vila från rätta gärningar. Det kommer alltid att finnas nytt arbete, med nya problem att lösa och nya hemligheter att tränga in i. Dessa kommer att vara en sporre för vårt sinne och vår kropp och kommer att locka oss vidare till ständigt nya framsteg i arbete, kunskap, vishet och förstånd. Och då de enskilda människorna har ändlöst liv framför sig, kommer de att ha tid till att avsluta det arbete de påbörjar. Nu vet människorna antingen något litet om en hel mängd eller en hel mängd om något litet. Genom sina studier blir de — vad insikterna beträffar — antingen vittomfattande och ytliga eller snäva och djupgående. Men i den nya världen, där tiden inte delas ut i begränsade livslängder, som är som flyende skuggor, kommer människorna att ha tid till att idka studier till dess deras insikter och kunskaper blir både vittomfattande och djupgående, i det att de lär sig mycket i många ämnen. Och den rika tillfredsställelsen över ökad kunskap kommer aldrig att ta slut, ty vi kan aldrig nå fram till att veta allting. Endast Jehova vet allting, och vi kan aldrig ens börja att loda djupen av hans obegränsade visdom. Vilken underbar framtid av tillfredsställande arbete väntar inte de lydiga människorna?

12. Vilken förmaning får vi, som är till vårt bästa?

¹² Att få detta verkliga liv då är någonting som är värt att arbeta för nu. Jehova arbetar, Kristus arbetar, människan bör arbeta, blir lyckligare, om hon arbetar, kommer att leva längre, om hon arbetar, kommer att få tillfredsställelse i sitt arbete nu, om det fyller ett nyttigt ändamål, och kommer att vinna verkligt liv i den nya världen, om hennes nuvarande gärningar är rätta i Jehovas ögon. Samla skatter i himmelen. Jordisk rikedom är av tillfällig art. Arbeta för sådant som består: ”Möda dig icke för att förvärva rikedom; var vis nog att avhålla dig därifrån.” ”Världen [försvinner], och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” Ju mer man när och omhuldar ett begär, desto hungrigare blir det, vare sig det är andligt eller materiellt. Vi har bara så och så mycket tid, och ju mer vi brukar den till att behaga köttet, dess mindre kommer vi att ha för det som hör anden till. — Ords. 23:4, RS; 1 Joh. 2:17, NW.

13. Vari består den försåtliga faran från materialismen?

¹³ Det materiella tränger ut det andliga, om vi låter det göra så, och ibland gör det detta på ett försåtligt sätt, innan vi vet om det. Det finns en fabel om en arab och hans kamel. Det var en kall natt, och när araben satt i sitt lilla tält, tittade kamelen in och bad att få lov att sticka huvudet innanför för kylans skull. Snart bad den att få ha halsen inne, sedan frambenen, och till slut bad den att helt och hållet få stå inne i tältet. Den fick lov till detta, men det blev så trångt, att kamelen knuffade till araben och föste ut honom och sade, att det inte var rum för båda i tältet. Så är det med materialismen. Om vi ger den tillfälle, kommer den att inkräkta mer och mer på vår tid och energi, och snart kommer andligheten att bli utträngd ur vårt liv. Därmed menar vi inte att vi bör gå till den andra ytterligheten och bli asketer och lägga oss till med ”en självpåtagen form av tillbedjan och låtsad ödmjukhet, en sträng behandling av kroppen”, ty materiella ägodelar behövs, bör njutas och kan användas i Jehovas tjänst också, men om vi strävar efter dem utöver vad som är behövligt för oss, då kostar de för mycket. Som denna sönderfallande gamla värld håller på att komma underfund med, är andligheten det pris som man måste betala för materialismen, och att som betalning lämna ifrån sig andligheten, det betyder till sist att lämna ifrån sig sitt liv: ”Ty omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid.” Många yvs nu över att materialismen är deras gud, fastän den i själva verket är deras skam: ”Deras gud är buken, och deras härlighet består i deras skam, och de hava sina sinnen fästa vid ting på jorden.” Utför Jehovas arbete, gör inte vad din buk bjuder dig! — Kol. 2:23; Rom. 8:6; Fil. 3:19; NW.

14. Vad är den gemensamma nämnaren för lycka? Vad måste vi därför göra?

¹⁴ Pengar är inte den gemensamma nämnaren för lycka. Somliga rika människor är lyckliga, många är det inte. Somliga fattiga människor är lyckliga, många är det inte. Ungdom är inte den gemensamma nämnaren för lycka. Somliga ungdomar är lyckliga, andra är det inte. Många gamla människor är lyckliga, många är det inte. Hälsa är inte den gemensamma nämnaren för lycka. Somliga friska människor är lyckliga, men många är sorgsna. En del sjukliga människor är lyckligare än sådana som är friska. Detsamma kan sägas om de ryktbara och de obemärkta, de populära och de impopulära, de begåvade och de medelmåttiga — inget av dessa tillstånd är den gemensamma nämnaren för lycka. Den gemensamma nämnaren för lycka och frid och förnöjsamhet är att känna Jehova. Alla som känner Jehova och tjänar honom — vare sig de är rika eller fattiga, unga eller gamla, friska eller sjukliga, ryktbara eller obemärkta, populära eller impopulära, begåvade eller medelmåttiga — alla är de lyckliga och nöjda och hoppfulla. Att tillägna sig kunskap om Jehova och Kristus och sedan ge ut sanningens vatten till andra betyder evigt liv: ”Den frikostige berikas, och den som vattnar skall själv bliva vattnad.” Dessa lyckliga människor studerar nu Jehovas ord, förtäljer det för andra, lyder hans befallningar, lever ett rent liv, predikar systematiskt; blir rika på rätta gärningar och får därigenom ett fast grepp om det verkliga liv, som skall till överflöd bli fyllt med tillfredsställande arbete och gärningar till evig lovprisning och ära för den store Skaparen och Guden, Jehova. — Ords. 11:25, AT; Joh. 17:3, NW.

(The Watchtower, 1 augusti 1955)