Omsorg om andra — en egenskap som behövs i högsta grad
UPPRIKTIG omsorg om andras behov eller välbefinnande blir alltmera sällsynt i dessa tider. Vad är förklaringen till detta olyckliga tillstånd?
Utan tvivel har somliga kommit att hysa mindre omsorg om andra på grund av det orätta de själva får lida. Andra kan tidigare ha försökt vara till hjälp, men så har deras ansträngningar bara missförståtts. Därför har de nu inställningen: ”Vad tjänar det till?” Dessutom är det inte så få som avundas giriga personers framgång och därför efterliknar deras brist på omsorg. Och utan tvivel har den själviskhet som oavbrutet skildras i filmer, på TV, i tidningar och tidskrifter en tendens att förmå människor att hysa mindre omsorg om andra.
Denna brist på omsorg kommer vanligen fram inom familjen. Det är till exempel känt att kvinnor oftare än män besväras av sömnlöshet. Men vem har inte träffat män som knappast visar sina hustrur någon omsorg på grund av detta problem? Skulle det kunna vara så att du, om du är äkta man, kommer till korta i fråga om detta eller i något liknande avseende?
Å andra sidan måste det medges att många hustrur kommer till korta när det gäller att visa verklig omsorg om sina män. Om du är hustru, är du då bland de kvinnor som sätter sin egen lyx före sina mäns behov? Sådan brist på omsorg ökar en äkta mans bördor, och i somliga fall har det gjort att han fått en hjärtattack.
Och vem har inte lagt märke till föräldrar som visat brist på omsorg om sina barn i fråga om de vanor dessa uppodlar? Det är inte så att ungdomarna är helt och hållet fria från klander, men problemen har alltför ofta sina rötter i likgiltighet från föräldrarnas sida.
Det är många andra områden där det saknas omsorg om andra. Detta visar sig ofta i ett dåligt uppförande. Kvinnor kan ohövligt tränga sig fram för att komma först vid utförsäljningar i butiker. Ungdomar kan skuffa undan äldre och klena människor. Och vad är det vittutbredda klottrandet och vandalismen annat än skriande brist på omsorg om andras egendom och intressen?
Somliga är mycket nogräknade när det gäller vilka de skall visa omsorg om. De visar omsorg bara när en nära vän eller någon i familjen är i behov av detta. Andra kringgärdar sin omsorg med gränser beroende på nationstillhörighet, hudfärg eller ras. Således är många vita ganska likgiltiga för den belägenhet de svarta befinner sig i, alldeles som många svarta visar prov på likgiltighet i fråga om vad som kan hända en vit. Och alltför ofta läser vi om hur någon har blivit misshandlad av rånare på öppen gata, medan folk har stått runt omkring utan att säga eller göra något till försvar för den misshandlade.
I själva verket går all sådan brist på omsorg om andra tillbaka ända till den första mänskliga familjen. Adam hade verkligen föga omsorg om sin hustrus känslor, när han kallade Eva ”kvinnan, som du har givit mig”, och sköt skulden på henne för att han hade ätit av den förbjudna frukten. Och vem känner inte till uttrycket: ”Skall jag taga vara på min broder?” Detta känslolösa yttrande fälldes av Kain, Adams förstfödde son, när Gud frågade honom var hans bror, Abel, som han hade dödat, befann sig. Det är sant att det är få som skulle tänka på att begå mord, men vad skall man säga om att hysa hat? Det är lätt att göra det om man har blivit orättvist behandlad av någon. Men visste du att bibeln säger att ”var och en som hatar sin broder, han är en mördare”? — 1 Mos. 3:12; 4:3—11; 1 Joh. 3:15, Hd.
Idealet när det gäller att visa omsorg om andra som är i nöd är utan tvivel ”den barmhärtige samariten” i en av Jesu liknelser. Han står i skarp kontrast till två självbelåtna religiösa personer som inte hade medlidande eller medkänsla med en medmänniska, som hade blivit misshandlad och rånad och lämnad hjälplös vid vägkanten. Den barmhärtige samariten visade äkta omsorg. Han skötte om den misshandlades sår, satte upp honom på sin åsna, förde honom till ett härbärge och åtog sig att svara för de utgifter som skulle kunna uppstå. — Luk. 10:29—37.
Varför är det så viktigt?
Varför är omsorgen om andra av så stor vikt? Därför att Gud bjuder oss att vi skall älska vår nästa som vi älskar oss själva, alldeles som den ”barmhärtige samariten” gjorde. Helt visst uppskattar vi att andra visar omsorg om oss, när vi är i nöd. Bör vi inte fördenskull också visa omsorg om andra, när de är i nöd? — Mark. 12:31; Luk. 6:31.
Och utöver detta får vi ett gott samvete av att vi hyser omsorg om andra. Det ger oss också en känsla av tillfredsställelse genom att vi har gjort vår plikt. Det är en form av givande, och den största lyckan får man av att ge. — Apg. 20:35.
Att man visar omsorg i det som är smått såväl som i det som är stort leder till goda förhållanden till andra. Vi kan hjälpa andra som är i fara eller har drabbats av sjukdom eller någon annan tragedi. Men vi kan också visa omsorg i det vi gör varje dag. När vi till exempel kör bil kommer omsorgen att förmå oss att vara försiktiga så att vi undviker olyckor. Omsorgen kommer också att avhålla oss från att vara en ”bildåre” och kommer att förmå oss att visa hänsyn, till exempel när vi saktar farten så att en bilist på en sidogata kan komma in på den genomfartsled som vi åker på.
Bor vi i en lägenhet? Då kan vi visa omsorg om andra genom att inte ha för hög ljudvolym på vår skivspelare, radio eller TV. Det kan vi också göra genom att se till att våra bjudningar inte blir för högljudda sent på kvällen. Och på vintern kan vi visa omsorg genom att hålla vår del av trottoaren fri från is och snö, om inte myndigheterna sörjer för detta.
Ett fint exempel på omsorg om andra gavs av tyska Jehovas vittnen när de kom ut ur koncentrationslägren år 1945. Vi kan nämna ett enda exempel: När 220 vittnen lämnade koncentrationslägret Sachsenhausen under stark bevakning, stod de inför en 190 kilometer lång marsch. Omständigheterna var sådana att de färdades tillsammans som en grupp. De lyckades få fatt på några små kärror, som de svagaste bland dem fick sitta på medan de starkare drog dem. Detta ledde till att inte ett enda av vittnena dog i denna dödsmarsch, i vilken mer än 10.000 fångar förlorade livet. — Jehovas vittnens årsbok för 1974.
Det är på grund av sin osjälviska omsorg som Jehovas kristna vittnen fortsätter att besöka sina medmänniskor. De vet att vi lever i de ”yttersta dagarna”, och därför uppmanar de människor att fly till en säker plats innan det är för sent. I detta avseende liknar de forntidens Lot, som uppmanade sina mågar att fly från Sodom och Gomorra tillsammans med honom. I skildringen läser vi att ”hans mågar menade, att han skämtade”. Men Lot skämtade inte, och Jehovas kristna vittnen i vår tid skämtar inte heller! — 1 Mos. 19:12—29; Upp. 18:4.
Därför uppmuntrar vi dig att inte bara visa omsorg om andra, utan också att dra nytta av den omsorg som dessa vittnen visar om dig när det gäller dina utsikter att överleva den kommande ”stora vedermödan” och få möjlighet att vinna evigt liv.