Att bevara ynnesten

 1. a) Vad är syftet med Kristi återkomst i motsats till syftet med hans första närvaro? b) Hur kommer han att göra sin närvaro känd?

INGEN människa kan se på Gud och leva. Det kommer sig därav att Gud är ande och att se honom ligger långt över människans naturliga synförmåga. Efter sin död som människa blev Jesus upprest till odödlighet som andevarelse, Guds väsens avbild, så att det nu är omöjligt för människan att se också den förhärligade Kristus Jesus. Likväl lovade han att komma tillbaka och uppenbara sig för människovärlden. ’Detta kommer han att göra, inte genom att framträda i köttet, eftersom han då inte skulle kunna verkställa syftet med sitt besök, utan han kommer att göra sin närvaro känd för mänskligheten först genom de många påtagliga omständigheter, som enligt förutsägelsen skulle utmärka hans återkomst. Alla människor kommer emellertid inte att godtaga dessa omständigheter som ett tecken på att Kristus har intagit sin osynliga ställning i förhållande till jorden eller att han verkligen har blivit utsänd i konungslig makt för att börja sin regering. Men liksom hans första närvaro var avsedd att bevisa hans rätt till Riket, så är syftet med hans återkomst att han skall upprätta detta rike i full makt och härlighet och göra alla individer och nationer och till och med Satan själv denna rättfärdiga styrelse underdåniga. De som vägrar att taga emot denne konungslige representant för Jehovas suveränitet — genom att på grund av det av Gud förutsagda och ådagalagda tecknet erkänna hans herravälde — måste därför tvingas till att erkänna hans närvaro genom den uppenbarelse som består i att domen över dem verkställs i eld.

 2. Varför utmärktes början av Jesu närvaro år 1914 inte av någon ”uppenbarelse”?

² Jehova finner inte glädje i de ogudaktigas avrättning. (Hes. 18:23) Detta var orsaken till att Kristus, när han kom tillbaka år 1914, inte uppenbarade sig ”i en lågande eld” för att låta vederbörligt straff komma över dem som inte kände Gud. Sedan kriget i himmelen hade med framgång utfört det som var syftet därmed och Satan och alla hans demoner hade blivit utdrivna och nedkastade till jorden, bragte Kristus Jesus denna första utövning av Rikets makt till att avstanna. (Upp. 12:7—9) När Jesus talade om vad som skulle vara tecknet på hans återkomst och på slutet på Satans tingens ordning, sade han: ”Om icke de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skola de dagarna bliva förkortade.” (Matt. 24:22, NW) Därför gjorde han tillfälligt slut på det varma kriget mot Satan, för att han skulle kunna fullborda ett annat av Guds uppsåt. (Upp. 7:1—3) Det är en tid av dom, en tid då ynnest kommer dem till del som blir godkända av Gud.

Avgörandets tid

 3. a) Vilken illustration framställde Jesus för att visa, att hans manifesterande måste föregå hans uppenbarelse? b) Vad anges däri att några ”tages med”?

³ Sedan Jesus hade anfört Noas och Lots exempel för att visa arten av sin närvaro och uppenbarelse, vittnade han om att hans manifesterande måste föregå verkställandet av ogynnsam dom. Han sade: ”Då skola två män vara ute på marken; en skall tagas med och den andre bliva övergiven. Två kvinnor skola mala på handkvarnen; en skall tagas med och den andra bliva övergiven. Var därför vakande, ty ni veta icke vilken dag eder Mästare kommer.” (Matt. 24:40—42; Luk. 17:34, 35; NW) Det ord i den grekiska texten som här har återgivits med ”tagas med” begagnas också när det sägs om Josef, att han hade tagit sin hustru hem till sig. Det förhåller sig på samma sätt, när Jesus sägs ha tagit Petrus, Jakob och Johannes med sig upp på förklaringsberget. Jesus använde ordet, när han sade: ”Jag [kommer] igen och skall taga eder hem till mig, för att där jag är, där skola också ni vara.” (Joh. 14:3; Matt. 1:20, 24; 17:1; NW) Således får de som ”tages med” en gynnsam ställning inför Herren och förs in på en frälsningsväg. Detta svarar mot att Noa togs in i arken på dagen för floden och att Lot togs vid handen och leddes ut ur staden, och alltså går det före verkställandet av domen.

 4. a) När och hur skedde manifesterandet av Kristi första närvaro? b) I vilken gynnad ställning blev då de godkända intagna eller insatta?

⁴ Detta förhållande illustreras ytterligare genom den gynnsamma dom som Jesus fällde under sin första närvaros dagar. Hela tiden under de tre och ett halvt år som Jesus predikade var det så, att han inte endast i fysiskt avseende botade dem som var sjuka utan också öppnade vägen för ett andligt tillfrisknande. När Jesus oväntat red in i Jerusalem den 10 Nisan år 33 e. Kr. för att framställa sig som konung, skedde sålunda en uppdelning eller ett åtskiljande av människorna. De stora skaror som hade berett sig genom att lyssna till honom hyllade honom såsom konung. Å andra sidan ådagalade de förnämsta prästerna, som hade tagit avstånd från hans gärningar, nu sin inställning genom att vägra att erkänna honom och smörja honom med helig olja på det sätt som var brukligt när man antog konungar i Israel. Vid pingsten, kort efter Jesu död och uppståndelse, blev detta åtskiljande ännu mera markerat, när Kristus ådagalade sin ynnest mot dem som följde honom genom att utgjuta Guds verksamma kraft över dem. Det var vid den tiden som de blev betrodda med det förvaltarskap som Guds tjänst utgjorde och smorda med hans ande till att predika de goda nyheterna om Jesu uppståndelse, vilken var det tecken som följde med den utlovade Messias’ första närvaro. Paulus talar om dem som ”förvaltare av Guds heliga hemligheter” och dryftar detta åtskiljande i orden: ”Döm därför ingenting före den rätta tiden, förrän Herren kommer, som både skall bringa mörkrets hemliga ting i ljuset och göra hjärtanas råd uppenbara, och då skall var och en få sin lovprisning sig tilldelad från Gud.” (1 Kor. 4:1—5, NW) Medan Paulus såg framåt mot Kristi ankomst till domsverket i det andliga templet år 1918, hade han som exempel Kristi plötsliga framträdande i Jehovas bokstavliga tempel i Jerusalem den 10 Nisan år 33 e. Kr.

 5. På vilket sätt blev de religiösa ledarna ”övergivna”?

⁵ I denna dom över Israel gjorde Jesus kunnigt, hurudant hjärtetillståndet var hos de religiösa ledarna som intog ställningar av tjänst i templet, och han förkastade dem fullständigt och övergav eller överlämnade dem åt deras egna hjärtans hårdhet. Detta visas i Jesu ord till det köttsliga Israels nation, när han mot den uttalade Jehovas officiella skilsmässodom. ”Se, edert hus lämnas övergivet åt eder!” Det ser ut som om Jesus här menade templet i Jerusalem, ty han sade senare till sina lärjungar angående templet: ”Ingalunda skall sten här lämnas på sten och icke bliva nedkastad.” (Matt. 23:38; 24:2; NW) Från den tiden undandrog Jehova sin närvaro från det hus, där Israel utövade sin tillbedjan, alldeles som han har övergivit kristenhetens hus för tillbedjan.

 6. Hur kan det vara säkert att de som tages med inte blir bokstavligen uppryckta från jorden?

⁶ Några religiösa uttolkare av bibeln har av Jesu ord beträffande dem som tages med och dem som lämnas kvar dragit den slutsatsen, att när han kommer tillbaka, kommer han att plötsligt ”upprycka” eller föra bort från jorden några som han har godkänt, medan andra kommer att lämnas kvar och förgöras av eld. Detta är en utläggning som människor gör i egen kraft, och det är en förvrängning av Skriften. Så som Jesu ord till sina lärjungar uppfylldes i mindre skala, blev dessa lärjungar skilda från de övriga israeliterna endast i deras gynnsamma ställning inför Jehova och förhållande till honom. Å andra sidan blev de religiösa ledarna och de som kom att följa dem lämnade övergivna eller berövade Guds ynnest och fick lov att finnas kvar i nära fyrtio år för att höra Kristi uppståndelse predikas överallt inom nationen. Avgörandets tid för Israel räckte alltså fram till år 70 e. Kr., och under tiden förblev de som hade ”tagits med” närvarande tillsammans med dem som hade blivit ”övergivna”. Denna profetiska skuggbild i liten skala finner en parallell i tiden för Kristi andra manifesterande och uppenbarelse.

 7. Hur visades ynnest vid manifesterandet av Kristi andra närvaro, och vad blev följden för dem som befanns otrogna?

⁷ År 1918 trädde Herren plötsligt fram i det andliga templet för att hålla dom. Vid den tiden visade han ynnest mot de trogna övervinnarna, som låg försänkta i dödens sömn, genom att uppväcka dem till odödlighet. De på jorden som befanns trogna togs av Herren med till tjänst i templet och fick Guds rikes intressen anförtrodda åt sig. (Luk. 12:42—44; 1 Tess. 4:16, 17) Sedan dess, och i synnerhet sedan 1919, har de med glädje gått åstad och utropat Konungens närvaro och överallt på den bebodda jorden kungjort de goda nyheterna om hans upprättade rike och därvid hänvisat till tecknet på Kristi andra närvaro, Människosonens tecken. Samtidigt blev de som befanns vara lättjefulla slavar, vilka inte aktade på hur tecknet på Kristi närvaro skred framåt, övergivna eller överlämnade åt sina egna onda inbillningar och utkastade tillsammans med klassen av laglösa religiösa ledare, dem som kallas ”skrymtare” och som aldrig har varit trogna mot sitt underförstådda förbund om att utföra tempeltjänst. Där inväntar de det fullbordade slutet, då Kristus kommer att bli uppenbarad. — Matt. 24:48—51; Luk. 12:45, 46.

Att hålla sig i jämvikt

 8. Genom vilken verksamhet har Kristus fortsatt att manifestera sig?

⁸ Det är inte nog med att Kristus år 1919 ådagalade ynnest mot dem som allvarligt sökte honom, utan han har också sedan dess fortsatt att göra sig känd för dem som kommer till insikt om hans närvaro genom de förutnämndas predikan. Denna tillväxande aktivitet hos dem som har ”tagits med” har bedrivits trots hård förföljelse från deras sida, vilka har blivit övergivna eller överlämnade åt att förgöras. De trogna hämtar emellertid mod ur vetskapen om att själva deras predikan är en del av tecknet och deras frimodighet ett vittnesbörd om motståndarnas annalkande tillintetgörelse. (Fil. 1:27, 28) Men de inser att det ännu finns många fallgropar, som ligger mellan dem och den tid då Jesus Kristus uppenbaras. De vet, att under fullständigandet av denna tingens ordning nödgas Jehovas trogna vittnen varje dag fatta beslut, som kan påverka deras ställning inför Herren. De kommer ihåg, att det mesta av de kristna grekiska skrifterna, som manar de kristna till trohet, blev skrivet när dessa skrifter behövdes särskilt väl då under fullständigandet av den judiska tingens ordning och före domens höjdpunkt. Med sin sinnesstyrka samlad för verksamhet fortfar därför de som i våra dagar har ”tagits med” att ge akt på Petrus’ förmaning att ”bevara en fullständig jämvikt”.

 9. Vilken skriftenlig förmaning ges åt dem som befinner sig på ynnestens väg?

⁹ Talesättet ”en gång frälst alltid frälst” är inte i överensstämmelse med bibelns lära. Jesus uttalade denna varning: ”Ingen som har satt sin hand till en plog och ser på det som han har bakom sig är lämplig för Guds rike.” (Luk. 9:62, NW) Ytterligare gav han denna förmaning: ”På den dagen må den som är på taket, men vars flyttbara saker äro i huset, icke komma ned för att samla ihop dessa; och den som är ute på marken, må han icke heller återvända till det som han har bakom sig. Kom ihåg Lots hustru.” (Luk. 17:31, 32, NW) Fördenskull måste de som har ”tagits med” fortfara att göra räta stigar för sina fötter och låta sig ledas uteslutande av Guds ord. (Hebr. 12:13; Ords. 3:5, 6) Början till kompromiss är början till avfall, och därför måste de vägra och vägrar också att låta sig föras åt sidan genom några mänskliga resonemang som låter trovärdiga. (Kol. 2: 8) Jesus sade: ”Se upp, så att ingen vilseleder eder, ty många skola komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är Kristus’ och skola vilseleda många.” (Matt. 24:4, 5, NW) De som i våra dagar står i en gynnad ställning fortsätter med att noggrant och under bön studera Guds ord, så som det uppenbaras genom den ”trogne och omdömesgille slaven”, i det de inser att de individuellt endast är en del av den organisation som Jehova handlar med och som han triumferande leder till seger enligt sin egen vilja.

10. Vilken varning kommer de att ta till hjärtat, som är i tillbörlig jämvikt?

¹⁰ Att bevara jämvikten innebär att bevara en klar syn av teokratien och ens eget förhållande till den. En person utan jämvikt är överspänd, ombytlig, opålitlig. Om någon blir ett rov för världens försåtliga orättfärdighet, kan han börja fatta sina beslut och rätta sitt handlingssätt efter de ”allmänt erkända” normerna i den gamla världens samhälle. Ett sådant handlingssätt är farligt och leder till många plågsamma erfarenheter. (1 Tim. 6:10) Man bör alltid komma ihåg, att mången erfaren resenär har råkat fullständigt vilse på en särskilt oländig och svår omväg. Och de som uppriktigt och av allt hjärta älskar Jehova och hans nya världs samhälle önskar inte på allvar ha någon del med dem som blir övergivna eller överlämnade åt Jesu Kristi vrede vid hans uppenbarelse.

11. a) Hur rubbas ens jämvikt av att man låter frågor av underordnad betydelse bli det förnämsta? b) Hur illustreras detta, när det gäller rasfrågan?

¹¹ Inte heller kommer de som bevarar en tillbörlig jämvikt att bli dragna åt sidan av någon underordnad fråga eller angelägenhet och låta den bli den bestämmande faktorn i deras liv. Vi ser till exempel hur många på de första kristnas tid önskade göra omskärelsen till en huvudfråga och därigenom vållade avbräck i predikoarbetet. Frågan blev inte avgjord och svårigheten inte undanröjd, förrän den styrande kretsen vidtog de nödiga åtgärderna. (Apg. 15:1—29) I våra dagar är det i många av världens länder så, att rasfrågan blir ett stort problem, när det gäller Rikets verk. Men de som hör till den ”trogne och omdömesgille slavens” klass inser, att det inte är deras uppdrag att slutgiltigt lösa dylika problem. Deras klart tillkännagivna uppdrag är att predika och att rikta människornas uppmärksamhet på det förhandenvarande tecknet på Kristi annalkande uppenbarelse och verkställandet av hans dom. De vägrar att bli en del av de sinsemellan kivande partier och meningsgrupper, som kommer att drabbas av utplåning i striden vid Harmageddon. De vet, att splittring eller klasskillnad inte existerar inom Jehovas tjänsteorganisation, även om det kan vara nödvändigt eller ändamålsenligt att rätta sig efter ”kejsarens” lag på vissa platser genom att hålla skilda möten. Emellertid vet vi, att vi kommer tillsammans i första hand för att studera, medan vårt främsta mål är att avge vittnesbördet på fältet. De, vilkas öga är uppriktigt, kommer därför att på rätt sätt bevara en fullständig jämvikt genom att välja vilken kurs det än är eller följa vilka lagenliga metoder det vara må, som på det mest praktiska sättet bryter ner fördomarna hos folket på deras distrikt. Varför inte visa dem, bland vilka vi lever, den enda vägen till verklig frihet, den frihet som vi redan åtnjuter? Var för driva en ömtålig fråga till sin spets och öka problemen i samband med vittnandet? Kärlek till vår nästa är ett av Jehovas rättfärdiga krav. De som bevarar en fullständig jämvikt ser till att deras kärlek kommer till uttryck, inte gentemot dem själva och inte heller genom att de i människornas ögon upphöjer någon särskild kategori, utan genom att de på tillbörligt vis leder de ”andra fåren” till Guds kärlek, som skänker verklig hjälp och sant bistånd.

12. I vilket tillbörligt ljus bör Jesu Kristi uppenbarelse betraktas?

¹² Endast de obarmhärtiga väntar på Harmageddonstriden uteslutande från den synpunkten, att den är tiden för Guds vrede och för verkställandet av hans dom över de onda. Paulus säger: ”Därför är du utan ursäkt, o människa, vem du än är, om du dömer, ty i den sak, vari du dömer en annan, domfäller du dig själv, eftersom du, som dömer, utövar detsamma. Nu veta vi att Guds dom, i överensstämmelse med sanningen, är emot dem som utöva sådant. Men har du den tanken, o människa, medan du dömer dem som utöva sådant och likväl själv gör detsamma, att du skall undgå Guds dom? Eller föraktar du hans godhets och fördragsamhets och långmodighets rikedom, emedan du icke vet att Guds godhet försöker leda dig till bättring? Men i enlighet med din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta samlar du över dig vrede på vredens dag, den dag då Guds rättvisa dom uppenbaras.” (Rom. 2:1—5, NW) De individer i våra dagar, som är benägna för att kritisera och finna fel, sätter sin ställning inför Herren i fara och prövar hans barmhärtighet och hans långmodighet, tills de kanske rentav har överskridit gränsen. Det var därför som Petrus gav oss denna förmaning: ”Sätt edert hopp till den oförtjänta godhet som skall komma eder till del vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (lPetr. 1:13, NW) Eftersom Jehova barmhärtigt har förkortat denna dag av mot Satan uttryckt vrede genom att medge en tid då människorna kan fly till säkerhet, skyndar sig de som har kärlek till Gud och till sin nästa så mycket de förmår att till fullo dra fördel av den, i det att de gör sina sinnen stadigt befästa i den exakta kunskapen om Guds ord och aktivt förkunnar de goda nyheterna för alla andra som vill höra.

I väntan på dagen

13. Hur betonar Petrus vikten av att hålla sig verksam?

¹³ I sitt andra brev förklarar Petrus saken ytterligare och betonar återigen vikten av att hålla sig verksam. Han påminner oss om att många bespottare skulle komma, som förutsätter att Gud har glömt människans tillstånd, och i samband därmed säger han: ”Jehova är icke senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord, utan önskar att alla skola uppnå bättring. Likväl skall Jehovas dag komma såsom en tjuv, då himlarna skola försvinna med vinande dån, men de intensivt upphettade elementen skola upplösas, och jorden och de verk som äro därpå skola blottläggas. Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna.” — 2 Petr. 3:9—12, NW.

14. På vilka olika sätt utmärks Kristi andra närvaros början och början av hans andra manifesterande?

¹⁴ Att Petrus talar om att dagen skall komma som en tjuv framkallar en annan fråga. Några som inte är förtrogna med Skriften pekar på denna utsaga såsom en inkonsekvens i bibeln. ”Hur”, säger de, ”kan ni få de båda påståendena att harmoniera med varandra, att han skall komma i makt och stor härlighet och också som en tjuv om natten?” Svaret är naturligtvis enkelt, som redan har förklarats i vår framställning. Det har undgått dessa bespottare att Kristi närvaro har olika faser, och de har inte fått klart för sig, vad som skall verkställas genom varje särskild fas av hans ankomst. Medan början av hans närvaro kungjordes världen runt, när han kom i makt och härlighet, var nästa fas av hans närvaro, nämligen hans framträdande eller manifesterande i templet, då han skulle hålla dom, lika oväntad som en tjuv om natten. Inte ens de som sökte honom var medvetna om denna verksamhet förrän efter dess början. — Mal. 3:1, 2; Matt. 25:1—13.

15. a) På vilket sätt är Jesu Kristi uppenbarelse lik en tjuv? b) Hur skiljer den sig i detta hänseende från hans manifesterande?

¹⁵ Jehovas dag, som Petrus omnämner i skriftstället här ovan, är den dag då Guds vrede kommer till uttryck vid Jesu Kristi uppenbarelse. Här omtalas tiden återigen såsom tjuvliknande. Hur skall då till och med de onda kunna veta, att han är närvarande? Det är början av denna ”dag” som kommer oväntat och kommer över dem medan de alltjämt är oförberedda, men allteftersom den skrider framåt, kommer det att bli mer och mer uppenbart för alla, att slutet på denna tingens ordning har kommit. (Hes. 7:6—9; Luk. 21:34—36) Men i olikhet med förhållandet vid Kristi manifesterande år 1918 kommer de som nu söker honom inte att bli överrumplade. Detta framgår klart av Paulus’ ord: ”Ni själva veta mycket väl, att Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Vid vilken tid det än sker att de säga: ’Fred och säkerhet!’ då skall plötslig tillintetgörelse strax komma över dem, alldeles så som födslovåndan över en havande kvinna, och de skola på intet vis undkomma. Men ni, bröder, ni äro icke i mörker, så att den dagen skulle överrumpla eder, så som den skulle göra med tjuvar, ty ni äro alla ljusets söner och dagens söner.” (1 Tess. 5:2—5, NW) Då de ju är i ljuset, har de lärt sig att exakt skilja mellan början av Kristi närvaro, hans manifesterande och hans uppenbarelse. Därigenom handskas de rätt med sanningens ord.

16. Hur kommer början av Jesu Kristi uppenbarelse att kunna igenkännas?

¹⁶ Hur skall vi veta, när tiden för Jesu Kristi uppenbarelse har kommit och har börjat? Lägg märke till det tecken som Paulus anger för tessalonikerna i sitt i föregående paragraf citerade brev. När de säger: ”Fred och säkerhet!” har tiden kommit; Och hur kommer detta att te sig? Förföljelsen mot dem som har tagits med in i Guds ynnest kommer förvisso att fortsätta och tillväxa från deras sida som har lämnats övergivna och utanför Guds närvaro. (Upp. 12:17; 13:7) Dessa övergivna kommer på Satans anstiftan att båda upp alla sina styrkor i ett slutligt alltomfattande krig mot Jehovas på tronen insatte konung och kommer att söka utplåna det andliga Israels nya nation, som Kristus håller på att bygga upp såsom en del av den nya världen. Det kan hända att de kommer att få det att se ut som om de hade verkställt sitt uppsåt och att de fördenskull ropar: ”Fred och säkerhet!” Det är då som Kristus uppenbarar sig för nationerna i sin stora osynliga närvaros hela majestät och makt. — Hes. 38:18, 19, 21—23.

17, 18. Var börjar domen verkställas, och vilka blir de enda som finner räddning och befrielse?

¹⁷ ”Härvid taga vi med i räkningen, att det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vålla eder vedermöda, men åt eder, som lida vedermöda, giva lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet.” (2 Tess. 1:6—9, NW) Yxan träffar först vid den avfälliga kristenhetens rötter (Jer. 25:34, 35; Luk. 3:9), och när dessa egennyttiga herdar flyr för att finna skydd, kommer endast de kristna, vilkas tro har blivit prövad i elden, att överleva och fortsätta med att kungöra den kommande domen mot hedendomen och allt det övriga av Satans organisation.

¹⁸ Mod, alltså, ni Jehovas trogna slavar! ”Låt oss därför icke sova vidare, som de övriga göra, utan låt oss förbliva vakna och bevara besinningen.” (1 Tess. 5:6, NW) Den väg vi måste gå för att bevara vår gynnade ställning är tydligt utmärkt framför oss, och segerfesten är säker och viss. Sträva därför oavlåtligen vidare i det framåtskridande ljuset från manifesterandet av Kristi närvaro, till dess han blir till fullo uppenbarad och slutlig och fullständig befrielse har blivit åvägabragt!

(The Watchtower, 15 juni 1954)