Frågor från läsekretsen

● Hur kommer det sig att somliga Jehovas vittnen reser sig i samband med flagghälsning men inte när nationalsången spelas? — USA.

Jehovas kristna vittnen strävar efter att följa Guds ord och de maningar de får från sitt genom bibeln övade samvete. Likt de kristna under det första århundradet betraktar de sig som ”gäster och främlingar” i världen av icke troende människor och ger sin lojalitet åt Guds rike genom Kristus. (1 Petr. 2:11) Det är av detta skäl som de avhåller sig från alla gärningar, inräknat sådana som är av nationalistisk karaktär, som skulle innebära illojalitet mot Gud och hans förordnade konung, Jesus Kristus.

Man bör komma ihåg att en nations flagga är mera än ett stycke tyg. Den betraktas officiellt som en helig symbol för en nation och behandlas med vördnad. Det är till exempel ofta praxis att en utsliten flagga inte får skaffas undan på ett ceremonilöst sätt, utan skall förstöras på ett värdigt sätt, helst genom att brännas. Det finns också bestämmelser för hur flaggan skall hissas, halas ned, vikas ihop och vecklas ut. Att hälsa flaggan eller svära trohet mot den betraktas som en vördnadsfull handling, en handling av helig hängivenhet, och eftersom flaggan är en bild av staten, utgör en sådan handling en form av avgudadyrkan. — Jämför 2 Moseboken 20:4—6; 1 Johannes 5:21.

Jehovas kristna vittnen söker visserligen inte hindra andra från att hälsa någon nations flagga, men de menar att de för egen del kan ägna sådan dyrkan endast åt Jehova Gud. De har tillbörlig respekt för den flagga som representerar det land de bor i, men om de skulle avguda någon nations flagga och ta del i handlingar av tillbedjan av statens ”bild”, skulle det betyda en handling av trolöshet mot Gud och illojalitet mot Guds Sons rike.

Ofta är det en sedvänja att alla som är närvarande vid en flagghälsningsceremoni reser sig och personligen hälsar flaggan som ett löfte om trohet mot denna bild av staten. I en sådan situation är det sannolikt att enbart handlingen att resa sig inte i sig själv betraktas som en handling av dyrkan. Därför är det många sanna kristna som inte har några invändningar mot att man respektfullt reser sig, om man bara inte hälsar flaggan och uttalar något löfte. Samvetet kommer naturligtvis in i bilden i detta sammanhang. Även om en del vittnen följer detta handlingssätt, kan andra av sina samveten förmås att förbli sittande eller att bege sig bort från den plats där ceremonin försiggår.

När det gäller nationalsången, förväntas det ibland att de som befinner sig i en grupp skall resa sig och sjunga. Denna situation skulle följaktligen vara jämförlig med vad som just har nämnts beträffande en nations flagga. Det förväntas emellertid oftare att de närvarande enbart skall resa sig, medan nationalsången spelas eller medan den sjungs av en enda person (en solist) men inte av alla. Om en person i detta fall reser sig, skulle det ange att han godkänner orden och stämningarna som kommer till uttryck i sången. Beträffande sådana nationalsånger heter det i The Encyclopedia Americana: ”Kärlek till fäderneslandet och stolthet över det egna landet är grundtankarna i de flesta nationalsångerna, och i många av dem blandas religiös känsla med patriotiska stämningar. Nationalhymner och nationalsånger har ofta ett nära samband med ett lands folksånger, eller också har de växt fram ur krig och revolutioner.” Eftersom Jehova Gud är den som har skapat jorden och eftersom alla nationer har en gemensam stamfader, Adam, finns det ingen biblisk grund för nationalistisk stolthet eller någon känsla av överlägsenhet inom en viss ras. (Apg. 17:26) Därför kan det frågas: Skulle en kristen på något sätt kunna låta antyda att han är i överensstämmelse med känslor som ger uttryck åt nationalistisk stolthet? Skulle det vara rätt av honom att stämma in i sånger som godkänner krig och revolutioner?

Detta faktum bör inte förbises: Jehovas vittnens ståndpunkt, som här beskrivits, innebär inte på något sätt vanvördnad för den statliga myndigheten. Jehovas vittnen tar alls inte del i någon som helst politik i något som helst land. De deltar aldrig i några upplopp, revolutioner eller uppror i ett försök att störta en regering. De är aldrig illojala och inlåter sig aldrig på omstörtande agitation eller statsfientlig verksamhet av något slag. I själva verket säger bibeln att regeringarna i världen är en ”Guds anordning” och att de är ”av Gud insatta i sina relativa ställningar”. Dessutom har Jehovas vittnen av Gud fått befallning att betala skatt och tull åt sådana ”överordnade myndigheter” och visa dem heder. — Rom. 13:1—7, NW.

Det är därför som Jehovas vittnen med rätta reser sig eller bugar sig eller rentav faller ned inför en härskare för att visa heder och aktning för hans ställning, om detta är sed och bruk i landet. (1 Mos. 23:7; 42:6; 44:14) Men de kommer inte att prisa en sådan mänsklig härskare som en gud. Inte heller kommer de att buga sig eller utföra en hälsning eller ge en slängkyss eller bränna rökelse i en vördnadsfull handling av dyrkan inför en bild eller staty av en härskare eller en bild av staten, lik den som Nebukadnessar lät resa upp på Duraslätten eller lik nationernas flaggor i vår tid. (Apg. 12:21—23; 14:12—15; Dan. 3:1—29) Så länge som regeringarna inte stiftar lagar som strider mot Guds lagar, som finns uttryckta i bibeln, kommer de kristna i denna tid att i likhet med de kristna under första århundradet vara lydiga i fråga om att ge kejsaren ”vad kejsaren tillhör”, och samtidigt kommer de att ge Gud ”vad Gud tillhör” nämligen sin dyrkan och tjänst. — Apg. 4:19; 5:29; Mark. 12:17.

● Vad är den ”tid av nöd” som omtalas i Daniel 12:1? — USA.

I detta särskilda skriftställe omnämns denna ”tid av nöd” i samband med att Mikaela ”står upp”. Denna nöd visas vara en nöd som Guds folk skall komma undan eller överleva. Daniel 12:1 (NW) lyder: ”Under den tiden [dvs. den period då det råder konflikt mellan ’konungen i Nordlandet’ och ’konungen i Söderlandet’, vilken leder fram till ’ändens tid’, som är omnämnd i detta kapitel] skall Mikael stå upp, den store fursten som står till skydd för ditt folks söner. Och det skall i sanning komma en tid av nöd, sådan som inte har fått förekomma sedan en nation blev till intill den tiden. Och under den tiden skall ditt folk komma undan.”

I Uppenbarelseboken beskrivs det hur Mikael tillsammans med sina änglar framgångsrikt för krig mot Satan, djävulen, och hans demoner. (Upp. 12:7—9) När dessa lider nederlag, görs tillkännagivandet: ”Nu har förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet.” (Upp. 12:10, NW) Detta nederlag för Satan och hans demoner skulle således vara ett kraftfullt bevis för att Mikael hade stått upp och försvarat Guds nyfödda rikes intressen.

Eftersom det först omnämns att Mikael står upp och därpå att det inträder en tid av nöd, är det han och hans änglahärskaror som står bakom att denna nöd kommer över de ogudaktiga. Den enda nöd som beskrivs i liknande ordalag i bibeln är den ”stora vedermödan”, som ”en stor skara” av hängivna tjänare åt Jehova Gud får överleva. (Upp. 7:14, NW) Denna vedermöda kommer avgjort över de ogudaktiga genom att änglahärskaror ingriper. Vi läser aposteln Johannes’ ord om vad som blev uppenbarat för honom: ”Jag [såg] fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. Och jag såg en annan ängel träda fram ifrån öster med den levande Gudens signet. Och han ropade med hög röst till de fyra änglar, som hade fått sig givet att skada jorden och havet, och sade: ’Gören icke jorden eller havet eller träden någon skada, förrän vi hava tecknat vår Guds tjänare med insegel på deras pannor.’” — Upp. 7:1—3.

Den tid av ”nöd” som omtalas i Daniels profetia är därför uppenbarligen densamma som den ”stora vedermödan”, som innebär slutet för hela den onda tingens ordning. Men Guds hängivna folk, de som är tecknade med ”insegel”, såväl som en ”stor skara” av deras följeslagare, skall komma undan eller överleva denna förstörelsebringande vedermöda, som i en mycket nära framtid skall komma över denna jordiska ordning.

[Fotnoter]