Lydnad för de goda nyheterna är en livets väg
”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska kärleksfull omtanke och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mik. 6:8, NW.
1. Hur betraktar människor i vår tid ofta sin religion?
DET är vanligt i vår tid att människor som bekänner sig tro på en religions grundsatser underlåter att följa dessa läror i sitt dagliga liv. Människor betraktar ofta religionen som någonting som de ”tillhör” och inte som någonting som påverkar deras handlingar i hemlivet och arbetet och deras handlingssätt mot andra.
2. Varför kallades kristendomen under det första århundradet ”Vägen”?
2 Sann kristendom är emellertid inte en fråga om yttre sken. Under den första tiden kallades kristendomen faktiskt ”Vägen”, eftersom den innebar mera än formell tillbedjan. (Apg. 19:9, 23) Den var en LIVETS VÄG, ett LEVNADSSÄTT genomsyrat av tillbedjan av Gud och väglett av hans ande. (Joh. 4:23, 24; 1 Kor. 2:11—13) Överallt i de kristna skrifterna finner vi kraftfulla uttalanden, som inte godkänner halvhjärtad tjänst för Gud. Den som önskar vara en verklig kristen får uppmaningarna: ”Gör om ert sinne”, ”förnyas i den kraft som påverkar ert sinne” och ”ta på er den nya personligheten”. (Rom. 12:2; Ef. 4:22—24) Jämsides med nitiskt vittnande framhävs ständigt ett gott uppförande. — 1 Petr. 1:15; 2:12; 3:16; 5:12.
3. I vilken omfattning påverkar sann kristendom en människas liv?
3 Följaktligen når den sanna kristendomen in i varje fas av livet för individen och för familjen. Den kristne måste älska och tjäna Gud av allt sitt hjärta och av all sin själ och av allt sitt sinne och av all sin styrka. (Mark. 12:30) Detta utelämnar inte någon del av hans kropp, hans liv eller hans personlighet. — Matt. 22:37—39.
LIGGER DET ÖVER MÄNSKLIG FÖRMÅGA ATT VARA KRISTEN?
4, 5. a) Kräver Gud mycket svåra eller orimliga ting av den kristne? b) Är det så att svårigheten med att vara kristen överskuggar fördelarna med det i denna världen?
4 Är det då ytterligt svårt att vara kristen? Kräver Gud mera än vad som är rimligt, eller begär han något som är ”stort” eller ligger över mänsklig förmåga? Nej. Han sade till sitt forntida folk, Israel: ”Han har sagt dig, o jordemänniska, vad som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du skall utöva rättvisa och älska kärleksfull omtanke och vara blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mik. 6:8, NW.
5 Vad är det egentligen som är svårt eller orimligt i fråga om detta krav? Gud är i själva verket tillfredsställd om människor lever som de skapades att leva på naturligt sätt — som de borde leva — det är allt. Det är sant att om man följer denna väg i en värld som har avvikit från Guds normer, så kommer det att föra med sig motstånd och svårigheter. (Joh. 16:33; 2 Tim. 3:12) Men faktum är att den som lever enligt Guds normer har ett gott samvete, äger större sinnesfrid och dessutom lever ett meningsfullt liv med ett hopp för framtiden. — 1 Tim. 4:8; 6:6—8.
6. Vilken föranstaltning har Gud gjort, så att vi kan vara framgångsrika på den kristna vägen, även om vi är ofullkomliga?
6 Med tanke på vår ofullkomlighet kan det tyckas svårt för någon att följa bibelns principer och frambringa deras goda frukt. Det är sant att ofullkomliga människor begår många misstag, av vilka somliga är allvarliga, men Kristi försoningsoffer gavs av just detta skäl. Det låter den ångerfulle kristne nalkas Gud för att få förlåtelse, och Guds ande hjälper den kristne att göra om sin personlighet — att ändra sina vägar så att de mer och mer stämmer överens med Guds vägar. (Hebr. 4:15, 16; 2 Kor. 3:17, 18) Aposteln Johannes skrev till medkristna: ”Mina små barn, detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra [de smorda kristnas] utan också för hela världens [alla andra människors synder].” — 1 Joh. 2:1, 2.
HUR VIKTIG ÄR BIBELN SOM EN VÄGLEDARE I LIVET?
7. Hur betraktar och använder sanna kristna bibeln?
7 De kristna inser behovet av Guds vägledning för att följa hans rättfärdiga principer, och de gör därför bibelstudium till en regelbunden del av livet. De håller stadigt fast vid aposteln Paulus’ förklaring att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. — 2 Tim. 3:16, 17.
8. Om vi godtar bibeln som inspirerad, skall då allt i den tas bokstavligt? Anför exempel.
8 Hela bibeln, både de hebreiska skrifterna, eller ”Gamla testamentet”, och de grekiska skrifterna, eller ”Nya testamentet”, utgör alltså Guds fullständiga ord, vilket är helt och hållet sant och inspirerat av Gud som en vägledare för den kristne på alla hans vägar. Detta betyder emellertid inte, vilket somliga fundamentalister tror, att den helt och hållet skall tas bokstavligt. Det är sant att det finns många bokstavliga befallningar i den. Men i bibeln finns det mycket historia, och det finns också många symboliska uttalanden och uttalanden framställda i bildspråk. Världsvälden är till exempel ibland representerade av djur. (Dan. 8:1—8, 20—22; Upp. 17:3, 9—12) Och en ”dag” kan vara en tjugofyratimmarsdag men kan också stå för en period som omfattar många år. (1 Mos. 2:4, NW; Joh. 8:56) Sammanhanget och andra samhörande uttalanden i bibeln hjälper den som forskar att urskilja vilka texter som är bokstavliga och vilka som är symboliska och profetiska.
9. Varför är hela bibeln av värde för den kristne?
9 De kristna betraktar bibeln på detta sätt och studerar de kristna grekiska skrifterna, som innehåller många direkta befallningar och lagar, och även de hebreiska skrifterna, som framlägger många principer, profetior och en skildring av faktiska historiska händelser, som uppenbarar Guds inställning och syn på angelägenheter i livet. (1 Kor. 10:11) Hela bibeln igenom finns det många episoder och tilldragelser som visar Guds sätt att behandla olika situationer och omständigheter. Alla dessa ting gör att man blir förtrogen med Guds personlighet, och de hjälper också den kristne att ha ”Kristi sinne”, hans som känner Gud mera ingående än någon annan gör. — 1 Kor. 2:16; Matt. 11:27.
ÄR DEN KRISTNES LIV ASKETISKT?
10. Hur visade Jesu liv på jorden att han inte var någon asket eller levde efter en ritual?
10 Den kristnes liv är därför inte något som regleras av en samling stadgar eller en ritual. Kristi liv återspeglar den ande och kärlek som den kristne måste sträva efter att utveckla. (Matt. 5:44; 1 Joh. 5:3) Jesus var en människa som behagade Gud i varje avseende. (Joh. 8:29) Han gjorde inte någonting som var orättfärdigt. Men även om han var fullkomlig, var han inte någon asket. Han var med vid bröllop och fester, och han uppskattade det goda i livet. (Joh. 2:1—10; Luk. 5:29; Matt. 11:18, 19) Han visade måttfullhet i allting och krävde inte mer än vad som var rimligt av sig själv eller av andra. (Mark. 6:31; Joh. 4:6) Jesus gladdes åt livet och åt det arbete han utförde med att hjälpa andra att lära känna Gud. (Joh. 4:34) Han gjorde inte ständigt jämförelser mellan sin egen rättfärdighet och andras misstag. Han hyste medkänsla med människor och visade dem barmhärtighet. (Matt. 9:36; Mark. 1:41) Men han domfällde också orätt handlingssätt och avslöjade skrymteri. — Matt. 15:1—9; 23:23—32.
11. a) Bör Jehovas vittnen använda sin ofullkomlighet som en ursäkt för synd, eller bör de vara stolta över sin egen rättfärdighet? b) Vilken konflikt är varje kristen underkastad, enligt den beskrivning aposteln Paulus ger?
11 I dessa ting angav Jesus mönstret för de kristna. Naturligtvis inser de att de, till skillnad från Jesus, inte är fullkomliga, men de strävar uppriktigt efter att följa hans mönster. De försöker undvika ett orätt handlingssätt, men de inser att den rättfärdighet de har beror på Guds barmhärtighet och är ett resultat av att de följer bibeln. Den är inte någonting som skall tillräknas dem själva. Alldeles som psalmisten erkänner de: ”Om förseelser vore vad du ger akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Ps. 130:3, NW) De vet att de är syndare och ibland gör det som är orätt, alldeles som aposteln Paulus själv sade:
”Jag finner alltså denna lag i mitt fall: när jag gärna vill göra det rätta, då finns det onda hos mig. Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar. Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag, men med mitt kött under syndens lag.” — Rom. 7:21—25.
12, 13. a) Hur undviker den kristne att vara ”alltför rättfärdig” eller ”alltför mycket vis”? b) När ett kristet vittne överrumplas av synd, vad gör han då åt saken? c) Varför för vittnena ut de ”goda nyheterna” till andra?
12 Den som verkligen följer ”Vägen” försöker därför undvika att vara ”alltför rättfärdig” eller ”alltför mycket vis”, i den meningen att han inte anlägger en min av vishet eller egenrättfärdighet och spanar efter andras brister och dåliga omdöme. (Pred. 7:17) Men han gör, i all uppriktighet, rättfärdighet till sitt mål. Han faller inte i svaghet till föga för begär och dukar inte under för påtryckningar som skulle tvinga honom att begå allvarligt orätta handlingar och bryta sin ostrafflighet gentemot Gud. Likväl kommer ofullkomligheten ibland att vålla att han begår misstag och syndar. Om han verkligen begår en synd, erkänner han det och ångrar sig och ber om förlåtelse genom bön till Jehova i Kristi namn. (Apg. 10:43) Han förtröstar på Kristi fullkomliga offer som en grundval för förlåtelse för synder. (1 Tim. 2:5, 6) Sedan uppbjuder han varje tänkbar ansträngning för att inte upprepa denna synd. Han vet att om han skulle slå in på en syndens väg, skulle det leda till att han gick miste om Guds ynnest. De ”goda nyheter” som han har funnit ger han åt andra av kärlek till dem. Som en nitisk predikare av de ”goda nyheterna” försöker han hjälpa människor att inse behovet av tro och vikten av att de bringar sitt liv i överensstämmelse med bibliska principer. Som föredömen ställer han upp Jesus Kristus och andra, vilkas liv av tro beskrivs i bibeln. — Hebr. 11:1—12:3.
13 Eftersom lydnad för de ”goda nyheterna” inbegriper den kristnes uppförande i allting, dryftar vi i detta sammanhang några av de grundläggande normer som Gud framhåller för alla som vill bli kristna.
SANNFÄRDIGHETENS PLATS I EN KRISTENS LIV
14, 15. a) Varför måste Jehova tillbedjas ”med ... sanning”? b) Vad betyder ”sanning” för familjen?
14 Eftersom Jehova Gud har danat människan och känner hennes behov, är det nödvändigt för människan, för hennes egen välfärds skull, att hon lever i överensstämmelse med de moralnormer som Gud har lagt fram i bibeln. Först och främst är Jehova ”sanningens Gud”. (Ps. 31:6, NW) Han måste tillbedjas ”med ande och sanning”. (Joh. 4:24) Sannfärdighet är något som är nödvändigt, inte bara för att man skall äga frid med Gud, utan också för att man skall kunna leva i frid med andra. Aposteln Paulus råder de kristna: ”Därför, när ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” — Ef. 4:25.
15 Tänk på vad ”sanning” betyder i familjen. Om man alltid talar ”sanning”, råder det tillit mellan familjemedlemmarna. Det råder aktning och förtrolighet mellan äkta man och hustru. Det finns inte någon ”kommunikationsklyfta”. Barnen är angelägna att låta sina föräldrar veta vad som inträffar i deras liv, eftersom de är säkra på att de kommer att visas hänsyn och få vägledning till att lösa sina problem. De vet också att deras föräldrar inte säger ett och gör ett annat. De kan lita på att deras föräldrar ger dem hjälp i varje situation.
16. Hur framhäver Jesu ord i Johannes 14:6 behovet av sannfärdighet för den kristne?
16 Jesus Kristus sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” (Joh. 14:6) ”Vägen” innebär för den kristne att tänka, känna och handla alldeles som Jesus gjorde. Detta kräver av honom att han följer ”sanningen” i alla dess aspekter, alldeles som Jesus fullgjorde allting som Gud hade ställt fram för honom. Följande artikel dryftar några andra krav i fråga om denna ”väg”.
[Bilder på sidan 11]
Jesus behagade Gud och hyste medkänsla med andra, men han var inte någon asket . . .
Och han visade ingenting av fariséernas högmod och skenheliga inställning
”Tron låter oss se de ting vi hoppas på; den ger oss visshet om det som är fördolt. På grund av den fick fäderna sitt erkännande. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt. När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då själva kasta av allt som tynger, varje synd som snärjer oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.” — Hebr. 11:1—3; 12:1, 2; 1974 års sv. provövers.