Vad uteslutning innebär
EN KÄRLEKSFULL far hyser varmt intresse för sina barn. Han vägleder dem på den rätta vägen, och om det blir nödvändigt, tuktar och agar han dem för att rätta till deras fel.
Jehova hyser stor kärlek till sina barn, sina tjänare. Han leder dem på den väg, som det behagar honom att de vandrar och som medför den största lycka för dem. Såsom den store Fadern sörjer också Jehova för att hans tjänare blir tuktade, om de avviker från den rätta kursen. Detta gör han inte därför att han hatar dem, utan därför att han älskar dem och önskar att de skall förbli på den väg som leder till evigt liv. ”Min son, förringa icke agan från Jehova, och giv icke heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den agar han.” — Hebr. 12:5, 6, NW.
Det är genom sin synliga organisation som Jehova tillrättavisar den som handlar orätt. (Jes. 32:1; Matt. 24:45—47) Vilka disciplinerande åtgärder som kommer att tillgripas beror på syndens omfattning och på den felandes inställning.
Mindre förseelser, som en individ kan göra sig skyldig till gentemot en annan, behöver emellertid sällan bli något problem, tack vare att man överser med varandras fel. Såsom aposteln Paulus sade: ”Kärleken överskyler en myckenhet av synder.” (1 Petr. 4:8) Man måste förlåta om och om igen på grund av den mänskliga ofullkomligheten, och det var detta som Jesus underströk i sitt svar på Petrus’ fråga beträffande hur många gånger man skall förlåta en annan. Jesus sade: ”Icke: Ända till sju gånger, utan: Ända till sjuttiosju gånger.” — Matt. 18:22, NW.
Om en människa anser att hon inte kan komma över de problem som en annans fel har vållat henne, kan hon söka komma till rätta med saken genom att kärleksfullt tala med denne, som hon anser har vållat anstöt. Detta är det första steg man bör ta; såsom Jesus sade: ”Om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.” (Matt. 18:15) Om saken inte kan redas upp på det sättet, kan man be en annan mogen Guds tjänare om råd. Jesus framhöll detta såsom ett andra steg: ”Tag med dig ännu en eller två, för att ’var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago’.” (Matt. 18:16) I de fall, då saken inte kan bringas ur världen med detta, eller om synden är av mycket allvarligt slag, ”tala då med församlingen”, rådde Jesus; det vill säga: drag saken inför dem som utövar myndighet i församlingen. — Matt. 18:17, NW.
Om överträdarens inställning förråder att han ångrar sig djupt, visar sig också Jehova barmhärtig mot den som begår sådana överträdelser mot hans rättfärdiga principer, som är tillräckligt allvarliga för att församlingens uppmärksamhet skall riktas på dem. En orätt handling, som man begått av obetänksamhet i ett svaghetsögonblick, är klandervärd, men den behöver inte göra en till en förhärdad syndare. De som råkar begå allvarliga missgärningar men som verkligen ångrar sig och frivilligt bekänner sina synder kan bli föremål för oförtjänt godhet och få kärleksfullt bistånd av Jehovas organisation. Såsom Petrus sade till män av Israel: ”Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren”, Jehova. (Apg. 3:19) I våra dagar, när de som handlat orätt inte har utövat synd, dvs. gjort det till en vana att synda, utan visar att de känner sig förkrossade och lovar att inte fortsätta på syndens väg, blir de föremål för en mycket barmhärtig behandling av Jehova och behöver inte avskäras från församlingen. Om synden i fråga inte har väckt uppseende bland allmänheten och inte sätter församlingen i fara, kan syndaren rätt och slätt underkastas prövotid och åläggas vissa restriktioner. De villkor, som är förbundna med de disciplinära åtgärderna, måste tydligt ges till känna, och den som på detta sätt ställts under uppsikt bör en gång i månaden under den fastställda prövotiden avge rapport till tillsyningsmannen, vilket utgör en kärleksfull föranstaltning, som kan bli till hjälp för personen i fråga att återhämta sig.
Uteslutning
Men det finns tillfällen, då man inte kan överse med försyndelserna mot Gud och mot andra människor och då saken inte heller kan redas upp genom att man ber om råd eller genom att överträdaren underkastas prövotid. Det förekommer överträdelser som kräver mera drastiska åtgärder å Guds synliga organisations sida.
I det forntida Israel angav de lagar, som Gud hade givit, hur tillrättavisningen av dem som felat skulle ske. De lagöverträdare, som gick längre än lagens föranstaltningar för försoning medgav, skulle avskäras från Israels församling. Hur gick det till? De blev dödade. Senare, i den kristna församlingen, blev också de som framhärdade i att överträda Jehovas barmhärtiga föranstaltningar och som underlät att visa tecken på tillbörlig ånger likaså avskurna, även om de inte blev dödade. Avskärandet skedde genom att de blev uteslutna eller bannlysta från den kristna församlingen. I det forntida Israel såväl som i den första kristna församlingen var det ett krav att man skulle hålla fast vid rättfärdigheten. För Israel gällde denna föreskrift: ”Du skall skaffa bort ifrån dig, vad ont är.” (5 Mos. 17:7) För den kristna församlingens del bekräftades denna princip med orden: ”I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.” — 1 Kor. 5:13.
Det är alltså de, vilka har förhärdat sig i att handla orätt, som blir uteslutna. Det är i de fall, då någon upprepade gånger utövat synd, dvs. gjort det till en vana att allvarligt försynda sig mot Jehovas rättfärdiga fordringar, som dessa mått och steg måste vidtas. Första Johannes 3:4 (NW) lyder: ”Var och en som utövar synd utövar också laglöshet.” Åt Gud överlämnade kristna som utövar laglöshet, dvs. gör det till en vana att begå laglösa gärningar, i den kristna församlingen blir alltså i våra dagar uteslutna.
Vilka slags överträdelser anses då vara orsak till uteslutning? Till dem hör framhärdande i sexuella försyndelser, stöld, lögn, oärliga affärsmetoder, upproriskhet mot Jehovas organisation, ont förtal, dryckenskap, avfall från tron, propagerande för falska läror och andra orätta handlingar. Såsom aposteln Paulus sade till en varning: ”Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skola ärva Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, NW.
Avsikten
Vad är då avsikten med detta avskärande från Guds församling? Den främsta avsikten är att Jehovas tillbedjan skall bevaras ren. Inget fördärvande inflytande kan tillåtas förbli i den. Den som utövar onda ting måste föras ut, för att församlingens renhet skall skyddas, eftersom ”litet surdeg syrar hela degen”. (Gal. 5:9) Om inte det fördärvliga rensas bort, kan det hindra Jehovas ande från att fritt flöda genom hela församlingen. Jehova kommer inte att välsigna det som är orent, vilket bevisas av det som hände i förbindelse med Akan. (Jos. 7:1—26) Sådana allvarliga överträdelser kan liknas vid en kräftsjukdom. Om en lem eller ett organ i en människokropp har angripits av kräfta, är hela kroppen i fara. Om det är nödvändigt, skär man bort hela lemmen eller organet, för att man skall kunna rädda resten av kroppen.
En annan fördel är den att andra i församlingen kommer att få sin tillförsikt till Guds synliga organisation befäst genom att de lägger märke till dess fasta ståndpunktstagande för rättfärdiga principer. Uteslutningen tjänar också såsom ett kraftigt varnande exempel för församlingens medlemmar, eftersom de kan iaktta hur ödesdigra följderna blir för den som sätter sig över Jehovas lagar. Paulus sade: ”Tillrättavisa inför alla åskådare de personer som utöva synd, på det att de övriga också må hysa fruktan.” — 1 Tim. 5:20, NW.
Det är en viktig sak till som uteslutningen främjar i den kristna församlingen, och denna gång tänker vi på den som blivit utesluten. I den kristna tingens ordning dödas inte överträdaren. Genom den drastiska åtgärd, som består i uteslutning, kan överträdaren känna sig skakad och bringas till förnuft och kan känna sig skamsen över sitt onda handlingssätt. Detta kan i sin tur medföra tillbörlig ånger och önskan att göra bättring, och den uteslutne kan sedan vidta mått och steg för att vända sig ifrån sitt onda handlingssätt och börja vandra på den väg som Jehova godkänner. ”Ty bedrövelse på ett gudaktigt sätt befrämjar bättring till frälsning.” (2 Kor. 7:10, NW) Med tiden kan alltså den som blivit avskuren ha hopp om att bli försonad med Gud och med hans synliga organisation och få förlåtelse. Såsom aposteln Paulus’ råd lydde: ”Denna näpst, som givits av de flesta, är tillräcklig för denne man, så att ni nu tvärtom böra välvilligt förlåta och trösta honom, för att denne man icke på något sätt må bliva uppslukad av att han är alltför bedrövad.” — 2 Kor. 2:6, 7, NW.
I den kristna tingens ordning är detta i sanning ett underbart uttryck för oförtjänt godhet å Guds sida. Ni är ”icke ... under lag utan under oförtjänt godhet”. — Rom. 6:14, NW.
Vad uteslutningen innebär för de uteslutna
Det är en stor olycka att bli utesluten. Ty det innebär inte bara att man blir avskuren från Guds synliga organisation på jorden, utan genom uteslutningen blir man avskuren från Jehova och hans ynnest. Den uteslutningsåtgärd, som församlingen vidtar, är bara en bekräftelse på det som redan har skett i himmelen. Dessa Guds synliga redskap bekräftar bara det som Jehova redan har gjort i himmelen. Såsom Jesus uttryckte det: ”Allting som ni komma att binda på jorden skall vara sådant som blivit bundet i himmelen.” — Matt. 18:18, NW.
Den som blivit utesluten är avskuren från församlingen, och församlingen har ingenting med honom att skaffa. De som tillhör församlingen kommer inte att räcka kamratskapets hand åt honom, nej, de kommer inte ens att hälsa goddag eller adjö på honom. Han är inte välkommen i deras privata hem, inte ens om ett hem tjänar såsom medelpunkt för tillbedjan för en skara av Jehovas vittnen, som bor i grannskapet. Detta är i överensstämmelse med Skriftens principer. Andra Johannes, vers 9, 10 (NW) lyder: ”Var och en som tränger sig fram och icke förblir i Kristi lära, han har icke Gud. Den som verkligen förblir i denna lära är den som har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till eder och icke har denna lära med sig, så tag icke emot honom i edra hem eller uttala en hälsning till honom.” Romarna 16:17 (NW) ger liknande råd: ”Nu uppmanar jag eder, bröder, att hålla ögonen på dem som orsaka söndringar och tillfällen till anstöt, tvärtemot den undervisning som ni hava inhämtat, och undvika dem.”
Överträdaren går också miste om andra dyrbara privilegier. Han avlägsnas från varje uppdrag som innebär särskilda tjänsteprivilegier i församlingen. Han får visserligen vara med vid alla möten i Rikets sal som allmänheten har tillträde till, men han får inte tala med enskilda individer, tala till församlingen från podiet eller ge svar och kommentarer från sin plats, när ordet lämnas fritt. Så länge han uppför sig rätt och tillbörligt, får han komma till mötena och sitta ned, men om han blir oregerlig på något sätt, kommer han att bli tillsagd att lämna lokalen. Dessutom får han inte längre representera Jehovas organisation i tjänsten på fältet. Om han utför någon förkunnarverksamhet, blir inte denna erkänd av församlingen, och om han lämnar in rapport över någon verksamhet, kommer den inte att tas emot eller medräknas.
Den uteslutne får skaffa sig olika publikationer, alldeles såsom allmänheten kan göra detta, men han kommer inte att få månadsbladet Tjänsten för Guds rike, eftersom han inte längre är en förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike. Han bör inte heller få den tanken att han genom att flytta till en annan församling kan bli kvitt den straffpåföljd som han ådragit sig. Den församling han flyttar till kommer att bli underrättad, och ett offentligt tillkännagivande beträffande hans uteslutning kommer att göras till skydd för den nya församlingen.
Men den som är utesluten kan bli försonad med Jehova och med hans organisation i sinom tid och bli återupptagen såsom en broder, förutsatt att han ångrar sig, gör bättring, ändrar sitt handlingssätt, visar en ödmjuk inställning och under en viss tid bevisar att han uppriktigt vill leva i överensstämmelse med Guds ord. Men inte heller efter sitt återupptagande kommer han någonsin mera att återfå sin forna ställning. Han har missbrukat ett dyrbart förtroende och kan inte få öva tillsyn över församlingen. Han lider således oåterkalleligen förlusten av en tjänares privilegier på jorden.
Principen är densamma som den som tillämpades på Jakobs förstfödde son, Ruben. Eftersom Ruben gjorde sig skyldig till blodskam, när han begick otukt med sin fars bihustru, förlorade han förstfödslorätten. Han skulle inte få räknas såsom den förstfödde, och medlemmar av Rubens stam skulle inte få privilegiet att utöva tillsyn inom Israels nation, vare sig såsom styresmän eller såsom präster. (1 Mos. 49:3, 4; 1 Krön. 5:1) På samma sätt är det i våra dagar. Tjänare som blivit uteslutna eller bannlysta från Jehovas synliga organisation är inte skickade att någonsin återigen få inta en ställning som innebär att de skall öva tillsyn bland Jehovas folk. Om en återupptagen individ har lett bibelstudier med en isolerad grupp och denna grupp så blir organiserad såsom en församling, kommer en annan överlämnad broder att förordnas till tjänare. Men till dess en församling bildas och det uppstår behov av tjänare, kan han fortsätta att leda studier med gruppen i fråga, eftersom han har rätt att ta del i tjänsten på fältet och kungöra de goda nyheterna om Riket.
Hur församlingens medlemmar bör förhålla sig
I samband med Jehovas laganordning för det forntida Israel ålåg det folket i församlingen att verkställa dödsdomen på dem som gjort sig förtjänta av att dö. I 5 Moseboken 17:6, 7 läser vi: ”Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skall dömas till döden efter allenast ett vittnes utsago. Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig, vad ont är.”
I den kristna församlingen finner vi en liknande princip beträffande samarbete och medverkan. Den som försyndat sig dödas visserligen inte, men alla i församlingen är på det klara med att han blivit utesluten och handlar i överensstämmelse härmed. Ett sådant skriftenligt handlingssätt beskrivs i 1 Korintierna 5:11: ”Jag skrev ... att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan.”
Församlingens medlemmar kommer alltså inte att ha något umgänge med den uteslutne, varken i Rikets sal eller någon annanstans. De kommer inte att samtala med en sådan eller på något sätt visa att de känns vid honom. Om den uteslutne försöker tala med andra i församlingen, bör de gå ifrån honom. På det sättet kommer han att erfara hela vidden av sin synd. I annat fall, om alla samtalade oförbehållsamt med honom, skulle han frestas att känna det som om hans överträdelse inte var något så rysligt. Om det skulle hända att någon, som kommer på besök till församlingen eller som bevistar en stor sammankomst, inte känner till att en viss person har blivit utesluten och inleder ett samtal med denne, bör andra bröder, som lägger märke till detta, taktfullt upplysa honom om hur det förhåller sig. Den uteslutne, som vill göra det som är rätt, bör likaså upplysa alla och envar, som närmar sig honom i all oskuld, om att han är utesluten och att de inte bör samtala med honom.
Det finns en orsak till som gör att de som tillhör församlingen behöver samverka med församlingens kommitté, som bär ansvaret för den uteslutningsåtgärd som vidtagits. Vad detta är framgår klart av 2 Johannes, vers 11: ”Ty den som uttalar en hälsning till honom blir delaktig i hans onda gärningar.” (NW) Ja, den inställning en människa har till den som blivit avskuren från församlingen utvisar vilken inställning hon har till Jehovas rättfärdiga principer. Om man inte bryr sig om uteslutningsåtgärden och fortsätter att vara tillsammans med den uteslutne, visar man att man har en felaktig inställning till Jehovas lagar. Den som gör det visar i själva verket att han håller överträdaren om ryggen och anser att man inte behöver ta notis om Jehovas rättfärdiga lagar. Hur allvarligt det är att inte handla i överensstämmelse med uteslutningsåtgärden framgår av att den som inte gör detta sägs vara ”delaktig” i den uteslutnes onda gärningar. Den som avsiktligt trotsar församlingens beslut utsätter sig själv för att bli utesluten, därför att han fortsätter att vara tillsammans med en utesluten. Eftersom den som sägs vara ”delaktig” hänförs till samma kategori som den uteslutne, är det rimligt att samma åtgärd vidtas gentemot den som visar sig vara av annan mening än församlingen. Också han kan avskäras från Jehovas ynnest och från hans synliga organisation.
Men hur bör man förhålla sig, om en utesluten och en trogen medlem av församlingen är anställda inom samma företag? Kan de i så fall ha något med varandra att göra, eftersom deras arbete kanske kräver att de står i förbindelse med varandra? I ett sådant fall måste man också tänka på den uteslutnes förändrade ställning. Man får visserligen samtala med honom i den mån detta är nödvändigt för att arbetet skall bli utfört, men det är inte tillbörligt att oförbehållsamt vara tillsammans med honom utan att ta hänsyn till den ställning han nu intar. Man bör endast tala om sådant som är oundgängligt för arbetets skull och bör aldrig dryfta andliga spörsmål eller andra ting som inte kan hänföras till sådant som är oundgängligen förbundet med förvärvsarbetet. Om arbetet kräver alltför mycket och intimt samröre, kan den kristne ha orsak att överväga huruvida han bör skaffa sig annat arbete för att inte behöva våldföra sig på sitt samvete.
Men hur bör de förhålla sig som genom blodsband är förenade med en utesluten? Vilka principer gäller beträffande vem som skall ta ledningen i hemmet och undervisa barnen? Hur är det möjligt att så småningom bli återupptagen? Och bör man — med tanke på de allvarliga följder som saken kan få — låta sig frestas till att inte bekänna den onda gärning man begått, om ingen kan få kännedom om den på annat sätt? Och ännu en fråga: Hur kan man ta sig till vara för ett handlingssätt som leder till att man blir utesluten? I kommande nummer av tidskriften Vakttornet kommer ytterligare upplysningar att meddelas i dessa så viktiga ting.