Hur man bevarar den egna ostraffligheten

”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet, och på Jehova har jag förtröstat, på det att jag icke må vackla. Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov; rena mina njurar och mitt hjärta. Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning.” — Ps. 26:1—3, NW.

1, 2. Vad är det som bevisar att en människa är ostrafflig? Nämn några gagneliga följder av att man bevarar ostraffligheten.

ÄR DU av hela ditt hjärta hängiven Jehova Gud, Skaparen? Älskar du honom av hela ditt sinne och av hela ditt hjärta? Följer du goda moraliska principer i dina mellanhavanden med alla människor? Bevarar du dig fri från denna onda världs fördärvade inflytande? Om du kan svara ja på dessa frågor, innebär detta att du är en av de få människor på jorden, som har uppfyllt de krav som ställs på en ostrafflig människa, ty ostrafflig är den som är oförvitlig, sund när det gäller moraliska principer, rättrådig och ärlig och som kan sägas vara hel, odelad.

² Det är inte så, att bara därför att ytterst få människor bevarar ostraffligheten, så skulle det inte vara värt ansträngningen att söka vara ostrafflig och söka bevara ostraffligheten. Det är sant att det inte är lätt att vara en ostrafflig människa, ty vi är födda ofullkomliga med benägenhet för synd. Men de lyckans gagneliga följder som man nu erfar och utsikterna till evigt liv innebär att alla de ansträngningar vi nu gör för att bevara vår egen ostrafflighet är väl värda att göra. — Ps. 51:7.

 3. Vad ansåg David om vikten av att bevara ostraffligheten?

³ Konung David, en Guds tjänare, visste vad ostraffligheten innebar, och han insåg vikten av att vara en människa som bevarar ostraffligheten. Han var villig att träda fram inför Guds domartron och bli prövad med avseende på sina rena, ärliga avsikter och sina trogna ansträngningar att tillbedja Gud allena såsom Skaparen. David sade: ”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet, och på Jehova har jag förtröstat, på det att jag icke må vackla. Rannsaka mig, o Jehova, och sätt mig på prov; rena mina njurar [eller mina djupaste känslor] och mitt hjärta. Ty din kärleksfulla godhet är inför mina ögon, och jag har vandrat i din sanning.” — Ps. 26:1—3, NW.

Varför det är så viktigt att bevara den egna ostraffligheten

 4. Vilket skäl hade David till att bevisa sig vara ostrafflig?

⁴ Det fanns mer än ett skäl till att konung David ansåg det vara viktigt att vandra på Guds vägar. Det var inte enbart därför att det gällde hans eget liv, som han var så intresserad av att bevara ostraffligheten, och inte enbart därför att han borde vara ett gott exempel för den israelitiska nationen, vars konung han var. Inte var det heller enbart därför att han ville bli väl omtalad av de hedniska nationerna, som bodde runt omkring honom. Den främsta orsaken var att den Guds namn, som han älskade och tjänade, berördes. David sade: ”Loven med mig Jehová och låtom oss gemensamt upphöja hans namn.” (Ps. 34:4, Åk) Oberoende av vad andra människor tänkte och oberoende av motståndet från sina fiender var David besluten att tjäna Jehova helhjärtat. I en bedjande sinnesstämning sade han: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet. Bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova.” — Ps. 26:11, 12, NW.

 5. Hur kommer det sig att vi är skyldiga Jehova helhjärtad hängivenhet?

⁵ Är vi inte skyldiga att ägna ren tillbedjan åt Jehova, som är vår Skapare och som lovar att för evigt bevara oss i sin nya rättfärdiga värld, som är så nära? Härtill svarar vi: jo, visst är vi det, ty Gud har inte endast givit oss det liv vi njuter av för närvarande, utan han har givit oss löftet om liv i framtiden. Aposteln Paulus hade tro på detta löfte såsom en belöning för att han tjänat Jehova, ty då han skrev till Timoteus, sade han: ”Jag har kämpat den förträffliga kampen, jag har löpt banan ut, jag har hållit tron. Hädanefter är rättfärdighetens krona förvarad åt mig.” — 2 Tim. 4:7, 8, NW; Rom. 6:23.

6, 7. a) Utgör organisationens ostrafflighet en garanti för den egna ostraffligheten? b) Vad kan vi i detta sammanhang lära av det som hände med Akan?

⁶ För att kunna bevara sin egen ostrafflighet måste man inse att Jehova skall döma var och en individuellt. Det är sant att Jehova i denna tid handlar med oss genom sin synliga organisation. Han undervisar oss genom denna organisation. Han tillrättavisar och tuktar oss genom denna organisation. De goda nyheterna om Riket blir predikade utöver världen förmedelst denna organisations verksamhet. Men även om Jehova lovar att organisationens ostrafflighet skall bevaras och vidmakthållas, så är inte detta någon garanti för att vi, bara därför att vi är förbundna med denna organisation, kommer att bevara vår egen ostrafflighet. — Matt. 24:45—47.

⁷ Akan var en del av en hel nation som var trogen mot Gud och som på den tiden höll sin nationella ostrafflighet vid makt. Men det förhållandet att han hade blivit född inom Guds folks nation och att han var förbunden med den nation, som just hade erövrat staden Jeriko och nu drog in i Kanaans land för att med Guds andes bistånd ta det i besittning, utgjorde inte någon garanti för honom att Gud skulle överse med hans synd, hans av lystnad dikterade olydnadshandling, och välsigna honom i det utlovade landet, som flöt av mjölk och honung. Akan hade underlåtit att bevara sin egen ostrafflighet, ty han gav sig till att stjäla och sedan ljuga beträffande sin stöld, och han fick lida straff genom att bli uppspårad, avslöjad, förödmjukad och slutligen varaktigt utesluten genom att bli stenad till döds. — Jos. 7:1—26.

 8. Hur kan vi förvissa oss om att undgå tillintetgörelse, och vilkas föredöme sade Paulus att vi bör efterlikna?

⁸ Av bibelns många profetior vet vi med visshet att vi befinner oss nära slutet på denna tingens ordning, och om vi önskar bli räddade undan dess tillintetgörelse och få röna Guds ynnest genom att bli skonade i hans Harmageddonstrid och bli bevarade vid liv in i den nya världen, då måste vi också vandra oförvitligt såsom David och Paulus gjorde. I likhet med dessa, som bevarade sin ostrafflighet, är vi intresserade av att lova och upphöja Jehovas namn genom vårt uppförande och det föredöme vi ger världen inför våra medkristna, alldeles såsom tessalonikerna var goda föredömen för de troende i Macedonien. Paulus skrev om dem: ”Så bleven I själva ett föredöme för alla de troende i Macedonien och Akaja.” — 1 Tess. 1:7; Matt. 24:1—15; 1 Tim. 3:7.

Hur man bevarar den egna ostraffligheten

 9. Vilka problem står de kristna inför i denna tid, och vad kan bli oss till hjälp?

⁹ Det problem, som de kristna står inför till följd av de förhållanden som nu råder i världen, gäller hur de skall kunna fortsätta att vandra på Jehovas väg. För att få hjälp härtill måste vi kunna se oss själva andligen såsom Jehova Gud och andra ser oss. För att kunna veta hur vi ter oss inför andra i fysiskt avseende måste vi ställa oss framför en spegel. Denna spegel återger för oss i detalj precis hur vi ter oss i andra människors ögon. Vi kan inte bli narrade, när det gäller att bevara vårt eget utseende, ty vi har något som återspeglar för oss vad det är som behöver rättas till, och tack vare denna återspegling kan vi bättra på brister och skavanker.

10. a) Vad sade Jakob att alla som vill bevara sin ostrafflighet bör göra, och vad skulle följden då bli? b) Vems principer måste vi rätta oss efter?

¹⁰ För att hjälpa oss att bevara vår egen ostrafflighet har Jehova, som är alla goda gåvors givare, sörjt för en andlig spegel. Om denna läser vi i dessa ord: ”Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar däri, denne man skall ... vara lycklig i att göra det.” (Jak. 1:25, NW) Jakob talar inte om den som ser i en bokstavlig spegel, utan han talar om den ”som skådar” in i den fullkomliga lagen, dvs. Guds ord, bibeln. Vi kan inte behaga vår Skapare på något annat sätt än genom att vandra i överensstämmelse med de sanningar och principer som han har meddelat de kristna i sitt ord. Om vi önskar behaga Gud och vinna belöningen evigt liv, måste vi vara människor som lever i överensstämmelse med hans rättfärdiga principer och inte enligt våra egna principer, dvs. enligt vår egen uppfattning om vad som är rätt och vad som är orätt. Om vi skulle anse det vara tryggt och säkert att följa människors principer, så kan vi bara ta en hastig överblick över världen, som vägleds av sin princip att var och en är sig själv närmast och sin lag om att de bäst utrustade överlever. Om vi gör det, borde vi bli övertygade om att det inte är tryggt och säkert att följa en sådan kurs. — Jak. 1:17.

11. Vilka vanor, som är allmänna här i världen, måste de kristna undvika, och vad visar de faktiska förhållandena?

¹¹ Det är mycket allmänt i denna gamla värld att folk lever ett omoraliskt liv, men sådana vanor har de kristna inte råd att följa, om de önskar vinna Jehovas godkännande. Om vi följer Jakobs råd att skåda in i den fullkomliga lagen, finner vi denna nyttiga förmaning: ”Bliv därför Guds efterliknare, såsom älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek. ... Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet icke ens nämnas bland eder, alldeles så som det anstår heliga människor; och icke heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som icke äro passande, utan fastmer tacksägelse.” (Ef. 5:1—4, NW) Någon kanske läser dessa Skriftens ord och tänker: ”Ja, det där är bara tillämpligt på dem som inte är kristna eller på dem som inte har tillräcklig insikt i Guds ord. Jag skulle aldrig göra mig skyldig till sådana orätta handlingar.” Fakta visar emellertid att flera tusen som i det flydda bevarat sin ostrafflighet senare dukat under för det nuvarande systemets inflytande och gjort sig skyldiga till sådana omoraliska handlingar. Vi kan stå emot detta, men inte i egen kraft. Vi behöver Guds vägledning. När vi förlitar oss på att Guds ande skall leda oss, då kommer vi att vara medvetna om denna tingens ordnings inflytande och överleva denna provsättningens dag. — 1 Kor. 10:6—11.

12, 13. a) Hur försöker några försvara det orätta de gjort? b) Vem kan hjälpa oss att övervinna varje svaghet vi kan ha, enligt vad Paulus säger?

¹² Ingen bör någonsin tänka att det skall bli lätt att stå emot ondskans inflytande och att bevara ostraffligheten. De som inte har uppfört sig i överensstämmelse med Guds ords föreskrifter utan har bedrivit otukt eller äktenskapsbrott har sagt så här: ”Jag kunde inte hjälpa att jag handlade orätt. Köttet är svagt, och Gud känner mina svagheter.” Ja, Gud känner verkligen våra svagheter. Det är därför han vill hjälpa oss. Men är vi säkra på att vi alltid känner våra svagheter? Om vi gör det, då skulle vi inse vårt behov av hjälp.

¹³ Låt oss nu fortsätta att skåda in i den fullkomliga lagen och lägga märke till att när vi gör något orätt, så kan vi inte alltid säga: ”Det beror på köttets svaghet” och försöka försvara det orätta vi gjort. I sitt brev till korintierna sade Paulus: ”Ingen frestelse har kommit över eder utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall icke låta eder bliva frestade utöver vad ni kunna bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (1 Kor. 10:13, NW) Utvägen är inte den väg som vi tänker oss, utan den väg som Jehova Gud bereder. Enligt Paulus skall Jehova med visshet hjälpa oss, så att vi kan fortsätta att uppträda rättrådigt inför honom och hans folk.

14, 15. a) Hur hjälper oss Jehovas teokratiska organisation att bevara ostraffligheten? b) Vilkas uppförande kan vi troget efterlikna?

¹⁴ En annan föranstaltning, som Gud har gjort för att hjälpa oss att bevara ostraffligheten, är hans teokratiska organisation, en organisation som är honom helt och hållet hängiven, som är ren och obefläckad och ger oss personlig vägledning, så att vi kan fortsätta att vara trogna i vår handel och vandel. I denna organisation har Jehova sörjt för att det skall finnas mogna, tillbörligt tränade, trogna tillsyningsmän i varje kristen församling, vilka är villiga att hjälpa oss med varje problem som vi kan ha och som hindrar oss i vår gudsdyrkan. De är ständigt redo att ge oss råd från Skriften beträffande hur vi bör vandra och hur vi bör tala, så att vi kan befinnas vara Jehovas tjänare som bevarar sin ostrafflighet. Må vi lägga märke till att vårt förhållande till dessa teokratiskt förordnade tillsyningsmän bör vara sådant som det framhålls i Hebréerbrevet: ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” (Hebr. 13:7, NW) Tillsyningsmännen måste vandra välbetänkt inför Gud, ty Jehova ställer dem också till ansvar. Av den som fått mycket kommer dess mera att krävas. — Luk. 12:48.

¹⁵ Det finns många exempel på män och kvinnor som bevarat sin ostrafflighet, när de satts på prov. I deras liv kan vi se exempel på helhjärtenhet för Jehova Gud. Vi inser att en elev lär sig snabbare genom att få det som han hör demonstrerat för sig, och just på det sättet undervisade Kristus Jesus sina apostlar och lärjungar. Om vi alltså ger akt på deras uppförande, som är våra tillsyningsmän i församlingen, kommer detta att hjälpa oss att bevara vår rättrådighet. Hebr. kap. 11; Matt. 11:1.

Forntida och nutida exempel

16. Vilket prov för ostraffligheten ställdes Job inför, och vad blev det slutliga resultatet?

¹⁶ Jobs liv gör vi väl i att efterlikna, vad beträffar hans ostrafflighet och uthärdande. Satan sökte omintetgöra Jobs ostrafflighet. Job förlorade först sina materiella ägodelar, sedan sina barn, som han älskade ömt. Slutligen utsattes han för en otäck sjukdom. Men trots de förluster Job led och det onda inflytande som övades på honom, uthärdade han allt detta och bevisade att Satan, djävulen, är en lögnare. Så här tänkte Job: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.” (Job 27:5) Och Gud välsignade honom. Han återgav honom hans rikedomar, hans hälsa och en barnskara. — Job 1:11—19; 2:7; 42:10—13.

17, 18. I vilka avseenden kan vår ostrafflighet bli satt på prov i denna tid, liksom Jobs blev det?

¹⁷ Ingen undgår att få sin ostrafflighet satt på prov. Underskatta inte djävulen. Han känner till vår ömmaste punkt. Han vet vad det är som kan rubba vår tro. För somliga kan det kanske vara förlusten av materiella ting, vilket kan få dem att arbeta strängare, så att de skall kunna skaffa sig mera pengar och få igen det som de hade tidigare eller få så mycket som någon annan. Satan kan tillfoga oss svåra slag genom dem vi älskar, på så sätt att han får dem att vända sig emot oss, därför att vi älskar Jehova Gud. Om vi på grund av vår kärlek till Jehova förlorar deras kärlek, som vi håller av, bör inte detta inverka på vår rena tillbedjan av Jehova Gud. Det bör helt enkelt fördjupa vår uppskattning av det storslagna löftet från Gud att ge oss hundrafalt igen. Jesus sade: ”Jag säger eder i sanning, ni människor: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller moder eller fader eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som icke skall få hundrafalt.” — Mark. 10:29, 30, NW; Matt. 10:37.

¹⁸ Liksom det var med Job, kan fysiska hemsökelser sätta oss på prov. Tänk aldrig på att ge upp. Hämta kraft hos Jehova Gud och kom ihåg det som Paulus sade, nämligen att Gud skall öppna ”utvägen”, på det att du skall kunna uthärda. Under sådana prövande omständigheter behöver vi den nya världen så oändligt mycket mera; och om något skulle behöva bli annorlunda, så är det vår tro på den som bör bli starkare. Förvissa dig alltid om att du under sådana förhållanden gör ditt bästa, när det gäller att studera och predika. Också av invalider krävs det att de skall bevara sin ostrafflighet, och många har fått hjälp att göra detta genom att skriva brev, använda telefonen och predika på andra sätt.

19. Hur bevisade Jesus att han var det fullkomliga föredömet för dem som vill bevara sin ostrafflighet?

¹⁹ Det största exemplet för oss, när det gäller att bevara vår ostrafflighet, finner vi i honom som vandrade med den sanne Guden och tjänade såsom ett av hans vittnen och som alltid lydde hans föreskrifter. Denne utövade en tro som ägde övervinnande kraft och lade i dagen stor uthållighet under påfrestningar. Detta fullkomliga föredöme, som vi har att följa, är Guds Son, Kristus Jesus. Hans levnadsväg saknar motstycke bland Jehovas skapelser, när det gäller att bevara ostraffligheten. För att till det yttersta pröva sin Sons ostrafflighet tillät Jehova Gud att hans Son fick lida smälek och förföljelse och lät honom slutligen lämna detta livet likt en vanärad, fördömd brottsling. Men Jesus bevisade sin helhjärtenhet för sin Fader och bevisade att djävulen är en lögnare. Detta bör vi också göra. — Mark. 15:20.

20. a) Vilka har i nutiden följt en sådan trogen kurs som han? b) Vad var det, enligt vad en trogen tjänare sade, som hjälpte honom att härda ut, då han satt i fängelse?

²⁰ Det finns inte endast exempel i bibeln, som vi kan betrakta såsom en källa till kraft och styrka och uppmuntran, utan det finns också nutida exempel på sådana som bevarat och alltjämt bevarar sin ostrafflighet. Tusentals sådana exempel utgjorde de Jehovas vittnen som uthärdade livet i koncentrationsläger och fängelser under andra världskriget. Man utsatte dem för alla slags sataniska anslag för att få dem att avsvärja sig sin tro på Jehova Gud. Om de hade skrivit under en förklaring, vari de avsvurit sig sin tro på Jehova Gud och lovat ta avstånd från hans organisation, skulle de ha fått återvända till friheten. Men så här heter det om dem: ”Ytterst få vittnen undertecknade denna förklaring trots prygel och svält.” Hur kunde de bevara sin ostrafflighet under sådana förhållanden? Hör här vad en av dem skrev: ”Ty det var sannerligen den andliga födan som kunde hålla oss vid liv. Vilken fördel var det inte att ha studerat Skriften på förhand, så att man kunde hämta fram ur detta förråd nu!”

21. Har vi nytta av att vara med vid kristna sammankomster, oberoende av dessas storlek?

²¹ Det som denne kristne sade under sådana för ostraffligheten nedbrytande förhållanden bör få behovet att inhämta kunskap kraftigt inskärpt i vårt sinne, ett behov som vi bör tillgodose inte endast genom enskilt studium av bibeln utan också genom av organisationen anordnade möten. Kan någon enda av oss lämna en sammankomst där kristna människor varit församlade utan att känna sig upplivad och styrkt och ännu fastare besluten att följa de rättrådigas stig, just därför att han varit med vid sammankomsten i fråga? Det gör detsamma om bara några få varit samlade för att ta emot biblisk undervisning i ett privat hem, hundratals kommit tillsammans i en Rikets sal eller flera tusen församlats på ett stadion eller i någon stor möteslokal. ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles såsom ni ju också göra.” (1 Tess. 5:11, NW) Att vi lyssnar till andra, som ger uttryck åt sin kärlek till Jehova Gud och sin tro på honom, styrker oss i vårt fasta beslut att hålla i med att utföra rätta gärningar och odla rätta begär.

22. Beträffande vilka orätta begärelser uttalade Johannes varnande ord, och hur sade Paulus att vi kan göra oss fria från sådana begärelser?

²² För att vägleda vårt tänkande till att följa rätta banor efterlämnade aposteln Johannes dessa upplysningar: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen.” (1 Joh. 2:15, 16, NW) Omhuldar vi några sådana begärelser i vårt sinne och hjärta? Köttets begärelse, ögonens begärelse eller det skrytsamma uppvisandet av vad vi har av livets goda? Om vi skulle göra detta, utsätter vi oss för fara. Gör dig fri från sådana begärelser. Paulus förklarade hur vi skall kunna göra detta, då han sade: ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som har vikt och betydelse, vadhelst som är rättfärdigt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att älska, vadhelst som blir väl omtalat, vad dygd som finnes och vadhelst lovvärt som finnes — fortsätt med att tänka över dessa ting.” (Fil. 4:8, NW) Paulus anbefaller att vi skall tänka på de goda ting som står att finna i Guds ord. Guds godhet, Riket, den nya världens välsignelser och våra privilegier i förkunnartjänsten — sådana ting bör sysselsätta vårt sinne och fylla vårt hjärta.

Vad som blir följden av att man bevarar den egna ostraffligheten

23. Vilka måste bevara ostraffligheten, och vilka välsignelser blir följden av att man gör det?

²³ Vår strävan att bevara vår egen ostrafflighet kräver oupphörlig uppmärksamhet av varje åt Gud överlämnad tjänare, vare sig han är ung eller gammal. Det är ett ”heltidsjobb”. Tänk på de storslagna välsignelser som man får röna tack vare att man följer denna trogna kurs. Det är välbehagligt för Jehova Gud att det finns starka vittnen, som tjänar honom, som kan stå emot allt slags motstånd och påtryckning mot dem från vilket håll det vara må inom eller utom organisationen. Detta kommer att betyda fast förenade, lyckliga familjer, vilkas medlemmar erkänner teokratiskt ledarskap och bistår varandra i att tillbedja Jehova. Dessa lyckliga familjer kommer att glädjas åt den kristna gemenskapen i sina Rikets salar och bidra till sunda församlingar. Det kommer att betyda ett rent ”nya världens samhälle” av kristna, vilka är verksamma med att lovprisa Jehova och världen runt träder fram oförvitliga inför honom.

24. Vad kan de som bevarar sin ostrafflighet inför Jehova Gud hoppas på?

²⁴ Vi kommer att vara ostraffliga människor, om vi dagligen skådar in i den fullkomliga lagen och av hela vårt hjärta uppriktigt ber såsom David gjorde, när han sade: ”Döm mig, o Jehova, ty jag själv har vandrat i min egen ostrafflighet.” Om vårt beslut att bevara vår egen ostrafflighet är lika fast som Davids, kan vi förvisso hoppas på Jehova och hysa en fast tillförsikt om att få leva för evigt i hans nya värld tillsammans med en ofantlig skara likasinnade, ostraffliga människor, vilka alla utgör en del av den rene och helige Gudens, Jehovas, universella familj.