Hur grundvalarna till Guds nya ordning blir lagda
1. Vad förväntade de, som orden i 2 Petrus 3:13 riktades till, att bli, men varför uppstår en fråga i det avseendet?
NÄR aposteln Petrus skrev till sina medkristna på den tiden: ”Det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte”, förväntade de själva att bli en del av dessa ”nya himlar” vid avslutningen på denna tingens ordning. (2 Petr. 3:13; Matt. 24:3; 28:20; NW) De förväntade att i dessa ”nya himlar” över mänskligheten bli förenade med sin ledare och sitt huvud, Jesus Kristus, som Gud hade gett dem. De fröjdade sig i hoppet att få träda i stället för de onda, demoniska ”himlar”, som nu kastar en dödens och tillintetgörelsens skugga över hela mänskligheten. Men hur kan de och de övriga lärjungarna till Jesus Kristus, som ju allesammans är blott och bart människor, bli en del av dessa ”nya himlar”?
2. Vad för någonting, som ger lösningen till denna hemlighet, skrev Petrus i början av sitt första brev?
2 Aposteln Petrus framhåller det som ger lösningen till denna hemlighet, när han skriver till dem som har samma tro på Jesu Kristi återlösningsoffer: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, ty enligt sin stora barmhärtighet gav han oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och oförvissneligt arv. Det är förvarat i himlarna åt er, som av Guds kraft skyddas genom tro till en frälsning som är färdig att uppenbaras i den sista tidsperioden.” — 1 Petr. 1:3—5, NW.
3. Var det meningen att människorna skulle komma till himmelen, och vad måste trogna kristna som dött få del av för att komma till himmelen?
3 Lägg märke till att han talar om ”en ny födelse”, som leder till ett ”arv” som är ”förvarat i himlarna åt er”. Kom också ihåg att han säger ”genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda”. Människorna skapades inte för att komma till himmelen, där Guds boningsort är, och de har inte blivit födda till att göra detta. För att människor skall komma till himmelen krävs det en ny födelse, en andlig födelse, som ingen mänsklig fader kan ge, utan endast Gud, den himmelske Fadern. Dessutom inser vi att alla Jesu Kristi trogna lärjungar fram till denna tid har dött såsom människor. För att sådana döda kristna skall komma till himmelen måste de få en uppståndelse.
4. Vad måste äga rum för att människan Jesus Kristus skulle komma till himmelen, enligt den förklaring Petrus ger?
4 Detta gällde också Jesus Kristus. För att komma tillbaka till himmelen, varifrån han hade kommit, måste han dö och bli uppväckt från de döda genom sin Guds och Faders, Jehovas, allsmäktiga kraft. Om denna död såsom människa och uppståndelse såsom ande säger aposteln Petrus följande: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud, i det han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden. I detta tillstånd gick han också bort och predikade för andarna i fängelset, ... genom Jesu Kristi uppståndelse. Han är på Guds högra sida, ty han for bort till himmelen; och änglar och myndigheter och makter gjordes honom underdåniga.” — 1 Petr. 3:18, 19, 21, 22, NW.
5. Vad säger Petrus om orsaken till att Kristus dog?
5 Jesu Kristi död såsom fullkomlig människa och hans uppståndelse såsom fullkomlig ande var det som gjorde att han kunde komma tillbaka till himmelen. Låt oss se vad aposteln Petrus säger om orsaken till att Jesus Kristus dog. Petrus säger: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder, en rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra er till Gud.” — 1 Petr. 3:18, NW.
6. a) Vilka är de ”orättfärdiga” som omtalas där i kontrast till den ”rättfärdige”? b) För vilkas synder kunde den ”rättfärdige” dö, hur gick det till och vilken verkan fick det?
6 Jesus Kristus är den som omtalas här som är ”rättfärdig”. Men vilka är de ”orättfärdiga”? Det är alla vi, som har fått vårt liv från syndaren Adam, som är dessa ”orättfärdiga”. När Jesus Kristus dog ”en gång för alla med avseende på synder”, dog han inte för sina egna synder; hade han gjort det, då skulle hans död inte ha varit till något gagn för oss döende människor. De synder med avseende på vilka han dog ”en gång för alla” är våra synder, hela den mänsklighets synder som har ärvt syndfullhet, ofullkomlighet och död från Adam, som av Jehova Gud hade blivit dömd till döden. På grund av att Jesus föddes fullkomlig på jorden och förblev ”rättfärdig” fram till dess han ”blev dödad” hade hans död ett värde såsom offer. Den kunde vinna någonting för dem som hans liv blev offrat för.
7, 8. a) Vad förutom ”nya himlar” krävs det för att det skall bli en rättfärdig ny ordning? b) Vad har mänskligheten fått erfara i enlighet med vad den med rätta förtjänar, och hur kunde Jesus ta på sig själv det som andra till fullo förtjänade?
7 Detta visar alltså lösningen på en annan hemlighet — det behövs någonting annat för att en ny ordning skall bli grundlagd av Jehova Gud. Det är inte bara ”nya himlar” som behövs för den, utan också en ”ny jord”, där det inte finns någon synd och ofullkomlighet och följaktligen inte heller någon fördömelse till död. Men hur skulle en sådan rättfärdig ”ny jord” kunna bli grundlagd?
8 De ”orättfärdiga”, alla människor som härstammade från den orättfärdige Adam, var döende och hade varit döende, alldeles som de med rätta förtjänade. Guds lag är: ”Den lön synden betalar är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23, NW) Men Jesus, som föddes fullkomlig, förblev ”rättfärdig” hela tiden, trots att han befann sig mitt i en syndfull värld. Med avseende på honom säger aposteln Petrus i samma brev till de kristna: ”Han begick ingen synd, inte heller fanns svek i hans mun. Han bar själv våra synder i sin egen kropp upp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna.” (1 Petr. 2:22, 24, NW) Eftersom Jesus var fullkomligt ”rättfärdig”, förtjänade han inte att dö. Han dog för att själv ta på sig det som andra till fullo var förtjänta av.
9. Varför var de offer som gjordes av osjälviska människor av begränsat värde för dem som dessa offrade livet för?
9 Under historiens lopp har många osjälviska människor offrat livet för andra, men dessa för vilka sådana offer har gjorts har därefter dött och är fortfarande döda. De har inte vunnit evigt liv genom sådana mänskliga offer. Det var ofullkomliga, döende människor som dog för dem, och de var själva ofullkomliga och syndiga och förblev under fördömelse till död. Deras liv som människor förlängdes bara en kort tid, och de offer som gjordes för deras skull kunde inte garantera dem en uppståndelse från de döda till liv på jorden. Och vidare, vilka av dessa som offrade sig själva skulle kunna dö för hela människovärlden, i forntiden och i nutiden, för att hålla hela världen vid liv? Världens alla arméers unga soldater, som dött på slagfältet, skulle inte kunna göra det.
10. Varför kan inte någon av oss ge en lösen för att någon annan skall leva för evigt?
10 Syndiga människor, som är dömda till evig död för sina egna synder, kan inte vinna evigt liv på jorden för andra syndiga människor. Det är alldeles som Psalm 49:8, 10 säger: ”Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom ... så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.”
11, 12. a) För hur många kunde människan Kristus Jesus ge sig själv såsom en lösen? b) Hur kunde det vara så, enligt den förklaring Paulus ger i Romarna 5:12, 18, 19?
11 Tvärtom är det skrivet med avseende på Jesus Kristus: ”Det finns en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Tim. 2:5, 6, NW) Hur kan det vara så? Det beror på att då Adam syndade och blev dömd till döden för sin uppsåtliga synd, skedde det att alla hans framtida avkomlingar dog i honom. Det var alldeles som aposteln Paulus skriver:
12 ”Genom en enda människa [kom] synden ... in i världen och döden genom synden. Genom en enda försyndelse [blev] resultatet för människor av alla slag ... fördömelse. Genom den enda människans olydnad [gjordes] många ... till syndare.” — Rom. 5:12, 18, 19, NW.
13. a) När Adam i Eden våldförde sig på sitt skuldfria tillstånd, vad drog han då över sina framtida avkomlingar? Hur många av dem gällde detta? b) Vad måste betalas för att alla dessa skulle återlösas?
13 Eftersom det Gud gör är fullkomligt, var Adam fullkomlig, då han skapades. Hans hustru, Eva, som ”är ... tagen” av honom, i det att hon danades av ett av hans revben, var likaså fullkomlig. Hon var, som Adam sade, ”ben av mina ben och kött av mitt kött”. (1 Mos. 2:21—23) När Adam syndade, förlorade han sin mänskliga fullkomlighet och blev dömd till döden. Från honom, den enda människan, har alla människor därefter ärvt synd och död. För att alla döende människor skulle bli återlösta krävdes det alltså någon som motsvarade Adam i hans mänskliga fullkomlighet. Det krävdes att en annan fullkomlig människa åtog sig att oskyldig lida döden för att avlyfta den död som Adam genom sin egen olydnad har dragit över alla sina avkomlingar. Med andra ord krävdes det en ”motsvarande lösen”. Men hur skulle en sådan ”motsvarande lösen” kunna ges? Det kunde inte ske genom någon av Adams syndiga, ofullkomliga, dömda avkomlingar.
14. Varför var inte Gud förpliktad att ge en sådan lösen, men vad kunde han också åstadkomma genom att göra det?
14 Det är uppenbart att endast den allsmäktige Guden, Jehova, kunde ge lösen genom ett underverk. Han var inte förpliktad att göra det. Enligt alla rättvisans normer kunde man inte kräva att han skulle göra det. Men var han villig att göra det? Han var sannerligen villig, eftersom ”Gud är kärleken”. (1 Joh. 4:8, 16) Hans kärlek kunde finna en utväg att handla i fullkomlig överensstämmelse med rättvisan och på så sätt ge det medel varigenom hans mänskliga skapelse kunde återlösas förmedelst en motsvarande lösen. På detta sätt kunde han också göra om intet de onda gärningar som har sitt ursprung i Satan, djävulen, och upphöja och rättfärdiga sig själv såsom Skapare och teokratisk härskare. — 1 Joh. 3:8.
15. Åt vem erbjöd Jehova möjligheten att bli kvinnans säd, som omtalas i 1 Moseboken 3:15, och vad blir därigenom nödvändigt för denne?
15 I Edens lustgård uttalade Gud domen över de olika parter som var inblandade i människans uppror, och i samband därmed sade Gud till ormen, som anstiftade detta uppror: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (1 Mos. 3:15, NW) I himmelen erbjöd Gud sin enfödde Son möjligheten att bli ”kvinnans” säd, och hans Son tog emot erbjudandet. Han gjorde detta frivilligt, fastän det betydde att ormen måste krossa hans häl.
16. Hur gjorde Gud det i sinom tid möjligt för sin enfödde Son att bli den exakta motsvarigheten till Adam i det skuldfria tillstånd han hade i Eden?
16 I sinom tid överförde Gud genom sin heliga ande sin himmelske Sons liv till en jungfrus moderssköte, Marias i Nasaret i Galileen. På detta sätt blev Guds enfödde Son besläktad med Adam och Adams avkomlingar genom denna sin mänskliga mor, Maria, men hans liv kom inte från Adam utan från Gud. Trots att han föddes som människa förblev han Guds Son, och i enlighet med de anvisningar som hans himmelske Fader gav Maria kallades han Jesus, ett namn som betyder ”Jehova är frälsning”. På grund av att Jesu fullkomliga liv hade sitt ursprung hos Gud och överfördes från himmelen till äggcellen i Marias moderssköte blev han född såsom en fullkomlig och syndfri Son, fri från Guds fördömelse till död. (Luk. 1:31—35; 3:23—38) Därpå kunde Jesus, genom att mostå synden och Satans, den store ormens, frestelser, växa upp och bli en fullkomlig man med förmåga att fortplanta sig, så att han blev en exakt motsvarighet till Adam då denne var i sitt skuldfria tillstånd i Edens lustgård.
17. Hur kom denne Son, Jesus, att bli Kristus?
17 För att ge en symbol av att han frambar sig själv för att fungera såsom Guds ”kvinnas” säd blev Jesus döpt i vatten. Därpå smorde Gud Jesus med helig ande, och så blev han Kristus, dvs. den Smorde. Därefter kallades han Jesus Kristus. — Luk. 3:21—23.
Återlösaren är den främste i de nya himlarna
18. Varför måste människan Kristus Jesus dö, och i vilken personlig ställning befann han sig då?
18 Jesus visste att han måste dö såsom människa. I annat fall kunde han inte bli ett lösenoffer för hela mänskligheten. Till sina tolv apostlar sade han: ”Människosonen kom, inte för att bli betjänad, utan för att tjäna och för att ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matt. 20:28, NW) Fördenskull måste han dö oskyldig, den rättfärdige för de orättfärdiga. Han måste offra sitt liv såsom människa för evigt och låta dess värde bli brukat till förmån för hela mänskligheten. Han dog utan barn, och ingen på jorden kan göra anspråk på att i köttet härstamma från Jesus Kristus. Han offrade sitt mänskliga liv tillsammans med möjligheten att bli förälder såsom en motsvarande lösen för hela mänskligheten.
19. Vad måste göras med Jesus för att han skulle bli kvinnans säd, som omtalas i 1 Moseboken 3:15? För vilken gärning såg det ut att han dog, men vad var det han i verkligheten dog för?
19 Såsom Guds ”kvinnas” säd måste Jesus Kristus dessutom få sin häl krossad av Satan, den store ormen, och detta betydde en våldsam död för honom. Fördenskull överlämnade sig Jesus Kristus åt dem som var hans fiender och åt dem som med orätt anklagade honom, och han gjorde detta för att dödas på en tortyrpåle som om han var en brottsling som hade hädat. Detta inträffade i Jerusalem på påskdagen år 33 v.t. Men i verkligheten dog Jesus för att han predikade Guds rike, det messianska riket, som kommer att tjäna såsom ”nya himlar” i Guds nya ordning för människorna. — Joh. 18:36.
20. Varför kom frågan om en belöning in i denna anordning, och vad var denna belöning?
20 Jesus Kristus gjorde allt detta av egen fri vilja. Jehova Gud, hans himmelske Fader, tvingade honom inte att göra detta; han förelade bara sin trogne Son privilegiet att göra detta till stöd för sin Faders universella suveränitet och till hävdande av sin Faders namn. Men Fadern kunde inte låta sin Son utföra hela denna tjänst och genomgå allt detta orättvisa lidande utan att ge Sonen en belöning. Därför förelade Gud sin Son en härlig belöning — han skulle bli den messianske konungen i dessa ”nya himlar”. I den ställningen skulle han krossa huvudet på ormen, Satan, djävulen, och också utrota ormens hela säd, demonänglarna, och på så sätt tillintetgöra de gamla himlarna i den nuvarande tingens ordning.
21. Vad krävdes det därigenom att Gud skulle göra med avseende på den döde Jesus Kristus? Frambärandet av vilket värde inför Gud kommer nu in i bilden?
21 Allt detta krävde först att den allsmäktige Guden måste uppresa sin rättfärdige, oskyldige Son från de döda, men inte som en människa igen, utan som en andevarelse. Det är vad Gud gjorde på tredje dagen efter sin Sons död. Till bevis för detta visade sig den uppståndne Jesus Kristus för sina lärjungar samma dag som han uppstod och dagarna därefter. På fyrtionde dagen for han tillbaka upp till himmelen för att inför Gud frambära värdet av sitt mänskliga offer.
22. När var det därefter som Kristi trogna lärjungar började få del av en ”ny födelse”, och hur skedde detta?
22 Tio dagar därefter, på den judiska pingstdagen år 33 v.t., började Gud utgjuta sin heliga ande över sin Sons, Jesu, trogna lärjungar. På detta sätt började Kristi sanna, överlämnade, döpta lärjungar att få erfara en ”ny födelse” till ett oförgängligt himmelskt arv. (Apg. 1:1—2:36) Alltifrån denna dag har Gud gett en sådan ”ny födelse” åt de trogna lärjungar som han utväljer till att utgöra dessa ”nya himlar” tillsammans med hans Son, Jesus Kristus.
23. Vad visste dessa lärjungar, enligt 1 Korintierna 15:50, att det skulle ske med dem?
23 De känner till det som aposteln Paulus skrev: ”Detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten.” (1 Kor. 15:50, NW) Därför vet de att de måste dö och för evigt lämna bakom sig det förgängliga köttet. De måste bevisa sig trogna ”intill döden” för att få ”livets krona” i dessa ”nya himlar”. I uppståndelsen, sedan Guds rike är upprättat, blir de uppresta såsom odödliga andevarelser. För deras del blir det verkligen så som det är skrivet: ”Det sås en fysisk kropp, det uppväcks en andlig kropp.” — Upp. 2:10; 1 Kor. 15:44, NW.
Den nya jorden
24. a) Vad måste komma först med avseende på den nya ordningen, enligt vad dessa ting visar? b) Vad kräver upprättandet av dessa ”nya himlar” och därpå av denna ”nya jord”, om man tänker på de gamla?
24 Av dessa underbara ting kan vi urskilja hur nödvändigt det var för Gud att först frambringa dessa ”nya himlar” för den nya ordning som han har utlovat. Men vad är ”en ny jord”, som han skapar? ”Nya himlar” betyder inte nya planeter och stjärnor i rymden ovanför oss, och därför betyder inte heller en ”ny jord” en ny och annorlunda jordisk planet under våra fötter. Grundandet av ”nya himlar” kräver att Satan och hans demonänglar avlägsnas från sina himmelska ställningar av makt över mänskligheten. Grundandet av en ”ny jord” kräver att det nuvarande onda mänskliga samhället avlägsnas, det samhälle som står emot Guds rike och som därför tjänar Satan, djävulen, såsom den osynlige härskaren över denna värld, såsom ”denna tingens ordnings gud”. I dess ställe skall Gud frambringa ett nytt och rättfärdigt mänskligt samhälle, som skall finnas här på jorden men stå under hans ”nya himlar”, nämligen Jesus Kristus och hans lärjungar som får den andliga uppståndelsen.
25. Hur har grunden till denna ”nya jord” redan börjat läggas, och vad skall hända med den gamla jorden?
25 Danandet av denna ”nya jord” har redan börjat! De som utgör denna skara av överlämnade, döpta kristna, som håller på att danas för detta ändamål, avskiljer sig från dem som väljer att förbli en del av det onda mänskliga samhälle som har vänt sig bort från Gud, en ogudaktig värld av människor. Att denna gamla, symboliska ”jord” avlägsnas betyder att den tillintetgörs i en ”stor vedermöda” som ligger alldeles framför oss, en vedermöda som Jesus Kristus har förutsagt och som han har sagt skall bli en världsomfattande katastrof utan motsvarighet i världshistorien.
26. Endast genom vilka drastiska åtgärder från Guds sida kommer det att bli en befrielse för människorna in i hans nya ordning?
26 Denna vedermöda kommer att vara så vittomfattande och ödeläggande att inget mänskligt kött skulle bli frälst, om inte Gud förkortade dess dagar. (Matt. 24:21, 22; Mark. 13:19, 20) Denna vedermöda kommer att medföra fullständig tillintetgörelse av den nuvarande tingens ordning men inte tillintetgörelse av vår jord och av det stjärnbeströdda himlavalvet över oss. Därpå skall de gamla, demoniska himlarna avlägsnas och Satan och hans demoner spärras in, sättas i fängsligt förvar, såsom i en avgrund. (Upp. 19:11—20:3) Det är endast genom sådana drastiska åtgärder från Guds sida som det kan bli någon befrielse för människor på jorden in i Guds nya ordning.
27. Om vi verkligen önskar att denna nya ordning skall komma, bland vilka vill vi då bli funna i överensstämmelse med det som visas i Uppenbarelseboken?
27 Önskar vi verkligen få del av denna befrielse in i Guds nya ordning med ”nya himlar och en ny jord” där ”rättfärdighet [skall] bo”? Förbereder vi oss för och strävar vi efter att bevisa oss värdiga en sådan härlig befrielse? Om vi längtar efter ett rättfärdigt liv i fullkomlig hälsa och lycka på en behagfull, trädgårdsliknande jord under rättfärdiga himlar som utövar styrelsen, då kommer vi att önska vara bland dem som överlever den kommande ”stora vedermödan”. Bibelns sista bok, som innehåller en uppenbarelse om ting ”som snart skall ske”, riktar vår uppmärksamhet på en ”stor skara” människor ur alla nationer, stammar, folk och tungomål, som kommer att överleva denna världsomfattande ”stora vedermöda”, i det de kommer ut ur den under Guds beskydd och ynnest.
28, 29. Vem är det som dessa som överlever vedermödan tillber, att döma av skildringen i Uppenbarelseboken, och vilken föranstaltning för frälsning tar de emot värdet av?
28 I den beskrivning som vi får av denna skara överlevande lägger vi märke till att de tillber den ende sanne Guden, som sitter på universums tron såsom den universelle suveränen. Någonting annat att ge akt på är att de tar emot värdet av det lösenoffer som Guds Son har burit fram, han som offrades likt ett fläckfritt, oskyldigt lamm för ”världens synd”. Lägg märke till detta, när vi läser:
29 ”Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’ ... ’Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel.’” — Upp. 7:9—15, NW; Joh. 1:29, 36.
30. Vilken del av den nya ordningen tar de som tillhör den ”stora skaran” ställning för, enligt vad synen visar? Vad är de på väg emot?
30 Dessa profetiska ord gör det säkert och visst att de överlämnade, döpta människor som tillhör denna ”stora skara” tar ställning för Guds ”nya himlar”, vilka utgörs av Lammet, Jesus Kristus, och hans 144.000 trogna lärjungar, som har fått en ”ny födelse” till detta himmelska arv. (Upp. 7:1—8; Upp. 21:1—14) De får sina dödsbringande synder avtvådda genom att tvätta sina kläder i ”Lammets blod”. Detta för dem in på vägen till evigt liv i en edenliknande trädgård med vilken dessa ”nya himlar” kommer att försköna hela jorden.
31. Vilken del av den nya ordningen kommer denna ”stora skara” av överlevande från vedermödan att utgöra grunden till?
31 I själva verket kommer denna ”stora skara” av överlevande från vedermödan att tjäna såsom grundvalen till denna ”nya jord” i Guds skapelse. Redan nu, innan vedermödan kommer, avskiljer de sig från denna dömda gamla ”jord”, vår tids världsliga mänskliga samhälle, som håller fast vid den av djävulen behärskade människogjorda tingens ordning. När den stora vedermödan har röjt den gamla jorden ur vägen, kommer dessa överlevande att bli grundvalen till ett samhälle som är organiserat under nya himlar. På så sätt kommer människosläktet att få en ny start i en ny ordning.
32. Hur kommer den nya jorden att växa och utvidgas, när vedermödan är över och Satan har blivit bunden?
32 Denna ”nya jord” kommer att växa och utvidgas, och det kommer utan tvivel att ske genom att några människor föds sedan den stora vedermödan är över och Satan, djävulen, och hans demonänglar har blivit fängslade i sin avgrund, men det kommer inte helt och hållet att ske på det sättet. Nej, det var inte bara för dessa som överlever vedermödan och för deras köttsliga avkomlingar som Lammet, Jesus Kristus, dog. Han är ”Guds lamm, som borttager [människo]världens synd”; han ”gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. Genom att han såsom människa var jämställd med den fullkomlige Adam var han skickad att ”smaka döden för varje människa”. (1 Tim. 2:5, 6; Hebr. 2:9; NW) Det överväldigande flertalet medlemmar av det människosläkte, för vilket Lammet dog för nitton hundra år sedan, har redan dött. Hur skall de kunna få del av gagnet av Kristi döds återlösande värde? Genom ett storslaget underverk: en uppståndelse från de döda under den tusenåriga regering som utövas av Jesus Kristus och hans förhärligade församling, dessa ”nya himlar”.
33, 34. a) Hur kommer det att vara annorlunda för dem som blir uppväckta av Jesus Kristus såsom konung i jämförelse med dem som blev uppväckta under hans jordiska liv? b) Vad kommer den ”stora skaran” av överlevande efter vedermödan att ha möjlighet att göra beträffande de uppväckta?
33 När Jesus Kristus var på jorden såsom en fullkomlig människa inför Gud, uppväckte han ett antal människor från de döda. De som blev uppväckta dog emellertid senare i sitt släktleds tid. Men när Jesus Kristus, konungen, uppväcker den återlösta mänskligheten under sitt tusenåriga styre, kommer han att sörja för att människorna kan leva för evigt i ett världsomfattande Edens paradis. Det beror helt på de uppväckta. Kommer de att låta sig infogas i denna rättfärdiga ”nya jord”, eller kommer de att återgå till sitt tidigare onda handlingssätt som de följde under den nuvarande tingens ordning? De som gör det senare kommer att bli dömda och fördömda såsom ovärdiga gåvan evigt liv i mänsklig fullkomlighet och gudaktighet.
34 Detta är orsaken till att när Jesus Kristus talade om domen, sade han: ”Den stund kommer då alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrev dåliga ting till en domens uppståndelse.” (Joh. 5:27—29, NW) De av den ”stora skaran” som kommer att utgöra början till denna nya jord kommer att kunna hjälpa dem som blir uppväckta för att deras uppståndelse inte till sist skall resultera i fördömelse.
35. Vilken rätt inställning uppmanade Jesus Kristus sina lärjungar att ha, när han förutsade de ting som har inträffat sedan år 1914?
35 Den tid vi nu upplever är underbar! Märkliga och mycket betydelsefulla ting har inträffat sedan år 1914 och första världskriget som bröt ut det året. Jesus Kristus förutsade dessa ting och sade att de skulle markera avslutningen på denna gamla tingens ordning. Han beskrev också den rätta inställning som alla hans sanna lärjungar skulle ha vid denna tid: ”När dessa ting börjar inträffa, så räta upp er och lyft upp edra huvuden, ty er befrielse nalkas.” — Luk. 21:28, NW.
36. Vilket privilegium önskar vi, med tanke på detta, bevisa oss värdiga, och vad är vi beslutna att göra?
36 Denna befrielse in i Guds nya ordning är nu mycket närmare än när många av oss först såg dessa förutsagda ting börja inträffa. Vi har sannerligen inte tid att dröja med att visa oss värdiga att få del av denna ivrigt åstundade befrielse. Vi har nu en möjlighet som inte skall återkomma! Vi är beslutna att ta vara på möjligheten och dessutom förkunna för alla andra som älskar rättfärdighet mänsklighetens förestående befrielse in i Guds nya ordning med ”nya himlar och en ny jord”.