Lycka trots en laglös och kärlekslös värld
”Lyckliga är de som är felfria på sin väg, de som vandrar efter Jehovas lag.” — PSALM 119:1, NW.
1, 2. a) Från vem kommer sann lycka, och hur länge är det möjligt att få uppleva den? b) Vad kan första delen av bergspredikan kallas i stället för ”saligprisningarna”, och varför det?
LYCKA är något som kommer från människans Skapare. Han är ”den lycklige Guden”, som har goda nyheter åt oss. (1 Timoteus 1:11) Han har skapat förutsättningar för evig lycka för sina mänskliga skapelser här på jorden. De kan redan nu träda in i den lyckan genom att se till att komma i linje med hans föreskrifter. — Psalm 119:26, 33, NW.
2 För nitton hundra år sedan framförde Jesus Kristus, ”den lycklige Gudens” Son, det som har kommit att kallas bergspredikan. Enligt Matteus 5:1—12 började denna predikan med det som kallas ”saligprisningarna”. Enligt det grekiska språket, till vilket lärjungen Matteus’ berättelse om Jesu Kristi jordiska liv översattes, kan de också kallas ”lyckligprisningarna”. Matteus’ berättelse på det hebreiska språket använder också det hebreiska ord som betyder ”lycklig”.
3. a) Uppfyllde skribenten av Psalm 119 kraven för att få åtnjuta den speciella lycka som Jesus Kristus beskrev? Förklara. b) Beskriv de känslor psalmisten gav uttryck åt till det lagförbund som Mose var medlare för.
3 En man i forntiden som uppfyllde kraven för att få åtnjuta den lycka som den judiske Messias, Jesus Kristus, skildrade var den inspirerade judiske skribent som skrev Psalm 119, den längsta psalmen i bibeln. Psalmisten var, i överensstämmelse med de orsaker till att vara lycklig som Jesus Kristus angett, medveten om sitt andliga behov. Dessutom var han sorgsen och mild till sinnes, han hungrade och törstade efter rättfärdighet, han var barmhärtig, han var smädad och förföljd, och man sade lögnaktigt allt möjligt ont mot honom. Han skrev psalmen hundratals år före den vanliga tideräkningen, medan Israels nation fortfarande var under det lagförbund mellan Jehova Gud och nationen, vilket profeten Mose år 1513 f.v.t. hade varit medlare för vid berget Sinai. Det förbundets lag hade getts av Gud, och därför hade psalmisten helt riktigt inte något att anmärka på den. Han visste mycket väl att de hedniska nationerna runt omkring Israels land inte hade något som gick att jämföra med denna gudomliga lag. Han betraktade den som synnerligen upplysande och sade i verserna 105 och 130: ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min stig. Själva upplåtandet av dina ord ger ljus, ger de oerfarna förstånd.” — NW.
4. a) I vilken ordning är Psalm 119 skriven, och hur är detta till hjälp? b) Vilka gav Jesus och hans lärjungar ett exempel genom att hänvisa till ”Psalmernas bok”, och i vilket syfte?
4 Till hjälp för minnet gjorde psalmisten den till en alfabetisk psalm, så att alla de 8 hebreiska raderna i var och en av de 22 olika stroferna i alfabetisk ordning börjar med samma hebreiska bokstav. Således börjar varje rad i den första strofen, som har den första hebreiska bokstaven, ’aʹlef, som rubrik, med just denna första bokstav, ’aʹlef. Varje rad i den andra strofen börjar med den andra hebreiska bokstaven, behth. Så fortsätter det genom alla de 22 stroferna i psalmen, vilka svarar mot de 22 bokstäverna i det hebreiska alfabetet. Med 8 hebreiska rader i var och en av de 22 stroferna blir psalmen hela 176 verser lång. Jesus Kristus hänvisade själv i sin undervisning till ”Psalmernas bok”. (Lukas 20:42; 24:44) Han gav därigenom sina lärjungar ett exempel att följa. — Apostlagärningarna 1:20; 13:33; 1 Korintierna 14:26; Efesierna 5:19; Kolosserna 3:16; Hebréerna 4:7; Jakob 5:13.
5. Vems erfarenheter hade psalmisten antagligen i tankarna i de första verserna av Psalm 119?
5 Psalmisten skrev säkert av egen erfarenhet, när han började Psalm 119 med orden: ”Lyckliga är de som är felfria på sin väg, de som vandrar efter Jehovas lag. Lyckliga är de som iakttar hans påminnelser. ... På hans vägar har de vandrat. Du själv har med befallning gett dina befallningar, för att de omsorgsfullt skall hållas. O att mina vägar var fast bestämda att följa dina förordningar! Då skulle jag inte komma på skam, när jag ser till alla dina bud. Jag kommer att lovprisa dig i hjärtats rättrådighet, när jag får lära dina rättfärdiga rättsliga beslut. Dina förordningar fortsätter jag att hålla. O överge mig inte helt.” — Psalm 119:1—8, NW.
6. a) Hur får psalmisten nyckelorden att framträda i den här psalmen? b) Vad studerade psalmisten, och hur bekräftas detta?
6 I denna första strof på 8 hebreiska rader lägger vi märke till nyckelorden lag, påminnelser, befallningar, förordningar, bud och rättsliga beslut. Psalmisten betonar dessa ord genom alla de 176 hebreiska verserna. Han använder till exempel ordet ”lag” 25 gånger, ”påminnelser” 22 gånger, ”befallningar” 21 gånger, ”förordningar” 21 gånger, ”bud” (i pluralis) 20 gånger, ”rättsligt (rättsliga) beslut” 21 gånger. Det besläktade ordet ”bud” (i singularis) används två gånger i psalmen. Trots att psalmisten gång på gång använder dessa ord, som kan låta lagiska, så finns det inget som tyder på att han var en professionell lagklok eller jurist eller domare. Det han främst studerade var Jehovas nedtecknade ord, vilket bestyrks av det förhållandet att han använder uttrycket ”ditt ord” 15 gånger. Om han var kung för Israels nation, var han befalld av Gud att skriva ett personligt exemplar av lagen för Jehovas förbund med Israel, vilket han själv skulle studera och använda. (5 Moseboken 17:14—18) Detta gjorde inte att psalmisten tyckte att det ingående studiet av Jehovas ”ord” var trist eller långtråkigt. Han längtade efter det som skulle hjälpa honom att vara laglydig. (Psalm 119:40, 131, 174) Liknar vi honom?
7. a) Hur gagnar det oss att känna Guds lag och att vandra efter den? b) Vad är ”Torah”, men under vilken anordning befinner sig de kristna?
7 När vi gör en jämförelse mellan de internationella och nationella lagarna i de länder som ”lögnens fader”, Satan, djävulen, osynligen behärskar och Jehovas lag, kan vi instämma i psalmistens ord: ”Din lag är sanning. Du är nära, o Jehova, och alla dina bud är sanning.” (Johannes 8:44; Psalm 119:142, 151, NW) Genom att vandra ”efter Jehovas lag” kommer vi därför likt psalmisten att bli bevarade från att vandra efter den världsliga villfarelsens väg till skada för oss själva i fysiskt och andligt avseende. Detta främjar vår lycka. (Psalm 119:1, NW) Det hjälper oss att få Guds välsignelse och godkännande, och det påverkar vårt hjärta, precis som Psalm 119:97, 126, 127 visar. Psalmisten var under det mosaiska lagförbundet, som innefattade ”Torah”, huvuddelen av den gudomliga lagen, som omfattade många hundra olika lagar. Jehovas smorda vittnen i våra dagar är under det nya förbundet (som Jesus Kristus är medlare för) med en ”lag” som så att säga är skriven ”i deras hjärtan”. (Jeremia 31:31—34) Genom att studera de kristna grekiska skrifterna blir de insatta i det nya förbundets ”lag” och dess bud.
8. a) Är framtidsutsikten för den här laglösa världen ljus? b) Hur beskrev psalmisten den tårfyllda oro han kände över att judarna inte lyckades hålla Guds, lag? c) Hur uppfylldes Jesu profetia angående det otrogna Jerusalem, och vad förebådar detta för kristenheten?
8 Snart är den tid inne då den rättmätige laggivaren, Jehova, skall ingripa mot denna laglösa värld. Det vi har framför oss kommer att ge upphov till tårar. Psalmisten, som var en människa som älskade Guds lag, grät över den situation som var rådande på hans tid. (Psalm 119:136) Några dagar innan Jesus Kristus led en grym martyrdöd grät han över staden Jerusalem, som höll på traditioner men bröt lagen. (Lukas 19:41) Trettiosju år efter det att judarna rågade måttet av sina lagbrott genom att låta avrätta den oskyldige Messias, Jesus Kristus, handlade Jehova. (Psalm 119:126, NW) År 70 v.t. drabbades staden av allt det sorgliga som Jesus Kristus hade förutsett. Nu gäller det i ofantligt mycket större skala det som förebildades av Jerusalem och det judiska folk över vilket det härskade. Kristenheten, dess nutida lagbrytande motsvarighet, är långt större än det forntida Jerusalem och Israels nation. På sitt eget sätt kommer Jehova att inge denna världens politiska element i hjärtat att vända sig mot all organiserad religion i världen, kristenheten, Kristi falska rike, inbegripen. — Uppenbarelseboken, kapitel 17.
9. a) Visa skillnaden mellan kristenhetens blodsutgjutande kurs och Jehovas vittnens inställning och handlingssätt. b) Enligt vilket mönster handlar vi? c) Av vilka orsaker förkastar Kristus kristenheten i våra dagar?
9 Bröt inte två världskrig ut i kristenheten, och gav inte dess prästerskap sådana blodsutgjutande konflikter sitt stöd? I skarp kontrast till hur sådana överträdare av Guds nya förbunds lag, som befaller broderlig kärlek, handlar sade psalmisten följande som ett mönster för Jehovas nutida vittnen: ”Falskhet har jag hatat, och jag fortsätter verkligen att avsky den. Din lag har jag älskat.” (Psalm 119:163, NW) Han önskade vara helhjärtad i fråga om att hålla lagen. Han uttrycker sitt ogillande av en halvhjärtad och ljum inställning med orden: ”De halvhjärtade har jag hatat, men din lag har jag älskat.” (Psalm 119:113, NW) Det är så Jesus Kristus känner det gentemot kristenheten i våra dagar, eftersom den liknar församlingen i det forntida Laodicea. Han kan med rätta säga till kristenheten: ”Därför att du är ljum och varken varm eller kall, står jag i begrepp att spy ut dig ur min mun.” (Uppenbarelseboken 3:16) Vi kan inte älska den laglösa och kärlekslösa världen och samtidigt älska Kristus. Det går inte att ha ett ben på var sida. Innerlig kärlek måste vara drivkraften bakom lydnaden mot Gud. Jehova skulle aldrig kunna inspirera någon av sina helhjärtade tjänare att säga något mindre övertygande än detta: ”Jag kommer att ha förkärlek för dina bud som jag har älskat.” — Psalm 119:47, NW.
10. a) Vad måste vi, precis som psalmisten, hålla kär? b) Vad var syftet med det betryck och lidande som psalmisten utsattes för? Men vilken kurs höll han fast vid, och vilken verkan har det på oss?
10 Att vi håller Jehovas lag kär leder till frälsning. Psalmisten erkände öppet detta, när han sade: ”Om jag inte hade hållit din lag kär, då skulle jag ha förgåtts i mitt betryck.” (Psalm 119:92, NW) Hans betryck eller lidande var inte någon dödlig sjukdom. Hans betryck berodde på dem som var förmätna (mot Gud), vilka hatade honom och förföljde honom. Om han inte hade älskat Guds lag så mycket, skulle sådana israeliter genom den press de utsatte honom för ha kunnat få honom dit de hade velat, nämligen att handla i strid med Jehovas vilja. Vilket fint föredöme är inte psalmisten för oss i våra dagar, som utsätts för sådan press från en värld som är så full av laglöshet att kärleken hos större delen av mänskligheten har svalnat under denna avslutning på tingens ordning! — Matteus 24:3, 12.
11. Vad är vår frälsning beroende av, och hur betraktar vi därför mänskliga planer?
11 Det är endast genom att hålla Guds lag som vi har orsak att förvänta att bli frälsta för evigt. Vi längtar efter frälsning in i Guds nya ordning av nya himlar och en ny jord. I slutet av Psalm 119 uttrycker vers 174 (NW) det för oss med orden: ”Jag har längtat efter din frälsning, o Jehova, och din lag håller jag kär.” Vi tar därför avstånd från de planer och åtgärder, som människor föreslår för att frälsa denna laglösa och kärlekslösa värld.
Laglydiga under förföljelse
12. a) Vilka anstiftar och verkställer förföljelsen av ”kvinnan” och hennes ”säd”, och varför? b) Hur har förföljarna blivit förebrådda?
12 Det var förutsagt att Jehovas vittnen skulle få lida världsomfattande förföljelse under dessa yttersta dagar för denna döende gamla tingens ordning, som envist styrs av den symboliske draken, Satan, djävulen. Uppenbarelseboken 12:17 pekar ut hans måltavla med orden: ”Draken blev vred på kvinnan [Jehovas hustrulika organisation] och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd [utom det nyfödda Riket], dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.” Förföljelsen kommer i huvudsak från dem som förmätet irrar bort från det som Gud befaller för dessa yttersta dagar av drakens synliga tingens ordning på jorden. Genom det budskap om Riket som förkunnas av Jehovas vittnen jorden runt har Jehova förebrått dessa förbannade, precis som Psalm 119:21 (NW) säger: ”Du har förebrått de förmätna som är förbannade, som far vilse från dina bud.” Det förhåller sig helt annorlunda med de trogna, som dessa förmätna förföljare förebrår och smädar, precis som de smädade psalmisten: ”De förmätna själva har bespottat mig till ytterlighet. Ifrån din lag har jag inte avvikit.” — Psalm 119:51, NW.
13. a) Vad blir, trots förföljarnas onda avsikter, resultatet av att man håller Guds lag? b) Hur har detta visat sig i modern tid?
13 När de förmätna förföljarna ser att Jehovas vittnen i enlighet med Jehovas lag för den här tiden fortsätter framåt, försöker de få de laglydiga vittnena på fall, precis som det illustrerades i fallet med psalmisten, som sade: ”De förmätna har grävt fallgropar för att fånga mig, de som inte är i överensstämmelse med din lag.” (Psalm 119:85, NW) Att de förmätna intrigmakarna får stå där med skammen innebär inte bara att deras vilseledande vägar avslöjas, utan framför allt att Jehova hävdas som den sanne Guden. Utan skadeglädje kunde därför psalmisten be: ”Låt de förmätna komma på skam, ty utan orsak har de vilselett mig. För min del befattar jag mig med dina befallningar.” (Psalm 119:78, NW) Jehova ser till att till och med förföljelse leder till ett gott resultat och att förföljarna faktiskt inte vinner någonting genom svek. Han besvarar bönen i Psalm 119:122 (NW): ”Var som en borgen för din tjänare till vad gott är. Må de förmätna inte bedra mig.” Massutrotning hotade Jehovas vittnen under Benito Mussolinis och Adolf Hitlers diktaturer, men genom att inte glömma sin Guds lag och bud stod de fasta, och många av dem överlevde. De överlevande kan säga med orden i Psalm 119:60, 61 (NW): ”Jag skyndade mig, och jag dröjde inte att hålla dina bud. De ondskefullas själva rep omgav mig. Din lag glömde jag inte.” Den allsmäktige Guden kan klippa av eller bryta sönder de inskränkningarnas rep som vittnenas fiender har knutit omkring dem, och han kan på så sätt befria sina tjänare i rätt tid för det arbete som han har bestämt att de skall utföra under avslutningen på denna tingens ordning.
14. a) Vad har Jehovas vittnen, i likhet med psalmisten, erfarit? Och vad har blivit resultatet av deras fienders ansträngningar? b) Vilka kan glädja sig över sitt lidande, och varför det?
14 Enligt vad psalmisten säger i Psalm 119:84, 86, 161 (NW) fick han utstå mycket förföljelse, till och med från sina egna landsmän. Jehovas vittnen har lidit förföljelse både inom och utanför de länder i kristenheten i vilka de för närvarande är förbjudna. Men fienden har inte lyckats nå syftet med sin gemena och omotiverade förföljelse! Till fiendens stora förvåning känner vittnena, som ”vandrar efter Jehovas lag” och ”iakttar hans påminnelser”, orsak till glädje över sitt lidande för Jehova Gud och hans Kristus. De påminns om vad Jesus Kristus sade i sin uppräkning av lyckligprisningar: ”Lyckliga är ni fattiga, därför att Guds rike är ert. Lyckliga är ni närhelst människor hatar er och närhelst de stänger er ute och smädar er och kastar bort ert namn såsom något ont för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja ta glädjesprång, ty se, er lön är stor i himmelen; just dessa ting brukade nämligen deras förfäder göra mot profeterna [psalmisten inbegripen].” (Psalm 119:1, 2, NW; Lukas 6:20, 22, 23) Eftersom Jehovas förföljda vittnen delar hans glädje, fortsätter de att ”upphöja lagen och göra den majestätisk”. — Jesaja 42:21, NW.
Vad man kan hämta från Psalm 119
□ Hur är Psalm 119 skriven, och varför det?
□ Vilka speciella ord använde psalmisten gång på gång?
□ Vad tycker vi i motsats till kristenheten om Guds lag?
□ Vad bör vi älska trots förföljelsen av kristna?
[Bild på sidan 22]
Psalmisten var intensivt medveten om att det kan skänka lycka att känna och tillämpa Guds ord
[Bild på sidan 24]
Många av Jehovas vittnen stod fasta under nazistisk förföljelse och överlevde den. Lyckliga kunde de säga: ”Din lag glömde jag inte”