Bibliskt ordspråk med motiv från tempeltjänsten
BIBELNS inspirerade talare och skribenter var mästare i att med ord framställa åskådliga bilder. De framförde kraftfulla budskap förmedelst färgstarka ord och meningar, som gjorde ett oförglömligt intryck på människornas sinnen. Många av dessa utomordentliga bildliga framställningar rörde sig med scener ur verkligheten, som gav ökad styrka åt de tankar och sanningar som skulle inskärpas. Så till exempel syftade Jesus och hans lärjungar ofta på den verksamhet, som bedrevs i Jerusalems tempel, och använde den som bakgrund för sina många livfulla och målande uttryck.
Århundraden före Jesu tid hade den nitälskande kung David organiserat de hundratals aronitiska prästerna och deras tusentals levitiska medhjälpare till en ofantlig, effektiv tjänsteorganisation. Hela kåren var uppdelad i tjugofyra avdelningar, vilka turades om att från sabbat till sabbat utföra alla de olika uppgifter och sysslor, som var förbundna med den stora organisationen för tjänst i templet. Varje avdelning, som omfattade mer än tusen för sina respektive tjänster fackutbildade präster och leviter i proportionerligt antal, tjänstgjorde åtminstone två gånger om året en hel vecka åt gången.
Vid lövhyddohögtiden fordrades det emellertid att alla de tjugofyra avdelningarna skulle vara till hands för att tjänstgöra, eftersom de ökade göromålen så krävde.a Likaså var extra hjälp nödvändig vid påskhögtiderna. Josefos meddelar att i påsktider befanns antalet slaktade lamm vara omkring 256.500, och om man räknar med att det var minst tio personer om varje offrat lamm, skulle det innebära att cirka 2.565.000 människor, som kommit för att tillbedja, måste betjänas i templet.b — i Krön. 24:1—18.
Prästerna i en tjänstgörande avdelning hade sig ålagt att leda församlingen i bön, att frambära offren för dagen och att gå in i själva templet för att verkställa plikterna i helgedomen. Det långt större antalet medlemmar i avdelningen var leviter, vilka som biträdande tjänare hade till uppgift att vakta och vårda alla de dyrbara kärlen och redskapen, att såsom prästernas uppassare förfärdiga och förvara deras ämbetsdräkter, att baka alla de heliga bröden och kakorna, att tjänstgöra som polisvakt i förgårdarna, att som skattmästare ta hand om penningbidragen, att sköta om förrådshusen, där allt framburet tionde av landets produkter förvarades, vidare att vara portvaktare, att ha uppsikt över matsalarna, att sörja för renhållningen och att vara sångare och musiker. Efter Esras tid omfattade varje avdelning också icke-judiska tempelarbetare, som kallades för netinim eller tempelträlar och som utförde grövre sysslor. — 1 Krön. 9:2; Esr. 7:24.
Under avdelningens tjänstgöringsvecka skulle alla vara beredda att tjäna dag och natt i templet. På natten kunde arbetarna lägga sig på vilobäddarna, men de måste förbli fullt påklädda och vara redo för tjänst, närhelst man kallade på dem.c Detta ger bakgrunden till det som sägs i Uppenbarelseboken 7:15 (NW) om den ”stora skaran” av icke-smorda tempeltjänare i vår tid i Guds tjänsteorganisation. Det heter där: ”De ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel.”
Två hundra fyrtio av leviterna och trettio av prästerna i den tjänstgörande avdelningen måste förbli vakna hela natten och hålla vakt för att hindra att några orena personer komme in i templets förgårdar. Det fanns tjugofyra postställen, som omfattade hela tempelområdet, där tio av leviterna stod på vakt på varje ställe såsom nattväktare.d Det blev ingen avlösning under natten, som det tycks ha blivit för de romerska vaktsoldaterna kring den närbelägna borgen Antonia. När ”tempelvaktens befälhavare” (Apg. 4:1) gjorde sina ronder under natten, blev varje väktare som befanns sova på sin post genast pryglad, och hans kläder blev uppbrända. Detta ger ramen till den tydliga varning, som riktas till vår tids smorda tjänare i Jehovas tjänsteorganisation, att de måste förbli andligen vakna, ty i annat fall kommer det att gå dem illa och de får stå nakna inför den inspekterande befälhavaren, Kristus Jesus, som gör sina ronder på denna domsdag: ”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” — Upp. 16:15, NW.
De av prästerna som inte hade vakttjänstgöring, utan låg på vilobäddarna under natten, måste vilket ögonblick som helst vara redo att stiga upp, när det knackade på dörren, och börja förberedelserna för morgonens tjänst.c Den budbärare, som då kom till templet, anlände plötsligt och oväntat, ingen visste precis när han skulle komma. ”Och Herren, som I söken, skall plötsligt komma till sitt tempel; och förbundets budbärare, som I åstunden.” — Mal. 3:1, AS: Mark. 13:33.
Efter budbärarens plötsliga ankomst gavs tillsägelse om det sedvanliga badet för dagen, som alla de tjänstgörande prästerna måste ta. Det fanns välförsedda badrum i kamrar som gränsade intill tempelhelgedomen, och där doppade sig prästerna i vatten. Efter detta tidiga morgonbad behövde de den dagen inte på nytt tvätta mer än händer och fötter.e Vilken målerisk bakgrund till det som Jesus sade till sina tolv utvalda medpräster efter Melkisedeks sätt den aftonen då han firade sin sista påsk! ”’Den som har badat behöver icke få mer tvättat än fötterna, utan är helt och hållet ren. Och ni människor äro rena, men icke alla.’ Han kände i sanning den man som förrådde honom. Det var därför som han sade: Icke alla av eder äro rena.’” — Joh. 13:10, 11, NW.
Vilken ytterligare kraftig förmaning får vi alltså inte genom de här omnämnda bildliga uttrycken och framställningarna i bibeln! Vare sig vi hör till de smorda eller de icke smorda tjänarna i Jehovas tjänsteorganisation i denna tid, är vi hans levande representanter natt och dag, som upphöjer hans namn och upprätthåller hans tillbedjan. Må vi vid alla tider och tillfällen hålla oss andligen vakna, så att ingen förlorar sina ovärderliga privilegier som tjänare i någon av de många avdelningarna av Jehovas världsomfattande hus, där hans tjänst pågår. Och må vi, när vi håller oss vakna, alltid bevara oss andligen rena i vår ställning inför Jehova.
HÄNVISNINGAR
a Alfred Edersheim: The Temple, sid. 66.
b Flavius Josephus: Wars of the Jews c Judarnas krig), bok VI, kap. 9, § 3.
c Alfred Edersheim: The Temple, sid. 120.
d Samma arbete, sid. 119.
e Samma arbete, sid. 121.