Varför och hur man bör bedja — har det någon betydelse?

”O, KAMI-SAMA,a hjälp mig att klara tentamen. Eftersom jag inte har förberett mig tillräckligt för provet, är jag helt och hållet beroende av dig.” Sådana skrivna böner som denna frambärs i religiösa helgedomar över hela Japan, när den mycket konkurrensbetonade examenstiden närmar sig. Oroade far- och morföräldrar till skolelever frambär 10.000 yen (200 kronor) som offergåva, så att dagliga böner skall läsas under ett år för deras barnbarns ansträngningar i skolan.

Många skolelever, som i skaror samlas i helgedomarna vid denna tid på året, har mycket liten tro på Gud. En sade: ”Nej, jag tror vanligtvis inte på Gud. Jag ber om Guds hjälp bara i tider av svårigheter.”

Deras inställning bekräftar det japanska ordspråket: ”Lita på Gud när du är i svårigheter.”

Men vad händer när krisen är över? Gud är vanligtvis bortglömd till nästa kris.

Vad ber människor om?

Människor ber vanligtvis därför att de önskar någonting. En artikel i en tidskrift i Västerlandet återgav barns böner, av vilka de flesta var olika önskemål: ”Käre Gud! Jag behöver en större veckopeng. Skulle du genom dina änglar kunna tala om det för min far? Tack så mycket.” ”Skulle du vilja vara snäll och sända lite pengar till vår familj?” ”Hjälp mig i skolan.”

I Japan är det sed att besöka helgedomarna i början av det nya året och frambära böner till Ebisu, välståndets eller rikedomens gud. Ett stort antal japaner gör detta, och över tre millioner människor brukar besöka vissa helgedomar enbart i Kyoto och Tokyo för att be om pengar för de kommande månaderna.

Människor som önskar bli skyddade mot olyckshändelser eller katastrofer besöker japanska tempel för Kannon, barmhärtighetens gudinna. De besöker också shintohelgedomar.

Katoliker på Filippinerna kanske ber till ”Santo Niño”, ”det heliga barnet”, för att få lycka eller tur. En man köpte en krona av 14 karats guld besatt med äkta rubiner och diamanter till sin staty av Santo Niño för att visa sin tacksamhet för den ekonomiska hjälp han trodde att belätet hade gett honom.

Somliga böner uttrycker uppskattning, men långt flera är en begäran — om nästan allting.

Kommer bönen att bli besvarad?

Även om det finns människor som menar att deras böner om framgång eller pengar har blivit besvarade, finns det många som är missräknade. Ett stort antal skolelever i Tokyo ber om hjälp med tentamina för att komma in i privata skolor för högre undervisning, men bara 22 procent har tillräckligt med poäng för att bli antagna. De flesta misslyckas. Varför blev inte deras böner hörda?

En familj, bestående av fem medlemmar, besökte en shintohelgedom för att få besvärjelser uttalade över sin bil för att skydda den mot olyckshändelser. När de körde i väg från helgedomen körde de på ett brofäste, och alla fem dödades. Vad var fel? Begrunda följande:

Till vem ber du?

Japanska skolelever frambär ofta sina böner till Michizane Sugawara, som länge vördats som ”lärdomsguden”. Sugawara var en japansk poet och lärd man som levde på 800-talet. Han har varit död i mer än tusen år. Är det förnuftigt att tro att han verkligen kan hjälpa en person att få bra poäng i skolan?

Sanningen är den att i Japans mycket konkurrensbetonade tentamina får de flesta av dem som ber till Sugawara tydligtvis inte sina böner besvarade. Detta är ingenting att förvåna sig över. I den här frågan är sunt förnuft helt i överensstämmelse med bibeln, som säger angående de döda: ”[De är] inte medvetna om någonting alls. ... Det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i scheol [graven].” (Pred. 9:5, 10, NW) Sugawara, som är i scheol, kan inte hjälpa någon elev, vare sig denne har studerat tillräckligt mycket eller ej för att klara sina inträdesprov.

Hur förhåller det sig då med böner som frambärs till sådana beläten som den buddistiske Kannon eller till något annat beläte? Det är helt uppenbart att världen är full av människor som tillber sådana beläten för att få framgång och lycka men som ändå inte får någon framgång och som förblir olyckliga. Varför är det så?

Om böner till en död person inte hjälper — skulle då böner till ett livlöst beläte kunna vara till bättre hjälp? Rimligtvis inte! Bibeln ger åter en synpunkt som är i harmoni med sunt förnuft och säger angående beläten: ”[De är] verk av människohänder. De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke. Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe. De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.” — Ps. 115:4—8.

”Du som hör bön”

Betyder denna dystra sammanfattning att alla böner är fåfängliga? Inte alls. Många ärliga och uppriktiga människors böner besvaras varje dag, alldeles som den följande artikeln kommer att visa. Men vad som är nödvändigt är att be till rätt person. Men vem skulle det vara?

Skulle det inte helt logiskt vara någon oändligt mycket mäktigare och visare än ett blott och bart livlöst beläte eller en död människa? Skulle det inte också vara en person som har visat ett ärligt och uppriktigt intresse för mänskligheten och en kärleksfull önskan att hjälpa? Eftersom ingen människa har den nödvändiga makten, måste man be till en övermänsklig person — och vilken övermänsklig person skulle vara mäktigare än Skaparen av allting?

Ja, sunt förnuft som är helt i överensstämmelse med bibeln säger oss att vi bör rikta våra böner, inte till varelser som är lika oss själva eller till livlösa ting som människan har frambragt, sådana som beläten, utan till den levande Skaparen av universum.

Vilken av de många gudar och andar som tillbeds i dag passar in på denna beskrivning? Lägg märke till hur tydligt denne Gud är identifierad i bibeln: ”Ty detta är vad Jehova har sagt, himlarnas skapare, han, den sanne Guden, jordens formare och dess danare: ... ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” — Jes. 45:18, NW.

Men är denne mäktige Skapare verkligen intresserad av sin mänskliga skapelses böner? Eller är han likgiltig för människans belägenhet, alldeles som många religioners känslolösa gudar är? Lägg märke till denna hjärtevärmande beskrivning: ”O du som hör bön?, just till dig skall människor av allt kött komma.” — Ps. 65:3, NW.

Bibeln beskriver således Jehova Gud såsom den som verkligen hör bön. Han uppmanar människor från alla kulturer och bakgrunder att frambära ärliga och uppriktiga böner till honom. ”Detta låter bra”, kanske du säger. ”Men finns det någon bekräftelse på att det förhåller sig så?” Ja, det finns det verkligen!

För omkring 3.500 år sedan — långt innan Konfucius eller Buddha föddes, berättar den historiska redogörelsen om att Jehova Gud hörde sina tillbedjares suckan och jämmer; de var slavar i Egypten. Han besvarade deras böner genom att sända Mose för att befria dem. — 2 Mos. 3:6—10.

Fem hundra år senare kunde den trogne kung David uppriktigt säga: ”Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!” (Ps. 28:6) Genom att lova följande visade Jesus Kristus, Guds Son, ett tusen år senare att hans Fader inte hade förändrats: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det i mitt namn.” (Joh. 16:23) Detta är fortfarande sant!

”Ber ... i mitt namn”

Men varför anger bibeln att vi måste nalkas Gud i Jesu namn? Varför kan vi inte be direkt till Jehova Gud?

Fakta visar att Jehova Gud har besvarat många människors uppriktiga böner — människors som inte visste att de skulle nalkas honom i Jesu Kristi namn. Sådana människor har ofta helt enkelt bett till ”Gud” — de har inte känt till hans personliga namn, Jehova. De har i allmänhet bett om att få kunskap om Gud och uttryckt en önskan att tjäna honom, och deras böner har blivit hörda i oräkneliga fall. — Apg. 17:26, 27.

Men allteftersom dessa ärliga och uppriktiga människor har växt till i kunskap om den sanne Guden, har de rättat till sina böner i överensstämmelse med denna kunskap. Alldeles som de har lärt sig att använda Guds namn, Jehova, har de också lärt sig att använda hans kanal för bön — Jesus Kristus. Detta återspeglar deras ödmjukhet, en egenskap som Jehova Gud godkänner.

Ödmjukhet? Ja, därför att det kräver ödmjukhet av oss att erkänna att vi är syndiga och ofullkomliga. Vi skulle inte kunna tänka oss att begära audiens hos härskaren i vårt land, om vi hade enbart trasiga kläder och var otvättade — eller hur? På samma sätt inser en ödmjuk människa att hon inte har rätt att begära att Gud skall höra hennes böner, när hon befinner sig i ett orent och ofullkomligt tillstånd. Ödmjuka människor är därför tacksamma för att Guds Son, som är fullkomlig och fläckfri, är villig att representera dem inför sin Fader. De är tacksamma för att kunna rikta sina böner till Jehova i Jesu Kristi namn.

När vi ber till Jehova Gud, är det inte av någon avgörande betydelse var vi befinner oss eller vilken kroppsställning vi intar eller hur vi ser ut till det yttre. Det är inte nödvändigt att betala pengar, så att någon som är mer ”helig” än vi själva kan be för oss, eftersom alla människor är ofullkomliga och orena i hans ögon. (Rom. 3:23) Vad är det Gud söker? ”Till den skådar jag ned”, säger Jehova, ”som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” — Jes. 66:2.

Betyder detta att om vi önskar mer pengar eller framgång vid våra tentamina i skolan, så behöver vi nu bara i stället frambära dessa önskemål till Jehova Gud i Jesu Kristi namn? Nej! En polisman skulle vanligtvis inte hjälpa oss att bryta lagen, eller hur? På samma sätt kommer Gud helt logiskt inte heller att hjälpa oss, om det som vi ber om inte är i överensstämmelse med hans vilja. Gud skulle annars för alltid motsäga sig själv.

”I överensstämmelse med hans vilja”

Bibeln säger klart och tydligt följande: ”Vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14) Det är så därför att Jehova är en rättvis Gud. Hans naturlagar, sådana som tyngdlagen, återspeglar detta, eftersom de gäller lika för alla. Om du inte studerade och förberedde dig för en tentamen — skulle då Gud ingripa och hjälpa dig att få bättre poäng än de andra som studerat? Detta skulle verkligen inte vara rättvist mot de andra eleverna, eller hur?

Det som Gud först och främst förväntar att vi skall be om finns i följande mönsterbön, som Jesus Kristus lärde oss. Lägg märke till vad som kommer i första hand i denna bön: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden. Ge oss i dag vårt bröd för denna dag; och förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde.” — Matt. 6:9—13.

Jehova Gud förväntar att människor som ber till honom skall vara mer intresserade av hans vilja och uppsåt än av sina egna mål och ambitioner. Detta är bara förnuftigt, eftersom Gud vet vad som är bäst för oss alla. Det är inget fel att be om materiella ting, vårt ”dagliga bröd”, men det sägs ingenting om att be om rikedomar. Rika människor är vanligtvis inte intresserade av Gud. Lägg märke till att Gud finner behag i böner som först och främst visar intresse för honom och hans uppsåt och i andra hand för oss själva. Sådana böner är alltför sällsynta i dag.

Finns det något bevis för att sådana böner verkligen blir hörda och besvarade i dag? Lönar det sig verkligen att bedja?

[Fotnoter]