”De goda nyheterna om frälsning genom honom”
”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom.” — Ps. 96:2, NW.
1. Vilka sällsamma ting gick vi igenom under första världskriget, och vad för slags nyheter har det varit för världen alltsedan dess?
SEDAN år 1914 har vi människor gått igenom sällsamma ting, ting som har varit de första i sitt slag, ting som har utgjort nyheter. Det året utbröt det första kriget av verkliga ”världs”-proportioner. Vart och ett av de sexton länder och välden, som var med i detta krig, insåg behovet av att mobilisera hela sin befolkning för att den samfällt måtte ta del i det alltomfattande kriget. För första gången infördes strid från luften med hjälp av flygmaskiner. När striden tilltog i grymhet, började man använda kemiska stridsgaser, och soldaterna vid fronten måste ha på sig gasmasker, som såg vederstyggliga ut, för att kunna andas och leva under gasangreppet. Den rullande eller krypande spärren av avancerande kanoneld, luftballongspärren och minspärren till sjöss blev nya drag i krigföringen. De första fjärrprojektilerna i ordets fulla mening avsköts från ofantliga tyska kanoner — mot Paris, på närmare 50 kilometers avstånd. Och därpå, i september 1916, slog de första rörliga järnklädda fästningarna, brittiska pansrade stridsvagnar på kedjeband, hela världen med häpnad och bestörtning, när de tungt men ändå snabbt rullade fram mot fienden över den oländigaste terräng och likt övernaturliga vidunder grymt spydde ut kanoneld och hjärtlöst krossade allt i sin väg. Till den stora tribut i människoliv som kriget krävde kom dessutom svår livsmedelsbrist och hungersnöd, dödliga sjukdomar och farsoter, tvångsförflyttning av befolkningen i olika trakter, det intensiva hat, som uppammades hos många människor och gjorde dem rasande, och förföljelsen mot små grupper, som var trogna mot sin trosåskådning och sina religiösa principer, samt upprättandet av den första kommunistiska bolsjevikstaten. Alltsedan dess har det inte varit annat än dåliga nyheter för denna gamla värld.
2. Hur har världen aldrig varit sig lik sedan dess, enligt vad The Encyclopedia Americana intygar?
2 Detta sista påstående kan ingen bestrida. Människor som levde år 1914 och dessförinnan vet att denna världen sedan dess aldrig har varit sig lik. Med hänsyftning på detta förhållande avhandlar The Encyclopedia Americana det världskrig som började år 1914 och säger: ”Den stora konflikten, som bragtes till ett slut år 1918, förändrade inte endast nationernas gränser, utan så gott som vartenda intresse, vartenda särdrag i det mänskliga livet. Den framkallade en oerhörd omvälvning bland de dittills godtagna fundamentala principerna för statsskick, lagar, mellanfolkliga förbindelser, demokrati, frihet, handel, industri, finansväsen, arbete osv. Mer än ett tjog troner störtade samman, och deras förutvarande innehavare sökte säkerhet i landsflykt. Omvärderingar och nyformuleringar har blivit nödvändiga på de mänskliga strävandenas alla olika områden. År 1918 var 93 procent av jordens befolkning med i den stora världsbranden. De länder som betecknades som neutrala hade en sammanlagd folkmängd av endast 130.000.000, medan de länder som tog del i kriget hade en sammanlagd folkmängd av mer än 1.700.000.000.” Detta var sannerligen ett världskrig och mänsklighetens första av detta slag. Det måste givetvis medföra oåterkalleliga förändringar för världen. Trots de ansträngningar att förbättra situationen, som man gjort i politiskt, kommersiellt och religiöst avseende, har förändringen sedan 1914 ständigt varit till det sämre och nu på sistone till det sämsta. Vi behöver inte här citera vad framstående män i denna världen har sagt om världssituationens förvärrande. Vakttornets läsekrets har redan läst deras dystra uttalanden, som återgivits i dessa spalter eller annorstädes.
3. Vilka livsviktiga frågor drivs vi till att framställa på grund av den beständigt dåliga arten av världsnyheterna, och hur kan vi besvara dem?
3 Människorna känner sig sjuka i hjärtat av de beständigt dåliga nyheter som ideligen strömmar in över dem och inte ger dem något fast hopp för framtiden, deras egen framtid. De stigande självmordssiffrorna vittnar om detta, och det gör också det växande antalet psykiskt sjuka innanför och utanför vårdanstalternas murar och likaså det vanvettiga, vilda, meningslösa begäret efter nöjen som kan förströ sinnena. Men finns det då alls inga goda nyheter nu för tiden, inte nyheter som är goda bara för en individ eller en familj eller en begränsad grupp av intresserade människor, utan nyheter som är goda för hela mänskligheten? Nyheter som är så viktiga, att de överskuggar alla de många dåliga nyheterna tillsammantagna? Finns det ingen källa som har goda nyheter? Finns det ingen kanal för dessa goda nyheter som kan lyckas förmedla dem till oss? Jo, det finns det! Och genom den kanalen sänder denna källa ut till oss de goda nyheterna om en frälsning från alla dessa förskräckliga förhållanden och deras följder. Det som har den största betydelsen är källan till nyheterna. Och vem eller vad är denna källa? Det är Gud! Å, men det finns så många, ja enbart i Indien hundra millioner, som kallas ”Gud”. Vilken Gud bland alla dessa är den gudomliga källan till de enda goda nyheterna? Vad är hans namn?
4. Vem vänder vi oss till för att av honom få höra svaret på frågan om Guds namn? Varför?
4 Om Vakttornet skulle sätta sin egen auktoritet bakom svaret på denna livsviktiga fråga, skulle det kanske inte väga så särskilt tungt i vågskålen bland människor utanför kretsen av dess tre millioner läsare. Vi skall därför vända oss till en man för att få höra svaret av honom, en man vars namn har varit känt världen runt i nitton hundra år och vars liv och budskap har påverkat tallösa skaror till evigt gagn, nämligen Jesus Kristus. Vi vänder oss till honom och inte till den så kallade kristenheten för att få svaret.
5, 6. a) Hur svarade den mannen på frågan? b) Hur får Jehovas vittnen på jorden de i sanning goda nyheterna?
5 I början av sin verksamhet med att predika budskapet om ett ”himmelrike” stod denne Jesus Kristus i det hus där invånarna i hans uppväxtstad på lördagarna brukade samlas till religiösa möten, dessa människor bland vilka han hade tillbragt det mesta av de trettio år han dittills levat. I sina händer höll han boken med Jesajas 700-åriga profetia, och ur den läste han första och andra versen i kapitel 61. Hör här vad han läste: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” Därefter sade Jesus till sina åhörare: ”I dag uppfylles denna Skriftens utsaga, som ni nyss hörde.” — Luk. 4:16—21, NW; se också Jesaja 61:1, 2.
6 Alltså sade Jesus att Jehova var källan till de goda nyheterna och att Jehova smorde Jesus med helig ande till att predika dessa goda nyheter för fattiga människor, fångna människor, blinda människor och underkuvade människor, människor som är ödmjuka, som har ett förkrossat hjärta och som sörjer. Är du en människa av det slaget? Till stöd för sitt predikoverk citerade Jesus ständigt från den heliga bibeln, ty bibeln är Jehova Guds inspirerade ord. I denna bok finner vi i skriven form de goda nyheterna från Jehova, Jesu Kristi Gud och Fader. Hade Jesus sökt sig längre tillbaka i boken till Jesaja 43:10, 12, så skulle han ha läst detta: ”I ären mina vittnen, säger Jehova, och min tjänare, som jag har utvalt, på det att I mån känna och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Därför ären I mina vittnen, säger Jehova, och jag är Gud.” (AS) Jesus själv har sagt oss, att han var och är Jehova Guds ”trogna och sanna vittne”, och det är endast från Jehova själv som hans vittnen på jorden får de i sanning goda nyheterna. De får dem från honom genom att gå till hans bok, den heliga bibeln. Detta är den enda boken, den enda källan, som verkligen bjuder oss goda nyheter. Jehova Gud skriver inte under eller förbinder sitt namn med någon annan bok eller religiös skrift på jorden. Hans sanna vittnen måste göra så som det förnämsta vittnet, Jesus Kristus, gjorde: grunda sitt budskap på den heliga bibeln, Guds ord. — Upp. 1:5; 3:14, NW.
7. Vari bestod de goda nyheter som Jesus kungjorde, och hur ropade folket därför under hans ritt in i Jerusalem?
7 Vari bestod då närmare bestämt de goda nyheter som Jesus kungjorde, och kan det vara goda nyheter för oss i våra dagar? Bibelns historia om hans liv berättar för oss att han begav sig ut ”på en färd från stad till stad och från by till by, predikande och kungörande de goda nyheterna om Guds rike”. (Luk. 8:1, NW) Vid slutet av sitt mänskliga liv på jorden stod Jesus inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus i hans domsal i Jerusalem. Till svar på Pilatus’ fråga: ”Är du då en konung?” genmälde Jesus: ”Det är din sak att säga, att jag är en konung. För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen. Var och en som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” (Joh. 18:37, NW) Flera timmar senare den dagen hängde Jesus från Nasaret fastnaglad vid en tortyrpåle med denna inskrift uppsatt över sitt huvud: ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.” (Joh. 19:19) Bara fyra dagar tidigare hade Jesus ridit in i Jerusalem på samma sätt som Israels nations forntida konungar hade gjort vid tiden för sin kröning, och det jublande folket, som ville bli oberoende av Rom och som ville ha en konung av Juda stam och av Davids kungliga ätt, brast ut i allehanda rop, som till exempel dessa: ”Välsignad är Han som kommer såsom Konungen i Jehovas namn! Frid i himmelen och ära i höjderna där ovan!” ”Fräls, det bedja vi! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Välsignat är vår fader Davids kommande rike! Fräls, det bedja vi, i höjderna där ovan!” ”Fräls, det bedja vi, Davids Son! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Fräls honom, det bedja vi, i höjderna där ovan!” — Luk. 19:38; Mark. 11:9, 10; Matt. 21:9; NW.
8. Hur hörde Jehova deras bönerop?
8 Jehova Gud hörde detta folkets bönerop. Han frälste verkligen sin konungslige Son, Jesus Kristus, inte från tortyrpålens vanära och grymhet, utan från den död som Jesus led på pålen. Den tredje dagen efter Jesu död uppväckte Jehova Gud honom från de döda, och inom femtio dagar därefter satte Jehova Jesus på sin egen högra sida i himmelen till att vänta till Guds bestämda tid, då Gud skulle upprätta Riket och lägga alla fiender i himmelen och på jorden under sin Sons fötter, som nu blivit konung. — Apg. 2:32—36; Ps. 110:1, 2.
De gamla nyheterna har gjorts ännu bättre
9. Hur har nyheternas goda innehåll utvidgats i denna tid, och vad garanterade Jesus att hans efterföljare i vår tid skulle ha?
9 För nitton hundra år sedan var detta budskap om Riket, som förkunnades av Jesus och hans efterföljare, de bästa nyheter som någonsin hade förkunnats. Det var nyheter som de fattiga fick fritt och för intet. Dessa nyheter upplyfte de ödmjuka. De läkte de förkrossade hjärtana. De gav syn åt dem som i religiöst avseende var blinda. De sände ut dem till frihet som var underkuvade av denna världens förtryck och slaveri, och de tröstade alla som sörjde på grund av onda religiösa förhållanden. Att nitton hundra år har gått har inte gjort detta rikesbudskap mindre gott; det är alltjämt goda nyheter. Men dessa nyheters goda innehåll har utvidgats, intensifierats i denna tid. Varför? Därför att Guds länge väntade rike har blivit upprättat i händerna på hans Son, Jesus Kristus. Det upprättades på Guds tron i himlarna, där hans Son har suttit i nitton århundraden på hans högra sida. Det upprättades år 1914 e. Kr., samma år som det världsförändrande första globala kriget började. Jesus uppmanade oss att bedja om att detta Guds rike med hans Kristus som regent måtte utsträcka sin makt hit till jorden för att göra rent hus med de onda förhållandena här. Han lärde oss denna bön: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) För nitton hundra år sedan kungjorde Jehovas vittnen på jorden, det vill säga Jesus och hans efterföljare, frimodigt de goda nyheterna om det kommande riket. Vad skall Jesu sanna efterföljare, som likaså är Jehovas vittnen, göra i denna tid, sedan 1914? Har de något av Gud givet budskap, några goda nyheter, att tala om för människorna av alla nationer, stammar, släkter och språk? Jesus Kristus garanterade att hans efterföljare i vår tid skulle ha det.
10. I vilket sammanhang förutsade Jesus sina efterföljares verk i vår tid, och hur?
10 Jesus blickade framåt med en inspirerad profets syn och förutsåg och förutsade de händelser som timat i vår generations tid sedan 1914. Han förutsade det första världskriget med den hungersnöd, de farsoter och jordbävningar och den religiösa förföljelse som åtföljde det, allt detta som tillsammans utgör ett synligt jordiskt bevis för att Guds rike äntligen har kommit till makten och härskar med avseende på jorden. Därpå förutsade Jesus sina efterföljares verk på den tiden, vilken är vår tid. Skulle deras verk bestå i att öka jordens lidanden, sorger och brott genom att ta del i världskrig och i att förfölja andra religiösa människor? Nej! Jesus pekade fram emot ett glädjefyllt, tröstande verk, som hans efterföljare skulle utföra, och sade: ”Och dessa goda nyheter om riket skola [efter det första världskriget] bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet [på denna tingens ordning] komma.” (Matt. 24:7—14, NW) Detta vittnesbörd om Guds upprättade rike måste frambäras, innan denna av kriget illa åtgångna tingens ordning fullständigt når sitt slut i en Harmageddonstrid.
Kröningspsalm
11. Vad är Guds rikes upprättande förtjänt av, och varför?
11 Att Guds himmelska rike upprättats över denna upproriska jord är något som är förtjänt av en kröningssång, en sång till förhärligande av hans älskade Sons, Jesu Kristi, kröning såsom den som Gud förordnat till konung över hela människosläktet. När Jesus på konungsligt vis red in i staden Jerusalem år 33, begagnade de judiska religiösa styresmännen i templet inte tillfället att erbjuda honom en krona. De insåg och erkände inte att han var den utlovade Sonen till den ryktbare kung David, som för länge sedan satt på ”Jehovas tron” i Jerusalem. (1 Krön. 29:23, Åk) De besjälades inte av samma ande som den glädjefyllda skaran, vilken ledsagade Jesus in i den kungliga staden och ropade: ”Fräls, det bedja vi, Davids Son!”
12. Hur kom kung David att dikta en kröningssäng åt oss, och varför måste vi sjunga den nu?
12 Den forntida kung David visade hur passande det är med en kröningssång vid en sådan tilldragelse som den då Jehova tar makten över hela jorden i besittning. David lät det synliga tecknet på Guds närvaro, förbundets gyllene ark, föras in i den kungliga staden Jerusalem och ställas i ett tält nära hans kungliga palats. Då diktade och sjöng David en kröningssång, som nådde sin storslagna höjdpunkt i detta tema: ”Må himlarna glädja sig, må jorden vara full av fröjd, och må de säga bland nationerna: ’Jehova själv har blivit konung!’” (1 Krön. 16:23—33, NW) Under ledning av Jehovas heliga ande tog kung David upp samma tema och diktade en ny psalm. Denna psalm visade att en kröningssång måste sjungas i stor skala nu i vår tid, sedan Guds rike blivit upprättat och han placerat sin trogne, ur döden uppståndne Son på den himmelska tronen år 1914. I Psaltaren är detta Psalm 96, och den är känd som en av kröningspsalmerna. Den storslagna händelsen, tronbestigningen och den ärofulla kröningen, har ägt rum i himmelens lysande gårdar, och vi har sedan 1914 alla erforderliga bevis för denna sak. Allt som påbjuds i denna kröningspsalm måste därför utföras. Jehovas vittnen i vår tid, som har trons öga, utför dessa ting. Vilka ting?
En ny sång
13. Vad är det för något som Psalm 96:1—3 nämner, och vilka färska vetenskapliga uppfinningar är inte det nya som vi bör sjunga till Jehova om?
13 ”Sjung till Jehova en ny sång, sjung till Jehova, [alla ni människor på] hela jorden. Sjung till Jehova, välsigna hans namn. Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom. Kungör bland nationerna hans ära, bland alla folk hans underbara gärningar.” (Ps. 96:1—3, NW) Vätebomber med en dödande explosiv kraft som svarar mot millioner ton av de vanliga sprängämnena är — fastän de hör till den nutida vetenskapens nyaste uppfinningar — ingenting nytt att sjunga om till Jehova. Redan för milliarder år sedan — det har vetenskapsmännen själva framhållit — lät Jehova Gud termonukleära explosioner av väte äga rum i solen för att vår jord skulle förses med ljus och värme och människosläktet så skulle kunna hålla sig vid liv på denna planet. Bomber, fjärrstyrda projektiler, atomdrivna ubåtar och andra militära uppfinningar och kommersiella produkter av 1900-talets naturvetenskap är inte ”underbara gärningar” som Jehova genom sin vägledning och upplysning har kommit vetenskapsmännen att utföra och om vilka vi bör sjunga till hans lov och pris. Vetenskapsmännen driver gäck med Jehova och föredrar att missbruka de hjärnor, med vilka han skapade människan, genom att tjäna Guds och människans ondskefulle fiende, Satan, djävulen.
14. Vad är det som förser oss med ämnet till en ”ny sång”, och varför?
14 Nej, dessa nutida vetenskapliga uppfinningar och framsteg förser oss inte med något tema för en ny glädjesång. Den verkligt stora, överväldigande tilldragelse, som sedan 1914 förser Jehovas folk med ämnet till en ”ny sång” till hans lov, är födelsen av hans konungsliga herradöme, vilket han lägger på sin Sons, Jesu Kristi, skuldror, sedan denne länge har väntat. Fastän Guds rike utlovades för omkring 6.000 år sedan i människans första jordiska hem, i Edens paradis, har det inte förrän år 1914 e. Kr. vare sig i himmelen eller på jorden funnits någonting likt detta rike, vars regent är hans utlovade Säd, Jesus Kristus. (1 Mos. 3:15) Aldrig före 1914 har det funnits en regeringsorganisation över hela det levande universum, en organisation vars överhuvud Kristus är och vari den högste Guden, Jehova, bor och genom vilken han verkar för att få sin vilja utförd överallt i universum. (Fil. 2:5—11) Detta är i sanning någonting nytt, någonting i underbar bemärkelse nytt, och det betyder välsignelse för alla människor av en god vilja såväl som för heliga änglar. Insikten om detta driver en till att brista ut i sång. Det kräver en ny sång, med ett tema som är alltigenom nytt, alltigenom annorlunda! Genom att införa sitt rike har Jehova gjort detta möjligt. Till honom och till hans ära bör den nya sången sjungas.
15. Vilka är det som tilltalas såsom ”[alla ni människor på] hela jorden”, och vad gör de i uppfyllelse av psalmen?
15 Alla ni människor på ”hela jorden” uppmanas att sjunga till honom och välsigna hans namn. Det vill säga ni som Jehova har gjort till andliga israeliter i sin organisation, till att vara hans vittnen i alla nationer. Det var för er som er Gud först uppenbarade dessa sanningar och er som han först lärde att sjunga denna nya sång. Han förutbestämde att ni andliga israeliter skulle vara 144.000, som skulle förenas med Jesus Kristus i hans himmelska rike, inte på det jordiska berget Sion, där kung David fordom regerade, utan på det himmelska Sions berg eller sätet för den konungsliga styrelsen. I nitton hundra år har Jesus varit i himmélen, förhärligad där på sin Faders högra sida. Men sedan det av Gud styrda riket upprättades, har större delen av Jehovas trogna kristna vittnen, de andliga israeliterna, förhärligats med Kristus, som är insatt på tronen på Sions berg. Hur? Genom att de blivit uppväckta ur döden till liv såsom odödliga andevarelser i himmelen, i besittning av den ”gudomliga naturen”. Endast en liten kvarleva av de 144.000 arvingarna till Guds himmelska rike befinner sig ännu på jorden. Men alla de 144.000, både kvarlevan, som ännu är på jorden, och de triumferande uppståndna arvingarna till Riket, sjunger till Jehovas pris, i det att alla samverkar med varandra, i synlig och i osynlig måtto, i att bekantgöra de underbara nya fakta i universums historia. I det fjortonde kapitlet, verserna 1—4, upplåter Uppenbarelseboken den storslagna synen för våra blickar.
16. Vilken syn av hur de gör detta fick Johannes se?
16 Där skriver aposteln Johannes, som först såg denna syn: ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet [den en gång offrade Jesus Kristus] på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Och jag hörde ett ljud från himmelen såsom ljudet av många vatten och såsom ljudet av starkt åskdunder; och det ljud som jag hörde var såsom av sångare, vilka ackompanjera sig på harpa, när de spela på sina harpor. Och de sjunga liksom en ny sång inför tronen [Guds tron] och inför de fyra levande väsendena och personerna av framskriden ålder; och ingen var i stånd till att behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som hava blivit köpta från jorden. Dessa äro de som icke orenade sig med kvinnor; ja, de äro jungfrur. Dessa äro de som fortfara att följa Lammet [Jesus Kristus], vart han än går. Dessa blevo köpta från människosläktet till en förstling åt Gud och Lammet.” — NW.
17. Av vilka måste människor på jorden lära sig denna ”nya sång”, och varför?
17 I lydnad för befallningen i Psalm 96:1—3 handlar den andliga kvarlevan på jorden, som har lärt sig sången, likt en ”trogen och omdömesgill slav”-klass och sjunger den ”nya sången”. (Matt. 24:45—47, NW) Alla andra på jorden, som önskar stämma in i sången, måste av dem lära sig denna sång, som är alltigenom ny och annorlunda, ty varken denna världens politiker, dess finans och industrimän eller ens de till namnet kristna prästerna och predikanterna i kristenheten känner den nya sången, och ingen av alla dessa kan lära någon annan den. Endast Jesus Kristus och hans 14.000 medarvingar har blivit lärda den nya sången av Jehova Gud, och endast de kan leda sjungandet av den. (Jes. 54:13; Joh. 6:44, 45) De utgör det folk som Gud under de senaste nitton hundra åren har hållit på att utvälja, i det han ägnat sin uppmärksamhet åt nationerna ”för att från dem taga ut ett folk för sitt namn”, Jehova. (Apg. 15:14, NW) I hundratals år har nu kristenhetens olika religiösa system haft sina missionärer i verksamhet inom kristenheten och bland alla nationer utanför kristenheten, och ändå vet alla ni invånare på jordklotet att det inte har varit kristenhetens eller judenhetens religiösa präster eller predikanter som har upplyst er angående namnet Jehova eller lärt er att välsigna och lova hans namn, såsom Psalm 96:2 uppmanar sanna kristna att göra.
18. Vilka har i vår tid riktat världens uppmärksamhet på Jehovas namn, och i synnerhet sedan när?
18 För trettio år sedan hade den första och ledande artikeln i tidskriften Vakttornets nummer för den 1 januari 1926 (på svenska 1 april) rubriken ”Vem vill ära Jehova?” I all synnerhet sedan den tiden har denna tidskrifts trogna anhängare visat sig värdiga identifieringsnamnet Jehovas vittnen, det namn som de med jubel antog år 1931. Sedan 1931 har alla jordens folk vetat att det har varit den kristna kvarlevan, vilken bär Jehovas namn, som har riktat deras uppmärksamhet på detta namn och visat de storslagna orsakerna till att ära det och välsigna det. Prästerna och predikanterna, de må vara katolska, protestantiska eller judiska, efterliknar emellertid inte Jesus, som sade till Jehova Gud: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har givit mig ut ur världen.” I stället här de hånat Jehovas vittnen och har på alla sätt försökt hindra dem från att bära vittnesbörd om Guds heliga namn. Men allt förgäves! Jehovas vittnen har gått rakt framåt i Jesu Kristi efterliknelse. (Joh. 17: 6, NW) De har gjort Jehovas namn uppenbart, i det att de har lytt befallningen: ”Kungör bland nationerna hans ära, bland alla folk hans underbara gärningar.” (Ps. 96:3, NW) Inte ens kommuniststyrda länder har kunnat hindra Jehovas vittnen från att lyda denna gudomliga befallning. Till och med i sådana länder har de låtit sången ljuda om de glada nyheterna att Jehovas rike med Kristus som regent sattes i funktion i himlarna år 1914.
Var har det funnits någon frälsning?
19. Varför har inte Guds rike frälst nationerna från att hamna i detta världsomfattande tillstånd som inger fruktan?
19 Men om detta gudomliga herradöme har varit i funktion sedan det första världskrigets begynnelseår, var har det då funnits någon frälsning genom detta herradöme? Var har det funnits några goda nyheter om frälsning genom Jehova att förtälja? Varför befinner sig nationerna, till och med de som tillhör kristenheten, nu nära självförintelsens brant och försöker rädda sig från de oundvikliga följderna av sin benägenhet för söndring och av sitt missbruk av den moderna vetenskapens uppfinningar? Varför har inte Jehova genom sitt rike frälst dem från detta tillstånd i hela världen som inger fruktan? De verkliga förhållandena ger det svaret, att det är därför att nationerna inte vill ha Jehovas rike med Kristus som konung. Tvärtemot att betrakta det som den storslagnaste välsignelse som skulle kunna komma hela människosläktet till del hyser de ingen tro på det. Ja, de fruktar det, som om det vore det värsta som kunde drabba mänskligheten. De känner sig självsäkert oberoende av Guds himmelska rike och vill inte vara någon del av det och vill inte ha någon frälsning genom det. Att de förkastar Jehovas vittnens budskap om Riket och förföljer och lägger hinder i vägen för dessa vittnen, förråder att de är anti-Riket. Deras världskrig och deras, Nationernas förbund och deras Förenta nationerna, genom vilka de sökt och söker vinna herraväldet över världen, bevisar det också. Följaktligen har de inte rönt någon frälsning, och deras belägenhet blir värre och värre.
20. Hur erfor de himmelska änglarna en frälsning genom Riket?
20 Men vi som har blivit frälsta vet att det har funnits en ”frälsning genom honom” att förtälja dag efter dag såsom goda nyheter. Vi vet att ”denna tingens ordnings gud” är Satan, djävulen, Guds mest ondskefulle motståndare, och att ”hela världen ligger i den ondes våld”. (1 Joh. 5:19; 2 Kor. 4:4; NW) Vi vet att 1914 rasade det ett krig, som var större än det första världskriget på jorden. Det var ett krig i himmelen. Inte ett krig som utkämpades från zeppelinare eller av flygplan, inte ett krig som fördes av övermänniskor eller av mytiska ”marsmänniskor”, utan ett krig i de osynliga himlarna, ett krig som Kristus, den nyss på tronen insatte konungen, och hans änglar utkämpade mot den falske guden, Satan, djävulen, och dennes demoniska änglar. Det himmelska kriget medförde att Guds nyfödda rike blev ännu mera fäst grundat i makt, ty alla de sataniska härskarorna blev slagna och nedstörtade från dessa himlar till vår jords närhet. Hur uppskattade inte de himmelska härskarorna denna frälsning genom Guds makt! Med hög röst utropade de: ”Nu hava förverkligats vår Guds frälsning och makt och rike och hans Smordes myndighet, emedan våra bröders anklagare har blivit nedslungad. ... Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem! Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” (Upp. 12:7—12, NW; 11:15—18) Även frånsett världskriget bland Satans nationer var detta nederlag i det himmelska kriget en fruktansvärd vedermöda för Satan och hans världsorganisation.
21, 22. Vilka på jorden fick först erfara en frälsning genom Riket, och hur?
21 Men Satan visste att det endast var början till vedermödan över hans organisation. Han visste att efter en ”kort tidsperiod” skulle ett avgörande slut på denna vedermöda komma, och detta skulle betyda Harmageddon för honom, hans förkrossande nederlag genom tillintetgörelsen av hela hans organisation i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:13—16; 19:11—20:3) Genom denna ”korta tidsperiod” blev denna vedermöda, som det nyfödda riket åsamkade hans organisation, förkortad. Det blev ett andrum för honom och hans demoner. Men det var inte för hans skull som dessa dagar av vedermöda förkortades. Det skedde för att en gudomlig frälsning av kvarlevan av Jesu Kristi 144.000 medarvingar skulle kunna verkställas, en frälsning av ”de övriga av hennes säd, som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd”. (Upp. 12:17, 1878) Under det första världskriget blev kvarlevans medlemmar illvilligt och skymfligt behandlade i Amerikas Förenta stater och de andra krigförande nationerna, detta därför att man ville försöka desorganisera dem, sätta stopp för deras arbete med att frambära vittnesbördet, för alltid skrämma dem bort från det och för all framtid förstöra deras goda namn och rykte. Inte i första hand fysisk död, utan andlig död, hotade dem, om de förblev i sitt tillstånd av träldom under denna världen, som var i krig mot Guds rike. Hade Harmageddonstriden då kommit över nationerna, kunde kvarlevan, som befann sig i ogunst hos Jehova, därför att den hade försummat sin plikt mot honom, ha gått under med de världsliga nationerna.
22 Den allvarliga situation, som kvarlevan av Guds utvalda befann sig i, krävde en barmhärtig frälsning. Endast Jehova kunde bereda denna frälsning genom sin segerrike Kristus, och han gjorde det genom att förkorta vedermödan över Satans organisation och hålla tillbaka striden vid Harmageddon till efter en ”kort tidsperiod”. Jesus förutsade detta i dessa ord: ”De dagarna skola vara dagar av en sådan vedermöda, som icke har förekommit från begynnelsen av skapelsen, som Gud har skapat, intill den tiden och icke skall förekomma mera. Ja, om icke Jehova hade förkortat de dagarna, så skulle intet kött bliva frälst. Men för de utvaldas skull, deras som han har utvalt, har han förkortat de dagarna.” — Mark. 13:19, 20, NW.
23. Varför hade kvarlevan blivit frälst på jorden, såsom det uppenbarades för den år 1920?
23 Nutida historiska fakta ger vid handen, att på våren 1919 eller kort efter slutet av det första världskriget överraskade Jehova Gud till och med kristenheten och frigjorde kvarlevan av sina vittnen från deras förnedrande träldom i denna världen. Redan nästa år öppnade han deras ögon, så att de kunde se att de hade blivit ”frälsta” och befriade och fått förbli vid liv på jorden för att uppfylla sin Mästares profetiska befallning: ”Det är den som har uthärdat intill slutet som skall bliva frälst. Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:13, 14, NW) De var ensamma om att ha dessa ”goda nyheter” om Riket, som hade blivit upprättat i himlarna vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914. Det var goda nyheter om frälsning. Detta rike hade kämpat i himmelen för att de heliga änglarna skulle bli frälsta från Satans och hans demonänglars besudlande, hotande verksamhet. Det hade frälst kvarlevan av utvalda på jorden från deras andliga fara och hade frigjort dem och givit dem mod till att på nytt tjäna Jehova och hans rike.
24. Vilka andra på jorden har sedan dess blivit frälsta, och vad är det därför nu ett privilegium att få göra?
24 Nu i denna tid, åratal efter det som då hände, har de flesta av denna generations medlemmar förkastat det vittnesbörd som kvarlevan har måst frambära, innan det fullständiga slutet på denna tingens ordning kommer i striden vid Harmageddon. Likväl har predikandet av ”dessa goda nyheter” om frälsningsriket redan fått till följd att en ”stor skara” människor av en god vilja ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” har blivit frälsta. Detta måste med säkerhet inträffa, ty det var förutsagt. (Upp. 7:9—17, NW) Vid Harmageddon kommer det teokratiska riket att triumfera och kommer att befria universum från Satans organisation och frälsa denna ”stora skara” av en god vilja genom Harmageddonstridens förintande vedermöda och in i den nya världen, den rättfärdiga nya tingens ordning, som skall råda över jorden. Efter striden vid Harmageddon kommer detta rike att ytterligare utöva sin frälsande makt och bringa frälsning till och med åt de döda i minnesgravarna genom att uppväcka dem till liv på jorden under de tusen åren av Kristi regering. När allt detta tas i betraktande, har vi här i sanning sedan 1919 en ”frälsning genom honom”, och de goda nyheterna därom förtjänar förvisso att förtäljas ”dag efter dag”. Det är ett hänförande privilegium att få förena sig med de frälsta i att förtälja dem.