Detta belyser sanningen i bibelns iakttagelse att ”den som endast älskar silver kommer aldrig att bli mätt på silver, inte heller blir den som älskar rikedom mätt på inkomster”, och att dessa människor kommer att drabbas av ”många kval”. — Pred. 5:9, NW; 1 Tim. 6:10.

”Tidens anda”

● Den brittiska metodistkyrkans avdelning för socialt ansvar har efter tre års arbete kommit ut med en rapport om sexuallivet. Rapporten uppmanar brittiska metodistkyrkan att ändra sin inställning till homosexualitet. I undersökningen kom man fram till att ”stabila permanenta förhållanden” är ett passande sätt att utöva homosexualitet på. Enligt det här synsättet skulle ”homosexuella förbindelser inte i sig själva vara felaktiga”. Den här undersökningens slutsatser sägs vara grundade på ”bibeln, förnuftet, kyrkans traditionella lära, nutida kristnas personliga och gemensamma erfarenhet, den mänskliga vetenskapens upplysningar och vad som kan kallas ’tidens anda’”.

Kan bibeln ligga till grund för sådana slutsatser? Knappast! Bibeln framhåller klart och tydligt Guds syn på homosexualitet. (Rom. 1:24—27; 1 Kor. 6:9—11; 3 Mos. 18:22) Sanningen är den att grunden för sådana slutsatser i själva verket är, som de också uttryckte det, ”tidens anda”, eller som bibeln benämner den, ”världens ande”, vilken är den osynliga kraft som aktiverar det mänskliga samhället i dess strävanden, i dess livsstil. — 1 Kor. 2:12; Ef. 2:2.

Frågor från läsekretsen

● Är det någonsin lämpligt att be för någon som har blivit utesluten ur den kristna församlingen?

Tidigare var uppfattningen den att sådana böner inte vore på sin plats. Och det finns också goda skriftenliga skäl att visa försiktighet. Men de bibliska råd som är tillämpliga under sådana här omständigheter rekommenderar att man tar hänsyn till de personliga förhållandena i stället för att inta en kategorisk hållning.

Framför allt hjälper oss 1 Johannes 5:16, 17 att få Guds syn. Där heter det: ”Om någon skulle få se sin broder i färd med att begå en synd som inte drar med sig död [inte är dödlig, The Riverside New Testament], då skall han framställa en begäran, och han skall ge honom liv, ja, dem som inte syndar så att det drar med sig död [dem som begår synd som inte är dödlig]. Det finns en synd som drar med sig död [är dödlig]. Det är inte om den synden som jag säger att han skall framställa en begäran. All orättfärdighet är synd; och ändå finns det en synd som inte drar med sig död [inte är dödlig].”

Aposteln Johannes nämner först ”synd som inte är dödlig”, eller, som Nya Världens översättning återger det: ”Synd som inte drar med sig död.” Eftersom vi alla är ofullkomliga och orättfärdiga, gör vi oss alla skyldiga till synd. (Ps. 51:7; Rom. 3:23; 1 Joh. 3:4) Den som syndar måste ångra sig och be om Guds överflödande barmhärtighet. (1 Joh. 1:8—10) Och som Johannes visar kan andra också be för honom.

Därefter nämner Johannes ”dödlig” synd eller ”synd som drar med sig död”. Vad innebär det? Det är synd som man inte kan få förlåtelse för; den är ”dödlig”, eftersom den leder till den ”andra döden”, till evig död. (Upp. 21:8) Jesus hade tidigare förklarat att en människa kunde gå så långt i sin synd att hon syndade mot helig ande, för vilket det inte finns någon förlåtelse. (Matt. 12:31; Luk. 12:10) Likaså visade aposteln Paulus att om någon, som hade kunskap om Guds sanning, uppsåtligt utövade synd, så skulle det inte längre vara möjligt med ånger och förlåtelse. — Hebr. 6:4—6; 10:26, 27.

Johannes uppmanar oss att inte bedja för någon som har begått en sådan ”dödlig” synd. Detta påminner om vad Gud sade om de israeliter som var så onda att han skulle låta babylonierna föra dem i fångenskap. Gud sade till Jeremia: ”Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig.” — Jer. 7:16—20; 14:11, 12.

Det är Gud, och inte vi här på jorden, som avgör om någon har syndat mot helig ande. Men av Johannes’ inspirerade ord kan vi förstå att vi inte bör be för en människa som verkar utöva uppsåtlig synd. I 2 Johannes, verserna 9—11, skrev Johannes också om människor som spred okristna uppfattningar. Böner för dem skulle vara misshagliga för Gud.

Bör vi då dra den slutsatsen att någon som är utesluten på grund av att han syndat utan att visa ånger antagligen har begått en ”synd som drar med sig död”, för vilken vi inte bör bedja? Inte nödvändigtvis.