Varför leder det till liv att tro på Jesu Kristi namn?

”I SKOLEN veta, att I haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn.” Så skrev aposteln Johannes mot slutet av det första århundradet till sina medbröder och efterföljare till Jesus Kristus. (1 Joh. 5:13) Mer än ett halvt århundrade tidigare hade aposteln Petrus sagt följande till den judiska högsta domstolen eller Sanhedrin: ”I ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” — Apg. 4:12.

Varför är frälsningen oskiljaktigt förbunden med detta ”namn”? Är det något slags magisk livgivande formel? Och vad innebär det att tro på Guds Sons namn? Skulle en person som inte visste något annat än bara namnet ”Jesus Kristus” kunna utöva sådan livsfrälsande tro? Skulle det räcka att vi använde det i slutet av våra böner för att visa att vi hade sådan tro?

Vad ”namnet” innefattar

Det är uppenbart att vi inte kan sätta tro till någon, om vi inte vet mer än hans namn, liksom vi inte heller kan sätta tro till ett visst botemedel för en sjukdom bara genom att vi vet namnet på denna medicin. Aposteln Johannes visar att livgivande tro i verkligheten inte bara gäller de ord som bildar namnet ”Jesus Kristus”, utan den person namnet betecknar. Det är därför Johannes säger om sin evangelieskildring att den blev uppskriven ”för att I skolen tro, att Jesus är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i hans namn”. (Joh. 20:31) Kunskap i Guds ord, bibeln, och allt den säger oss om hans Son, Messias eller Kristus, är därför en nödvändighet för att äga denna livsfrälsande tro. Har du sådan kunskap?

Att man bara använder namnet ”Jesus Kristus” bevisar inte att man har verklig tro på det, det slag av tro som kan tillförsäkra oss evigt liv. Sade inte Jesus själv att somliga skulle säga följande, när han uttalade Guds fördömelsedom: ”Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?” Men ändå sade Jesus att han skulle säga till dessa människor: ”Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.” (Matt. 7:21—23) I våra dagar finns det präster, pastorer och predikanter, såväl som medlemmar av deras hjordar, som använder Jesu Kristi namn och som påstår att de utför gärningar i hans namn, men ändå har de inte sann tro på hans namn. Varför inte det?

Verkställande myndighet inbegripen

Därför att de inte handlar och lever i överensstämmelse med Guds ord, bibeln. Jesu ”namn” står nämligen inte bara för honom själv, hans person, utan det står också för något annat. Vad då? Hans myndighet att utföra och verkställa Guds vilja och uppsåt, som finns uttryckta i bibeln. Vi kan förstå detta, om vi påminner oss det uttryck som ibland används av polismän: ”Öppna, i lagens namn”; eller uttrycket ”i konungens namn”, som kan förekomma i kungliga påbud och dekret. Uttrycket ”i någons namn” betyder här ”med någons myndighet”, dvs. med regeringens myndighet, vars lag skall genomdrivas, eller med konungens myndighet, vars påbud skall kungöras.

Vines Expository Dictionary of New Testament Words (band 3, sidorna 99, 100) visar att det grekiska ordet (oʹnoma) för ”namn” användes på samma sätt på apostlarnas tid. Det heter där: ”ONOMA (ὄνομα) används ... om allt som ett namn inbegriper, om myndighet, anseende, rang, majestät, makt, förträfflighet osv., om allt som namnet täcker.”

Ja, Jesu ”namn” står för den vidsträckta verkställande myndighet som Jehova Gud har anförtrott åt honom, som Jesus sade till sina lärjungar efter sin uppståndelse: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden.” (Matt. 28:18, NW) Den avgörande frågan är därför: Tror vi att han har sådan myndighet, och visar vi detta genom att vara honom undergivna?

När apostlarna Petrus och Johannes utförde en kraftgärning i form av helbrägdagörelse, lät Israels styresmän och äldste föra dem fram inför sig och frågade dem: ”Av vilken makt eller genom vilket namn haven I gjort detta?” I själva verket frågade de: Vem gav er makt att utföra sådana gärningar, eller till vems myndighet vände ni er för att kunna utföra ett sådant underverk? Det var då Petrus gav uttryck åt sin tro på att Guds Sons namn är det enda namn under himmelen genom vilket frälsningsgärningar behörigen kan utföras. (Apg. 3:1—10; 4:1—13) Men dessa religiösa ledare satte inte tro till detta namn. De hade tidigare visat vem de satte tro till, när de skrek till Pontius Pilatus: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren”, varigenom de förkastade Guds Son. (Joh. 19:13—15) De satte tro till kejsarens och hans kejserliga regerings namn eller makt och myndighet. Många personer, som använder Kristi Jesu namn och påstår att de har tro på det, förnekar i verkligheten detta påstående genom att sätta sin tro och förtröstan till att mänskliga ledare och människors politiska regeringar skall införa fred och rättfärdiga förhållanden på jorden.

Men om Kristus Jesus profeterades det att ”hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste”. (Jes. 9:6) I våra dagar vänder sig hundratusentals människor bort ifrån mänskliga planer och påfund till Guds Sons rike såsom deras verkliga hopp, och de ser upp till hans herradöme såsom det som har makt och myndighet att ge dem den rättvisa och befrielse som de hungrar efter. På så sätt uppfylls ytterligare en profetia: ”Till hans namn skola folken sätta sitt hopp.” — Matt. 12:18—21; jämför Jesaja 42:4, där hebreiskan använder ordet ”lag” i stället för ”namn”.

Detta hjälper oss att förstå varför aposteln Paulus i Efesierna 1:21 (NW) förbinder ”namn” med ”regeringar, myndigheter, makter och herradömen”. Vi inser också att det är på grund av att Gud har satt sin Son i spetsen för Rikets regering och förlänat honom all myndighet att utföra det gudomliga uppsåtet som Filipperna 2:9—11 (NW) säger att Gud upphöjde Jesus till ”en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som är i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära”. Ja, Kristi Jesu namn bör ingjuta hos oss en känsla av respekt och vördnad och lydig undergivenhet, som är förmer än den vi visar mänskliga ledare på jorden och inte är underordnad undergivenheten för någon annan i himmelen än hans Fader, Jehova Gud.

Guds främste förmedlare av liv

Kristus Jesus utgav sitt liv såsom ett lösenoffer och tjänar såsom Guds store överstepräst till gagn för människosläktet. Även om många ber till Gud ”i Jesu namn”, använder många också denna fras utan att inse dess verkliga innebörd. De tänker sig Jesus mer eller mindre som ett slags himmelsk ”ställverksoperatör”, som vidarebefordrar vad de ber om till Gud.

Att be i Jesu namn, som han själv lärde sina efterföljare att göra, innebär i verkligheten att göra detta förmedelst hans gagneliga tjänster såsom Guds främste förmedlare av liv, vilken såsom förordnad överstepräst och domare åstadkommer rening från synden och med urskillning och omdöme låter enskilda individer av människosläktet få del av lösenoffrets välsignelser i överensstämmelse med deras värdighet att få leva under hans rikes herradöme. (Hebr. 2:10; 6:20; Ef. 1:8—10; Joh. 5:22, 27) När vi ber i Jesu ”namn”, innebär det alltså att vi vädjar till hans myndighet. Vi ber om att hans makt, ställning och förmåner såsom den främste förmedlaren av liv skall användas till gagn för oss, så att vår bön blir godtagbar för den suveräne härskaren, Jehova Gud.

Lojala mot hans namn

Om vi vill befinna oss bland dem som ådagalägger tro på Kristi Jesu namn för att bli tillförsäkrade evigt liv, måste vi också visa lojalitet mot honom. Vi måste tjäna honom såsom den kristna församlingens huvud och troget upprätthålla hans verkställande myndighet och hans rikes intressen. Vi måste efterlikna de kristna i församlingen i Pergamus under det första århundradet, som under hot till livet från dem som motstod Kristi rikes styre fortsatte att hålla fast vid hans namn och inte förnekade sin tro på honom, och vi måste också efterlikna de kristna i Filadelfia, som tog vara på hans ord och inte förnekade hans namn. (Upp. 2:13; 3:8) Vårt uppförande, både mot våra bröder och mot dem som är i världen, måste vara sådant att vi inte därigenom förnekar det som Guds Sons namn står för. Precis som de kristna på den tiden blev föremål för förföljelse kan vi förvänta att få uppleva detta i denna tid. Jesus förutsade nämligen: ”Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull.” — Matt. 24:9.

Drabbar detta internationella hat religiösa organisationer och kyrkomedlemmar som bara säger sig tro på Jesus såsom deras frälsare, som återlöser dem från synden? Nej, detta hat kommer inte över en bara för att man godtar Kristus Jesus såsom ”Guds lamm”, som utgöt sitt livsblod för oss. Det kommer över människor som lojalt håller fast vid hans namn, såsom representerande all myndighet i himmelen och på jorden, som han fått genom Guds bemyndigande. Det kommer över dem därför att de erkänner honom såsom den rättmätige Konungen över hela jorden och hans regering såsom det enda herradöme som har gudomligt stöd. Är detta din ståndpunkt och ditt kyrkosamfunds ståndpunkt? Eller påstår sig din religion sätta tro till Jesu namn, medan den i verkligheten sätter sitt hopp och sin förtröstan till ”kejsaren”, regeringarna i den nuvarande ordningen?

För din och dina närmastes välfärds skull bör du nu skaffa dig insikt om allt som ”Guds Sons namn” innebär. Sätt din fulla förtröstan till att Gud stöder sin Sons konungsliga herradöme, så kan dessa ord komma att inbegripa också dig: ”I skolen veta, att I haven evigt liv, I som tron på Guds Sons namn.” — 1 Joh. 5:13.