Förenade mot nationer i avgörandets dal

”Skaror, skaror befinna sig på avgörandets lågslätt, ty Jehovas dag är nära på avgörandets lågslätt.” - Joel 3:14, NW.

 1. Varför måste ett avgörande komma någon gång, och vem skall åvägabringa det?

ETT avgörande måste komma någon gång. Ett avgörande eller domslut måste avkunnas av en kompetent domare, och det måste gå i verkställighet. Saker och ting kan inte få förbli såsom de är till obestämd tid. Vi lever inte i en för obeslutsamhet gynnsam tid. Förhållandena på jorden får inte lämnas vind för våg, ty om det skedde, skulle en ännu större olycka bli följden för hela mänskligheten, en olycka som de nu så hopplöst söndrade nationerna skulle ge upphov åt. Ett avgörande måste helt enkelt komma till stånd, och domslutet måste verkställas med makt och myndighet. Rena förnuftet säger människorna att detta är sant.

 2. Varför tycker många oroade människor att de är utan hopp, och varför har man ingen orsak att förhoppningsfullt rikta blickarna mot kristenheten?

² Vi lever i en tid då det råder ”vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg”. Det går inte att förneka att tillståndet visar sig alltför svårt för nationerna och deras politiska, ekonomiska, militära och religiösa rådgivare att komma till rätta med. Ett oräkneligt antal människor känner sig djupt oroade; de tycker sig vara utan hopp. Detta beror på att de betraktar förhållandena från mänsklig ståndpunkt, och mänskligheten har ingenting i sig själv att komma med. Om och om igen har människorna bevisat att de inte kan lyfta sig själva i stövelskaften. De har inte längre någon orsak att förhoppningsfullt rikta blickarna mot kristenheten. Mänskligheten har förgäves väntat hjälp från kristenheten. Nu hotar kristenheten själv med att vålla fullständig utplåning av hela människosläktet. — Luk. 21:25, NW.

 3. Varför bör de som älskar människosläktet inte längre tycka att de är utan hopp, och varför blir det ingen svårighet förbunden med att dirigera förhållandena på jorden?

³ Det finns emellertid ett verkligt skäl till att alla som uppriktigt älskar människosläktet inte längre behöver tycka att de är utan hopp. Tiden är inne, och det avgörande domslutet har fällts! Världsförhållandena har inte blivit sådana, att han som är hela universums store behärskare inte kan komma till rätta med dem. Om han inte hade tillåtit det, skulle förhållandena inte ha blivit vad de nu är. Hans avsikt är inte att saker och ting i obestämd tid skall fortfara som de är, till dess människorna slutligen har gjort sitt allra värsta. Han har beslutat att allt det som nu vållar människorna betryck skall höra upp. Den tid som han har fastställt, då hans domslut skall gå i verkställighet, är nära. Symboliskt talat befinner sig nationerna i domens dal, där hans domslut eller avgörande skall verkställas, och det inom kort. När han låter sitt rättfärdiga domslut gå i verkställighet, blir det ingen svårighet för honom att dirigera förhållandena i denna lilla del av universum, här på jorden, ty han är Gud, den Allsmäktige, Skaparen, den ende vars namn är Jehova. — Joel 1:15; Jes. 40:28.

 4. Varför skall Jehova inte med kristenhetens hjälp rätta till förhållandena i världen?

⁴ Nej! Han skall inte använda kristenheten för att med dess hjälp rätta till förhållandena i världen. Kristenheten gör anspråk på att vara förenad med honom, men vad ligger egentligen bakom detta anspråk? Man har i kristenheten tryckt biblar på mer än 1.150 språk och dialekter. Många av dessa bibelöversättningar återger mer eller mindre ofta Skaparens egennamn, Jehova; och kristenheten har spritt flera milliarder av dessa bibelöversättningar, som innehåller Guds heliga namn. Men kristenheten har inte levt i överensstämmelse med bibeln, ty med ena handen räcker den människorna bibeln och med den andra handen vätebomben placerad i ett robotvapen.

 5. Hur påminner kristenheten om Efraims stam, och hur kommer Jehova Gud att behandla den?

⁵ Kristenheten är lik Efraims stam, som bibeln talar om. Liksom denna stam anförde Israels nation i att beblanda sig med folk som hörde världen till, har kristenheten beblandat sig med icke-kristna folk. Den har gjort sig delaktig med denna världens nationer. (Hos. 7:8—11) Det är kristenheten som har grundat Förenta nationerna och som är den främste understödjaren av denna organisation, som redan i sig har förenat mer än ett hundra nationer av alla slag. Kristenheten är inte förmer än de övriga av dessa nationer. Nej, i bibelns ljus, den boks, som kristenheten sprider världen runt, har den bevisat sig vara sämre än dessa nationer. Det är inte underligt att Jehova Gud inte har använt den och inte kommer att använda den för att rätta till förhållandena i världen! Hans domslut går ut på att den skall behandlas på samma sätt som de andra nationerna, ja, rentav värre, därför att den har ansvar inför Gud.

 6. a) Var kan kristenheten själv läsa om vad Gud skall göra med den, och har Gud låtit det bero med att ge kristenheten denna källa till upplysning? b) Vad är det då som har blivit en plåga för kristenheten?

⁶ Guds egen bok, bibeln, som kristenheten alltjämt sprider, underrättar oss om vad han skall göra med kristenheten. Ja, den kan själv läsa i bibeln om vad Gud skall göra med den, när han låter sitt domslut gå i verkställighet i dalen eller på ”avgörandets lågslätt”. Men han har inte uteslutande överlåtit åt bibeln att underrätta kristenheten om vad han skall göra med den och med alla andra nationer i denna världen. Han har sänt ut sanna bibelkristna, sina vittnen, för att underrätta kristenheten och alla andra nationer om sitt domslut. På detta sätt har Jehova Gud delgivit kristenheten varning för det som stundar. Därför är den dubbelt oursäktlig i sin okunnighet. Bibelspridningen inom och utanför kristenheten, som dess bibeldistributörer ägnat sig åt, har inte i sig själv varit en plåga för den. Men det förhållandet att Jehova har sänt ut sina smorda vittnen med tillkännagivandet av sitt domslut — detta har varit en förödande, olidlig plåga för kristenheten. Bibeln förutsade att denna plåga skulle komma över den.

En symbolisk gräshoppsplåga

 7. Vilka var ensamma om att här på jorden vara i besittning av Jehovas lag, bud och befallningar, och vilken plåga fick de veta skulle komma över landet om de visade olydnad?

⁷ Ingen plåga från Gud kommer utan orsak. Till för nitton hundra år sedan var det judiska folket med sin huvudstad förlagd till Jerusalem eller Sion Guds utvalda folk. De ensamma var i besittning av Guds lag, såsom denna tillkännagavs i tio Guds bud och i de andra buden och befallningarna, som gavs genom Mose och de andra judiska profeterna, och alla dessa föreskrifter var upptecknade i de inspirerade bibelböckerna, från Första Moseboken till Malaki. I Femte Moseboken underrättade Jehova Gud det forntida Israel om de förbannelser han skulle sända över denna nation, om de inte höll hans bud och befallningar. Bland förbannelserna nämnde han också denna plåga: ”Mycken säd skall du föra ut på åkern, men litet skall du inbärga, ty gräshoppor skola förtära den. Vingårdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du få att dricka och intet att lägga i förvar, ty maskar skola äta upp allt. Alla dina träd och din marks frukt skall ohyra [vinande insekter, NW] taga i besittning.” — 5 Mos. 28:38, 39, 42.

 8. Vilken var den värsta plåga av detta slag som förutsades skulle komma, och vilken orsak skulle finnas till den?

⁸ Den värsta plåga, orsakad av gräshoppor och maskar, som någonsin blivit förutsagd att komma, var den som Jehovas profet Joel gav förvarning om. Denna plåga hotade Jehova Gud inte med utan att hans folk givit honom rättmätig orsak att sända den. Fördenskull talar Jehova i Joels profetia som om han vore i krig med sitt eget folk. Må kristenheten, eftersom den gör anspråk på att vara Guds folk i denna tid, ta detta allvarligt till hjärtat!

 9. Vem var denne Joel, och vilken larmsignal, som bådade krig, gav han?

⁹ Men vem var denne profet med namnet Joel? Ett av Jehovas vittnen. Ja, hans namn Joel betyder rent av ”Jehova är Gud”. Joel handlade helt i överensstämmelse med sitt egennamn, ty han vittnade om att Jehova är Gud. Det var genom Joel som Jehova gav sitt folk en beskrivning av denna hotande plåga och underrättade dem om hur de skulle få Gud att avvända den. Såsom Jehovas språkrör sade Joel (2:1, 2): ”Stöten i basun på Sion och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS [Jehovas] dag kommer, ja, den är nära: en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning, som breder ut sig över bergen.” Vilken larmsignal, som bådade krig, var inte detta!

10. Varmed kommer Jehova på sin dag emot sitt eget folk, och vilken verkan åstadkommes av detta som han kommer med?

¹⁰ På denna ”Jehovas dag” kommer Gud med sin förödande här och manar den att dra fram mot hans eget folk: ”Och Jehova själv skall förvisso låta höra sin röst framför sin här, ty hans läger är mycket talrikt. Ty den som fullgör hans ord är mäktig; ty Jehovas dag är stor och mycket fruktansvärd, och vem kan hålla ut under den?” (Joel 2:11, NW) Men i detta fall är Jehovas ”här” av ett mycket ovanligt slag. Han förklarar själv längre fram vari den består, då han säger: ”Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder.” (Joel 2:25) Med en sådan här av insekter kan man inte direkt döda några människor. Men verkan blir densamma som när en väldig krigarstyrka drar genom landet och roffar åt sig alla överkomliga livsmedel, utblottar landet och far våldsamt fram mot allt i dess väg, ja, kanske även sliter barken av träden; och i dess släptåg följer hungersnöd och farsoter, som blir ett oräkneligt antal människors död.

11. Hur länge väntade judarna på en uppfyllelse av Joels profetia, och vem tillkännagav att den blivit uppfylld? När skedde det?

¹¹ Det finns ingen skildring i bibeln av att en sådan plåga, orsakad av glupska insekter, hemsökte Israels land i åratal och ryckte in i Sion eller Jerusalem. Men bibeln antyder hur Joels profetia om plågan från gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna skulle få sin uppfyllelse. I flera hundra år väntade judarna på att Joels profetia skulle gå i uppfyllelse. Därefter, på våren år 33, då schabuot eller pingsten var inne, stod den judekristne Petrus upp i Jerusalem under Guds andes förnyade inspiration och gjorde en tillämpning av profetian. Petrus citerade från Joels profetia, från samma kapitel, det andra, vari insektsplågan var förutsagd. Petrus citerade Joel 2:28—32, som handlar om hur Jehova ”därefter” skulle utgjuta sin heliga ande över allt slags kött, så att alla som fick del av anden, unga och gamla, män och kvinnor, slavar och fria, skulle profetera i Jehovas namn. Då på pingstdagen, när Guds ande utgöts över de 120 trogna lärjungarna till Jesus Kristus, vilka var församlade i Jerusalem, och de genom ett underverk talade på främmande språk, förklarade Petrus att Joels profetia hade gått i uppfyllelse. — Apg. 2:1—21, 33.

12. Vilken omvändelse i Jerusalem blev ett resultat av uppfyllelsen av denna del av Joels profetia?

¹² Därför att dessa 120 kristna lärjungar, som blivit smorda med Guds ande, på främmande tungomål talade ”om Guds väldiga gärningar”, blev omkring 3.000 judar och proselyter döpta i vatten såsom sådana som omvänts till kristendomen. Litet längre fram steg antalet av de omvända just där i Jerusalem eller Sion till omkring 5.000. (Apg. 2:11, 41, 47; 4:4) Men hur förhöll det sig med den del av profetian som handlade om gräshoppsplågan?

13. Utgjorde Johannes döparens kost någon uppfyllelse av Joels profetia? Vad inträffade dock senare, efter pingsten?

¹³ Under de fyra år då Johannes döparen och Jesus Kristus predikade lade inte någon bokstavlig gräshoppsplåga landet öde, så att det kom att likna en öken. Visst hade Johannes döparen ätit verkliga gräshoppor då han befann sig i Judeens öken, men de var enstaka gräshoppor och inte någon del av en svärm stor nog att bli en landsplåga. (Matt. 3:1—4) Men sedan Jesus Kristus hade dött och blivit uppväckt och kallats tillbaka till himmelen av sin himmelske Fader och därpå fått sig givet ett mått av den heliga anden och utgjutit det över sina lärjungar i Jerusalem vid pingsten, vad var det då som hände? Judarnas religiösa ledare och deras anhängare kände sig plågade. Nej, inte av bokstavliga gräshoppor, utan av symboliska kristna gräshoppor. Jesu Kristi lärjungar, som hade blivit smorda med helig ande, satte i gång med en kampanj för att i hela Jerusalem profetera eller predika om Guds rike och om tillintetgörelsen av ”detta vrånga släkte” av antikristna judar.

14. Var predikade dessa symboliska gräshoppor, och hur blev de manade att fortsätta framåt?

¹⁴ De predikade i Jerusalems gudstjänsthus eller tempel. De predikade i folkets egna hem. Dagligen gjorde dessa tusentals kristna troende, som var uppfyllda med Guds ande, just detta. (Apg. 2:40, 46, 47; 3:1—4:2) Ingenting kunde hålla dem tillbaka. De drevs av Guds ande, och de översvämmade praktiskt taget staden. Ja, Jehova Guds ängel manade dem rentav att fortsätta framåt trots prästernas och andra religiösa ledares protester. (Apg. 4:31; 5:12—20) Vilken plåga från Jehova Gud var inte detta för obotfärdiga judar!

15. Vad underrättade Joel de religiösa ledarna om att de borde göra, men vad drabbades deras stad och dess tempel av, och varför det?

¹⁵ Joels profetia hade underrättat de religiösa ledarna om vad man borde göra inför en sådan annalkande plåga: ”Mellan förhuset och altaret [i templet] må prästerna, HERRENS [Jehovas] tjänare, hålla klagogråt och säga: ’HERRE [Jehova], skona ditt folk och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna [så att hednafolk härska över dem, My]. Varför skulle man få säga bland folken: ”Var är nu deras Gud?” ’” (Joel 2:17) Men de judiska prästerna på den tiden vägrade att åkalla Jehovas namn genom Kristus för att vinna frälsning. Därför drabbades de av förstöring år 70 e. Kr., när de romerska trupperna förstörde Jerusalem och dess tempel och lade Judeen öde och det fåtal judar som överlevde skingrades och såldes som slavar och ställdes öga mot öga med frågan: ”Var är nu deras Gud?”

16, 17. a) Hur visade dessa religiösa ledare att de var svårt plågade, och vad anger om plågan upphörde? b) Vad skulle inte ha kunnat besvära dem mer än denna plåga, och vad förebådade den?

¹⁶ Beträffande hur svårt plågade prästerna och de med dem förbundna religiösa ledarna kände sig till följd av den predikokampanj, som Jesu apostlar gick i spetsen för, läser vi: ”Så hämtade de dem [de förut häktade apostlarna] och ställde dem i Sanhedrins sal. Och översteprästen förhörde dem och sade: ’Vi bjödo eder bestämt att icke fortsätta att undervisa på grundval av detta [Jesu] namn, och se, ändå hava ni uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och ni äro beslutna att bringa denne mans blod över oss.’” Genom sitt svar visade sig Petrus och hans medapostlar vara sanna vittnen för Jehova, ty de sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. ... Och vi äro vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har givit åt dem som lyda honom såsom härskare.” (Apg. 5:27—32, NW) Därefter pryglade man apostlarna och lät dem sedan gå. Vad gjorde dessa därpå? Apostlagärningarna 5:42 (NW) ger svaret: ”Varje dag fortforo de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus, Jesus.”

¹⁷ Plåga från bokstavliga gräshoppor skulle inte ha kunnat besvära dessa judiska religiösa ledare mera än dessa kristna vittnen för Jehova gjorde, som uppfyllde Jerusalem med sin undervisning genom att bära vittnesbörd offentligen och från hus till hus. Denna plåga, som symboliska gräshoppor vållade, förebådade en bokstavlig förstöring, som skulle drabba deras religiösa institutioner längre fram.

Plågan i våra dagar

18, 19. a) Varför behöver Gud inte något materiellt tempel eller någon bokstavlig stad på jorden i denna tid? b) Till vad gör kristenheten anspråk på att vara den nutida motsvarigheten, men i vilket avseende är den en motsvarighet härtill?

¹⁸ Jerusalem eller Sion och dess tempel förgicks år 70. Men Jehova Gud har sitt andliga tempel, i vilket Jesus Kristus är grundhörnstenen och hans trogna lärjungar är överbyggnaden, som består av ”levande stenar”. (1 Kor. 3:16, 17; Ef. 2:20—22) Detta andliga Guds tempel har en andrahandsgrundval, nämligen de kristna apostlarna och profeterna. Likaså är Guds nya Jerusalem, som är Jesu Kristi andliga ”brud”, uppbyggt på den grundval som ”Lammets [Jesu Kristi] tolv apostlar” utgör. (Joh. 3:28—30; Upp. 21:2, 9—14) Alltså behöver Jehova Gud inte något materiellt tempel eller någon bokstavlig stad på jorden längre. Inom religionens råmärken i våra dagar gör kristenheten anspråk på att vara den nutida motsvarigheten till forna dagars Jerusalem eller Sion. Den tillämpar på sig de löften och profetior som bibeln säger gäller för Jerusalem eller Sion. Men kristenheten är den nutida motsvarigheten till det otrogna, illojala Jerusalem, det Jerusalem (Sion) som existerade under första århundradet. Vid den tiden vägrade det att erkänna Jesus Kristus, som kom ridande in i staden på en åsna, och det åstadkom att han blev dödad utanför dess murar och förföljde sedan hans apostlar. — Matt. 21:1—16; 23:37—39.

¹⁹ Den nutida kristenheten, som upplever denna tid, som är ”avslutningen på tingens ordning”, är det Sion eller ”heliga berg” som gör anspråk på att tillhöra Gud men som vägrar att rätta sig efter den varning, som profetiskt har givits i Joel 2:1—3.

20. a) Vad måste fördenskull också drabba kristenheten? b) Hur anges det i Uppenbarelseboken att detta måste drabba kristenheten?

²⁰ Kristenheten är endast till namnet Guds folk. Den utgör fördenskull det religiösa system i våra dagar som måste drabbas av en symbolisk gräshoppsplåga, liksom det jordiska Jerusalem eller Sion gjorde i Kristi apostlars dagar. Den utgör det religiösa ”område”, som måste drabbas av den plåga som blivit förutsagd i Joels profetia. Att det skulle komma en symbolisk gräshoppsplåga i denna tid, som är ”avslutningen på tingens ordning”, har förutsagts i bibelns sista bok. Denna bok, Uppenbarelseboken, skrevs av aposteln Johannes omkring tjugosex år efter det att det otrogna Jerusalem hade blivit förstört av romarna. Fördenskull visar inte denna ”uppenbarelse” i symboliska ordalag vad som skulle övergå det forntida Jerusalem, som var otroget och som hade blivit förstört, utan vad som skall drabba det otrogna Jerusalems nutida motsvarighet, kristenheten, ty Uppenbarelseboken talar om de ”ting som inom kort måste ske. ... Ty den fastställda tiden är nära.” (Upp. 1:1—3, NW) I det nionde kapitlet talas det om en symbolisk gräshoppsplåga. Denna plåga var det första av tre slutliga ve, som skulle drabba kristenheten innan Guds universella krig skulle bryta ut på ”avgörandets lågslätt”. Skildringen i Uppenbarelseboken 9:1—11 innehåller många uttryck som är hämtade från Joels profetia. Johannes säger bland annat:

21. Vad såg Johannes falla från himmelen, och av vem var detta en symbol?

²¹ ”Då såg jag en stjärna vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och hon öppnade avgrundens brunn. Då steg en rök upp ur brunnen, lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.” Fallande stjärnor, sådana bibeln brukar för att symboliskt beskriva otrogna tjänare åt Gud, försvinner ur sikte om natten. Men så förhåller det sig inte med denna stjärna, ty den är en symbol av Herren Jesus Kristus då han återvänder i Rikets makt och härlighet för att välsigna Guds trogna tjänare och verkställa Guds domar på alla som är tjänare åt Satan, djävulen, vilken är ”denna världens härskare”. — Upp. 22:16.

22. Hur vet vi att denna tillämpning är rätt med avseende på ”nyckeln till avgrundens brunn”?

²² För nitton hundra år sedan, när Jesus dog och blev begraven, gick han ned i dödens avgrund. (Rom. 10:6, 7) När Gud, den Allsmäktige, uppreste honom ur avgrunden på tredje dagen, gav han Jesus ”nyckeln till avgrundens brunn”, för att han skulle kunna stänga eller öppna den. I Uppenbarelseboken 1:18 (NW) säger fördenskull den uppståndne, förhärligade Jesus i synen till Johannes: ”Jag blev död, men se, jag lever alltid och evinnerligen, och jag har nycklarna till döden och till hades [människosläktets gemensamma grav].”

23. Varför nödgades Jesus Kristus använda denna ”nyckel” år 1919, och hur gjorde han det?

²³ I synen, som Uppenbarelseboken skildrar, såg Johannes Herren Jesus Kristus i Guds andliga tempel. I den nutida uppfyllelsen inträffade det att den himmelske Herren Jesus Kristus år 1918, under första världskrigets våndor, tillsammans med Jehova Gud kom till det andliga templet för att sätta alla dem på prov som menade sig vara hans kristna lärjungar. Under de vanskliga förhållanden som uppstod detta år, 1918, drog fienderna till Jehovas kristna vittnen fördel av lagar som tillkommit på grund av krigstillståndet, av den fanatiska patriotism och det religiösa hat, som florerade, och vållade att dessa vittnen råkade i ett tillstånd som påminde om att vara död och begraven, vilket de gjorde genom att undertrycka och ”döda” verket med att vittna. Men detta tillstånd varade inte länge! På våren år 1919 använde Jesus Kristus, Konungen, ”avgrundens ängel”, den förut omtalade nyckeln och förde sin kvarleva av smorda efterföljare ut ur denna avgrund av andlig overksamhet och återupplivade dem till att utföra tjänst åt Gud. Tiden var nu inne att kungöra Guds svidande förkastelsedomar, vilket antyds genom röken som steg upp ur den öppnade avgrunden.

24. Vilka är ”de människor, som icke hade Guds insegel på sina pannor”, och hur blir de ”skadade”?

²⁴ Följaktligen säger Johannes: ”Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs samma makt, som skorpioner hava. Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de människor, som icke hade Guds insegel på sina pannor.” Sådana människor blev inte beseglade med Guds ande eller uppfyllda av den, och fördenskull frambragte de inte hans andes frukt utan var falska, efterhärmande, kristna, andliga israeliter bara till skenet. De smorda kristna vittnena för Jehova, vilka framställs under bilden av gräshoppor, som kom ut ur röken från avgrunden, vållade att dessa skenkristna fick känna en svidande, brännande smärta, lik den som skorpioner åstadkommer. Hur gick det till? Genom det domsbudskap som dessa ”gräshoppor” förkunnade.

25. Vad drog de symboliska gräshopporna ut för att göra mot dessa människor från 1919 och framåt i tiden, och var detta dödsbringande?

²⁵ Johannes säger vidare: ”Och åt dem [gräshopporna] blev givet, icke att döda dem, men att plåga dem i fem månader; och plågan, som de vållade, var såsom den plåga en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.” Den livslängd gräshoppan (schistocerca [dvs. kluven stjärt] gregaria) har är omkring sex månader. Under så lång tid kan gräshoppan alltså göra skada. De symboliska gräshopporna, som återupplivades år 1919, så att de skulle kunna utföra Guds tjänst, drog ut i efterkrigsvärlden, men inte för att döda sina förföljare, kristenhetens religiösa ledare, som inte ägde någon andens nitälskan från Gud. De grep sig an med att för kristenhetens religiösa ledare kungöra Guds domsbudskap. Men det behagade inte dessa. Budskapet vållade dem stor smärta och plåga, som hade de blivit stungna av en skorpions sting, men ett sådant sting behöver inte vara dödsbringande, även om det vållar plåga. — 2 Kor. 10:3—6.

26. Hur länge har Jehovas vittnen blivit bemyndigade att stinga motståndarna med detta plågsamma budskap, och när skall de religiösa ledarna slippa ifrån det?

²⁶ Hur länge har kvarlevan av Jehovas smorda kristna vittnen blivit bemyndigade att stinga de religiösa ledarna med detta plågsamma budskap? Under sin livstid före Guds Harmageddonkrig, vilket framställdes symboliskt genom de fem månader som gavs åt gräshopporna. Eftersom Jehovas smorda kvarleva inte är bemyndigad att fungera som hans skarprättare för att avliva människor, som förföljer dem därför att de predikar Guds budskap, får de religiösa ledarna förbli vid liv för att känna på den plågsamma smärtan från Guds domsbudskap. Prästerna och predikanterna skulle visserligen hellre vilja dö än uthärda längre under det att domslutet kungörs; men aposteln Johannes säger om dem: ”På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån dem.” Gud uppskjuter verkställandet av sitt domslut, sitt dödsstraff, när det gäller de skrymtaktiga kristna religiösa ledarna, till dess han börjar sitt universella krig, Harmageddon.

27. Hur beskriver Johannes gräshoppornas utseende, och vad ser vi av beskrivningen att kvarlevan år 1919 fördes fram för att göra?

²⁷ Hur ser dessa symboliska gräshoppor ut? Johannes säger: ”Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro såsom människors ansikten. De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom lejons. De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar störta fram till strid. De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada människorna.” Av denna beskrivning ser vi att kvarlevan av Jehovas smorda vittnen fördes fram år 1919 till att föra krig, ett andligt krig, från det året och till dess det verkliga utbrottet kommer för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vilket vanligen kallas Harmageddon. (Upp. 16:14—16, NW) Fördenskull tedde de sig såsom hästar, som på den tid, då bibeln skrevs, användes i krig. ”Hästar rustas ut för stridens dag”, säger Ordspråksboken 21:31.

28. Vad anges genom kransarna på gräshoppornas huvuden, genom att det såg ut som om de hade kvinnohår och bröst lika järnpansar?

²⁸ De symboliska gräshopporna är kungliga stridsmän, vilket anges av att gräshopporna hade kransar eller kronor, som syntes vara av guld, på sina huvuden; ty därigenom att de blivit smorda med Guds ande, har de blivit ”Kristi medarvingar” och har fått en krona och en tron i Kristi tusenårsrike. (Rom. 8:16, 17; Luk. 22:28—30; Upp. 3:11, 21) Under denna tid av andlig krigföring mot kristenheten är dessa symboliska gräshoppor rätt och slätt människor, som begåvats med förnuft, vilket visas genom att de hade ”människors ansikten”. I likhet med hebreiska krigare ute i fält, som inte hade tillgång till sådana bekvämligheter som erbjuds hos en frisör, lät de håret växa, så att det blev så långt som kvinnohår, och på så sätt fick de en riktig hårman och kom att se ut som vildsinta lejon. (1 Krön. 12:8) Helt i överensstämmelse härmed heter det att ”deras tänder voro såsom lejons”, som kunde ge sig i kast med ”stadig mat”, med kött, likt det kraftiga domsbudskapet om Guds hämnd mot kristenheten. (Hebr. 5:12; 1 Kor. 3:1, 2) Deras hjärta, det organ där kärlek till Gud och till hans rättfärdighet bor, alltså ett hjärta som inte känner någon fruktan utan är modigt, är väl skyddat såsom av ett ogenomträngligt järnpansar. Följaktligen sviker aldrig deras kärlek och mod.

29. Hur åstadkommer de symboliska gräshopporna ett mycket kraftigt ljud, och under hur lång tid har de bemyndigande att plåga människor som saknar Guds insegel?

²⁹ Liksom en väldig svärm av vingförsedda gräshoppor, som kan flyga sträckor på tusentals kilometer, åstadkommer de ett kraftigt ljud liknande det som hörs från ett stort antal krigsvagnar som rasslar fram till strid ackompanjerade av hovslagen från många hästar. Det är ett skräckinjagande ljud. De symboliska gräshopporna ropar såsom från hustaken och låter Guds domsbudskap höras vida omkring inom det område som de når ut över. Fruktan för fienden dämpar inte ned deras budskap till en blott och bar viskning. Jehovas krigsförklaring måste avges högt och ljudligt. Det är han som är ansvarig för de sårade känslor som tillfogas dem som känner sig stungna av det. Under den korta tid som förflyter till dess Harmageddon bryter ut, ”fem månader” så att säga, måste de symboliska gräshopporna använda sina stjärtar, som påminner om skorpioners, nämligen Guds ord, ”andens svärd” (NW), och måste slå de människor, mot vilka Guds domslut riktar sig. Vi lever inte i en tid då Gud skonar känslorna. Hans fiender måste avslöjas och underrättas om den annalkande straffdomen. — Ef. 6:17.

30. Vem är konung över de symboliska gräshopporna, och vad betyder hans namn pä hebreiska och på grekiska, och vad utvisar dessa namn?

³⁰ De symboliska gräshopporna måste följa sin konung, Jesus Kristus. Johannes säger om dem: ”Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon.” Den uppståndne, himmelske Jesus Kristus är ”avgrundens ängel”, ty han är i besittning av ”nycklarna till döden och till hades” (NW). I den universella Harmageddonstridens slutfas skall han binda Satan, djävulen, och hans andedemoner och förpassa dem ned i den dödsliknande overksamhetens avgrund. (Upp. 20:1—3) När Jesus var på jorden såsom människa, var han hebré, och nu, såsom Jehovas kunglige skarprättare, kallas han med det hebreiska namnet Abaddon, som betyder ”Tillintetgörelse” (NW, fotnot, 1951 års upplaga). (Job 26:6; 28:22; 31:12; 12:23; 14:19) På grekiska språket, som användes vid nedskrivandet av de inspirerade kristna skrifterna, är hans snarlika namn eller titel Apollyon, som betyder ”Tillintetgöraren” (NW, fotnot, 1951 års upplaga). Dessa namn visar klart och tydligt att han intar tronen vid Guds högra sida för att först härska mitt ibland sina fiender och för att tillintetgöra dem, när han verkställer Jehovas rättfärdiga domar, Jehovas rättsliga beslut eller avgörande beträffande dem. — Jak. 4:12.

31. a) Hur drar vittnena framåt i likhet med gräshoppor, och om vilken egenskap vittnar detta? b) Vad är det som bevarar deras enhet?

³¹ De symboliska gräshopporna, som måste kungöra domsbudskapet innan domen går i verkställighet på ”avgörandets lågslätt”, har Jesus Kristus såsom sin konung, men han är osynlig. I likhet med bokstavliga gräshoppor har de ingen synlig konung: ”Gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut.” Eftersom de drar framåt i skaror eller svärmar, ”är stor vishet dem beskärd”, fastän de hör till dem ”som äro små på jorden”. (Ords. 30:24, 27) De symboliska gräshopporna, Jehovas smorda vittnen, drar endräktigt, samfällt, framåt, organiserade i ortsförsamlingar. Men detta beror inte på någon gräshoppsinstinkt. Det beror på den himmelska vishet som Guds ande förmedlar. Det förhållandet att de följer sin himmelske konung, Jesus Kristus, såsom den ledare, som Gud har insatt på tronen, bidrar också till att de förblir en samlad skara under sitt angrepp på de människor som inte blivit tecknade med insegel. (Upp. 7:2—8; 9:4) Villigt, lydigt, hörsammar de hans befallning; och detta kan också framgå av att de symboliska gräshopporna ”hade hår såsom kvinnors hår”, eftersom en kvinnas långa hår av naturen är ett tecken på hennes underdånighet, ett myndighetstecken på hennes huvud. — 1 Kor. 11:10, 15, NW; Ps. 110:3.

Det går ej att hindra dem eller att stå dem emot

32, 33. a) Vad kallar Joel i sitt andra kapitel dessa gräshoppor, som var ett sådant plågoris, och på vilket sätt är de mäktiga? b) Hur har detta visat sig stämma in på den smorda kvarlevan?

³² Enheten som kännetecknar de symboliska gräshopporna beskrivs utförligare i Joel 2:2—11. Där sägs det om dem att de är ett folk, vilket de verkligen är i uppfyllelsen av Joels profetia. ”Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå intill senaste släktens år. Framför dem går en förtärande eld, och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.”

³³ Gräshoppor är insekter som är små i sig själva, men när de kommer farande i svärmar är de mäktiga. Då är de mäktiga till följd av sin talrikhet såsom en hop, en enad skara. De är så talrika, att svärmen drar fram över flera kvadratkilometer, och de flyger fram med ett dånande ljud som påminner om dånet från ett mäktigt vattenfall. De förmörkar bokstavligen himmelen och kastar väldiga skuggor på marken. Just så har det varit sedan år 1919 med avseende på de symboliska gräshopporna, den smorda kvarlevan av dem som är medarvingar till Kristi rike. I sig själv är var och en av dem liten och obetydlig; men när de kommer tillsammans för att tillbedja Gud och samlar sina krafter till verksamhet, är de ett mäktigt folk, en skara ”uppfylld med kraft, genom Jehovas ande”. — Mik. 3:8, NW.

34. Hur hade en eld förtärt innan de symboliska gräshopporna började sitt härjningståg?

³⁴ Gräshopporna kommer under de varma sommarmånaderna. Likaså kom Jehovas vredes glöd eller hetta, som riktar sig mot dem som till bekännelsen är hans folk i kristenheten, före invasionen från hans symboliska gräshoppssvärm, som kungör ”hämndens dag från vår Gud”. (Jes. 61:2) Jehova Gud hade skäl till att brinna likt en ”förtärande eld”, ty år 1919, sedan kristenheten hade tillintetgjort människoliv och egendom i första världskriget, som den satte i gång, förkastade den Guds rike, som Jehovas smorda vittnen kungjorde, och gav öppet sitt stöd åt Nationernas förbund, som man givit ett falskt sken, i det att man påstod att det var ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. — 5 Mos. 4:24; Hebr. 12:29.

35, 36. a) Hur skall en eld förtära sedan gräshoppshären dragit förbi? b) Vilken förhandsvarning gav de symboliska gräshopporna kristenheten, som hade att göra med dess framtid?

³⁵ Först låter Jehova sin här av symboliska gräshoppor dra fram genom kristenheten med hans domsbudskap. Därefter skall Jehovas änglahärskaror under befäl av konungen Kristus Jesus fara fram över den och förtära den, såsom elden förtär, och inte lämna något annat än aska efter sig. Innan de symboliska gräshopporna började sitt härjningståg, liknade kristenhetens domäner en Edens religiösa lustgård. Inom kristenheten fanns Förbundsrådet för Kristi kyrkor, Katolsk aktion, olika nationella rörelser, som lade hämsko på den ateistiska internationella kommunismen; den stod i ett gott förhållande till olika politiska stater, och så hade den sitt så kallade politiska uttryck för Guds rike på jorden.

³⁶ Framtiden såg lovande ut, till dess svärmen av Jehovas ”gräshoppor” började sitt samfällda härjningståg världen runt. Med stöd i bibelns profetior varskodde de kristenheten om att den allsmäktige Guden skulle lägga den öde i Harmageddonstriden och låta den bli lik en öken, i vilken ingenting hade undgått att bli förtärt. De lämnade inte några ljusa förhoppningar för kristenhetens del efter sig, i synnerhet inte i de bibliska skrifter som de lämnade efter sig hos folk som de besökte i sitt arbete från hus till hus. De förutsade att sedan ”gräshoppssvärmen” hade dragit förbi och fullgjort sin tjänst med att ge förhandsvarning åt alla nationer på den bebodda jorden, skulle Jehova Gud själv med sina himmelska härskaror gå till angrepp mot kristenheten och fördärva dess om Eden påminnande utseende och göra den till en öde öken.

37. Vad tillkännagav Vakttornet år 1925 om Harmageddon såsom strid betraktat?

³⁷ Det budskap, som riktade uppmärksamheten på Jehovas stridshandlingar i Harmageddonkriget, antyder i sig självt när den nutida gräshoppsplågan verkligen började. I tidskriften Vakttornet, det officiella organ som Jehovas vittnen ger ut och sprider bland allmänheten, inflöt i numret för 15 juli 1925 (moderupplagan; på svenska 1 oktober 1925) en ledande artikel kallad ”Kvarlevan”. I denna artikel framhölls det för första gången att Harmageddon inte är en desorganiserad ”tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till”, eller en våldsam, samhällsupplösande strid mellan kapitalismen och arbetarorganisationerna, utan att det är en universell sammandrabbning mellan Jehova Gud och hela Satans, djävulens, organisation i himmel och på jord. I paragraferna 44 och 45 under underrubriken ”En stor strid” hette det:

Många skriftställen bära vittnesbörd om att vi nu närma oss tiden, då mörkrets makter skola utkämpa en stor och slutlig strid mot Herren. (Upp. 17:14; 16:13—15; Matt. 24:21, 22.) DET ÄR GUDS, DEN ALLSVÅLDIGES, STORA STRID. Profeterna talade ofta om den som ”Herrens dag”. Profeten Jesaja vänder sig till de trofasta i Israel, som utgöra kvarlevan, och säger: ”I ären mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, vilken jag har utvalt, ... I ären mina vittnen, säger Herren, att jag är Gud.” (Jes. 43:10, 12.) ...

Då nu djävulen och hans organisation går åstad för att föra krig mot kvarlevan (Upp. 12:17), är det alldeles klart, att Satans egentliga avsikt med denna strid är att förstöra den del av ”löftets säd”, som nu befinner sig på jorden, och nedsvärta Gud i folkets ögon.

I paragraf 63 stod det:

... Det kommer att gå precis på samma sätt med mörkrets stridskrafter vid denna tidsålders ände. Det är inte Kristi trofasta efterföljares strid, men Herrens strid. De trogna, som komma att utgöra kvarlevan, skola ha del däri på så sätt, att de fått befallning att sjunga. ... För att vår styrka är i Herren och att Herrens glädje är vår starkhet.

38. Hur många var det, enligt vad som rapporterades, som firade Åminnelsen år 1925, och vad hade följande år boken Befrielse att säga om Harmageddon?

³⁸ Det året (1925) uppgick antalet av dem som deltog i firandet av åminnelsen av Kristi död såsom medlemmar av kvarlevan till 90.434. (The Watch Tower, 1 september 1925, sidan 263) Följande år (1926) fick kvarlevan rikare upplysning om Harmageddonstriden i boken Befrielse, som utkom på engelska det året. Det tolfte kapitlet, som bar rubriken ”Den slutliga striden”, omfattade ett trettiotal sidor och innehöll en storslagen beskrivning av Harmageddon. På sidorna 266 och 267 lästes de uppmuntrande orden: ”Det är Guds strid”, och på sidorna 270 och 271 hette det: ”De heliga deltaga icke i den verkliga striden. Detta är den allsmäktige Gudens strid; och striden ledes av hans älskade Son. ... Han strider för Guds smorda, för att de må bliva rättfärdigade för sitt trogna vittnesbörd för Jehovas namn. ... På detta sätt sopas Satans rike bort från jorden till förgätenheten. Jehova Guds namn blir rättfärdigat.”

39. Var blev utgivandet av boken Befrielse ett framträdande drag, och vad gjorde Jehovas vittnen vid detta tillfälle för första gången?

³⁹ Det var i maj år 1926 som denna bok, Befrielse, kom ut. Utgivningen av denna bok var ett av de framträdande dragen vid Jehovas vittnens internationella sammankomst i London i England, som hölls sista veckan i maj. Under denna sammankomst i London hände det för första gången att Jehovas vittnen drog ut på trottoarerna för att erbjuda bibelförklarande småskrifter åt de förbipasserande.

40. a) När började alltså den symboliska gräshoppsplågan, och vilka började känna sig plågade? b) Hur länge skulle detta budskap, som vållar plåga, frambäras, och hur har den kraftiga minskningen av deras antal som hör till den verksamma kvarlevan motverkats?

⁴⁰ Detta minnesvärda år, 1926, började den symboliska gräshoppsplågan, som både Joel och Uppenbarelseboken har beskrivit. De religiösa ledarna i kristenheten började känna särskild plåga av det domsbudskap som Jehovas smorda kvarleva kungjorde och som träffade dem likt skorpionsting. Detta budskap om Jehovas strid, som han skall utkämpa vid Harmageddon, och det fördärv, som han skall bringa över kristenheten och hela återstoden av Satans värld, frambars inte på bara fem bokstavliga månader under 1926. Det frambärs alltjämt och växer allt starkare och starkare. Så länge som dessa symboliska gräshoppor är vid liv och fortfar att vittna på den här sidan om Harmageddon, kommer de att fortsätta med att vålla plåga genom att frambära Jehovas budskap om hämnd, som Gud skall låta drabba religiösa skrymtare och alla sina andra fiender på jorden. Sedan år 1931 har antalet medlemmar av den smorda kvarlevan som alltjämt finns på jorden minskat kraftigt; men sedan den tiden har också dessa symboliska gräshoppors led svällt ut genom att hundratusentals gudfruktiga, fårlika människor förenat sig med dem i att kungöra domslutet, människor som börjar åkalla Jehovas namn för att vinna frälsning och som överlämnar sitt liv åt Gud och blir döpta i vatten, alldeles som Jesus blev.

41. Vad är det som driver den symboliska gräshoppssvärmen framåt, och hur har dessa ”gräshoppor” visat sig oförskräckta?

⁴¹ Jehova Guds ande uppehåller denna växande svärm av symboliska gräshoppor. Den driver dem framåt, liksom vinden förde med sig de bokstavliga gräshopporna i samband med plågan över det forntida Egypten på Mose tid: ”HERREN [Jehova] lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig.” (2 Mos. 10:13) De symboliska gräshopporna uppfylldes av en oförskräckthet som de inte ägde i sig själva utan som hade sitt ursprung i Guds ande, när de gav sig in i detta andliga krig likt hästar som oförfärat stormar fram i striden. Med alla till buds stående medel strävade de efter att vida omkring bekantgöra de goda nyheterna om Guds rike och underrätta kristenheten och alla dess världsliga medförbundna över hela jorden om Jehovas hämndedag.

42. Vilka symboliska uttryck begagnade Joel, som tydde på deras oförskräckthet och den verkan deras offentliga verksamhet får?

⁴² Joel 2:4—6 säger följande om detta folk: ”De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad. Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid. Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.”

43. a) Hur frambär de symboliska gräshopporna budskapet på ett ordnat sätt, och vilken olycksbringande verkan har det? b) Hur har påståendet att kvarlevan är ett ”mäktigt folk” fått ökad kraft sedan 1931?

⁴³ Med sitt budskap om Guds universella krig har de gjort bibelns ord ”Harmageddon” synnerligen välkänt, så att det kommit i allmänt bruk. På ett ordnat sätt, liksom i slagordning, drar de fram för att kungöra Jehovas krigsförklaring mot kristenheten, i det att de beger sig kors och tvärs utöver den. Liksom en gräshoppssvärm, som söker sig till en viss trakt, utgör en olycka, har dessa symboliska gräshoppor i sina samfällda attacker blivit kallade ”olyckskorpar”. Men deras ihärdighet och deras oförskräckthet har i sig själva varit ett förebud, ett bevis för att fördärv med visshet skall drabba kristenheten och de med den förenade nationerna. Fram till år 1931 kallades den smorda kvarlevan profetiskt för ett ”mäktigt folk”, men vilken mäktig skara finns det inte i dessa dagar, då hundratusentals människor, som överlämnat sig åt Gud och som hoppas vinna evigt liv i paradiset på jorden, har förenat sig med kvarlevan! I Uppenbarelseboken 7:9 kallas dessa senare för ”en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”, och de har hitintills kommit ur 185 länder!

44, 45. a) Vad har sagts om utsikterna till att sätta stopp för gräshoppssvärmars härjningar, och vad säger Joel 2:7, 8 i bildliga ordalag om detta? b) Vilket framträngande har inte kunnat hejdas ens av de nationer som nyligen sammanslutit sig för att bekämpa den bokstavliga gräshoppsplågan?

⁴⁴ I en artikel kallad ”Gräshoppskriget”, som skrivits av en professor i zoologi vid University of Michigan och som återgavs i New York Times Magazine för 12 maj 1960, framhölls det: ”Man känner ingen naturlig fiende som kan sätta stopp för deras härjningståg.” (Sidan 96) Hur sant är inte detta i fråga om den symboliska plågan, såsom Joel 2:7, 8 säger vidare: ”Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt. Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.”

⁴⁵ År 1960 bildade nitton nationer i Europa, Mellersta Östern, Afrika och sydöstra Asien, bland dem Storbritannien och Frankrike, en förening genom Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisations förmedling för att på bred basis gå till samfälld attack mot den uråldriga gräshoppsplågan. Men oberoende av vilken framgång dessa nationer kan få vid denna attack, har de inte kunnat hindra framträngandet av de nutida symboliska gräshopporna, som den allsmäktige Guden, Jehova, har sänt över dem.

46. Vad har hänt med murar som rests upp till självförsvar mot detta framträngande?

⁴⁶ Det har gjort detsamma hur höga de murar blivit, som man med lagens hjälp sökt resa upp till sitt skydd. De här gräshopporna har bestigit dem, även om det har krävt att de måste gå så långt som till landets högsta domstol. De har tagit sig över sådana murar och dragit vidare. De murar som nazismen, fascismen och Katolsk aktion reste upp emot kristendomen — såväl som de murar som den ryska kommunismen nu reser upp — har visat sig vara till ingen nytta mot Jehovas ”gräshoppshär”.

47. Hur följer de symboliska gräshopporna den mönsterbild som beskrivs av Joel, då de drar framåt med budskapet, och hur har ”vapnen”, allehanda projektiler, inte kunnat hejda deras framåtskridande?

⁴⁷ Till fienden, som gör invändningar mot att detta domsbudskap blir framburet, säger Jehovas vittnen — såväl de som måst gå under jorden som de som kan verka ovan jord: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. ... Vi äro vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har givit åt dem som lyda honom såsom härskare.” (Apg. 5:29—32, NW) I härordning marscherar de framåt med Guds budskap; de viker inte av från sin stig i Konungens, Jesu Kristi, efterföljelse; de tränger inte varandra eller hindrar varandra, utan de hjälper och bistår varandra, i det att de villigt samarbetar. Även om några faller för fiendens förödande projektiler och blir dödade, andra kastas i fängelse, spärras in i koncentrationsläger och slavarbetsläger och sänds i landsflykt till mycket avlägsna, isolerade områden, gör de övriga bruk av sin frihet och förblir verksamma och viker inte av från sin bana.

48, 49. a) Var har de trängt in, därför att de följt vilkas exempel? b) Hur framgick detta av Joels skildring, och sedan vems härskri höjts går denna verksamhet framåt?

⁴⁸ In i städerna och ut på landsbygden, ja, in i kristenhetens själva högborg eller fäste, drar de. De tränger in i folks privata hem trots de hinder som rests för att hålla dem borta, ty de följer det mönster de har i apostlarna, första århundradets gräshoppor, vilka predikade och undervisade ”offentligen och från hus till hus”. (Apg. 20:20, NW) I en förhandsskildring säger Joel 2:9—11:

⁴⁹ ”I staden rusa de in, på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra. Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken [eftersom en gräshoppssvärm, då den flyger fram, skymmer himmelen]. Och Jehova själv skall förvisso låta höra sin röst framför sin här, ty hans läger är mycket talrikt. Ty den som fullgör hans ord är mäktig; ty Jehovas dag är stor och mycket fruktansvärd, och vem kan hålla ut under den?” — V. 11 enl. NW.

50. Vilka framtidsutsikter erbjuder budskapet kristenheten, och varför kommer den inte att kunna hålla ut under Jehovas dag?

⁵⁰ Jehovas domsbudskap om hämnd erbjuder inte några ljusa framtidsutsikter för kristenheten och dess världsliga medförbundna, varken dag eller natt. Dess framtid är fullständigt mörk. Kristenheten skall inte lyckas hålla ut under Jehovas stora, fruktansvärda dag, då han utkräver hämnd på dem som hädat, vanhelgat och smädat hans heliga namn, ty han är tillräckligt mäktig för att kunna låta sitt profetiska ord gå i verkställighet, det ord som har blivit kungjort av hans här av symboliska gräshoppor.

Den stora nedmejningen i avgörandets dal

51. a) Vilken befallning till Jehovas folk antyder att detta måste vara en andlig och inte en köttslig krigföring, som de skall ta del i? b) Av vilket slag är hans befallning till kristenheten och alla andra nationer?

⁵¹ Allt detta är en andlig krigföring mot Satans, djävulens, organisation, mot såväl dess synliga som dess osynliga del. Den förs inte med köttsliga stridsvapen. Jehovas smorda kvarleva av det andliga Israel och den ”stora skaran”, som består av åt Gud överlämnade följeslagare till kvarlevan, vilka kommer från alla nationer och folk, måste allesammans lyda Jehovas befallning som går ut på att de skall ”smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar” och att de inte skall ”lyfta svärd mot varandra” och inte mer skall ”lära sig att strida”. (Jes. 2:2—4) Men för kristenheten och alla andra nationer har Jehova inte ett fridens bud. Nej, han eggar dem till strid. Genom sin svärm av symboliska gräshoppor säger Jehova i Joel 3:9—11: ”Kungör detta, ni människor, bland nationerna: ’Helga krig! Väck upp de mäktiga männen! Må de närma sig! Må de komma upp, alla krigsmännen! Smid edra plogbillar till svärd och edra vingårdssaxar till lansar. Vad den svage beträffar, så må han säga: ”Jag är en mäktig man.” Giv eder hjälp och kom, alla ni nationer runt omkring, och samla eder tillhopa.’” — NW.

52. Mot vem strider i själva verket nationerna, och hur stort manskap behöver de förfoga över?

⁵² Inom och utanför Förenta nationerna strider de olika nationerna för sin egen nationella suveränitet och fäster inget avseende vid budskapet om Guds rike. De strider i själva verket emot Gud. De förbereder sig nu för slutstriden, i vilken de kommer att dra det kortaste strået. De kommer att behöva allt manskap de kan uppbåda. De svaga och odugliga måste intalas att gå med i striden.

53. När vi nalkas kriget, vad är då vår bön till Jehova?

⁵³ När vi nu nalkas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, i vilket vi kommer att vara passiva åskådare, är vår bön enligt orden i Joel 3:11 (NW): ”Till den platsen, o Jehova, för ned dina mäktiga.” Hit ned lovar han alltså att föra Kristus och hans heliga änglar.

54. a) Vart manas nationerna att komma, och varför är namnet på denna plats så lämpligt? b) Hur har Jehova sedan 1919 gjort slut på nationernas inflytande på hans folk, och varför har han nu sänt dem åstad?

⁵⁴ I Joel 3:12 (NW) fortsätter Jehovas domsbudskap som riktar sig mot Satans värld: ”Må nationerna bliva uppväckta och komma upp till Josafats lågslätt; ty där skall jag sitta för att döma alla nationerna runt omkring.” Det är mycket lämpligt att denna stridens dal kallas ”Josafats lågslätt”, ty namnet Josafat betyder ”Jehova är domaren”. Och vidare är det i denna symboliska stridens dal som Jehova sitter såsom domare och låter sitt domslut, sitt rättsliga beslut eller avgörande, gå i verkställighet på alla nationerna runt omkring, som har illa behandlat och förskingrat hans överlämnade folk, hans trogna vittnen. Sedan 1919 har Jehova först befriat sin kvarleva och mera nyligen sin ”stora skara” av ”andra får” ur deras andliga eller religiösa fångenskap och har församlat dem i enhet och endräkt såsom sin ena och enda hjord under sin ende herde, Jesus Kristus. (Joh. 10:16) Nu har han sänt dem såsom sin samlade här av symboliska gräshoppor mot alla nationerna för att utmana dessa till att strida mot Jehova, som är ”Gud, den Allsmäktige”.

55. a) Var kommer Jehovas vittnen, symboliskt talat, att befinna sig då striden bryter ut? b) Vad har nationerna frambragt, symboliskt talat, och vilket ändamål kommer Josafats lågslätt att utmärkt väl tjäna?

⁵⁵ Joel 3:13—17 försätter oss profetiskt i dalen eller på lågslätten, där Jehovas rättsliga beslut eller avgörande skall verkställas, just då universums strid skall ta sin början. På bergstopparna runt omkring dalen står Jehovas endräktiga vittnen såsom förväntansfulla åskådare, sedan de troget fullgjort sitt verk med att underrätta nationerna om vad som stundar. Nationerna har kommit att likna en djungel av vinstockar, som inte har frambragt annat än beska vilddruvor, den sämsta tänkbara frukt, ”köttets gärningar”. Likt vinstockar som upptar en massa utrymme till ingen nytta måste de huggas ned, så att man kan röja marken. Deras väldiga klasar av ondskans druvor måste krossas. Josafats dal eller lågslätt är en mycket lämplig plats, som kan tjäna såsom ett väldigt presskar för dessa druvor. Tippa fördenskull ned nationerna där! Till sina änglar ropar Gud:

56, 57. a) Vad ropar Jehova till sina änglar, och varför gör han det? b) Varifrån ryter Jehova, och vad tar sin början i dalen på hans befallning?

⁵⁶ ”Hugg till med en skära, ty skörden har mognat. Kom, stig ned, ty vinpressen har blivit full. Presskaren flöda verkligen över, ty deras ondska har blivit överflödande. Skaror, skaror befinna sig på avgörandets lågslätt, ty Jehovas dag är nära på avgörandets lågslätt. Själva solen och månen skola förvisso bliva mörka, och själva stjärnorna skola verkligen draga in sitt klara ljus. Och från Sion skall Jehova själv ryta, och från Jerusalem skall han låta höra sin röst. Och himmel och jord skola förvisso försättas i gungning; men Jehova skall vara en tillflykt för sitt folk och ett värn för Israels söner. Och ni människor skola lära känna att jag är Jehova, eder Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall bliva en helig plats; och vad främlingar [fientliga nationer] angår, skola de icke mer gå fram genom det.” — Joel 3:13—17, NW.

⁵⁷ Detta blir sannerligen en mörk tid, såväl dagen som natten blir mörk, när Jehova såsom domaren låter sitt rättsliga beslut gå i verkställighet på de nationer som har församlats för att mejas ned, utplånas ur tillvaron. Från sin himmelska boning, Sion, det himmelska Jerusalem, ryter Jehova och låter höra ett stridsrop, som ljuder så högt att himmel och jord sätts i gungning av ljudvågornas våldsamma stötar. Han bjuder sin konung, Jesus Kristus, att trampa ned fienden, som har blivit lagd såsom en fotapall under hans fötter. In i avgörandets dal kommer konungen i fyrsprång jämte sin här av heliga änglar såsom upp i ett väldigt presskar. KRASCH! Trampandet av nationerna, kristenheten inbegripen, börjar. ”Josafats lågslätt”, ”avgörandets lågslätt”, blir ”Guds vredes stora vinpress”. Hans konungslige Son, Jesus Kristus, tar ledningen i detta nedtrampande. ”Han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förgrymmelses vinpress”, heter det i Uppenbarelseboken 19:15 (NW).

58. Hur omfattande skall nedmejandet bli, och hur anger Uppenbarelseboken 14:20 dess omfattning?

⁵⁸ Aldrig någonsin under hela mänsklighetens historia har så många människor blivit nedmejade. Blodet, som representerar utsläckta människoliv, kommer att rinna i djupa strömmar och nå långt bort. Uppenbarelseboken 14:20 målar en förskräckande tavla i dessa ord: ”Och vinpressen trampades utanför staden [Guds organisation], och blod gick ut från pressen och steg ända upp till betslen på hästarna på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier [eller omkring tre hundra kilometer].”

59. a) Vad slags kött skall inte få sitt livsblod uttrampat där? b) Vad säger Jehova att de måste lära känna, och hur gör de det?

⁵⁹ Jehovas rättsliga beslut skall helt och fullständigt gå i verkställighet. Nationerna och deras ondskas druvor skall trampas ned och utrotas, så att jorden blir en ren plats, som de rättfärdiga kan besitta och fröjdas över. Det är inte allt kött som kommer att befinna sig i denna symboliska vinpress. Det är inte allt kött som skall få sitt livsblod uttrampat. Det finns människor som gör Jehova till sin tillflykt och sitt värn. Dessa skall bevaras i trygghet och skall bli skonade, när Jehova genom sin konung, Jesus Kristus, krossar deras fiender och sina fiender i vinpressen eller på ”avgörandets lågslätt”. Dessa som blir skonade är kvarlevan av andliga israeliter och den ”stora skaran” av deras åt Gud överlämnade följeslagare, som förenar sig med dem i att åkalla Jehovas namn för att vinna frälsning. (Joel 2:32) Till alla dessa har Jehova profetiskt sagt: ”Och ni människor skola lära känna att jag är Jehova, eder Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg.” (NW) Med bävan och återhållen andedräkt har de från sin trygga höjd skådat ned i avgörandets dal och bevittnat hur Jehova har vunnit en härlig seger genom Kristus över alla de med varandra förbundna nationerna i Satans synliga organisation.

60. Vad skall vi fördenskull göra, då han vinner seger, men vad skall vi göra till dess i lydnad för Guds påbud?

⁶⁰ Vid denna tid, då Jehova vinner seger, i det han hävdar sin universella suveränitet, skall vi vittnen sjunga hans lov med jubel och skall erkänna honom såsom vår Gud för tid och evighet. Tiden är nu nära för Guds strid och hans enastående seger. Till dess den bryter ut, bjuder han oss att endräktigt, samfällt, fortfara med vår tjänst för honom. Detta vill vi göra, i det att vi kungör hans hämnds dag och i det att vi predikar och undervisar om de goda nyheterna om evig frälsning genom hans Smordes, Kristi, rike.