Jehovas vän eller världens vän — vilketdera?
”Vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud?” — Jak. 4:4, NW.
1. Vad är definitionen på en vän, och vad måste vi tänka på när vi väljer vänner?
DE FLESTA människor är nogräknade i fråga om vilka de väljer till vänner. En vän definieras som ”en som är fäst vid en annan genom tillgivenhet eller aktning”, ”en förtrolig medförbunden”. Skulle du välja till förtrolig vän någon vars vanor du avskyr och vars tankar och uppfattningar alltid är stick i stäv med dina? Skulle du välja någon som umgås med dina fiender eller tar parti för dem? Eftersom vi är nogräknade i vårt val av vänner, kan vi inte förvänta att det skall vara annorlunda med den högste Guden i universum. Därför är det viktigt att vi lär känna hur vi blir vänner med Gud, Jehova, och hur vi bevarar vänskapen med honom.
2. Har Gud hindrat människorna från att bli hans vänner? På vilket sätt är han selektiv, när han väljer sina vänner?
2 Jehova har inte hindrat människorna från att bli vänner med honom. I själva verket föranleddes han av sin kärlek till människorna att ge sin mycket dyrbare ”enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv”. (Joh. 3:16) Men vi kan inte vänta att Jehova skall göra sig till vän med vem som helst. I Psalm 5:5 blir vi underrättade om den inställning och det uppförande som Jehova inte kommer att tillåta att hans vänner visar: ”Ty du är icke en Gud, som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.”
3. Vad har Jesus och Jakob att säga om att förbrödra sig med världsmänniskor?
3 Jesu efterföljare inser att de måste hålla sig avskilda från världen och dess fördärv och ruttenhet. (2 Petr. 1:4) Det är som Jesus erkände i Johannes 17:16: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (NW) Jesu halvbror Jakob framhöll de förskräckliga följderna av att man inte bevarar denna avskildhet, när han förklarade: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” — Jak. 4:4, NW.
Inte vänner med världen
4. a) Vad betyder det att vara en världens vän? b) Vad är köttets gärningar, och vad blir resultatet av att man bedriver sådana?
4 Vad betyder det att vara en världens vän? Det betyder helt enkelt att vara lik världen, att tänka som världen, att dela dess begär, att hysa dess äregirighet, att visa dess fördomar och hat. En person som är en världens vän lägger sig till med den förhärskande inställning som genomsyrar dess samhälle. Aposteln Paulus talade om den som ”den ande som nu är verksam i olydnadens söner”. (Ef. 2:2, NW) Denna ande kan leda en till att ta del i de världsliga sedvänjor som Paulus räknade upp i Galaterna 5:19—21: ”Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa.” (NW) Vad blir resultatet av att man följer sådana världsliga handlingssätt? Vi får varningen att ”de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike”.
5. Vilken kurs måste en kristen följa, och vilken frukt är till behag för Jehova?
5 Det är alltså tydligt att vi skulle avlägsna oss från Jehova genom att ta del i sådana sedvänjor, som Jehova hatar. Därför måste vi följa en motsatt kurs genom att återspegla Guds ande och inställning. Paulus talar om för oss att ”andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. ... De som hör Kristus Jesus till [har] hängt köttet på pålen tillsammans med dess lidelser och begär.” (Gal. 5:22—24, NW) Genom att visa sådan frukt kommer vi alltså att behaga Gud och inte världen.
6. a) Hur skiljer sig världens mål och de kristnas mål från varandra? b) Vilken uppmuntran gav Jesus i fråga om att skaffa sig det nödvändiga i livet?
6 Kom ihåg att världens mål skiljer sig från en kristens mål. Världens mål är materialistiska. Den menar att det är en bagatell att uppoffra rätta principer för att befrämja själviska intressen, även om nära vänner lider skada av det. Världens tankar rör sig kring uppfattningen att var och en borde ha det litet bättre ställt. Världen är bekymrad för sin själ i fråga om vad man skall äta, dricka och ha på sig. (Matt. 6:25—30) För att undvika att ta efter detta materialistiska synsätt måste vi tro att Jehova kommer att sörja för sitt folk. Vi måste ha tro på att han kan välsigna och kommer att välsigna våra ansträngningar att skaffa det vi behöver i livet. Jesus, vår Mästare, hade inte någon plats där han kunde vila sitt huvud, men hans Fader sörjde för honom. (Luk. 9:58) Likaså uppmuntrade Jesus sina efterföljare att inte oroa sig över hur de skulle få de nödvändiga tingen i livet. Efter de kraftfulla orden för att understryka detta, de ord vi finner i Matteus 6:25—30, försäkrade Jesus sina efterföljare: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matt. 6:31—33, NW.
7. Vilken världslig uppfattning vill vi undvika, och vilka skriftställen hjälper oss i fråga om detta?
7 Det är nödvändigt att vi undviker att bli insnärjda av ”livets bekymmer” — vi får inte åstunda att vinna det som världen menar vara ”ett behagligt liv”. (Luk. 21:34, NW) Jesus sade i sin liknelse om såningsmannen att ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt kväver ordet”. (Matt. 13:22, NW) Hur sanna är inte också hans ord i Lukas 12:15: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar”! Dårskapen i att använda vår tid till att samla materiella rikedomar för att uppnå ett bekvämt liv illustreras väl av Jakob. Han framhöll: ”Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar växtligheten, och dess blomster faller av, och dess utseendes skönhet förgår. Så skall också den rike tyna bort på sina levnadsvägar.” (Jak. 1:11, NW) Längre fram visar han livets osäkerhet genom att påpeka: ”Ni är ett dis som syns för en liten stund och sedan försvinner.” I stället för att vara tillitsfulla i fråga om våra planer bör vi säga: ”Om Jehova vill, skall vi leva och också göra det här eller det där.” (Jak. 4:13—15, NW) Hur tydligt framgår det inte av dessa skriftställen att det är mycket viktigare att uppodla vänskap med Gud än att sträva efter ett bekvämt liv genom att samla materiella ting!
8, 9. a) Hur betraktar världen människor som är framträdande och bemärkta, men vad bör ungdomar och vuxna komma ihåg? b) Vilka exempel på Guds vänner önskar vi efterlikna, och vilket mål har vi?
8 Hurudan är vår inställning till berömdheter, framträdande och bemärkta personer i världen — sådana som är förbundna med nöjesvärlden, idrotten, vetenskapen eller något annat område där man kan uppnå framgång? Sådana män och kvinnor hålls högt av världen. På grund av deras bemärkta ställning gör både vuxna och barn dem till idoler och efterliknar deras personligheter och handlingssätt. Men en Jehovas vän måste vara på sin vakt, så att han inte börjar följa detta mönster i världen. Kom ihåg att dessa mäns och kvinnors tankar och handlingssätt inte är i samklang med Jehovas handlingssätt. De är förtroliga medförbundna med världen. Om vi skulle forma vårt liv och uppförande efter deras tal, klädsel, yttre och uppförande, skulle det betyda att vi gjorde oss till vänner med dem i stället för med Gud.
9 Ni ungdomar måste alldeles särskilt akta er för att efterlikna dessa människor, efter som ni har en naturlig benägenhet att efterlikna äldre. Men dessa framträdande och bemärkta människor är bara ofullkomliga människovarelser som kommer att dö i Harmageddon, om de inte ändrar sitt handlingssätt och rättar sig efter Jehovas normer. Skulle det då vara förståndigt att vandra med sådana människor genom att efterlikna deras handlingssätt? Skulle det inte vara bättre att ni yngre, såväl som ni vuxna, hade aktning för dem som har visat sig vara Guds vänner — sådana som Mose, Josua, David, Barak, Jefta och Jesus? Också andra, sådana som Rut, Rahab, Debora och många, många fler, har bevarat vänskapen med Jehova och är verkligen värda vår beundran och aktning. (Hebr. 11:4—38) Vad är att säga om de nutida exemplen på dem som har fortsatt att vara vänner med Gud? Skulle du inte vilja efterlikna den lojalitet och det uthärdande som visats av dina bröder, som stått emot hettan från sådana diktaturer som Hitlers nazistregim och de kommunistiska regimerna, eftersom de inte ville avsäga sig sin vänskap med Jehova? Dessa och otaliga andra som har vandrat med Gud under tidens lopp kommer att vara vid liv efter den ”stora vedermödan”, under det att de framträdande och bemärkta vännerna till denna världen kommer att vara borta för evigt. — Ps. 37:10, 34, 38; Matt. 24:21, 22.
Vårt tal och vårt uppförande
10, 11. a) Kan umgänge med världen påverka vårt tal? Förklara. b) Vad säger bibeln om uppförande och klädsel, och vad kan resultatet bli om vi inte rättar oss efter 1 Korintierna 15:33?
10 Dessutom förmanas Guds vänner att vara uppbyggande i sitt tal. Paulus skriver: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på.” (Ef. 4:29, NW) Kan vi säga att världens vänner rättar sig efter dessa ord? Är de uppbyggande i sitt tal? Förmedlar de det som är ”gynnsamt för dem som hör på”? Jakob hade mycket att säga om tungan, och han framhöll: ”Ut ur samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Det är inte tillbörligt, mina bröder, att dessa ting fortsätter att ske på det sättet.” (Jak. 3:2—12, NW) Skulle det då vara förståndigt att komma tillsammans med världsmänniskor och kanhända få det slags tunga som beskrivs av Jakob?
11 Och hur är det med vårt uppförande? Är det format efter världen, eller är det ”gott bland nationerna”, som Petrus rekommenderar? (1 Petr. 2:12, NW) Hur är det med våra kläder? Försöker vi hålla jämna steg med de senaste vurmarna? Skulle vi kunna göra detta och vara klädda ”med blygsamhet och sunt sinne”, som Paulus uppmuntrade oss att vara? (1 Tim. 2:9, NW; Ords. 11:2; Mik. 6:8) Vi får inte bedra oss själva. Paulus förklarade eftertryckligt: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) På de områden som vi just har begrundat är det följaktligen tydligt att vi inte kan ha umgänge med världen genom våra tankar och handlingar och förvänta att fortsätta att stå på vänskaplig fot med Gud.
12. Vad säger Petrus i 2 Petrus 3:11—14, och vilka handlingar och gärningar kan vi ta del i?
12 För att fortsätta att vara Guds vänner måste vi rätta oss efter Petrus’ inspirerade ord: ”Då nu allt detta således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet!” (2 Petr. 3:11—14, NW) Bland dessa gärningar och handlingar är att ta del i predikandet av de goda nyheterna, vara närvarande vid möten för Guds folk och även ”att bevara sig utan fläck från världen”. (Matt. 24:14; Hebr. 10:25; Jak. 1:27, NW) Genom att vi ägnar oss åt sådana heliga ”gärningar” och ”handlingar präglade av gudaktig hängivenhet” kommer vi att hålla oss så upptagna att vi inte har tid att blanda oss med världen eller tänka på dess handlingssätt. Detta är viktigt när det gäller att vara Guds vänner.
Vänskap bland bröder
13. a) Hur kan vi visa en världslig inställning till vår broder, och vad sägs det i 1 Johannes 4:20 om detta? b) Vad uppmuntrade Jesus oss att göra gentemot vår broder? Varför det?
13 Det är någonting annat som också måste tas i betraktande. Hurudan är din inställning till dina bröder? Älskar du dem? Bevisar du det genom ditt umgänge med dem? Talar du fritt och otvunget med dem alla? Eller har du låtit bli att tala med en viss person i åratal på grund av någon obetydlig meningsskiljaktighet? Eller undviker du vissa personer av ett eller annat skäl? Du kan använda mycket tid i predikoarbetet. Du kan yttra dig villigt och ofta vid alla mötena. Du kan gå upp i allt som förehas i församlingen. Men även om det är så — är du verkligen en vän till Gud, när du behandlar din broder som någon man skall hålla sig undan från? Vad säger Gud? ”Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett.” (1 Joh. 4:20) Därför är du förpliktad att ”först” sluta fred ”med din broder”, som Jesus förmanade, eftersom en kärlekslös inställning till honom visar att du inte är Jehovas vän. — Matt. 5:23, 24, NW; 1 Petr. 1:22.
14. a) Skall vi efterlikna världens inställning till andra? Ge skäl för svaret. b) Vad kommer att hjälpa oss att överse med eller förlåta andras ofullkomligheter?
14 Ett annat utmärkande drag hos människor i världen är att de är obarmhärtiga och oförsonliga i sitt handlingssätt mot sina vänner. Är det inte så att de förringar andra, finner fel hos dem, klagar över dem och talar ringaktande om dem? Bibeln talar om dem på detta sätt: ”En odåga till man gräver upp det som är ont, och på hans läppar är det liksom en brännande eld.” (Ords. 16:27, NW) Ett sådant handlingssätt skulle emellertid vara främmande för Jehovas vänner. Vi är annorlunda därför att vi har överseende med andras svagheter och mindre överträdelser. Vi är villiga att förlåta. Varför det? Går inte Jehova före med gott exempel? David påminner oss i Psalm 103:9: ”Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.” Och i Ps. 103 vers 14 heter det: ”Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” Vilket utomordentligt exempel att efterlikna! Vad gör vi alltså, när vår broder kommer till korta? Vi gör exakt vad Jehova skulle göra. Vi förlåter! Till hjälp för oss att göra detta kan vi ställa oss själva några frågor. Berodde det på hans ofullkomlighet? Berodde det på att han inte tänkte sig för? Kan olägenheten reduceras till ett minimum? Varför inte ge honom den förmånen att man betvivlar att han haft någon ond avsikt? Det skulle sannerligen vara bäst för oss att ”ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken överskyler en mängd synder”. (1 Petr. 4:8, NW; Ef. 4:32; Kol. 3:13; 1 Petr. 3:8, 9) När vi gör detta, visar vi att vi är Guds vänner och inte världens vänner.
Att bevara vänskapen med Gud
15. Vad är det djävulen använder för att bryta vår vänskap med Gud, och hur undviker vi att bli insnärjda i världens handlingssätt?
15 Denna fientliga, ovänliga värld utövar ett oerhört tryck på Guds vänner i vår tid. Det är livsviktigt för Guds vänner att fortsätta att göra stora ansträngningar och arbeta hårt för att bevara vänskapen med honom. Djävulen försöker desperat att splittra denna vänskap. Han gör detta genom att göra världen synnerligen tilldragande och lockande. Lägg märke till vad som sägs i 1 Johannes 2:16: ”Allting i världen”, och sedan pekar Johannes på tre framträdande ting som har sitt ursprung i världen och som Satan använder — ”köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet”. (NW) Hur exakt beskriver han inte den värld som vi måste motstå, om vi inte vill bli insnärjda i dess handlingssätt och förlora vår identitet som Guds vänner!
16. Hur stod Jesus emot Satan, och hur kan vi göra det?
16 En kristen måste vidta positiva åtgärder för att stå emot ”denna världens härskare” (NW), Satan, och hans anhängare. (Ef. 6:10—18; Jak. 4:7; NW) Hur kan han göra det? Vad gjorde Jesus, när han blev frestad vid tre olika tillfällen i öknen? Han svarade: ”Det är skrivet.” (Matt. 4:1—11) Denne fullkomlige man lät Guds ord anvisa honom hans livskurs, och eftersom Jesus gav detta exempel, bör vi efterlikna honom. Psalmisten sade: ”Ditt ord är mina fötters lykta.” (Ps. 119:105) Genom att låta Guds ord leda alla våra handlingar, när det gäller att stå emot Satan, kan vi alltså stärka vår samhörighet med vår vän, Jehova.
17. Vad behöver vi för att övervinna de prövningar vi har framför oss, och vilken förlust skulle vi lida, om vi kapitulerade?
17 Från nu och fram till slutet för den nuvarande ordningen kommer det inte att vara möjligt för oss att i vår egen kraft föra ett segerrikt krig mot djävulen. Vi behöver hjälp från Gud. Vi måste vädja till honom för att få vishet och vägledning till att ta itu med de prövningar och frestelser som vi måste möta. (Jak. 1:5) Ingen av oss är immun mot djävulens taktik. Han arbetar på övertid för att förmå oss att kapitulera för orätta begär och påtryckningar från hans värld. Men om vi kapitulerade, skulle det betyda att vi förlorade vår dyrbara vänskap med Gud, och det skulle leda till vår eviga död. (Jak. 1:14, 15) Är ett sådant handlingssätt värt detta pris?
18. Vad annat har Gud gjort för att bistå sina vänner, och vilket gensvar bör vi ge på dem?
18 För att uppmuntra och hjälpa sina vänner att motstå önskan att tillfredsställa själviska begär har Jehova vidtagit ytterligare åtgärder genom att förordna äldste. Det är förståndigt att ge gensvar på deras råd. Paulus råder oss: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap.” (Hebr. 13:17, NW; Gal. 6:1) Ibland kan det inträffa att vi inte tycker om det de säger till oss. Det kan vara tvärtemot vad vi vill höra. Men för att vara Guds vänner bör vi lyssna till dem och ödmjukt tillämpa deras råd. Ordspråksskribenten säger: ”Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd.” — Ords. 12:15.
19. Är allt hopp ute för en som begår en orätt handling av allvarligt slag? Förklara.
19 Hur förhåller det sig om någon blir ”oförnuftig” och ägnar sig åt orätta gärningar av allvarligt slag? Är allt hopp ute? Nej, Jakob påminner oss ju: ”Om han har begått synder, skall det förlåtas honom. Bekänn därför öppet era synder för varandra och bed för varandra, så att ni kan bli läkta.” (Jak. 5:13—16, NW) Försäkra dig därför om de äldstes bistånd och låt dem hjälpa dig att bli återställd från det syndiga handlingssättet. (Ords. 28:13) Vilken tröst är det inte att veta att man kan förlora vänskapen med Gud till en tid men ändå bli återställd som en betrodd vän genom att ändra sinne och slå in på en kurs som är i samklang med hans vägar! — Jes. 55:7.
20. a) Kommer fördelar som man vinner från världen att bli bestående? b) Vem gav oss ett gott exempel, och varför följde han ett sådant handlingssätt?
20 Vänskap med världen kan leda till vissa fördelar, men det är bara en tillfällig njutning av synd. Den är kortlivad. Den innebär ett liv utan framtid. Som mest kan den vara enbart den korta tid som återstår för den gamla världen. Skulle det inte vara bättre att följa det utmärkta exempel som gavs av Mose? Bibeln säger om honom: ”Genom tro vägrade Mose, när han hade blivit stor, att låta kalla sig son av Faraos dotter och valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd, eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter; han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen.” (Hebr. 11:24—26, NW) Mose avvisade erbjudandet att bli en vän till denna världen, med dess rikedomar och lockelser, eftersom han åstundade en lön från Jehova. Vad var denna lön? Han visste att han genom att fortsätta att vara en vän till Gud skulle bli ihågkommen av Gud och få uppstå till liv i en rättfärdig ny ordning.
21. a) Vad måste vi göra för att vinna den lön som är förbehållen Guds vänner? b) Vad är den lön vi får?
21 Må vår tro och vårt hopp ha samma styrka som Mose tro och hopp. Må vi på alla livets vägar bevara oss ”utan fläck” från världen och dess vänner. Må våra tankar och handlingar röra sig omkring vår nära vän, Jehova. Må vårt hjärtas önskan vara att vi skall fortsätta att vara tillgivet fästa vid honom som en förtrolig vän. Vare sig vi tillhör ”Herrens smorda” eller den ”stora skaran”, kommer det att betyda välsignelser NU, men det mest givande av allt är att vi kommer att få segerlönen evigt liv i en rättfärdig ny ordning, som befolkas enbart av vänner till Jehova. — 1 Tim. 4:8.
[Bild på sidan 295]
Alldeles som en blomma vissnar bort i solen, så kommer den som strävar efter att bli rik att ”tyna bort på sina levnadsvägar”