De sista ve över dem som är fiender till fred med Gud
”Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.” — Upp. 11:14.
1. Vad måste den nutida vetenskapen erkänna beträffande människan och freden?
DEN nutida vetenskapen tvingas av allt flera skäl att erkänna ett visst riskfyllt, oroande förhållande. Vilket då? Att människan inte har fred vare sig med skaparverket i stort eller med de krafter som är i verksamhet överallt i skapelsen.
2. a) Vad har vetenskapsman gjort ”naturen” till? Hur? b) Hur förhåller sig alltså människan till ”naturen”?
2 Detta innebär att människan egentligen för krig mot det som vetenskapsmännen kallar ”naturen”. När de talar om ”naturen”, menar de ”den materiella världen, i synnerhet människans närmaste omgivning, som äger bestånd oberoende av hennes strävanden”, eller: ”alla de krafter som är i verksamhet överallt i universum”. (The American College Dictionary) Under lång tid har vetenskapsmännen upphöjt ”naturen” till en gud. De talar gärna om naturen såsom en feminin varelse, och kallar den till och med ”moder Naturen”. Alltså gör de ”naturen” till gudinna och menar att det är hon som har frambragt människan och hennes omgivning. De anser att det är från henne som alla ting i människans omgivning har utgått och att det är hon som vidmakthåller de lagar som styr dem. Om man betraktar människan från denna ståndpunkt, som vetenskapsmännen intar, lever människan inte i fred med denna gudinna, utan hon för tvärtom krig mot denna gudinna.
3. a) Vilken forntida hednisk sedvänja påminner detta vetenskapens handlingssätt om? b) Vilka frågor väcker detta om ”naturen”, och vilket svar ges i Skriften?
3 I hur hög grad påminner inte detta om den tillbedjan som forntidens hedningar ägnade olika naturkrafter och -processer, varvid de till och med upphöjde solen, månen, stjärnorna och jorden till gudar! Nutida vetenskapsmän, som gör det som de kallar ”naturen” till en gudinna, får tänkande människor att fråga sig: ”Har Naturen alltid funnits till, eller har Naturen skapat sig själv?” Något sådant är helt omöjligt! Den alltomfattande lagbundenheten och samstämdheten såväl som livsprocesserna och rytmen, som är uppenbara i den så kallade naturen, talar för att det finns en skarpsinnig, seende Skapare, som ensam är hela skapelsens formgivare och behärskare, ja, allt detta förutsätter att det finns en sådan Skapare. Denne Skapare, ensam, i sitt slag, är Gud. Redan i de inledande orden i bibeln, där tingens själva början är beskriven, kommer sinne för ordning och reda till uttryck. Dessa inledande ord lyder: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” — 1 Mos. 1:1.
4. Vem har människan således inte fred med?
4 Eftersom nutidsmänniskan inte har fred med ”naturen”, har hon naturligtvis inte heller fred med Gud, som är ”naturens” Skapare. Det här är alltså en mycket allvarlig sak.
5. a) I vilket förhållande till Skaparen står alltså människan, därför att hon har fördärvat sin omgivning och sitt moraliska klimat? b) I vilket annat avseende har människan ödelagt sin fred med Gud, därför att hon vänt sig till den nutida ”vetenskapen”?
5 Hur skulle människan kunna ha fred med sin Skapare, när hon är i färd med att fördärva sin naturliga omgivning, den miljö här på jorden där hon lever, varigenom hon påskyndar sin egen undergång? Människan är också i färd med att fördärva det välgörande moraliska klimat, i vilket hela släktet bör leva, och detta leder till ökad brottslighet och moralisk tygellöshet. Människan tar med rätta avstånd från den falska religionens irrläror, men samtidigt tillägnar hon sig med orätt ett tänkesätt och en förkunnelse av modernistiskt slag, som utan skäl kallas ”vetenskap”, ty med ”vetenskap” menar man i grund och botten ”kunskap”, dvs. sann kunskap. (1 Tim. 6:20, 21) Genom att handla så fördärvar människan sina begrepp om sanningen och föröder sin uppskattning av sanningens bok, bibeln, den Heliga skrift. Hon gör sig oense med Jesus Kristus, ty denne Son av Gud sade så här om Guds ord: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Det är följaktligen inte bara i förbindelse med människans naturliga omgivning utan också i de just nämnda avseendena som människan saknar fred med Gud, eftersom den levande och sanne Guden är de goda moralnormernas och sanningens Gud. — Ps. 31:6; 117:2.
6. Vad är Guds vilja i fråga om mänskligheten, som vänt sig ifrån honom, och vad har han gjort för att främja detta?
6 Det är därför uppenbart att människosläktets eviga frälsning beror av om människorna återigen kan uppnå fred med Gud. Detta är just vad människans Skapare önskar, eftersom han vet att det krig som människosläktet för mot honom leder till släktets fullständiga utplåning. Han vet att människosläktet måste försonas med honom genom hans medlare, Jesus Kristus, och därför har han sänt ut trogna efterföljare till Kristus för att de skall vända sig till människor som dragit sig undan Gud och säga till dem: ”I Kristi ställe vädjar vi: ’Bli försonade med Gud.’” — 2 Kor. 5:20, NW.
7. Vilka är i vår tid de hätskaste fienderna till människans fred med Gud, egendomligt nog? Vilka handlade så på apostlarnas tid?
7 Men liksom det var för nitton hundra år sedan, på Jesu Kristi tolv apostlars tid, finns det nu personer som motsätter sig att människan uppnår fred med Gud genom Kristus. De omedgörligaste fienderna till fred med Gud i dag är — egendomligt nog — skrymtaktiga efterföljare till Jesus Kristus, namnkristna, och i synnerhet dessas religiösa ledare (bland katoliker, ortodoxa och protestanter), vilka är föregångsmän i att visa en fientlig hållning till fred med Gud på de rätta villkoren. På Kristi apostlars tid var det Kristi eget folk som var de hätskaste fienderna till fred med Gud, fastän de fortfarande menade sig vara Jehova Guds utvalda folk.
8. a) Hur stor del av världens befolkning omfattar kristenheten, grovt räknat? b) Vilka omtvistade frågor har uppstått beträffande kristenheten och Jehovas vittnen, och hur eller enligt vilken regel kan sådana frågor avgöras?
8 Det religiösa system på jorden i dag som har det högsta antalet medlemmar är den så kallade kristna världen, kristenheten. Till den hör en tredjedel av världen, grovt räknat, ty jordens folkmängd beräknas i dag uppgå till omkring 3.420.000.000 personer, och till kristenheten anses 977.383.000 till bekännelsen kristna höra. Eftersom Jehovas kristna vittnen tar bestämt avstånd från kristenheten, har prästerskapet i alla kyrkosamfund förklarat att vittnena inte är kristna. Det förtretar kristenhetens präster och predikanter att denna minoritetsgrupp, Jehovas kristna vittnen, huvudsakligen har kommit från kristenhetens religionssamfund och inte i första hand från hednavärlden. Därför har det i flera tiotal år tvistats om följande frågor: Vilka är sanna, av Gud bemyndigade kristna? Vilka predikar Guds sanna rike, Jehovas vittnen eller de som tillhör kristenhetens olika religionssamfund? Enligt vilken regel kan tvisten avgöras? Enligt den regel som Jesus Kristus uttalade, när han varnade för skrymtaktiga skenkristna och sade: ”Alltså skall ni känna dem av deras frukt.” — Matt. 7:20, Hd.
9. Vad har Jehovas vittnen gjort enligt förutsägelsen, som har varit särskilt misshagligt? För vilka element har det varit detta, och varför?
9 Jehovas vittnen har lagt stor vikt vid Jesu profetia som gäller tecknet på denna tingens ordnings slut och lyder: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Förutom ljudförstärkare eller högtalare har de använt alla nutida metoder för att åstadkomma publicitet, förmedelst såväl det tryckta som det talade ordet, och kunna sprida Guds rikes budskap världen runt. Predikandet av de goda nyheterna om Guds rike har inbegripit ett förkunnande av ”hämndens dag från vår Gud”, av Guds hämnd som skall medföra slutet för fienderna till de goda nyheterna. (Jes. 61:1, 2) Detta predikande av Guds rike har — i motsats till vad vi kunde förvänta av människor som bekänner sig vara kristna — väckt stort misshag i kristenheten och inte bara bland de radikala element som tror på gudlösa, materialistiska styrelseskick, sådana som socialismen och kommunismen. Att det predikats om Guds hämnd har varit lika förödande och plågsamt för både kristenheten och de radikala elementen som effekten av det som de himmelska änglarna gjorde, då de blåste i sina stora basuner, enligt vad vi läser i Uppenbarelseboken, kapitel 8—11.
Förödande verkningar
10, 11. Hur kan de verkningar beskrivas, som blev en följd av att den förste ängeln stötte i sin basun?
10 Vad skulle du säga om en tredjedel av jordytan, en tredjedel av träden och dessutom allt grönt gräs brändes upp? Du skulle räkna med att människans naturliga omgivning under sådana förhållanden i hög grad måste råka ur jämvikt, inte sant? Det var just vad som tycktes inträffa efter det att den förste av Guds sju änglar hade stött i sin basun; i varje fall blev effekten sådan på de i religiöst avseende ömtåliga sinnena i kristenheten, vars medlemmar utgör ungefär en tredjedel av folkmängden i världen. Det som Jehovas vittnen efter första världskriget började kungöra muntligen och med hjälp av Sällskapet Vakttornets tryckta publikationer var likt ”hagel och eld, blandat med blod”, som från höjden kastades ned på jorden. — Upp. 8:2, 6, 7.
11 För de högt uppsatta, som liknar ”träd”, och för de ringa, som liknar ”grönt gräs”, var det budskap som predikades såsom svedande, förtärande eld och hårt, dödsbringande hagel.
12. Hur fick det budskap som predikades verkningar som påminde a) om hagel, b) om eld och c) om blod?
12 Visst innehöll det budskap som predikades Guds skrivna ords himmelska sanningar, men dessa sanningar var inte lika uppfriskande regndroppar. De var tvärtom lika hårda, kalla hagelstenar som slog ned på såväl prästerna som deras kyrkomedlemmar, och de blev överväldigade av den bibliska sanningen som utan förbarmande framlades på ett kraftfullt sätt. De var såsom en eld, som förtärde den täckmantel av skenkristendom som de trädlika prästerna och gräslika lekmännen varit skrudade i och brände upp dem i deras egenskap av kristna, så att säga, varigenom de bevisade att kristenheten inte var kristen, vare sig i lära eller leverne. Första världskriget hade medfört att kristenhetens religiösa skrymteri riktigt kommit till synes. Blodsutgjutelsen under detta världskrig var dödsbringande för de stackars offren; och på motsvarande sätt var Jehovas kristna vittnens predikande efter kriget dödsbringande, däri att det påvisade att kristenheten är dömd till slutlig död och att de som håller fast vid den intill tiden för dess undergång kommer att dö med den. Man kunde inte ens vinna andligt liv nu förmedelst kristenheten. (Upp. 8:7) Ett ytterligare bevis för att kristenheten inte präglas av den sanna kristendomen bestod i att kristenheten ”gav igen” genom att förfölja dem som predikade om Guds rike.
Radikalismen dömd av Gud
13, 14. a) Vilket misslyckande på religionens område måste få skulden för kommunismens spridning? b) Vilka sceneffekter följde, efter det att den andre ängeln hade stött i sin basun?
13 Enligt vad flera präster öppet har framhållit var det kristenhetens religiösa skrymteri och dess favorisering av de materiellt rika och politiskt mäktiga, till förfång för förtryckta, fattiga människor, som till stor del blev upphov till den gudlösa kommunismen. När man i kristenheten underlät att leva enligt Jesu Kristi förebild, uppstod ett vakuum som den materialistiska kommunismen försökte fylla, både genom övertalningsmetoder och genom brutala tvångsmetoder. I och med att den internationella kommunismen uppstod och började breda ut sig ställdes plötsligt de oroade, otåliga, uppåtsträvande folken på jorden inför en omfattande, brännande politisk stridsfråga.
14 Hur skulle du känna dig till mods, om du på filmduken fick se en flammande jordmassa lik ett stort berg kastas i havet, varvid en tredjedel av havet blev blod, en tredjedel av de levande varelserna i havet dödades och en tredjedel av skeppen gick under? Skulle du rysa och säga att det var en skräcksyn? Men sådana sceneffekter följde på att den andre av Guds sju änglar stötte i sin basun. Fattar du vad dessa sceneffekter innebär? — Upp. 8:8, 9.
15. Hur blev stridsfrågan om den radikala kommunismen kastad i det symboliska ”havet”, och vilka anspråk och löften gjorde kommunismen?
15 Den internationella kommunismen hade visserligen en blygsam början, i Ryssland på tsardömets tid, men har nu kommit till välde också i andra länder och har aggressivt vidgat sin maktsfär till att omfatta tredjedelen av världens befolkning. Likt ett väldigt, dominerande berg, som bibeln använder såsom symbol av en nationell styrelse eller regering, kastades den stridsfråga, som gäller om den radikala kommunismen utgör en önskvärd styrelseform för mänskligheten, plötsligt ned mitt i det upprörda människohavet mot slutet av första världskriget, dvs. i november 1917. Kommunismen gav sig ut för att vara de förtryckta folkens befriare och lovade dem materiellt välstånd, förbundet med kamratskapets likställdhet, och frihet från politiskt och religiöst tyranni. Den behövde inte någon av Gud utsänd Messias till att införa ett paradis på jorden åt människorna.
16. a) Vilken ståndpunkt intog Jehovas vittnen omedelbart till denna stridsfråga? b) Hur har kommunismen i och med sitt nedslag i ”havet” kunnat frambringa ”blod” och vålla skeppsbrott, symboliskt talat?
16 Jehovas vittnen har inte väntat till år 1969 för att låta historien komma först med att uppenbara vad den internationella kommunismen skulle medföra för människohavet, som var så upprört, därför att det inte hade vare sig Guds fred eller fred med Gud. (Jes. 57:20, 21) Som sändebud för Guds Messias, Kristus, uttalade de sig omedelbart för Guds messianska rikes symboliska berg. Den gudlösa kommunismen utgjorde en skarp kontrast till detta berg; den var lik ett utbränt berg som förgicks i sina egna flammor. Verkan av dess nedslag i det böljande människohavet kunde inte bli livgivande. Kommunismen skulle medföra död, som utgjutet blod är en symbol av. Bortsett ifrån att många människor i förtid drabbades av våldsam bokstavlig död blev andlig död följden för dess anhängare. Den gjorde slut på alla förhoppningar om en människas uppståndelse från de döda och utsikter till evigt liv i ett jordiskt paradis under Guds rikes styrelse. Den dömde dem som skulle hålla fast vid den internationella kommunismen att drabbas av död och förintelse i Harmageddon. Genom det som den gudlösa kommunismen tillförde mänskligheten omkom alla levande varelser i det blodiga kommunistiska systemet; alla båtlika organisationer måste lida skeppsbrott.
Bittert vatten genom religiösa ”stjärnor”
17. Hur såg Johannes, sedan den tredje ängeln stött i sin basun, vattenkällorna bli malört?
17 Att göra havsvatten till blod är något annat än att göra friskt vatten bittert; var och en av dessa processer beror av olika faktorer. Men kan du tänka dig att en ”stjärna” skulle kunna göra friskt vatten bittert? En stjärna skulle kunna göra detta, om den verkligen motsvarade sitt namn, Malört (grek.: Apsinthos). I Mellersta Östern förekommer flera arter av denna växt, som innehåller bitterämnet absintin. Aposteln Johannes såg detta hända i en tablålik scen, efter det att den tredje av Guds änglar hade stött i sin basun. Johannes såg hur en ”stjärna, brinnande såsom ett bloss”, föll ned ifrån himmelen över tredjedelen av strömmarna och vattenkällorna, varigenom en tredjedel av det färska vattnet blev bittert som malört, ja, det blev så bittert att ”många människor” dog, när de drack av detta vatten. (Upp. 8:10, 11) En sådan stjärna med namnet Malört (Apsinthos) föll från sin höga ställning, varifrån den kunde utgöra en vägvisare för människor och leda dem till livets vatten, som vederkvicker.
18. Vad är denna fallna ”stjärna”, som brann såsom ett bloss, en bild av, och varför är bilden så träffande?
18 Bildligt talat skall en ”stjärna” lysa ned på människorna med himmelskt ljus, i likhet med de sju sinnebildliga stjärnor som Johannes såg i den förhärligade Jesu Kristi högra hand och som var symboler av den kristna församlingens andliga tillsyningsmän. (Upp. 1:16, 20; 3:1) ”Stjärnan”, som kallas Malört, är en fallen ”stjärna” och kan på ett ödesdigert sätt påverka dricksvattnet för omkring en tredjedel av människorna, och den utgör en bild av det religiösa prästerskapet i kristenheten, vars medlemmar består av ”många människor”, omkring en tredjedel av jordens befolkning. Detta prästerskap gör gällande att det är ett kristet prästerskap, av Gud förordnat till att tjäna som Ordets förkunnare, men de är avfälliga religiösa ledare, frambragta av avfälliga religiösa system. Genom sitt fall från sin höga ställning, dvs. sina kristna möjligheter, vållar de sin egen undergång, i likhet med en ”stjärna”, som brinner ”såsom ett bloss” men som förtärs av sin egen kraftiga låga. Denna ”stjärna” skulle, likt en stjärna i skyn, ha sänt ned himmelskt eller andligt ljus på människorna i kristenheten och ha visat dem vägen till den kristna sanningens vederkvickande vatten, som man finner i bibeln, och till ett liv i överensstämmelse med dessa bibliska sanningar.
19. Hur har denna ”stjärna”, Malört, bildligt talat gjort färskvattnet bittert med dödlig utgång för många?
19 I dag kan vi tydligare än någonsin se hur ömkligt kristenhetens präster och predikanter har misslyckats i sin föregivna kristna mission. De har för kyrkobesökarna förkunnat religiösa läror som dessas andliga smak har funnit bitter, eftersom de har fördärvat Guds ord med hedniska läror eller upphöjt oinspirerade människors traditioner över bibeln. De har fört kristenheten in på en väg av aktivt samröre med den närvarande onda världen, vilket har gjort kyrkoanhängarna till Guds fiender och har medfört andlig död för dem nu och kommer att medföra bokstavlig död på ”hämndens dag från vår Gud”, som nu närmar sig. Den dryck, som prästerskapet hitintills har gett de kyrkligt intresserade att dricka, har varit bitter, men vid Harmageddon kommer de att tvingas tömma den malörtsbägare i botten, som prästerskapet har räckt dem. Där väntar dem tillintetgörelse för Guds hand, eftersom de har omfattat och följt de religiösa läror och föreskrifter som härleder sig från denna fallna ”stjärna”, som heter Malört! — Jak. 4:4; Jes. 61:1, 2; Upp. 16:14, 16.
Mörker där det borde vara ljus
20. Vad såg Johannes ske, sedan den fjärde ängeln stött i sin basun?
20 Föreställ dig nu att det skulle bli mörkt under en tredjedel av dagen och att därpå en tredjedel av natten skulle förmörkas, därför att månen och de oräkneliga stjärnorna inte sände ut något ljus! Ett sådant fenomen fick aposteln Johannes därpå se. Han skriver: ”Och den fjärde ängeln stötte i sin basun. Då drabbade hemsökelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av månen och tredjedelen av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.” — Upp. 8:12.
21. I vilken tidsepok i människans historia har detta uppfyllts, och på vilken tredjedel av mänskligheten?
21 Denna profetiska tablå har uppfyllts vid en tid i människans historia som nutidsmänniskor kallar upplysningens tid. Kristenheten för sin del kommer med stora anspråk på att vara den mest upplysta delen av världen, och enligt sina egna beräkningar omfattar den genom sitt program för världsomvändelse omkring en tredjedel av människovärlden. Är den då upplyst? Ja, i ganska stor utsträckning, om man tänker på de vetenskapliga landvinningarna. Men hur förhåller det sig med den religiösa upplysningen?
22. Var råder ett mörker av det slaget, men hur borde det vara med upplysningen där, när man tänker på de anspråk som har gjorts?
22 Inom den del av världens befolkning, där upplysningen i religiöst avseende borde vara störst, råder det mest omfattande religiösa mörker. Denna del utgörs av kristenheten! Enligt kristenhetens uppfattning av den religiösa situationen har man i den av kristenheten så kallade hednavärlden famlat omkring i den falska gudsdyrkans ogenomträngliga töcken, under det att kristenheten för egen del har solat sig i Guds sannings och ynnests ljus. Om den levde i överensstämmelse med sina anspråk på att vara den sanna kristendomens domän, då borde det förhålla sig så. I flera hundra år har kristenheten åtnjutit den förmånen att den enda bok som ger ljus, bibeln, spritts inom dess landområde. Den har nu nått en spridning av två milliarder exemplar på mer än ett tusen tre hundra språk. Kristenhetens prästerskap har förordnats att förkunna vad som står i bibeln och har fått tid och ersättning i reda pengar för att undervisa i bibeln såsom heltidspredikare på livstid. Man kunde haft skäl att vänta att detta skulle ha gett kristenheten den mest omfattande insikt i bibeln och i särskild grad gjort den förtjänt av Guds ynnests och välsignelses ljus. Men aposteln Johannes beskriver en scen som vittnar om något helt annat!
23. a) Vad har Jehovas vittnen under lång tid framhållit med avseende på kristenhetens ställning såsom det sanna ljuset? b) Hur har de besvarat frågan som gäller kristenheten och kristendomen?
23 I likhet med aposteln Johannes har Jehovas kristna vittnen i denna tid länge framhållit att kristenhetens religiösa situation är en helt annan. Vi menar nu inte att ”hednavärlden” inte befinner sig i stort religiöst mörker, men på grund av de anspråk kristenheten gör kunde man ha anledning förvänta att ett motsatt förhållande skulle råda i den. Dag och natt borde den få åtnjuta Guds sannings och ynnests ljus. Men det förhåller sig med kristenheten såsom Jesus Kristus sade: ”Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” (Matt. 6:23) Kristenhetens inbillade religiösa upplysning är i själva verket ett religiöst mörker, som den bedrar sig själv med. Jehovas kristna vittnen har med all rätt väckt den uppfordrande frågan: ”Kristenheten eller kristendomen — vilkendera är ’världens ljus’?” På den frågan har de rättframt svarat: Inte kristenheten, utan kristendomen! Kristenheten har varit otrogen mot sitt namn. Att den inte har bibelns sanning bevisar att den inte har Guds ynnests och välsignelses ljus. Dag och natt är den utestängd från hans ljus. Framtiden är lika mörk för kristenheten som för den övriga människovärlden.
Ytterligare ve
24, 25. a) Under vilkas ledning hade Jehovas vittnen uppenbart handlat, och hur hade kristenheten påverkats av det som dessa vittnen hade fullgjort i förbindelse med de fyra basunerna? b) Vad fick Johannes nu se och höra?
24 Eftersom de profetiska scener, som vi redan har beskrivit, framträdde efter det att Guds fyra första änglar hade stött i sina basuner, råder det inget tvivel om att de sändebud, som Gud har använt för att för jordens inbyggare framhålla fakta som utgör uppfyllelsen, har stått under änglars ledning. (Hebr. 1:14; Matt. 24:31) För människorna, i synnerhet för kristenheten, var det smärtsamt nog att Jehovas kristna vittnen — såsom med hjälp av vida omkring hörbara basunstötar — kungjorde den nutida motsvarigheten till dessa fyra profetiska tablåer. Förgäves skulle kristenheten ropa: ”Nu räcker det!” Det återstod ännu tre profetiska tablåer, som människorna måste få se, ja, måste få erfara. Uppfyllelsen av dessa slutliga tablåer skulle på ett framträdande sätt medföra ve för människorna på jorden. Det avbrott i händelseutvecklingen, som kom sedan den fjärde basunen hade ljudit, möjliggjorde att en varning för detta särskilda ve med örnlikt förutseende kunde bekantgöras vida omkring. Innan den femte basunen hördes ljuda, inträffade följande, som aposteln Johannes beskriver:
25 ”Sedan fick jag i min syn höra en örn, som flög fram uppe i himlarymden, ropa med hög röst: ’Ve, ve, ve över jordens inbyggare, när de tre övriga änglar, som skola stöta i basun, låta sina basuner ljuda!’” — Upp. 8:13.
26. Var ifrån kommer dessa ytterligare ve, och vilka behöver inte frukta för dem?
26 Dessa ve gäller inte himmelens änglar utan människor, ”jordens inbyggare”. Dessa ve kom från Gud, som bemyndigar och förordnar sina änglar att stöta i basun för att påkalla uppmärksamhet. De som har fred med Gud behöver inte frukta för dessa ve; bara de som är fiender till fred med Gud.
Den smärtsamma gräshoppsplågan
27. Vad var kristenhetens prästerskaps önskan och strävan med avseende på vittnena för Guds rike under första världskriget, och hur stor framgång hade de i att nå sitt mål?
27 Redan så tidigt som under första världskriget (1914—1918) menade kristenhetens präster och deras politiska och militära medförbundna att de hade haft tillräckligt religiöst obehag av de kristna vittnena för Jehova Gud och hans rike med Kristus som konung. De drog fördel av krigssituationen och lagar som tillkommit med anledning av kriget för att göra slut på den offentliga verksamhet som dessa vittnen bedrev. De gillade inte att bli underrättade om att ”hedningarnas tider” hade utlöpt år 1914 och att dessa vittnen genom världshändelsernas utveckling hade visat sig ha rätt, då de i flera tiotal år dessförinnan hade framhållit att det året skulle tiden vara inne för Guds rike med Kristus som konung att komma till fullständigt välde i himmelen och ges myndighet att driva bort hednanationerna från jorden. Prästerna ropade: ”Döda vittnena!” De menade att de ville att dessa kristna bibelforskare skulle tvingas upphöra med att inför allmänheten vara vittnen om Guds rike med hans Messias eller Kristus som styresman. Med de politiska och militära makternas bistånd lyckades de bildligt talat ”döda vittnena” i mitten av år 1918, bara några månader innan första världskriget upphörde.
28. Hur påverkade detta ”vittnenas” verksamhet och organisation, och i vilket djup råkade de bildligt talat?
28 Det omfattande offentliga vittnandet upphörde alltså, och de som var mest framträdande i detta vittnesverk blev till och med satta i fängelse, sedan de dömts till långa frihetsstraff, och den organisation som ledde arbetet med att vittna vållades stort avbräck och måste i hög grad inskränka sin verksamhet. Det var som om ”vittnena” hade råkat i ”avgrundens brunn”. När de bildligt talat befann sig på en så djupt belägen plats, var de så att säga ur sikte och såsom döda, döda vad det beträffar att vara frimodiga, organiserade, välrustade vittnen för Guds upprättade messianska rike. Men där blev de inte kvar länge. Vem befriade dem?
29. Vem framställs i bild genom den symboliska ”stjärna”, som Johannes får se, efter det att den femte basunstöten har ljudit, och hur bekräftas detta av ”stjärnans” uppdrag och namn?
29 Med en kraftig basunstöt tillkännagav den femte ängeln de inspärrade ”vittnenas” frigivning och det arbete som de därefter skulle ta itu med. Skulle detta medföra ”ve” för ”jordens inbyggare”? Med profetisk synskärpa gav aposteln Johannes uppmärksamt akt på vad som nu skulle ske. Och se, en ”stjärna” hade fallit från himmelen, inte i havet eller i vattenkällorna, utan på jorden. Men fallet blev inte till skada för den. Nej, denna ”stjärna” blir tvärtom en befriare, en som försätter andra i frihet, ty ”åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn” (Hd). Den här stjärnan är också en konung, ty den är ”avgrundens ängel” och är konung över dem som han släpper ut ur avgrunden; och i överensstämmelse med detta hade de som han befriar något som Johannes tyckte ”liknade kronor av guld” (Hd). Denna symboliska ”stjärna” har också ett namn lämpat för detta tillfälle. På grekiska lyder det Apollyon, som betyder fördärvaren eller tillintetgöraren. På hebreiska är det Abaddon, som betyder fördärv eller tillintetgörelse. Den utförliga beskrivningen av denna symboliska ”stjärna” uppenbarar att det måste vara fråga om den förhärligade Kristus Jesus. När han var en människa på jorden för nitton hundra år sedan, led han martyrdöden för Guds rikes skull och gick då ned i avgrunden. På tredje dagen befriade Gud honom och lät honom sätta sig på Guds högra sida.
30. Vilken nyckel fick denna symboliska ”stjärna”, vilka släppte han ut, och när skedde det?
30 Åt den uppväckte, förhärligade Jesus Kristus har Gud gett ”nycklarna till döden och dödsriket”, för att han med deras hjälp skall kunna uppträda som befriare. Krönt såsom regerande konung i himmelen vid den tid, då ”hedningarnas tider” utlöpte år 1914, kommer han för att befria dem som fått sin rörelsefrihet hämmad i ”avgrundens brunn”. Vilka är de? Kvarlevan av hans efterföljare på jorden, som är kallade att vara konungar tillsammans med honom i himmelen. (Upp. 1:6, 17, 18; 20:4—6) År 1919 använde han ”nyckeln till avgrundens brunn” och öppnade avgrunden och lät sin ångerfulla, trogna kvarleva av medarvingar till Riket komma ut.
31. Hur såg medlemmarna av denna befriade kvarleva ut enligt Johannes’ beskrivning av dem?
31 Men vilken anblick erbjuder de inte, då Johannes ser dem i den profetiska synen! De kommer ut ur en kraftig rök, som stiger upp ur avgrunden och förmörkar både solen och luften, och de ser ut som en egendomlig sorts gräshoppor. Johannes skriver: ”Gräshopporna liknade hästar, rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten liknade människoansikten. Deras hår liknade kvinnors hår, deras tänder liknade lejons tänder, deras pansar liknade järnpansar. Dånet från deras vingar var likt dånet av många hästar, när de med sina vagnar rusar fram till strid. Liksom skorpionerna hade de stjärtar med gaddar, och i deras stjärtar låg deras makt att skada människorna i fem månader. Till konung över sig hade de avgrundens ängel.” — Upp. 9:1—11; v. 7—11 enl. Hd.
32. Om de symboliska gräshopporna inte söker efter grönska, vad söker de då efter, och i vilket avseende är de annorlunda än dessa måltavlor?
32 Under sin himmelske konungs, Jesu Kristi, befäl kom kvarlevan av Jehovas smorda vittnen år 1919 ut såsom en svärm ur sitt hämmade tillstånd, som var likt en avgrundstillvaro, uppvärmda av gudaktig nitälskan, som om de framgick ur en ugn. Dessa symboliska gräshoppor försökte inte äta upp all grönskan på jorden; det var människor som var deras måltavla. Vilka människor? ”Endast de människor som inte hade Guds insegel på pannan.” (Hd) De blev emellertid inte bemyndigade att döda dessa människor; de skulle bara plåga dem i fem månader, vilket är bokstavliga gräshoppors livstid, den tid de är i verksamhet om sommaren. Det var i själva verket dessa symboliska gräshoppor som hade fått ”Guds insegel på pannan”, ty de utgjorde kvarlevan av de andliga israeliterna som uppgår till 144.000 och som hade fått detta insegel, vilket Johannes såg och har beskrivit i Uppenbarelseboken 7:1—8. Liksom kvinnor med långt hår underordnar sig sina äkta män, så är dessa symboliska gräshoppor underdåniga sin konung, Jesus Kristus, sin blivande brudgum.
33. Vilka är ”de människor” som inte har ”Guds insegel” en motsvarighet till i dag?
33 Vilka är då ”de människor”, om vilka det heter att de inte har ”Guds insegel på pannan”? Är det alla människor som inte blivit tecknade med insegel, också den ”stora skaran”, som befinner sig i Guds tempel och som aposteln Johannes såg och beskriver i Uppenbarelseboken 7:9—17? Nej! Endast de människor som till följd av sin religiösa bekännelse i kristenheten kunde förväntas ha ”Guds insegel på pannan”. Det är prästerna och predikanterna i kristenheten som på ett framträdande sätt gör anspråk på att vara andliga israeliter i det nya förbundet med Gud genom medlaren Kristus — men jämte dem också yrkespolitiker, hänsynslösa profitjägare och höga militärer, som är medlemmar i olika kyrkosamfund och som av de religiösa ledarna ges den största bemärkthet och visas den allra största hänsyn. Det handlingssätt som kännetecknar ”de människor” vi här beskrivit vittnar om att de inte frambringar Guds andes frukt, ty det är genom denna ande som inseglet på att en människa är Guds tillhörighet så att säga tecknas på hennes panna, där alla kan se det. — Gal. 5:19—23; 2 Kor. 1:22.
34. a) I vilken särskild bemärkelse blir de som inte tecknats med insegel plågade av de symboliska gräshopporna? b) Hur länge måste dessa människor uthärda plågan?
34 Det är dessa som de symboliska gräshopporna plågar, i det att de stinger dem med domsbudskapet från Guds inspirerade ord, vilket vållar stor smärta, lik den som uppstår när en giftig skorpion stinger med sin gadd. Domsbudskapet riktas speciellt mot den internationella organisation för världsfred och säkerhet, som prästerna har påstått utgöra ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden” men som de symboliska gräshopporna till en plåga för kristenheten förklarar vara ett av människor frambragt surrogat för Guds messianska rike och därför dömt att misslyckas och undanröjas av Guds sanna rike. De omtalade människorna i kristenheten, som inte har Guds insegel, önskar slippa undan denna religiösa plåga som de symboliska gräshopporna vållar dem. De vill hellre dö än uthärda längre. Men ”gräshopporna” är inte bemyndigade att ”döda” dessa människor utan insegel; och därför förblir de vid liv. Också de symboliska gräshopporna förblir vid liv och fortsätter med att plåga sina offer, ty de är bemyndigade att i ”fem månader” ägna sig åt detta verk som vållar människor plåga, under lika lång tid som en bokstavlig gräshoppa lever, och detta svarar mot de symboliska gräshoppornas hela livstid fram till Harmageddonkriget.
35. Överdrev ”örnen”, då den kungjorde gräshoppsplågan?
35 Den ”örn”, som flög fram i himlarymden, överdrev inte, då den kungjorde att detta skulle bli ett ”ve” för dem som direkt drabbades av gräshoppsplågan. Vari bestod då det andra ”ve”?
”Det andra ve”
36. Hur är det som följer ett ”andra ve”?
36 Det första ve behöver inte helt och hållet vara över, förrän ”det andra ve” kommer. Det är egentligen ett annat ve, ett ve som fogas till det första och till tiden sammanfaller med det. Det bidrar till att det första ve blir ännu outhärdligare, och detta över ett vidare område.
37. Vilken befrielsehandling föregår det ”andra ve”, som kungjordes av den sjätte ängeln, och vem gäller befrielsen?
37 Det ”andra ve” kungörs högt och ljudligt av Guds sjätte ängel som stöter i basun. Också detta ”ve” påvisas följa efter ett befrielseverk. Det är en befrielse som medför ett lösgörande från det stora Babylon, den falska babyloniska religionens världsvälde. Detta större Babylon har haft en förebild i forntidens rikshuvudstad Babylon, som låg vid Eufrat. Till detta forntida Babylon blev de köttsliga israeliterna bortförda som fångar på 600-talet f.v.t. På motsvarande sätt blev under första världskriget den smorda kvarlevan av de andliga israeliterna förda i fångenskap av det stora Babylon. Till svar på de uppriktiga böner, som likt rökelse uppsändes till Jehova Gud, åstadkom han att israeliterna blev frigivna ur fångenskapen i det forntida Babylon efter dess fall. På motsvarande sätt har samme Gud nu besvarat bön och åstadkommit en frigivning av sin smorda kvarleva från det nutida stora Babylon, och den ägde rum i efterkrigstidens första år, 1919. Aposteln Johannes såg detta i en syn och beskrev det med orden:
38. Hur beskriver Johannes sin syn av denna befrielse?
38 ”Och den sjätte ängeln stötte i sin basun. Då hörde jag en röst från de fyra hornen på det gyllene altaret, som stod inför Guds ansikte, säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: ’Lös de fyra änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.’ Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo till att dräpa tredjedelen av människorna.” — Upp. 9:13—15.
39. a) Vilka är de ”fyra änglarna” en bild av, och varför är ordet ”änglar” lämpligt här? b) När är de villiga att tjäna, och hur lyder det uppdrag de får?
39 Kvarlevan av smorda kristna vittnen, som löstes ur den babyloniska träldomen år 1919, visas i bild genom de ”fyra änglarna”; ordet ”ängel” betyder nämligen ordagrant ”budbärare” eller ”sändebud” och har inte alltid avseende på himmelska andevarelser. Budbärare — ja, det var vad den lösta kvarlevan skulle bli, Guds budbärare, som skulle förmedla hans särskilda budskap som var avsett för tiden efter det att hedningarnas tider gått till ända och kristenheten handlat så felaktigt under första världskriget. Den smorda kvarlevan, som gladdes åt att ha återvunnit sin frihet att på nytt få tjäna som Guds budbärare, var mycket villig att tjäna på Guds bud vid ”den timmen, på den dagen, i den månaden, under det året”, som han gav befallning om. De förberedde sig, så att de skulle vara redo vid alla tider och tillfällen och för alla grenar i Guds rikes tjänst. För vilket uppdrag var det som de måste vara ”redo” såsom de fyra frigivna ”änglarna” eller budbärarna? Detta: ”Till att dräpa tredjedelen av människorna.” Med vilka verktyg skulle de göra det?
40, 41. a) Skulle detta verk vara ett ”ve”, och vilken scenförändring äger rum? b) Hur beskriver Johannes ryttarna?
40 Om ”tredjedelen av människorna” skulle dräpas, vore detta sannerligen ett ”ve”, och för att belysa hur detta skulle hända med kristenheten sker en omedelbar scenförändring, från stranden av Eufrat till ett oerhört stort slagfält med en ofantlig mängd ryttare. Johannes beskriver de väldiga beridna skarorna med orden:
41 ”Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio tusen gånger tio tusen; jag fick höra, att de voro så många. Och hästarna och männen, som sutto på dem, tedde sig för mig i min syn på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel. Av dessa tre plågor — av elden och röken och svavlet, som gick ut ur deras gap — dödades tredjedelen av människorna. Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nämligen ormar och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.” — Upp. 9:16—19.
42. Vad är det som beskrivs utförligast, och vad är ”hästarna” symboler av?
42 Det sägs ingenting om ryttarna, frånsett att de bar bröstpansar som gav en antydan om eld, rök och svavel, vilket allt kan vålla ödeläggande förstöring. Det är hästarna, vilka ryttarna sitter på, som beskrivs utförligast, och det är hästarna som dräper genom de plågor, som går ut ur deras gap, och genom sina ormlika svansar. Alla dessa ”två gånger tio tusen gånger tio tusen” (två hundra millioner) ”hästar” är alltså de redskap, med vilka de fyra lösta ”änglarna” dräper ”tredjedelen av människorna”, antalet medlemmar i kristenheten. Eftersom det finns ryttare på hästarna, betyder detta att de styrs av människor.
43. a) Vad visades ytterligare i bild genom dessa egendomliga ”hästar”? b) Hur har dessa hjälpmedel kommit till, och vilka skulle använda dem?
43 Vad utgör då de två hundra millionerna hästar en symbol av? De redskap eller hjälpmedel som den smorda kvarlevan använder för att förkunna ”hämndens dag från vår Gud”. Vad är det för hjälpmedel? Biblar, böcker som underlättar bibelstudium, småskrifter, tidskrifter och traktater, som alla innehåller underrättelse om den fullständiga glödande förintelse, som skall komma över den skrymtaktiga kristenheten på Guds hämnds dag, och som dessutom efterlämnar ett sting likt en orms hos de ”människor”, vilkas religiösa känslor blivit sårade, och påvisar att de är andligen döda. (Jes. 61:1, 2) Oerhörda mängder tidsenliga bibliska publikationer började framställas. För att kunna producera dessa symboliska ”hästar” utan att vara beroende av världsliga bokförlag inrättade Sällskapet Vakttornet egna tryckerier och utvidgade dem allteftersom tiden gick. Distribueringen av alla publikationerna blev en uppgift för den smorda kvarlevan och inte för kommersiellt drivna boklådor.
44. Har det framställts 200.000.000 symboliska ”hästar”, och hur har de blivit styrda av människor?
44 Sedan Sällskapet Vakttornet inrättade sitt första lilla tryckeri år 1920, har det, genom sina större tryckerianläggningar, som tillkommit sedan dess, framställt och ”släppt ut” många fler än två hundra millioner symboliska ”hästar”. Den smorda kvarlevan axlade ansvaret för dessa ”hästar”, i det att var och en av kvarlevans medlemmar till allmänheten förmedlade hundratals och tusentals bibliska publikationer genom att sprida dem från dörr till dörr. På så sätt blev varje symbolisk ”häst” vägledd och styrd av människor, på ett förståndsmässigt sätt. I synnerhet från och med år 1935 har den åt Gud överlämnade, döpta ”stora skaran” förenat sig med den smorda kvarlevan i detta arbete med att sprida bibliska publikationer, som har visat sig vålla ”tredjedelen av människorna”, kristenhetens hjord, sådant ”ve”.
”Det tredje ve”
45. Hur reagerade man i världen för detta ”andra ve”, vilket gjorde att det var lämpligt att Johannes kungjorde ett ”tredje ve”?
45 För nitton hundra år sedan såg aposteln Johannes att det ”andra ve” inte ledde till att de ”återstående människorna” vände om från sitt syndiga, världsliga levnadssätt. Hemsökelsen genom det ”andra ve” i nutiden har inte heller gjort sådant intryck på mänskligheten att vare sig kristenheten eller de återstående människorna har vänt ryggen åt det levnadssätt som medför tillintetgörelse på dagen för Guds hämnd. De vägrar att sluta fred med Gud. (Upp. 9:20) Aposteln Johannes såg att det behövde komma ett tredje ve, som skulle drabba alla dessa människor som inte gjorde bättring. I det rätta ögonblicket rapporterade han: ”Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.” (Upp. 11:14) Vad skulle detta tredje ve bestå av? Det skulle visa sig sedan den sjunde ängeln hade kungjort detta ve.
46. Vad skulle enligt Johannes’ beskrivning omedelbart följa på den sjunde basunstöten?
46 Johannes skriver: ”Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Och starka röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ Och de tjugofyra äldre personerna, som satt inför Gud på sina troner, föll ned på sina ansikten och tillbad Gud och sade: ’Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, då du nu har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle ges åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärvar jorden.’” — Upp. 11:15—18, NW.
47. a) Vad utgör alltså det ”tredje ve”? b) När tog Herren Gud sin makt i besittning och började härska? Hur gjorde han det?
47 Vad är enligt detta det ”tredje ve”? Det är ”vår Herres och hans Smordes rike”. Det är det rike eller konungadöme som Herren Gud, Jehova, och hans Smorde, Messias eller Kristus, styr gemensamt. Det är Guds messianska rike över hela människovärlden. Jehova Gud, den Allsmäktige, har själv tagit sin stora makt i besittning och börjat härska, och detta med rätta, eftersom hela jorden är hans och han har gjort både den och dess inbyggare. Han väntade till dess den tid var ute, under vilken de icke-judiska eller hedniska nationerna beviljats herravälde, vilket inträffade år 1914. Vid den tiden vägrade hednanationerna att erkänna att ”hedningarnas tider” hade löpt ut, och de vägrade att sätta Jehovas Smorde till konung över sig. Lät Jehova Gud hednanationerna bestämma över förhållandena på jorden? Nej, utan i sin allmakt tog han sin stora makt i besittning och började utöva den. Hur? Genom att uppsätta sin egen Son, Jesus, såsom Messias eller Kristus i himmelen. Genom denna regeringshandling upprättade han sitt messianska rike. — Luk. 21:24.
48. a) Vilka frågor uppstår om hur detta messianska rike kan vara ett ”ve”? b) Hur visade sig de jordiska nationerna vara fiender till fred med Gud?
48 Men hur kan Guds messianska rike utgöra ett ”ve”, det allra eftertryckligaste ve? Har inte det riket till uppgift att välsigna hela människovärlden? Ber inte Kristi efterföljare den bön som han har lärt dem: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”? (Matt. 6:9, 10) Jo, allt det där är riktigt. Men när hedningarnas tider utlöpte år 1914, fick denna världens nationer inte se sina styresmän efterlikna det handlingssätt som följdes av ”de tjugofyra äldre personerna, som satt inför Gud”. Denna världens konungar föll inte ned från sina troner och tillbad Gud och sade: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, då du nu har tagit din stora makt och börjat härska som konung.” (Upp. 11:16, 17, NW) Tvärtom heter det: ”nationerna vredgades”, och de gav uttryck åt sin vrede genom att förfölja dem som var smorda ”sändebud i Kristi ställe” (NW) och som predikade de goda nyheterna om Guds messianska rike. Genom sin vrede, som riktades mot Guds messianska rike, bevisade dessa nationer att de var fiender till fred med Gud.
49. a) Vad måste fördenskull Guds messianska rike bli för nationerna? b) Enbart för vilket handlingssätt förtjänar dessa nationer att bli fördärvade?
49 Fördenskull måste ”vår Herres och hans Smordes rike” bli ett ve för nationerna. Guds vrede måste drabba de fientliga nationerna. Det är i själva verket de som ”fördärvar jorden”. På ett mycket uppenbart sätt fördärvar de den bokstavliga jorden genom sitt sätt att exploatera jorden och göra den obeboelig för människor och hota med att fördärva den ännu mer genom sina kärnvapen, sina bakteriologiska och radiologiska vapen i ett tredje världskrig. Enbart för detta fördärvbringande verk förtjänar de att själva bli fördärvade, även om Gud, den Allsmäktige, inte skulle hålla dem ansvariga för deras av vrede framkallade förföljelse av hans messianska rikes smorda sändebud.
50. Vad kommer att bli den storslagna höjdpunkten på detta ”tredje ve”, som drabbar nationerna?
50 De fördärvbringande nationerna kan inte komma ifrån detta: De måste stå till svars inför Jehova Gud, den Allsmäktige, som de vredgas på därför att han har tagit ”världens rike” i besittning. Han kommer att fördärva dem i alla tiders krig, nämligen ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddon. (Upp. 16:14—16, NW) Det skall bli den storslagna höjdpunkten på detta tredje och sista ve. Guds rike i hans Smordes, Messias’, händer är hans medel att hemsöka de vredgade nationerna med detta ve. Därefter kommer det inte att behövas något mer ve.
51. a) Vilka kommer detta messianska rike att bereda glädje? b) Varför skall nationerna inte kunna anklaga Gud för att ha underlåtit att på förhand underrätta och varna dem?
51 Det som utgör ett ve för denna världens nationer och för deras osynlige styresman och gud, Satan, djävulen, kommer att bli till gränslös glädje för alla i himmelen och på jorden som tackar Jehova Gud, den Allsmäktige, för att han när hedningarnas tider utlöpte år 1914 tog sin stora makt och började härska som konung för evigt genom sin Smorde, Messias eller Kristus, som då blev insatt på tronen. Att Guds rike skall bli ett förödande ve för de vredgade, fördärvbringande nationerna i Harmageddon är just vad dessa tacksamma ber om i den bön som Jesus Kristus lärde ut: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike.” (Matt. 6:9, 10) Nationerna har blivit underrättade. Gud kan inte anklagas för att ha underlåtit att handla rätt, just, genom att på förhand underrätta och varna dem. Hans sju himmelska änglar har stött i sina basuner nu i ”ändens tid”. De händelser som kungjordes och inleddes medelst dessa basunstötar har inträffat i uppfyllelse av det som aposteln Johannes fick se i en syn för nästan nitton hundra år sedan. Verkningarna av allt detta skall inom kort kulminera på ”hämndens dag från vår Gud”, en hämnd som drabbar alla fiender till fred med Gud.
52. a) När kommer den fastställda tid, då följande profetia om Gud besannas: ”Din egen vrede kom”? b) Hur skall Gud alltså åstadkomma fred på jorden, och vilka längtar av hela sitt hjärta efter detta?
52 När den dagen bryter in, kommer nationerna att gå till yttersta gränsen för att ge uttryck åt sin vrede. Då är den lägliga tiden inne för den långmodige Jehova Gud att vedergälla dem. I Uppenbarelseboken 11:18 (NW) uttrycks det så här: ”Din egen vrede kom.” Jehova Gud skall inte för evigt hålla tillbaka sin vrede, utan vid den av honom fastställda tiden skall han låta den komma till uttryck mot nationerna, som har ifrågasatt hans rätt till herraväldet över världen. Alltsedan hedningarnas tider utlöpte år 1914 har nationerna inte haft någon rätt att existera på jorden. Sedan den tiden har Jehova Gud, den rättmätige konungen, haft juridisk rätt att avhysa dem. Tiden är nu inne då han skall göra detta. Att han måste göra det i vrede innebär deras förintelse. Enbart genom att på detta sätt utrota dessa fiender till fred med Gud kommer han att införa fred här på jorden, den bestående fred som de med Gud försonade människorna av hela sitt hjärta längtar efter. Endast de fredsälskare som är försonade med honom genom hans Messias, Kristus, kommer att bli bevarade vid liv under den tid då de vredgade nationerna drabbas av ett katastrofartat ve.
53. a) Med vilka skall Gud alltså påbörja den fredliga nya tingens ordning? b) Hur skall det gå med de största fridstörarna, och vad skall hela skapelsen därpå göra?
53 Guds vrede är inte riktad mot dem som fridsamt har sökt bli försonade med Gud. De som blivit försonade med honom kommer att vara de jordiska undersåtar, med vilka han kommer att påbörja sin fredliga nya tingens ordning för alla återlösta människor. Satan, djävulen, och hans demoner, de största fridstörarna, skall fängslas och kastas i den väl tillslutna isoleringens och overksamhetens avgrund, där de inte längre kan utgöra en ond ”himmel” över människovärlden. Guds rikes ”nya himlar” under hans Smorde, Messias, skall härska. Hela den jordiska skapelsen, som inte längre är fördärvad eller nedsmutsad, skall fröjdas i fred och broderlig kärlek och prisa och tacka Gud.
[Sedan detta tal, ”De sista ve över dem som är fiender till fred med Gud”, hade framförts vid Jehovas vittnens internationella sammankomster, ”Fred på jorden”, under år 1969, upplästes följande offentliga förklaring, som de närvarande uppmanades instämma i:]
[Bild på sidan 223]
Tillkännagivandena av himmelska sanningar från Guds ord har varit som ”hagel och eld” och har förtärt den täckmantel av skenkristendom som de trädlika prästerna och gräslika lekmännen varit skrudade i
[Bild på sidan 224]
Likt ett brinnande berg kastades den stridsfråga som gäller den gudlösa kommunismen i det upprörda människohavet, vilket fick dödsbringande följder
[Bild på sidan 229]
De symboliska gräshopporna, som såg ut som hästar och hade stjärtar med gaddar lika skorpioners, är kvarlevan av det andliga Israel, som frambär Guds domsbudskap till plåga för alla skenkristna
[Bild på sidan 231]
De många tusen hästarna med huvuden såsom lejon, ur vilkas gap det gick ut eld, är symboliska ”hästar” som ger publicitet åt Guds rike — bibliska publikationer, som används för att kungöra Guds domsbudskap