Hur man sluter sig till den ”stora skaran” av ”människor av godvilja”
1. a) Varför har godvilja visats Adams avkomlingar? b) Hur uttalade Jehova profetiskt sin önskan att ge godvilja genom sin Son?
KRISTUS JESUS var den främste bland Guds ”människor av godvilja”. Såsom Guds enfödde Son, som blev sänd till jorden såsom människa, åtnjöt Jesus sin Faders godvilja mer än någon annan människa som någonsin levat. Det var på grund av sin kärlek till de många ur den syndiga och döende mänskligheten, vilka är inriktade på rättfärdighet, som Gud gav sin mest gynnade Son såsom en lösen. Gud visste på förhand att inte alla av Adams avkomlingar skulle dela sin förste faders inställning i fråga om att åsidosätta lydnad och rättfärdighet, utan att somliga skulle uppodla kärlek till gudaktighet och sanning och söka återfå Guds ynnest. Det var för dessa som lösen gavs. Att han offrade sin mest betrodde och älskade förtrogne var en handling som var alltför kostsam och värdefull för att förslösas och förspillas på dem som varken var förtjänta av den eller uppskattade den. (Rom. 5:15, 18; 1 Joh. 4:9, 10; Matt. 20:28) Jesu närvaro på jorden för nitton hundra år sedan var ett bevis på Guds godvilja, eftersom den garanterade att Gud aldrig skulle glömma och inte heller underlåta att uppfylla sitt tillkännagivna förbund till att ge välsignelser åt förtjänta människor ur alla släkter på jorden. (1 Mos. 22:17, 18) Profetiskt uttalade Gud detta löfte om sin godvilja gentemot sin trogne Son långt innan denne kom till jorden, i det han sade: ”Jag bönhör dig i behaglig tid [I en tid av godvilja har jag svarat dig, NW], och jag hjälper dig på frälsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket, så att du skall upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna och säga till de fångna: ’Dragen ut’, till dem som sitta i mörkret: ’Kommen fram.’” — Jes. 49:8, 9.
2. När uppfylls denna profetia, enligt vad Paulus visar?
2 Århundraden senare utnyttjade aposteln Paulus just denna profetia för att ge stöd åt den uppmuntran han gav de kristna under första århundradet, vilka sökte Guds godvilja. Paulus skrev: ”I det vi arbetar tillsammans med honom, bönfaller vi er också om att inte ta emot Guds oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte. Ty han säger: ’I en godtagbar tid hörde jag dig, och på en frälsningens dag hjälpte jag dig.’ Se, nu är den särskilt godtagbara tiden. Se, nu är frälsningens dag.” (2 Kor. 6:1, 2, NW) Vilken dårskap att missbruka möjligheten, ”förfela dess syfte”, nu, då vi närmar oss slutet på den ”särskilt godtagbara tiden”, ”frälsningens dag” och slutet på ”året av godvilja från Jehovas sida”!
3. Vilket särskilt ämbete har Gud bemyndigat? Genom vem?
3 Jehova är väl medveten om vårt ofullkomliga och syndiga tillstånd och om vår nedärvda fientlighet mot honom, och därför uppmanar han oss att söka försoning till vänskap med honom, om vi vill vinna hans ynnest och godvilja, medan den fortfarande står att finna. Genom trogna vittnen på jorden i denna tid, vilka redan har tagit emot privilegiet att tillbedja honom såsom sin Gud och som redan har blivit hans ”människor av godvilja”, gör Gud sin vädjan, sin inbjudan, känd för ytterligare andra, som åstundar rättfärdighet och sanning. Paulus talar om privilegiet att representera Gud genom att framträda med detta budskap såsom ”försoningens ämbete”: ”Allt är från Gud, som försonade oss med sig genom Kristus och gav oss försoningens ämbete, nämligen att Gud medelst Kristus försonade en värld med sig själv, i det att han inte tillräknade dem deras försyndelser, och han anförtrodde försoningens ord åt oss. Vi är därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädjar vi: ’Bli försonade med Gud.’” — 2 Kor. 5:18—20, NW.
4, 5. a) Varför skickar Gud ut sina ”sändebud” på jorden? b) Har ”försoningens ämbete” framgång?
4 På Paulus’ tid skickades sändebud till nationer som hade börjat krig eller hotade med krig, och syftet var då att uppnå fredliga förhållanden mellan de nationer som var i konflikt och på så sätt undvika blodsutgjutelse. (Luk. 14:31, 32) Hela människosläktet är i fiendskap med Gud på grund av synd och ofullkomlighet som ärvts från Adam. Gud har redan vidtagit mått och steg för att göra det möjligt att skaffa bort denna fiendskap, och kärleksfullt och barmhärtigt skickar han ut sina ”sändebud” för att visa den väg på vilken vi kan ”bli försonade med Gud” och bli återförda till hans ynnest och godvilja. Kommer du att ta emot den inbjudan som framförs till dig genom Guds ”sändebud i Kristi ställe”, så att du får möjlighet att vinna evigt liv genom den föranstaltning som Gud kärleksfullt har gjort genom sin älskade Son?
5 Varje månad är det tusentals människor som utnyttjar den tid som återstår av ”året av godvilja från Jehovas sida”. De inser vilket hopplöst tillstånd den nuvarande tingens ordning befinner sig i, och de väljer den praktiska vishetens handlingssätt. De vänder uppmärksamheten mot Guds ord, den Heliga skrift, och där lär de känna att Gud har underbara välsignelser i beredskap för sina ”människor av godvilja”. De utgör en ständigt växande ”stor skara”, som tar emot den inbjudan de får från Gud genom hans tjänare att ”bli försonade med Gud”.
6. Hur har denna växande skara av troende blivit omtalad på förhand, och vilket drag utmärker deras tillbedjan av Gud?
6 Att denna ”stora skara” finns till är emellertid inte någonting som förvånar dem som är förtrogna med Guds ord, eftersom den för länge sedan sågs i en profetisk syn som gäller vår tid, en syn som gavs åt den trogne aposteln Johannes på fängelseön Patmos och skrevs ned i Uppenbarelseboken. Han beskrev den på detta sätt: ”Efter dessa ting såg jag, och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” (Upp. 7:9, 10, NW) Denna ”stora skara”, vars medlemmar uppenbarligen är ”människor av godvilja”, är inte söndrad genom några skiljemurar som uppstått på grund av ras och nationalitet, och inte heller finns det något hat eller någon åtskillnad bland dem på grund av olikheter i hudfärg eller språk. De kommer från alla nationer, stammar, folk och tungomål, och de står enade, skuldra vid skuldra, i det de lovprisar Gud och Lammet och förklarar sin tacksamhetsskuld till dem.
7. När är det som den ”stora skaran” visar sig, enligt profetian?
7 När är det de visar sig? Johannes återger svaret: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan.” Deras goda ställning inför Gud har således vunnit åt dem hans skydd för den av vrede fyllda ”dagen av hämnd från vår Guds sida”, ty den ”stora vedermödan”, från vilken de kommer ut, kan inte vara någonting annat än verkställandet av Guds dom över denna onda tingens ordning. Det förhållandet att de överlever den ”stora vedermödan” visar att de måste ha varit församlade under ”året av godvilja”, innan ”dagen av hämnd” från Gud bröt in med all sin våldsamhet under den stora vedermöda som når sin höjdpunkt i striden vid Harmageddon. — Upp. 7:14, NW; Matt. 24:3, 21, 22.
8. Vilka åtgärder vidtar dessa för att visa sin tro på Guds löften?
8 Har dessa gynnade sökt försoning med Gud förmedelst hans föranstaltning för liv genom Kristus Jesus? Johannes svarar: ”De har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel.” (Upp. 7:14, 15, NW) På så sätt erkänner de sitt eget syndiga och orena tillstånd, och de ser behovet att ta initiativ, att vidta positiva åtgärder för att bevisa sig kvalificerade att ta emot Guds ynnest och bli hans ”människor av godvilja”. Det är därför som det sägs att de har ”tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod”. Detta betyder att de har ångrat sin tidigare livskurs och i tro godtagit den renande kraften i Jesu offer, som försonar synd.
9. Vad har de som tillhör denna ”stora skara” gjort med sina liv för att vinna godvilja från Gud, och på vilken grund har de gjort detta val?
9 Det visar också att de har gjort stora förändringar i sitt liv, offentligt visat att de utan förbehåll har valt att fullfölja det levnadssätt som Gud godkänner. Deras villighet att vara rena och obefläckade i Guds ögon visar att de har insett att Gud hatar ondska och orenhet och att han godkänner rättfärdighet, ostrafflighet och sanning. Det är passande att de ses stå inför tronen i vita, fotsida kläder, rena och utan fläck från världen. De har således utan villkor överlämnat sig åt Gud. Sin tillbedjan ägnar de endast åt Gud, eftersom det är inför hans tron som de har ställt sig och inte inför någon annan. Detta överlämnande är inte någon plötsligt påkommen känslomässig nyck eller en enstaka handling av hängivenhet. Deras överlämnande är ett oåterkalleligt, livslångt överlämnande, ett överlämnande som de har gjort villigt och oförbehållsamt och utan tvång. De har själva tagit initiativet. Valet var deras. De har genom sitt studium av Guds ord och sin undersökning av det kommit till insikt om att Guds väg är vishetens väg och att hans belöningar och välsignelser är varaktiga och säkra. För att vinna hans godvilja måste de bemöda sig och lydigt ta de steg som behagar honom. — Apg. 3:19; Hebr. 9:22; 1 Joh. 1:9.
10. Vilka har den ”stora skaran” ivrigt slutit sig till, och till vilket gagn har detta varit?
10 Såsom sanna kristna och efterföljare till Kristus tar de med glädje och ivrigt del i att aktivt tillbedja Gud tillsammans med kvarlevan av den ”lilla hjorden” av andliga israeliter, de 144.000 ”tecknade” som tillhör Gud och som är omnämnda tidigare i det sjunde kapitlet i Uppenbarelseboken. (Luk. 12:32; Upp. 7:4; 14:1—5) Under överinseende av den smorda kvarlevan av de av anden pånyttfödda har denna ”stora skara” av trogna lärjungar tagit emot privilegiet att ha del i det arbete som Gud har anvisat för denna tid, nämligen predikandet av ”dessa goda nyheter om riket”. Deras nitiska ansträngningar har varit till stor hjälp i att få ut budskapet på ”hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd” i uppfyllelse av Jesu profetia. Gud har låtit dem få del i ”försoningens ämbete” med kvarlevan, vars medlemmar fungerar såsom ”sändebud i Kristi ställe”. De har sannerligen ägnat ”helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel”. — Matt. 24:14; 2 Kor. 5:20; NW.
11. Vad visas beträffande dessa ”människor av godvilja” genom att de offentligt bekänner sin tro?
11 I likhet med Jesus och hans ”lilla hjord” döljer de inte, hemlighåller inte, sitt beslut att tillbedja Gud, och inte heller skäms de för att vara kända såsom tillbedjare av Jehova, vara hans trogna vittnen. Johannes får ju se att de ropar högt och offentligt bekänner sin tro på Gud och på Lammet inför alla människor. Det förhållandet att de har offentligt förklarat och bekräftat sin ställning inför Gud vittnar ytterligare om att de oförbehållsamt har överlämnat sig åt Gud. De har ådagalagt sin fullständiga förtröstan på och tillit till Jehova och hans löften om liv. De vet att Jehova är den ende sanne Guden, att han har rätt och att hans sak kommer att segra.
12. Hur ådagaläggs Guds godvilja gentemot den ”stora skaran” på ett påtagligt sätt?
12 Gud bortser inte från deras ödmjuka godtagande av hans föranstaltning för liv. Det är inte så att han inte uppfattar deras trogna och nitiska rättfärdighetsgärningar. Hans värmande leende av godkännande och godvilja strålar ned över dem, och han belönar dem med välsignelser som de inte ens i sina mest hoppfulla drömmar har kunnat föreställa sig. Johannes fortsätter: ”Och den som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte mer hungra och inte mer törsta, och varken solen eller någon förbrännande hetta skall träffa dem, ty Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon.” — Upp. 7:15—17, NW.
13. Vad krävs av den enskilde för att bli en del av den ”stora skaran” av ”människor av godvilja”?
13 Tillhör du denna ”stora skara”, som Johannes, Jesu apostel, just har beskrivit för oss? Åstundar du denna gynnade ställning såsom en sann tillbedjare av Gud? Är du villig att lydigt vidta de åtgärder som krävs av dig för att du skall vinna Guds ynnest och godvilja och på så sätt få möjlighet att vinna frälsning och liv från Jehova? Om det är så, då kommer du att förstå att du behöver personligen överlämna dig åt Jehova och därpå i lydnad underkasta dig den kristna handling som består i dop i vatten såsom en offentlig bekräftelse på detta överlämnande.
14. a) Är det tillräckligt med nitälskan och uppriktighet för att vinna Guds godvilja, att döma av Romarna 10:1—3? b) Vad är det främsta kravet?
14 Utvärtes fromhet och upprepande av traditionella religiösa böner och fraser kommer inte att göra att du vinner Guds godkännande. Inte ens att man äger sådana beundransvärda egenskaper som nitälskan och uppriktighet är i sig självt tillräckligt för att vinna Guds godvilja. På aposteln Paulus’ tid fanns det utan tvivel många allvarliga och uppriktiga människor inom hans egen nation, men ändå visade han att han bekymrade sig mycket för dem på grund av vad de saknade: ”Bröder, mitt hjärtas godvilja och min bön till Gud för dem gäller i sanning deras frälsning. Ty jag ger dem det vittnesbördet att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap; ty därför att de inte kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underordnade de sig inte Guds rättfärdighet.” (Rom. 10:1—3, NW) För att bli en av Guds ”människor av godvilja” är det nödvändigt att man förvärvar och utövar sann tro grundad på exakt kunskap och att man ödmjukt underordnar sig Guds rättfärdighet. Detta kräver först av allt att man läser och studerar bibeln, som innehåller vägledning och anvisningar som leder till liv. — Joh. 17:3; 2 Tim. 3:15—17.
15. Vilka förändringar är nödvändiga, enligt Romarna 12:2?
15 Genom detta studium kan du finna att du måste göra vissa justeringar i ditt synsätt. Du kan till och med behöva ändra ditt levnadssätt. Men det är värt ansträngningen att göra dessa förändringar, då ditt liv står på spel. Aposteln Paulus ger rådet: ”Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Rom. 12:2, NW; Ef. 4:22—24.
16. a) Vilken insikt och vilket motiv föregår överlämnandet? b) Hur bekräftar man offentligt sitt överlämnande?
16 När du inhämtar kunskap från Guds ord och begrundar dessa sanningar och principer, kommer du att inse hur dåraktigt och hopplöst det mänskliga resonemang är som inte tar Gud med i beräkningen. När du begrundar Guds vilja och uppsåt för jorden och för människorna, som blev skapade på jorden för att njuta av dess välsignelser och glädjeämnen, kommer du att börja urskilja din plats i Guds anordning av tingen. Det är nämligen underbara möjligheter och privilegier som står öppna för dem som är förståndiga nog att välja att göra Guds vilja och bli hans ”människor av godvilja”. På så sätt visar du din kärlek till Gud och din uppskattning av hans anordning för liv i en rättfärdig ny ordning. Din åstundan att odelat tillbedja Gud och att vara en som får hans välsignelser blir uppenbar, när du överlämnar dig åt Gud och bekräftar det offentligt genom ditt dop i vatten.
17. Vilken lärdom kan vi hämta av Jesu exempel i fråga om dop?
17 Det kan inte finnas något bättre exempel på detta rättfärdiga mönster som godkänns av Gud än det som gavs av Jesus själv. Bibelns skildring visar att han, när han var trettio år gammal och tiden hade kommit för honom att börja sin jordiska förkunnartjänst, framställde sig vid floden Jordan för att bli döpt av Johannes döparen. Genom denna ödmjuka och villiga handling framställde han sig för sin himmelske Fader för att utföra hans vilja på jorden. Genast efter det att Jesus blivit nedsänkt eller döpt i floden Jordans vatten uttalade Gud sitt godkännande av och sitt behag med sin älskade Sons villiga lydnad. Matteus skrev: ”När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet; och se, himlarna öppnades, och han såg Guds ande komma ned lik en duva och komma över honom. Se! Det kom också en röst från himlarna som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.’” — Matt. 3:13—17, NW.
18. Varför måste varje troende underkasta sig den kristna handling som består i dop, att döma av Jesu befallning i Matteus 28:19, 20?
18 De sanna kristna är lyckliga att kunna följa detta exempel, som medförde godkännande från Gud, eftersom Jesus efterlämnade åt oss ett ”föredöme”, för att vi skulle ”följa honom tätt i spåren”. (1 Petr. 2:21, NW) När det gäller kristendomens första århundrade meddelar de grekiska skrifterna att bokstavligen talat tusentals människor blev döpta till symbol av sitt överlämnande för att bli lärjungar till Kristus och för att tillbedja Gud i ande och i sanning. Allt detta gjordes i lydnad för den sista befallning som Jesus gav sina trogna efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20, NW) Denna befallning har inte blivit ändrad. Om vi verkligen önskar bli Guds ”människor av godvilja” i denna tid, då måste vi ödmjukt och lydigt underkasta oss att bli döpta som ett erkännande av vårt förbehållslösa personliga överlämnande åt Gud, ty detta behagar vår himmelske Fader.
19. Hur har ”försoningens ämbete” blivit till välsignelse och gagn för många i denna tid?
19 Detta ”försoningens ämbete” fortsätter att vara oförsvagat överallt i världen genom dessa nutida ”sändebud i Kristi ställe”. I lydnad för Jesu befallning har Jehovas kristna vittnen troget och nitiskt utfört det arbete som anvisats dem, i det de gjort lärjungar, döpt dem och undervisat dem. Enbart under år 1971 fogades 149.808 döpta lärjungar till den växande ”stora skaran” av ”människor av godvilja”. Dessa 149.808 har sökt Guds godvilja och har funnit den. De har slutit sig till en skara om en million fyra hundra fyrtio tusen andra trogna ”människor av godvilja” över hela jorden i att i enhet tillbedja Gud och visa andra vägen till Guds godvilja. Genom att troget leva i överensstämmelse med sitt överlämnande kommer de att för evigt få åtnjuta Guds goda behag och ynnest såsom hans ”människor av godvilja”.
20. a) Hur visar Guds ”människor av godvilja” sin lydnad för Gud? b) Vilken framtidsutsikt finns det för andra så länge som Guds år av godvilja ännu råder?
20 Deras överlämnande och dop är inte avslutningen eller slutet på deras förbindelser med Gud. Det är bara begynnelsen. De ägnar sig åt att lydigt utföra vad som är Guds vilja för denna tid, dvs. att predika dessa ”goda nyheter” om att Guds rike har blivit upprättat i himmelen med Guds förordnade konung, Kristus Jesus, på tronen, och att göra detta ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd”. Det förhållandet att de kommer från varje ras och nationalitet orsakar inte splittring eller problem för dem. Det är i stället en välsignelse, eftersom ”försoningens ämbete” genom dem når alla nationer oberoende av språk eller ras eller hudfärg. De kommer att troget fortsätta att utföra denna världsomfattande tjänst för Gud ”dag och natt” så länge som ”året av godvilja från Jehovas sida” medger det. Allteftersom deras predikande fortsätter och breder ut sig över jorden, kommer fler och fler människor ur alla nationer att höra dessa ”goda nyheter” och vända om och söka Guds godvilja, och han skall inte förkasta dem. De kommer också att sluta sig till Guds växande skara av ”människor av godvilja”, överlämna sig åt Gud och åt tillbedjan av honom och symbolisera detta överlämnande genom ett dop i vatten i lydnad för Guds vilja. De tar emot Guds förordnade konung och blir på så sätt till behag för Guds hjärta, alldeles som ordspråket förklarar: ”En förståndig tjänare behagar konungen väl.” ”Ärliga läppar behaga konungar, och de älska den som talar rätt.” — Ords. 14:35; 16:13, Åk.
21. Beskriv det hopp som de har som troget förblir Guds ”människor av godvilja”.
21 På grund av att dessa ”människor av godvilja” äger insikt och förstånd i andligt avseende har de lärt och talat vad som är rätt. Tillsammans med kvarlevan av smorda lärjungar till Lammet, Jesus Kristus, har de ägnat Gud ”helig tjänst ... dag och natt i hans tempel”. Genom att förbli lojala och andligt rena kommer de att för evigt behålla Guds godvilja, ta emot andlig näring och styrka från Gud och därtill skydd mot den brännande hettan från hans vrede, när den kommer till uttryck på ”dagen av hämnd från vår Guds sida”. Och ”Lammet, som är mitt på tronen, skall vakta dem som en herde och skall leda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon.” Detta är den glädjefyllda framtidsutsikten för dem i våra dagar som, medan det ännu är tid, sluter sig till den ”stora skaran” av Guds ”människor av godvilja”.