Bär din egen börda av ansvar

NÄR tre hebréer i det forntida Babylon blev beordrade att falla ned och tillbedja en bildstod, annars skulle de kastas i en brinnande ugn, då måste de fatta ett beslut. De hade inte tid att fråga profeten Daniel till råds. Det var deras eget ansvar att bestämma vilket handlingssätt de skulle välja. Trots dödsfaran vägrade Sadrak, Mesak och Abed-Nego att bryta Guds lag som förbjöd avgudadyrkan. Deras beslut var rätt, och Jehova befriade dem. (Daniel 3) Skulle du ha varit i stånd att bära den börda av ansvar som de påtog sig?

Det är inte alla kristna som är tillräckligt mogna för att kunna skilja på det som är rätt och det som är orätt med ledning av bibelns principer. Somliga har inte tillräcklig kunskap, andra underlåter att göra bruk av sin tankeförmåga. Någon kanske ber andra att de skall fatta viktiga beslut åt honom, därför att han är lat eller vill att någon annan skall dela ansvaret. Han kanske i själva verket skulle vilja slå in på en viss kurs och hoppas att den andra människans samvete skall gilla den, även om hans eget inte gör det. Vad skälet än kan vara, är det till din nackdel att du underlåter att bära din egen börda av ansvar.

För det första förblir din urskillningsförmåga otränad och svag, om du gör det till en vana att låta andra tänka åt dig. De svar du får på frågor genom att rätt och slätt be andra besvara dem kommer förmodligen inte att göra så djupt intryck på dig, säkert inte så djupt som om du gjorde efterforskningar på egen hand. Möjligheten finns också att en väns svar, som ges på stående fot så att säga, kanske inte blir så korrekt. Och därtill kommer att om den sanna tillbedjan blir förbjuden i ditt land, såsom fallet är bakom järnridån, kan det uppstå tillfällen då du behöver veta hur du skall kunna avgöra vad som är rätt och vad som är orätt, tillfällen då du inte kan fråga någon annan till råds. Om du skall kunna träffa ett sådant avgörande, behöver du exakt kunskap i bibelns principer och förmåga att tillämpa dem.

I detta sammanhang är det bra att kunna skilja mellan en princip och en lag. En lag kräver att du helt enkelt skall lyda den. En princip kräver att du skall använda din egen tankeförmåga och tillämpa principen i fråga på ditt eget fall. Detta påminner oss om Paulus’ ord i Hebréerna 5:14: ”Fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” (NW) För att vi skall kunna bära vår börda av ansvar bättre, så låt oss undersöka några områden, inom vilka man måste kunna tillämpa bibelns principer.

Umgänget

Den som nyligen kommit till kunskap om sanningen tar helt visst frimodigt ståndpunkt för bibelns principer, t. ex. dem som påbjuder avskildhet från världen och odlandet av ett rätt umgänge. (Joh. 15:19; Jak. 4:4; 1 Joh. 2:15; 1 Kor. 15:33) Han ser tydligt och klart att han inte bör vara tillsammans med otuktiga människor, tjuvar och deras gelikar. Längre fram inser han mera helt och fullt att dessa principer har en mycket mer omfattande tillämplighet. Han kommer till insikt om att hela världen står under Satans inflytande och inte bara dess sämsta element. (1 Joh. 5:19) Han får klart för sig att även om en bekant inte är omoralisk, så är han likväl inte en bra umgängesvän, om han inte tillber Jehova. Hans urskillningsförmåga, när det gäller att tillämpa bibelns principer, hjälper honom också att inse att det kan vara till lika stor skada att använda tre timmar tillsammans med en äktenskapsbrytare på filmduken eller en kväll med mördare på televisionsskärmen som att ha gemenskap med sådana någon annanstans. Snart börjar han tillämpa samma urskillning när det gäller böcker och tidskrifter. Det är inte så, att någon säger honom att en viss sak är orätt. Nej, utan han skaffar sig Guds syn på tingen, i det han växer till mogenhet och tillämpar bibelns principer i fullaste utsträckning, vilket vi själva, personligen, har ansvar för.

Naturligtvis kan vi inte försvinna ur världen helt och hållet. Vi har dagligen att göra med icke troende människor, när vi är upptagna med sådana nödvändiga ting som predikande, uppköp eller förvärvsarbete. Dessutom kan det krävas av en kristen hustru, som har en icke troende äkta man, att hon har mera kontakt med världen än andra måste ha. Men alla mogna kristna lever för den nya världen, de söker inte stärka några band med den gamla världen. En mogen kristen inser till exempel skillnaden mellan att gå i skolan för att få en viss undervisning och utbildning och att ta del i idrotts- eller militärövningar, danstillställningar och annan sysselsättning utanför skolschemat som inte är obligatorisk. Den kristne inser att han måste ha en anställning för att skaffa sig sitt levebröd, men detta kräver inte att han skall vara med vid middagar och andra tillställningar tillsammans med världsligt sinnade arbetsgivare eller arbetskamrater. Han inser att även om sådana världsligt sinnade människor kanske inte har förlorat all moralisk känsla, så är de inte det slags umgänge som en tillbedjare av Jehova bör trakta efter. När han söker vinna Guds syn på tingen, inser han att bibelns principer är tillämpliga på många ting som han till en början inte har tänkt på. När han når mogenhet, önskar han inte idka umgänge med sådana världsligt sinnade människor, även om någon annan skulle säga honom att han anser sådant umgänge vara på sin plats. Såsom en mogen kristen vet han hur han bör tillämpa kristna principer och bära sin egen börda av ansvar.

Arbetet

Denna mogna tillämpning av bibelns principer inverkar också på den kristnes arbete, på hans anställning. Han vet att Gud förväntar att han skall sörja för sin familj, men han inser samtidigt att bibelns principer måste tillämpas på det arbete han utför. (1 Tim. 5:8) När han blir kristen, inser han alltså beredvilligt att även om hans arbetsgivare fordrar det, så kan han inte ljuga eller bedra andra människor. (Upp. 21:8; Ef. 4:28; 5 Mos. 25:13—16) Han kanske rentav kommer underfund med att han ägnar sig åt något som är i direkt strid med Guds ord; och för att kunna tjäna Gud välbehagligt måste han kanske lämna denna sysselsättning och söka arbete av annat slag, även om detta kanske inte blir så lönande ekonomiskt sett.

Andra kanske gör den erfarenheten att fastän deras arbete visserligen inte allmänt talat strider mot bibelns principer, oroar vissa ting, som de förväntas göra, deras samvete. De kanske först tänker som så, att de ju inte rekommenderar dessa ting, att de bara tillhandahåller varor eller utför tjänster som andra begär. Men när man växer till mogenhet och tillämpar bibelns principer i full utsträckning, finner man större lycka, om man kan ägna sig åt någon annan gren av sitt yrke eller skaffa sig arbete på annat håll. (1 Tim. 1:18, 19; 1 Petr. 3:21) Vem skall fatta beslut i en sådan sak? Varken Sällskapet Vakttornet eller andra kristna bröder kan fatta beslut å en kristens vägnar. Det är hans börda av ansvar, och han bör få bära denna börda utan att bli kritiserad.

Vem skall ta ledningen?

Andra ansvarsbördor måste axlas i hemmet. I många delar av världen är människor benägna för att vara mycket självständiga. Hustrurna har en världslig uppfattning om kvinnans rättigheter, barnen hyser vanvördnad för föräldrarna, och härsklystna äkta män är inte särskilt villiga att göra det som bibeln bjuder. Förhållandena förändras, när familjen vinner kunskap om Jehova Gud. Den äkta mannen förstår att han måste underordna sig Kristi ledarskap och utföra ett predikoverk. (1 Kor. 11:3) Men till en början verkar det kanske som om andra bibliska anvisningar beträffande ledarskapet undgår hans uppmärksamhet, eller också kanske han anser att hemmets angelägenheter är hans rent personliga sak. Han kanske lyssnar till Jesus, när han säger: Gå, predika. Men han kanske inte lyssnar när Skriften säger: Älska din hustru såsom du älskar dig själv. Han behöver axla ansvaret att tillämpa bibelns principer inom livets alla områden. — Ef. 5:28—30; Kol. 3:12—14, 19; 1 Petr. 3:7.

Något liknande kan inträffa beträffande hustrun. När hon blir kristen, inser hon att hon måste underordna sig sin man, och hon gör detta i många ting. (Ef. 5:22—24) Men en dag kanske den äkta mannen fattar ett viktigt beslut utan att rådgöra med henne. Han kanske utan vidare säger att man skall flytta. Nu ställs hustrun på prov. Hon är inte överens med honom; hennes släktingar bor i närheten. Kommer hon likväl att tillämpa bibelns princip om underordnande och bära sin börda av ansvar, eller kommer hon att försöka ta på sig sin mans börda? Om hon saknar mogenhet, kanske hon ställer till med en scen, där hon låter känslorna få fritt lopp, för att nå sitt mål, eller också kanske hon helt enkelt vägrar att underkasta sig mannens beslut. Men en hustru som är mogen, när det gäller att tillämpa bibelns principer, överger dem inte ens när andra underlåter att göra det som kan anses vara rätt.

Ibland händer det att barn lär känna Jehova, innan deras föräldrar gör det, och föräldrarna kanske då kraftigt motsätter sig barnens nya religion. Föräldrarna säger till dem att sluta upp med att predika från hus till hus och att vara med vid mötena. Skall barnen då bli upproriska? Nej, inte om de tillämpar bibelns princip att man skall hedra far och mor. Även om de inte slutar upp att tillbedja Jehova Gud, kommer de att förbli sina föräldrar undergivna och göra vad de kan för att befrämja den sanna tillbedjan. Allteftersom deras kärlek till Gud växer, inser de att det som Jehova säger är bäst. De kommer att tåligt förtrösta på honom, till dess de blir vuxna eller till dess föräldrarna börjar förstå Jehovas vilja. Ja, genom att förbli föräldrarna underdåniga kan de kanske åvägabringa en sådan lycklig utgång snabbare än om de skulle söka ta saken i egna händer. — Ef. 6:1—3.

Missbruk av blodet

Ett annat område, inom vilket beslut måste fattas, har att göra med missbruk av blodet. I våra dagar missbrukar man här i världen blodet på så många sätt, att det inte alltid är lätt att urskilja om en produkt innehåller blod eller inte. Den kristne kanske kunde mena att det vore utmärkt, om Sällskapet Vakttornet gjorde upp en lista över alla livsmedelsprodukter och medicinska preparat som innehåller blod. Men Sällskapet har inte gjort detta, på goda grunder. Det finns många olika ämnen i blodet som också förekommer på annat håll. Detta bör man förvänta, eftersom människokroppar och djurkroppar inte är de enda skapade ting som frambragts ur jorden. Lecitin finns till exempel i blodet, men det kan också utvinnas ur sojabönor, och det är från dessa bönor som man vanligtvis får det lecitin som finns i marknaden. Den som är osäker beträffande någon produkt måste själv undersöka saken genom att höra sig för hos tillverkaren. Han kan inte förvänta att en broder i församlingen skall bestämma i denna sak för hans räkning; brodern har inte framställt produkten, och det har inte heller Sällskapet. Antingen har detta ämne utvunnits ur blod eller också har det inte det. Den enskilde måste bära sin egen börda av ansvar.

Vad blodöverföringar angår, så vet den kristne på grund av att han har studerat bibeln och Sällskapet Vakttornets publikationer att det är oskriftenligt att tillgripa blodöverföring. (1 Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Han måste nu bära sin egen börda av ansvar och tillämpa vad Skriften säger i denna sak. Han kanske nödgas lägga in sig på sjukhus för en operation. Där förklarar han sin ståndpunkt för läkaren. ”Nåja”, säger doktorn, ”då använder vi plasma.” Eller läkaren kanske säger till honom: ”Vad ni behöver är röda blodkroppar till att föra omkring syret. Vi har röda blodkroppar, som vi kan använda. Hur vore det?” Den kristne kanske inte är så väl insatt i medicinska ting. Bör han sätta sig i förbindelse med församlingstjänaren eller Sällskapet? Det bör inte vara nödvändigt, om han är beredd att bära sin egen börda av ansvar. Han behöver bara fråga läkaren: ”Varifrån kommer den där plasman?” ”Hur får man fram de röda blodkropparna?” ”Hur har ni utvunnit det här ämnet?” Om svaret är: ”Blod”, då vet han hur han bör förhålla sig, ty den här principen är inte bara tillämplig på helblod utan på vad det vara må som har framställts av blod och som används för att uppehålla livet eller stärka en människa.

Någon kanske framhåller för dig att Skriften talar om att ”äta” blod men att blod inte tillförs matsmältningsapparaten vid en blodöverföring. Det är sant, men faktum är att blodet på direkt väg tjänar samma syfte som mat, när sådan tillförs magen, nämligen att stärka kroppen eller uppehålla livet. Det är inte detsamma som ett vaccin, som ges en frisk människa för att förhindra att hon blir offer för en sjukdom. Blod ges åt en svag eller sjuk människa för att stärka henne, alldeles såsom mat ges för att tillföra henne näring.

Om man skall kunna bära den börda av ansvar, som följer med respekten för blodets helgd, är det viktigt att man betraktar saken från alla dess olika sidor, innan en nödsituation uppstår. När man råkat ut för en olyckshändelse och är svag till följd av blodförlusten, är inte tiden lämplig att fatta beslut, som bör ha fattats när man kunde tänka klart och hade tid att utrannsaka dem av bibelns principer som bör tillämpas i ett sådant fall. En mogen människa gör det till en vana att begrunda, när hon studerar, och att tänka över hur de upplysningar hon får är tillämpliga på hennes eget liv, även om hon inte för ögonblicket står inför de förhållanden och omständigheter som dryftas. Den som går till väga på det sättet vet hur han bör handla, när han kommer i en allvarlig situation, och han har gjort klart för sig vilka principer från Skriften som han bör rätta sig efter.

Sök vishet från Gud

Att vara en kristen inbegriper allt man gör i livet. Det är inte bara en sak som gäller att man skall tro och predika vissa läror och nära vissa förhoppningar. Till en början kanske den som inhämtar sanningarna från Guds ord är särskilt angelägen om att få läropunkterna klara för sig, därför att han märker att det som bibeln säger avslöjar falska religiösa uppfattningar, som han har fått inpräglade alltifrån barndomen. Men under det han tillväxer i kunskap och uppskattning, inser han att de riktlinjer som bibeln ger inte rätt och slätt gäller en samling lärofrågor; de utgör anvisningar beträffande levnadssättet. Nu börjar han fatta vad det bibelord innebär, som säger: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du giva akt på honom, så skall han själv göra dina stigar räta.” — Ords. 3:5, 6, NW.

Detta leder till att oberoende av vilket problem, som den kristne ställs inför, så söker han först ta reda på vilka av bibelns principer som gäller i ifrågavarande fall och låter dessa vägleda honom i fråga om hans handlingssätt. Inte ens när problem som är starkt känslobetonade uppstår rådfrågar han människor som må vara högt utbildade i världslig psykologi men som saknar tro på Jehova Gud. Han gör såsom Jakob 5:13 råder de kristna: ”Finnes det någon som lider ont ibland eder? Må han framhärda i bön.” (NW) Ja, han går till Gud, i det att han regelbundet talar med honom i bön och tar sig tid att begrunda delar av Guds ord, som hjälper honom att se sitt problem i den rätta dagern. Om det är nödvändigt, kan han också tala med församlingens tillsyningsman eller någon annan mogen kristen för att försäkra sig om att han betänker alla de Skriftens ord som är av betydelse i hans fall. Men sedan ber han inte någon annan fatta beslut åt honom, utan han bär sin egen börda av ansvar. Han möter situationen oförskräckt och bestämmer vilket handlingssätt han såsom en överlämnad kristen bör följa. Därpå vandrar han modigt på den väg som kan bevara honom i mycket nära gemenskap med Gud, i det att han förtröstar på att Jehova skall uppehålla honom.

Urskillning, inte fanatism

Vid all sådan utomordentlig tillämpning av bibelns principer är det en fråga om urskillning, inte om fanatism. I Ordspråksboken, kapitel 2, lovar Jehova att ge oss urskillning och vishet, om vi ivrigt söker efter detta, såsom vi skulle söka efter en dold skatt. Genom den organisation, som Guds ”trogne och omdömesgille slav” utgör, har Gud sörjt för riklig andlig föda, och vi bör regelbundet dra nytta av de publikationer som innehåller denna föda. (Matt. 24:45—47, NW) Det är lämpligt att det i alla kristna hem finns ett bibliotek, där man kan göra efterforskningar. Det bör innehålla biblar, årgångar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, dem av Sällskapet Vakttornets inbundna böcker som är i gängse bruk och andra meddelanden som regelbundet lämnas till dem som tar del i förkunnartjänsten. Det kan också vara bra att ha en ordlista, en bibelkonkordans och om möjligt en biblisk uppslagsbok. Man kan också ha god nytta av Sällskapet Vakttornets så kallade Index till de engelska publikationerna. Dessa ting är de viktigaste medlen, med vilkas hjälp vi kan tillägna oss vishet och urskillning från Guds ord.

När en fråga eller ett problem uppstår, tag då för vana att bära din egen börda av ansvar. Gör bruk av innehållsförteckningar och av ämnesregister och skriftställesförteckningar, som finns längst bak i Sällskapets olika publikationer, och tag reda på var det ämne eller den bibeltext, som du vill ha förklaring på, har dryftats. Om du inte har en viss publikation, i vilken svaret kanske finns, möda dig då med att få tag på den i biblioteket i Rikets sal eller hemma hos någon vän.

Gör själv efterforskningar och dra den bästa slutsats du kan. Ungdomar bör tala med sina föräldrar om de slutsatser de kommit till. Hustrur kan få sina rön bekräftade genom att rådföra sig med sina överlämnade äkta män. Vem som helst kan kollationera en viktig detalj genom att tala med församlingens tillsyningsman. Tillsyningsmannen kan visserligen ge den hjälp som behövs, men han gör också väl i att höra efter om personen i fråga själv har gjort några efterforskningar och själv tänkt över frågan. Ibland är det nödvändigt att skriva till Sällskapet om en sak, om det är något av vikt för ens förkunnartjänst. Men alla och envar uppmanas att lära sig att urskilja vilka av bibelns principer som har att göra med den sak det gäller, alldeles som Sällskapet skulle göra. — Ps. 119:105.

Genom att du bär din egen börda av ansvar, kommer du att få allt större bruk för din urskillningsförmåga, i det att du växer till mogenhet och kan bli alltmer nyttig för Jehova Gud och hans organisation. Om en kritisk situation då skulle uppstå, kan du avgöra hur Gud vill att du skall handla, alldeles som Sadrak, Mesak och Abed-Nego gjorde i sitt fall. Och i likhet med dem kan du vinna Jehovas beskydd och ynnest genom att troget bära din egen börda av ansvar. — Gal. 6:5, NW.