Har du någonsin undrat:

Kan man göra något åt föroreningen?

DE FLESTA människor skulle knappast tycka om att bo på en soptipp. Men när man hör om smogvarningar, oljeutsläpp, ”döda” sjöar och radioaktivt utfall från olyckor vid kärnkraftverk, och när man ser nerskräpade gator och parker, kan man helt naturligt undra om vår vackra jord inte håller på att förvandlas till just detta — en enda stor soptipp.

Förorening betraktas ofta som en inte önskvärd men oundviklig biverkan av ”civilisationen”. Det är sant att i synnerhet högt utvecklade länder är utsatta för förorening. Men man kan inte skylla detta på industrin, utan i stället på den felaktiga inställning som många av de människor, som bestämmer över denna industri, ger uttryck åt. De kanske är ovilliga att ge ut pengar på att utveckla apparatur för att förhindra förorening, eller också kanske de tvekar att följa program för att motverka föroreningar.

Denna samma felaktiga inställning — i korthet sagt en ovillighet att tillämpa lagen om kärlek till nästan — förklarar den nerskräpning man i somliga länder ser på gator och vägar eller på andra offentliga platser. Har du någonsin sett ett stadion eller en bollplan efter ett idrottsevenemang? Kom ihåg att det är människor som får det att se ut på detta sätt.

Förorening är därför i verkligheten människans problem — ett problem som har med hennes hjärta och sinne att göra. Det är resultatet av ett sinne som är förorenat på grund av falska värderingar och kanhända okunnighet och ett hjärta som är förorenat av själviskhet, tanklöshet och allmän likgiltighet för andras välfärd.

VAD KAN VI SOM INDIVIDER GÖRA?

Alla kan disciplinera sig till att kasta skräp och avfall där det hör hemma. Vuxna, som lär sig att uppskatta renlighet och skönhet, behöver inte en lag: ”Du skall inte skräpa ner!” När föräldrar lär sina barn att sätta värde på samma höga normer, bör de komma ihåg det passande tyska ordspråket som rakt på sak påminner oss om att ”även en liten gris är dock ett svin”.

Genom att köra mindre och genom att inte låta bilmotorn onödigtvis gå på tomgång kan man minska luftföroreningen. Även genom att låta bli att röka cigarretter hjälper man till med att hålla luften ren. Det är sant att våra bidrag kan tyckas vara små, men genom att göra vad vi kan kommer vi att ha ett gott samvete och stärka självrespekten. Och om alla verkligen gjorde sin del, skulle bibelns gyllene regel bli tillämpad: Gör mot andra det som du vill att andra skall göra mot dig. Tänk bara hur behagligt livet kunde vara på en vacker jord! (Matt. 7:12) Det skulle vara som att bo i en vacker, välskött park.

Många människor tror ärligt och uppriktigt att jordens Danare ursprungligen hade som sitt uppsåt att upprätta en sedan paradisisk jord. De tror att han fortfarande har som sitt uppsåt att genomföra ett sådant idealiskt förhållande trots våra dagars förorening. Denna övertygelse har förändrat deras liv och gett dem skäl till att inte förorena. De gör sitt bästa för att försöka anpassa sig efter Skaparens uppfattning om en värld fri från förorening. Det är sant att de inte kan göra slut på förorening, men genom att omsorgsfullt skydda sin känsla för rätta värderingar eller normer kan de undvika att bidra till att den blir värre. Detta är dock inte en fullständig lösning på problemet.

VAD ÄR NÖDVÄNDIGT FÖR ATT GÖRA SLUT PÅ FÖRORENINGEN?

Om människan skall kunna göra slut på föroreningen, måste hennes sinne fyllas med exakt kunskap om jordens ekologi, och hennes hjärta måste vara uppfyllt av en ärlig och uppriktig önskan att inte förorena jorden.

Vetenskapsmän har inhämtat en del av denna kunskap genom att utforska de ekologiska systemen och balansen i naturen, som skyddar jordens miljö. Men det är mycket som de har fått lära sig genom att pröva sig fram. Och det finns fortfarande mycket mer att lära. Bevisar inte den intelligenta uppbyggnad som finns i dessa ekologiska system att det finns en intelligent Danare? Säkerligen skulle denne Danare vara den mest lämpade att ge människans vetgiriga sinne den kunskap som är nödvändig för att hjälpa henne att inte vårdslöst förorena jorden. Men skulle hon, även om hon fick sådan kunskap, använda den på rätt sätt? Hur förhåller det sig med människans hjärtetillstånd?

Vi skulle med rätta förvänta oss att människan av hjärtat skulle kunna visa sådana egenskaper som kärlek, omtanke och osjälviskhet. Varför det? Därför att 1 Moseboken 1:27 förklarar att ”Gud skapade människan till sin avbild”, och han ger uttryck åt dessa egenskaper. En felaktig fostran, nedärvd ofullkomlighet och en gudlös omgivning har hindrat många människor från att på rätt sätt utveckla dessa gudaktiga egenskaper, men det finns dock fortfarande möjligheter att göra så. En rätt undervisning och fostran kan få dessa slumrande egenskaper att framträda och göra slut på benägenheten att förorena jorden.

Även i vår tid ger Gud oss detta slag av kunskap och fostran och hjälper människor, som så vill, att utveckla det rätta slaget av värdering och inställning som behövs för livet i en värld fri från föroreningar. Människor som tror att Gud är jordens rättmätige ägare och att människan har fått ansvaret att vårda denna jord kommer villigt att ta emot den kunskap och fostran som han erbjuder. Andra kommer inte att göra det. Kan detta förhållande någonsin rättas till?

KOMMER DET NÅGONSIN ATT BLI EN SLUTLIG LÖSNING PÅ PROBLEMET?

Skulle du tillåta otacksamma människor att förvandla din trädgård, som har möjligheter att bli en vacker park, till en soptipp? Naturligtvis inte. Kan du då förstå Skaparens känsla av vrede mot människor som förorenar hans jord? Uppenbarelseboken 11:18 förklarar att Gud skall komma att ge uttryck åt sin vrede vid sin fastställda tid, när han kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Endast genom att göra jorden fri från de människor som är förstockade i sina hjärtan och som inte vill ändra sig kan Gud vara säker på att den lämpliga undervisning mot förorening, som han skall ge jordens invånare i framtiden, kommer att efterföljas. Bibeln visar att tiden för hans ingripande genom Guds rike är nära.

Genom att vägra att förorena och genom att inte understödja dem som sprider föroreningar kan vi ge Gud en grund för att tillåta oss att leva i hans värld, som skall vara fri från förorening och som nu är så nära. Skulle du inte glädja dig åt en sådan framtidsutsikt?