Kapitel 8

”Livsande från Gud” ”kom ... in i dem”

1. Vilken specialiserad verksamhet med helig ande som drivkraft skall snart upphöra, enligt Jesu ord som återges i Matteus 28:18—20?

EN SPECIALISERAD verksamhet med Guds heliga ande som drivkraft har nu pågått i nitton hundra år och skall snart upphöra. När den upphör, då upphör arbetet med att göra lärjungar till den Smorde, Jesus. Guds uppväckte Son talade om detta, när han, på ett berg i den romerska provinsen Galileen, sade till sina apostlar: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:18—20.

2. Vad skulle, förutom den förhärligade Jesus Kristus själv, vara med hans lärjungar ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”?

² Dessa apostlar var välbekanta med denna heliga ande, i vars namn de var bemyndigade att döpa alla som blev Kristi lärjungar från alla nationerna. Under sina år av nära gemenskap med sin Herre Jesus hade de iakttagit hur den verkat mäktigt genom honom i hans predikande av det messianska riket, hans undervisning och hans många underverk. (Apostlagärningarna 10:38) Under den sista påskkvällen tillsammans med honom, den 14 Nisan år 33, hade han sagt till dem för att trösta dem: ”Jag skall framställa en begäran till Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare att vara med er för alltid, sanningens ande, som världen inte kan ta emot.” (Johannes 14:16, 17) Således skulle inte bara den uppväckte, förhärligade Jesus Kristus vara med sina lärjungar ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”, utan deras verksamme hjälpare, den heliga anden, skulle också vara med dem ända till den tiden, för den skulle vara med dem ”för alltid”.

3, 4. a) Varför uppstår frågan om Jesus Kristus har varit med kristenheten alla dagar ända till nu? b) Vilken faktor är, enligt vad Jesus sade, avgörande för om helig ande är med den som bekänner sig vara kristen?

³ Detta är av intresse för oss i dag! Vi befinner oss nu i den tidsperiod som kallas ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Sedan första världskrigets utbrott år 1914 utgör händelserna i världen såväl som bland Kristi lärjungar en uppfyllelse av vad Jesus förutsade i sin profetia, som är återgiven i Matteus 24:3—25:46. (Också Markus 13:3—37; Lukas 21:7—36) Jesus Kristus, som utövar ”all myndighet” i himmelen och på jorden, har varit med sina lärjungar ”alla dagar” ända till nu. Den utlovade ”hjälparen”, den heliga anden, har också varit med dem. Men nu för tiden är det många som påstår sig vara Kristi lärjungar eller kristna. Enligt färska uppgifter har kristenheten mer än nio hundra millioner kyrkomedlemmar. Skall vi då vända oss till kristenheten och hoppas finna vittnesbörd om Kristi närvaro där? Har helig ande varit verksam i kristenheten?

⁴ Tänk efter! Skall frågan, i det här fallet, besvaras enbart med en hänvisning till antalet av dem som bekänner sig vara kristna? Nej, det skall den inte, för Jesus sade att den avgörande faktorn är gudaktiga gärningar:

”Av deras frukter skall ni känna igen dem. ... Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden. Av deras frukter skall ni alltså verkligen känna igen dessa människor.

Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” — Matteus 7:16—21.

5. Överflödar kristenheten i dag av ”andens frukt” eller av ”köttets gärningar”?

⁵ Från den tid då kristenheten fick en fast ställning på 300-talet v.t. genom den odöpte, hedniske, romerske kejsaren, Konstantin den store, har den inte burit någon fin frukt. Efter sexton hundra års tillfälle att odla ”andens frukt” överflödar dess religiösa organisation inte av ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. Nej, det är ”köttets gärningar” som kännetecknar kristenheten. — Galaterna 5:19—23.

6, 7. I vilka avseenden är kristenheten lik församlingen i Laodicea, och har den ändrat sinne och tagit vara på Jesu råd?

⁶ Kristenheten, med sina många kyrkomedlemmar, kan i dag liknas vid ”Laodiceaförsamlingen”. I Uppenbarelseboken 3:14—18 riktar den förhärligade Jesus Kristus dessa ord till denna församling:

”Jag känner dina gärningar, och jag vet att du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Således, därför att du är ljum och varken varm eller kall, står jag i begrepp att spy ut dig ur min mun. Därför att du säger: ’Jag är rik och har förvärvat rikedomar och behöver ingenting alls’, medan du inte vet att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken, råder jag dig att av mig köpa guld, renat av eld, för att du skall bli rik, och vita ytterkläder, för att du skall bli klädd och för att din nakenhets skam inte skall bli uppenbar, och ögonsalva till att gnida in dina ögon med, för att du skall se.”

⁷ Har kristenheten ändrat sinne och tagit vara på dessa Kristi råd? Dess aktiva deltagande i två världskrig, dess förföljelse av religiösa minoriteter, dess materialism, dess slapphet i fråga om moral, dess inblandning i det politiska livet för att behärska och för framtiden bevara den nuvarande gamla tingens ordning — allt detta och mycket, mycket annat ger ett klart Nej! till svar.

8. Varför är den förhärligade Jesus tvungen att så att säga spy ut kristenheten ur sin mun och inte använda den i det nutida verket?

⁸ Nu, under ”avslutningen på tingens ordning”, har Jesus Kristus inte haft någon annan utväg än att ”spy ut” kristenheten ur sin mun. I andligt avseende är den varken uppfriskande kall eller stimulerande varm för honom. Han kan inte ”svälja ner” den, så att den blir till gagn för honom. Den är ”ljum”, då den på ett kompromissande sätt påstår sig vara kristen och samtidigt gör sig till denna världens vän och verktyg. Detta kan den regerande kungen, Jesus Kristus, varken tåla eller smälta. Han betraktar den som Guds, sin Faders, fiende. (Jakob 4:4) Han har ingen gemenskap med sin Faders fiender. Kristenheten är inget andligt paradis för honom. Därför kan han inte använda den i det verk som han förutsagt att hans sanna lärjungar skall utföra i denna tid. — Matteus 24:14.

9. Har kristenheten, genom att bedriva sin mångskiftande verksamhet i religionens namn, gjort sig till föremål för internationellt hat, eller mot vilka har den annars sett till att sådant hat riktats?

⁹ Kristenheten har utfört sina gärningar och bedrivit sin mångskiftande verksamhet i religionens namn. Har dessa förehavanden gjort den till, som Kristus sade, föremål ”för hat från alla nationerna för mitt namns skull”? (Matteus 24:9) Tvärtom — det är den som gått i spetsen för att göra andra till sådant föremål för hat. Vilka? Sentida historia vittnar om vilka det är. Under första världskriget fanns det en internationell skara människor som ägnade sig åt bibelstudium och som med stöd i de inspirerade Skrifterna framhöll att ”hedningarnas tider” utlöpte det år första världskriget bröt ut — 1914. (Lukas 21:24, 1883 års sv. övers.) Därför skulle alla nationerna, de som bekänner sig till kristendomen och de som inte gör det, bli förintade för sitt motstånd mot Jesu Kristi upprättade rike, mot den kung som nu regerar i himmelen på Guds högra sida. Alla som vill undgå att förintas med kristenheten måste komma ut ur namnkristendomen, ut ur kristenhetens kyrkor. Sådan frimodig förkunnelse från dessa samvetsgranna bibelforskares sida uppväckte världsvitt hat mot dem.

10. Vilken religiös minoritet var det under första världskriget kristenhetens syfte att utrota, och på vilket sätt?

¹⁰ Denna hatade religiösa minoritet bestod av kristna som då allmänt kallades bibelforskare. Vid sitt bibelstudium och i sitt förkunnarverk använde de publikationer från Watch Tower Bible and Tract Society, med huvudkontor i Brooklyn i New York. På dessa bibelforskare koncentrerade kristenheten sin ”spärreld” under första världskriget. Dess syfte var att utrota dem. Dess präster riktade falska anklagelser mot dem och lyckades förmå politiska och rättsliga element i denna världen att vidta åtgärder för att undertrycka dem.

11. Vad var det som ledde till att Watch Tower Bible and Tract Society drogs in i detta?

¹¹ Detta ledde till förbud för publikationer från Watch Tower Bible and Tract Society. I skilda länder utfärdade man bannlysning mot bibelforskarna. På vissa håll fick man patriotiskt sinnade människor att företa rasande pöbelangrepp mot denna förtalade, fredliga minoritet. På våren år 1918 blev framträdande män, som var knutna till det nyss nämnda bibel- och traktatsällskapets huvudkontor i Brooklyn, på falska anklagelser inspärrade i ett federalt tukthus!

12. Hur besvarar orden i Uppenbarelseboken 11:7—12 frågan om kristenheten hade dödat vittnandet för all framtid?

¹² När nu presidenten och sekreteraren-kassaförvaltaren för Watch Tower Bible and Tract Society och sex andra framträdande medarbetare var ur vägen, fängslade likt brottslingar, menade kristenheten att den hade tagit död på den organisation som användes av de trogna vittnena för Guds upprättade rike med Jesus Kristus vid styret. Men var det dödsstöten som utdelats? Under någon tid föreföll Rikets vittnens kroppar alldeles döda. Men var de satta ur spel för all framtid? Det symboliska språket i Uppenbarelseboken 11:7—12 svarar:

”Och när de är färdiga med sitt vittnande, skall vilddjuret som stiger upp ur avgrunden föra krig mot dem och besegra dem och döda dem. Och deras döda kroppar skall ligga på den breda vägen i den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev hängd på pålen. Och de som är av folken och stammarna och tungomålen och nationerna skall se på deras döda kroppar i tre och en halv dag, och de låter inte deras döda kroppar läggas i en grav. Och de som bor på jorden gläder sig över dem och roar sig, och de skall sända varandra gåvor, därför att dessa två profeter plågade dem som bor på jorden.

Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de reste sig och stod på sina fötter, och stor fruktan föll över dem som såg dem. Och de hörde en hög röst från himmelen säga till dem: ’Stig hit upp.’ Och de steg upp till himmelen i molnskyn, och deras fiender såg dem.”

13. Hur tedde sig, från kristenhetens ståndpunkt, framtiden för vittnenas organisation, men vilken kraft räknade kristenheten inte med?

¹³ Under en kort tid, lik tre och en halv dag, blev sammanslutningen av dessa förkunnare av bibelns profetior och vittnen för Guds upprättade rike utsatt för offentlig vanära. Människor som hade plågats av att bibelns sanningar predikades gladde sig över att vittnena för Riket tystades ner. Från kristenhetens ståndpunkt var vittnenas organisation ”död”. Men var Guds ande tillintetgjord, avlivad? Den hade inte visat sig vara död, när den på pålen dödade Jesu Kristi kropp låg död i graven under delar av tre dagar. Och inte heller nu, nitton hundra år senare, visade den sig vara ”död”, sedan sammanslutningen av vittnen för Riket hade legat död ”i tre och en halv dag”, symboliskt talat.

14. Vad måste ske, om orden i Matteus 24:14 skulle uppfyllas, och vad inträffade på våren 1919?

¹⁴ Man var nu inne på det femte året av ”avslutningen på tingens ordning”. Jesu förutsägelse, återgiven i Matteus 24:14, väntade ännu på sin uppfyllelse: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Kristenheten, som blivit blodbesudlad under världskriget, var inte hågad eller ren nog att uppfylla denna profetia. Vad skulle då göras åt detta? Guds, den Allsmäktiges, ande måste träda i verksamhet. Det gjorde den, men inte för den till blodskuld skyldiga kristenhetens räkning, utan för det messianska rikets till synes ”döda” vittnens räkning. I överensstämmelse med bilden i Uppenbarelseboken 11:11 ”kom livsande från Gud in i dem, och de reste sig och stod på sina fötter”. På våren under efterkrigsåret 1919 var tiden inne att på detta sätt ge dem ny livskraft.

15. Vilka gick till verket, sedan de frigetts, och vilken uppmärksamhet ägnade man på nytt åt Matteus 24:14?

¹⁵ Helt överraskande skedde det i slutet av mars 1919 att styrelseledamöterna av Watch Tower Bible and Tract Society och deras medfångar frigavs mot borgen och gick till verket. Man ägnade nu förnyad uppmärksamhet åt Jesu profetia i Matteus 24:14. I tidskriften The Watch Tower för 1 juli 1920, sid. 199, 200 (Vakt-Tornet för 1 juni 1921, sid. 167, 168), gavs en uppseendeväckande kommentar till denna vers. Den klargjorde att det förutsagda världsomfattande predikandet inte var ett predikoverk som utförts under de förflutna nitton hundra åren av ”evangelieåldern”, om ett kommande rike. Predikandet skulle gälla ett redan upprättat rike. Således skulle predikandet vara en världsvid publiceringsverksamhet som skulle utföras från och med 1914.

16. Hur påverkades vittnena av denna uppenbarelse, och vilken händelse utgjorde höjdpunkten under år 1919?

¹⁶ Denna uppenbarelse genom ”sanningens ande” satte nytt liv i vittnenas predikande av det messianska riket. Som en storslagen höjdpunkt på året 1919, återupplivandets år, höll vittnena för Guds rike under åtta dagar sitt första allmänna konvent efter kriget, i Cedar Point i Ohio i USA. Det besöktes av flera tusen från Förenta staterna och Canada. Presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society, som nu blivit helt frikänd från de falska anklagelserna under kriget, tillkännagav det nya arbetet för Guds rike som stundade. Inför 7.000 åhörare höll han ett offentligt föredrag.

17. Vilken orsak hade fienden att frukta, då vittnena blev högt upphöjda från att ha befunnit sig i ett dött tillstånd?

¹⁷ När nu vittnena för Guds upprättade rike så överraskande återupplivades, föll stor fruktan över detta rikes fiender, särskilt över kristenheten. Om fienderna hade orsak att frukta då, fast vittnena för Riket var en liten kvarleva, fick de mycket större orsak att frukta längre fram. Dessa vittnen skulle komma att få en sådan framträdande ställning inför världen, som aldrig beviljats Kristi lärjungar vid någon föregående tid. De skulle uppmanas, såsom av en hög röst från himmelen, att inta denna synnerligen framträdande ställning, genom att det sades till dem: ”Stig hit upp.”

18. Hur visade vittnena år 1922 att de inte ryggade tillbaka, sedan de kommit i gång med det arbete som skulle föra dem till en framträdande ställning inför världen?

¹⁸ Efter att ha kommit i gång med att kungöra det messianska riket, vilket skulle föra dem till en himmelshög framträdande ställning inför allmänheten, ryggade de alls inte tillbaka. Sporrade av Guds energiutvecklande ande gav de sig oförskräckt i kast med arbetet. Entusiasmen steg påtagligt vid det andra allmänna konventet i Cedar Point i Ohio, år 1922, då presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society nådde höjdpunkten av sitt tal, som angav konventets grundton, och med dånande stämma ropade: ”Annonsera [Förkunna om], annonsera, annonsera Konungen och hans rike”! De tusentals konventdeltagarna gav gensvar med en brakande applåd, när de fick den kraftfulla uppmaningen att predika detta rike intill slutet!

DEN RÄTTA TIDEN FÖR VÄRLDSOMFATTANDE VITTNANDE OM GUDS RIKE

19. Varför utgjorde skildringen i Uppenbarelseboken 11:15—18 en lämplig fortsättning för Johannes att skriva ner, sedan han berättat om att vittnena återupplivats?

¹⁹ Det var för detta världsomfattande predikande om Riket som ”livsande från Gud” hade kommit in i de nertystade, undertryckta vittnena år 1919. Därför var det mycket lämpligt att aposteln Johannes, sedan han berättat om de två vittnena och deras upphöjelse, omedelbart därefter fortsatte sin skildring:

”Och den sjunde ängeln blåste i sin trumpet. Och höga röster ljöd i himmelen, och de sade: ’Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid.’

Och de tjugofyra äldste som satt inför Gud på sina troner föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: ’Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge lönen åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som fruktar ditt namn, de små och de stora, och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.’” — Uppenbarelseboken 11:15—18.

20. a) Var detta ljudliga tillkännagivande nyheter bara för himmelen? b) Vilka uppstod det nu behov av, med tanke på Jesu förutsägelse?

²⁰ Detta ljudliga tillkännagivande: ”Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung till evig tid”, förtjänar att åter och åter upprepas nu här på jorden av Jehovas smorda vittnen. Han axlade sin kungamakt över världen när hedningarnas tider löpte ut år 1914. Detta var nyheter inte bara för himmelen. De inbegrep människovärlden. Människorna förtjänade att få höra dessa nyheter. Hur skulle de få höra dem utan predikare, budbärare? Jesus profeterade om att de skulle bli predikade jorden utöver innan slutet på denna tingens ordning skulle komma. Det var kvarlevan av hans smorda lärjungar som tilldelades uppgiften att utföra predikandet från den tid då de blev andligen återupplivade år 1919 och framåt. — Matteus 24:14; Markus 13:10; Romarna 10:14, 15; se också Jesaja 32:15.

21. Varför är Kristi smorda lärjungar inte förmätna, då de tar på sig detta arbete att predika om Guds rike, vilket kristenheten kan vilja påstå, och varför måste orden i Sakarja 4:6 gälla om dem?

²¹ Det är kvarlevan av Jesu Kristi smorda lärjungar som bemyndigats och sänts ut att predika. (Jesaja 61:1—3) Om kristenheten anklagar dem för att vara förmätna, när de tar på sig detta arbete att predika om Guds rike, varför utför då inte kristenheten själv predikandet? Men nej, kristenheten utför det inte. Den blandar sig i världens politiska liv och ger det icke-kristna Förenta nationerna sin välsignelse. Eftersom kvarlevan är så ringa i jämförelse med kristenhetens hundratals millioner kyrkomedlemmar, måste det vara så med den smorda kvarlevan som Jehova sade enligt Sakarja 4:6 (NW): ”Inte genom någon militär styrka, inte heller genom makt, utan genom min ande.”

22. Att döma av det predikande om Guds rike, som nu utförs, vilka är det då som orden i Joel 2:28, 29 har uppfyllts på?

²² Den heliga anden, som Jehova profeterade att han skulle utgjuta i de yttersta dagarna, har inte upphört att verka, för kvarlevan döper fortfarande i denna andes namn sådana som blir Kristi lärjungar. (Matteus 28:19, 20; Joel 2:28, 29; Apostlagärningarna 2:14—21) Det tillkännagivna uppsåtet bakom Guds utgjutande av sin ande över allt slags kött var att de som fick anden skulle profetera. De faktiska förhållandena bekräftar att kvarlevan av Kristi smorda lärjungar har utfört detta profeterande för alla nationerna till ett vittnesbörd till förmån för Guds rike. Följaktligen måste det vara över dem som Guds ande verkligen har utgjutits. Denna ande står bakom deras världsomfattande predikande. Vem vill bestrida det?

23. Om vem avgavs det vittnesbörd under de tolv följande åren av detta profeterande, och varför var detta nödvändigt?

²³ Efter att i tolv år ha utfört detta profeterande om Guds rike hade medlemmarna av den smorda kvarlevan blivit bättre underrättade om Jehova Gud, den himmelska källan till den utgjutna anden. De hade utökat sitt vittnande om honom och hade överallt tillkännagett att hans namn är det största namnet i hela tillvaron. De hade verkligen bestämt sig för att vara hans vittnen och leva i överensstämmelse med att de var ”ett folk” för ”hans namn”. (Jesaja 43:10—12; Apostlagärningarna 15:14, 1917) Låt oss inte undervärdera vikten av och lägligheten för detta vittnande om Jehova såväl som om hans Messias, Jesus. Enligt profetian i Joel 2:28—32 måste detta föregå ”Jehovas stora och fruktansvärda dag” (NW). Om inte människor underrättades, skulle de inte kunna anropa rätt person för att vinna frälsning under denna ”dag”. I Joel 2:32 (NW) får vi veta att vemhelst som ”anropar Jehovas namn skall komma undan i trygghet”. Vittnesbörd om Jehova måste avges!

24. Vilken ny benämning på sig tog medlemmarna av den smorda kvarlevan med stor iver emot år 1931, och varför var detta ingen tom gest?

²⁴ Därför var det inte en ren tillfällighet att de många tusen deltagarna i det internationella konvent, som Internationella Bibelstudiesällskapet anordnade i Columbus i Ohio i USA, söndagen den 26 juli 1931 helhjärtat antog en resolution, där de förklarade att de som benämning på sig önskade kallas med ett meningsfullt, skriftenligt namn. Det namn, som konventdeltagarna med stor iver tog emot genom att anta resolutionen, var ”Jehovas vittnen”. Sedan detta skett vid det internationella konventet i Columbus, antog församlingar knutna till Internationella Bibelstudiesällskapet jorden runt en liknande resolution. På detta sätt förklarade de sig vara Jehovas vittnen. Detta var ingen tom gest från den smorda kvarlevan av andliga israeliter. Genom att fullgöra de förpliktelser, som namnet medför för dem, har de levt upp till denna sin nya benämning.

25. Hur har de återupplivade vittnena för Riket, vilka erkänt den förpliktelse som orden i Jesaja 43:10—12 medför, upphöjts till en framträdande ställning i förbindelse med Guds namn?

²⁵ Det var obestridligt att ”livsande från Gud” hade kommit in i den smorda kvarlevan, och han hade kallat den till en framträdande ställning inför alla dess fiender. Utan att frukta för dessa fiender hade den reagerat positivt för Guds inbjudan: ”Stig hit upp.” (Uppenbarelseboken 11:11, 12) Kvarlevans medlemmar har inte skämts för att bära Guds namn, det allraheligaste namnet. Att de predikat och profeterat från hus till hus och från stad till stad på grundval av det namnet har resulterat i att detta namn blivit stort och härligt runt hela vår jord. Här finns till sist nutida förkämpar för det största namnet i universum! Tyvärr försummade den forntida nationen av det köttsliga Israel att vara vad profetian i Jesaja 43:10—12 hade sagt i första hand till den: ’”Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, ... när det bland er inte fanns någon främmande gud. Alltså är ni mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” (NW) Den nutida kvarlevan av andliga israeliter tar således glatt på sig förpliktelsen att vara Jehovas vittnen.

26. I vilket andligt tillstånd, som illustrerades av förhållanden i församlingen i Sardes i Mindre Asien, vill den återupplivade kvarlevan inte på nytt försjunka?

²⁶ När kvarlevan av andliga israeliter nu har återupplivats av ”livsande från Gud”, vill de inte på nytt försjunka i det tillstånd som illustrerades av förhållanden i församlingen i det forntida Sardes i Mindre Asien. Jesus Kristus sade till den:

”Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: ’Jag känner dina gärningar, och jag vet att du har det namnet att du är vid liv, men du är död. Bli vaksam och styrk det som är kvar och var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar helt fullgjorda inför min Gud. Fortsätt därför att ha i minnet vad du har fått och vad du har hört, och fortsätt att hålla dig till det, och ändra sinne. Ja, om du inte vaknar upp, skall jag komma som en tjuv, och du skall alls inte veta i vilken stund jag skall komma över dig.’” — Uppenbarelseboken 3:1—3.

27. Vilket privilegium söker den smorda kvarlevan av andliga israeliter slå vakt om genom att ta vara på Jesu ord i Uppenbarelseboken 2:5?

²⁷ I denna religiöst förmörkade värld önskar den smorda kvarlevan av andliga israeliter lysa som ljusspridare, i det att de sprider ljus över Guds namn och över hans uppsåt som avser att frälsa mänskligheten. De är på sin vakt mot att förlora privilegiet att, kollektivt, vara ett andligt lampställ. De tar vara på den förhärligade Jesu Kristi ord till församlingen i det forntida Efesus:

”Ändra sinne och gör de förra gärningarna. I annat fall kommer jag till dig, och jag skall flytta ditt lampställ från dess plats, om du inte ändrar sinne.” — Uppenbarelseboken 2:5.

EN ”STOR SKARA” ANROPAR NAMNET

28. Varför upprepades inte den smorda kvarlevans erfarenheter från första världskriget, när — under andra världskriget — vilddjuret som steg upp ur avgrunden på nytt började kriga mot kvarlevan?

²⁸ Under åren 1939—1945 vållade ett andra världskrig ohygglig ödeläggelse av människosläktet. Men upprepades erfarenheterna under första världskriget vad beträffar den återupplivade kvarlevan av andliga israeliter, som sedan 1931 har varit kända som Jehovas vittnen? Trots den värsta religiösa förföljelse under andra världskriget framgick det av förhållandena, då ”vilddjuret som stiger upp ur avgrunden” på nytt började kriga mot kvarlevan, att svaret måste bli: Nej! Våldsam förföljelse lyckades inte ta död på det vittnande om Guds rike som utfördes av den smorda kvarlevan. Dess medlemmar fortsatte med att ”bli uppfyllda av ande” från sin himmelske livgivare. (Efesierna 5:18) De höll fast vid livet i andlig mening genom att vara verksamma med att vittna om det messianska riket, under jorden, om det var tvunget. När de blev förbjudna av politiska och militära regeringar att predika de goda nyheterna om Jehovas upprättade rike, bad de till Jehova om mod att troget fortsätta att fullborda uppdraget att predika.

29. Hur har resultatet av det här beskrivna för kvarlevan blivit detsamma som i det fall som beskrivs i Apostlagärningarna 4:31?

²⁹ Resultatet blev för dem detsamma som det blev för församlingen i Jerusalem, sedan apostlarna av religiösa myndigheter befallts att sluta predika om Kristus. ”Och allesammans uppfylldes de av den heliga anden och talade Guds ord med dristighet.” (Apostlagärningarna 4:31) På liknande sätt har kvarlevan ända till denna dag visat sig vara uppfylld av helig ande och har fortsatt att med kraft tala ”Guds ord med dristighet”. Följaktligen har kvarlevans ”lampställ” inte flyttats från sin plats.

30. a) Vad gör den smorda kvarlevan med avseende på Guds namn? b) Varför finns det orsak, med tanke på orden i Uppenbarelseboken 6:14—17, för folk att fråga om kvarlevans medlemmar är de enda som kan ”komma undan i trygghet” på Jehovas dag?

³⁰ Den smorda kvarlevan själv ”anropar Jehovas namn” och förkunnar det världen utöver. Men är dess medlemmar de enda i dag som hoppas ”komma undan i trygghet” under ”Jehovas stora och fruktansvärda dag” som stundar? (Joel 2:31, 32, NW) Den frågan vill många, som inte tillhör kvarlevan, få besvarad, för om denna ”fruktansvärda dag” heter det i Uppenbarelseboken 6:14—17:

”Och himlen [de politiska regeringarna som står så högt över människorna] försvann såsom en skriftrulle, när den rullas ihop, och varje berg och varje ö flyttades från sin plats. Och jordens kungar och stormännen och militärbefälhavarna och de rika och de starka och varje slav och fri gömde sig i grottorna och i bergens klippor. Och oupphörligt säger de till bergen och till klipporna: ’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede, eftersom deras vredes stora dag har kommit, och vem kan bestå?’”

31. a) Vad är svaret på frågan som alla de här nämnda personerna ställer beträffande detta att ”komma undan i trygghet” på Jehovas dag? b) Vilka gör inte gemensam sak med jordens kungar och deras anhängare i att ropa på jordiskt beskydd?

³¹ Svaret på frågan, som alla dessa ställer som beskrivs här ovan och som har försummat att anropa Jehovas namn för att vinna frälsning, lyder: Ingen enda av dem skall bli godkänd och skonas till livet på Hans ”stora dag”. Den symboliska storm som skall förinta dem är omnämnd i följande kapitel, i Uppenbarelseboken 7:1—3. Därpå blir vi upplysta om Guds 144.000 slavar, som förses med ”sigill från den levande Guden” på sina pannor. De betecknas som israeliter, inte köttsliga israeliter lika dem som instämde i att Guds lamm skulle slaktas, utan andliga israeliter som följer Lammet, Jesus, såsom Messias, den Smorde. (Uppenbarelseboken 7:4—8; 14:1—5) Omedelbart efter den syn, som visade dessa, vad är det då som avtäcks för vår syn? Ett obestämt antal människor som inte gör gemensam sak med jordens kungar och deras anhängare i att kalla på regerings-”berg” och -”klippor” att gömma dem för Guds och Guds lamms vrede. De fruktar inte för Guds vrede.

32. Vilka är det som denna ”stora skara” tillskriver sin frälsning, och med vilken fördel för sig?

³² När vi läser Uppenbarelseboken 7:9—17, så låt oss ge akt på att det heter om denna tallösa ”skara” att den ”kommer ut ur den stora vedermödan”:

”Se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ’Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’

... ’Dessa som är klädda i de långa vita dräkterna, vilka är de, och varifrån har de kommit?’ ... ’Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod. Därför är de inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel; och han som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem. De skall inte hungra mer eller törsta mer, inte heller skall solen gassa ner på dem eller någon som helst glödande hetta, eftersom Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.’”

33. I vilka ting — exempelvis — skiljer sig denna ”stora skara” från de tidigare omnämnda 144.000 andliga israeliterna, och varför är de värdiga att tjäna Gud i hans andliga tempel?

³³ Denna tallösa ”stora skara” är ingen del av de andliga israeliterna, vars antal uppgår till 144.000. Dess medlemmar har inte fått något ”sigill från den levande Guden” på sina pannor. De ses inte i någon syn stå på det himmelska Sions berg tillsammans med Guds lamm. Det sägs inte om dem att de är köpta ”från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet”. I jämförelse med de 144.000 andliga israeliterna är de hedningar, icke-judar, till sin nationalitet, eftersom de utgör människor från alla nationerna. Likväl har de lärt känna Jehova Gud och kommit till insikt om att han har säte på universums tron såsom universums suveräne härskare. De vet och bekänner vem Guds slaktade lamm är, för de utövar tro på hans blods renande kraft, så att de kan te sig rena inför Gud som sitter på sin tron. Sedan de på detta sätt blivit renade, ägnar de helig tjänst åt honom dag och natt i hans andliga tempels jordiska förgårdar.

34. Vilka ”får” består den ”stora skaran” av, och vilket hopp om framtida liv har de?

³⁴ Vilket gemensamt hopp har de då? Inte något himmelskt hopp. I Uppenbarelseboken 7:17 liknas de vid får, som har Lammet som sin herde. De ”källor med livets vatten”, som han vägleder dem till, är ”källor” som bubblar av Guds föranstaltningar för fullkomligt mänskligt liv i det utlovade jordiska paradiset. De utgör en del av de symboliska ”får”, som den rätte Herden utgav sin människosjäl för. Sedan Jesus hade talat om ”fållan”, som Johannes döparen såsom ”dörrvaktaren” hade öppnat dörren till år 29 v.t., sade Jesus vidare: ”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” (Johannes 10:3, 16) Således består den ”stora skaran” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9—17 av ”andra får” som lever nu och som beslutar sig för att följa Jesus Kristus, den rätte Herden.

35. Med vilka har den ”stora skaran” blivit ”en enda hjord” under ”en enda herde”?

³⁵ Med vilka har då denna ”stora skara” blivit ”en enda hjord” under ”en enda herde”? Det är med de ”får” som hör till den andra ”fållan”, nämligen kvarlevan av den ”lilla hjord” som består av andliga israeliter. (Lukas 12:32; 1 Petrus 2:25) Fastän den ”stora skaran” inte befinner sig i det nya förbund som Jesus Kristus blev medlare för och som gäller det andliga Israel, sammanför han den likväl med den smorda kvarlevan såsom vore det ”en enda hjord” i en enda fålla. Från och med vilken tid har den rätte Herden gjort detta?

36, 37. a) I och med vilken händelse började församlandet av de ”andra fåren”? b) Vilken framtidsutsikt målades ut för dem, till deras stora glädje?

³⁶ Från och med 1935. I slutet av maj det året höll Jehovas kristna vittnen ett femdagarskonvent i Förenta staternas huvudstad, Washington. Till detta konvent hade det kommit särskilt inbjudna människor som slutit sig till den smorda kvarlevan och som likväl var intresserade av att få överleva den ”stora vedermödan” och, utan att behöva dö, träda in i Guds nya ordning med dess jordiska paradis. De hade ingen längtan till himmelen. Evigt liv på en paradisisk jord skulle fullständigt tillfredsställa deras hjärtas önskningar.

³⁷ Stor blev därför deras glädje när presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society vid Washingtonkonventet tog upp frågor om den ”stora skaran”, som det talas om i Uppenbarelseboken 7:9—17. Han klargjorde att denna ”skara” inte var en andlig eller av anden pånyttfödd klass; den skulle inte vinna någon änglanatur i himmelen för att bistå de 144.000 medarvingarna med Kristus. Den var klart och tydligt en jordisk klass med förhoppningar om ändlöst fullkomligt mänskligt liv i det jordiska paradiset under Kristi kungadöme. Med hjälp av den rätte Herden, Jesus Kristus, började Jehova Gud nu församla denna ”skara” till verksam tjänst tillsammans med den smorda kvarlevan.

38. Hur reagerade de människors ”ande” som uppenbart var medlemmar av den ”stora skaran”, då man inför dem redogjorde för detta hopp, och vilket hopp har sedan dess på ett framträdande sätt framhållits för dem som söker Gud?

³⁸ Flera hundra människor som var närvarande vid Washingtonkonventet hade aldrig känt hjärtat värmas av utsikten att bli medarvingar med Kristus. Men när det nu redogjordes för det jordiska hopp som Uppenbarelseboken 7:9—17 skildrar, vällde deras ”ande”, den reagerande kraften inom dem, fram i ett från hjärtat kommande gensvar. De visade sin tacksamhet och glädje över ett sådant hopp genom kraftfulla applåder. När många tusen andra, längre fram, i tidskriften Vakttornet läste den i tryck återgivna framställningen om den ”stora skaran”, gav också deras ”ande” gensvar. Alltsedan dess har det hopp som finns för den ”stora skaran” på ett framträdande sätt framhållits för alla som söker Gud jorden utöver. Hundratusentals människor har blivit döpta i Guds Sons namn och har kommit in på den väg som leder till förverkligande av ett sådant storartat hopp.

39. Vilka skillnader mellan dessa människor och den smorda kvarlevan väcker frågan om helig ande vilar på de åt Gud överlämnade, döpta ”andra fåren”?

³⁹ Dessa överlämnade, döpta ”andra får” som tillhör den ”stora skaran” har naturligtvis inte blivit pånyttfödda för att vara Guds andliga söner med hopp om ett himmelskt arv. De är inte andliga israeliter. De har inte förts in i det nya förbundet med utsikten att bli Guds ”rike av präster och ett heligt folk”. (2 Moseboken 19:5, 6) De har inte av Guds ande blivit försedda med sigill såsom en pant på deras himmelska arv. De har inte blivit smorda med Guds ande som blivande medarvingar med Kristus i hans överjordiska rike. (Jesaja 61:1—3; 1 Johannes 2:20, 27; 2 Korintierna 1:21, 22) Men vilar i alla fall helig ande på dem?

40. Av vilka bevis från Skriften framgår det om en människa på jorden, som är Gud hängiven, måste vara pånyttfödd av Guds ande för att helig ande skall verka på henne?

⁴⁰ De verkliga förhållandena ger ett överväldigande Ja! till svar. I synnerhet sedan 1935 har den ”stora skaran” samarbetat med den av anden pånyttfödda, smorda kvarlevan. Dess medlemmar har gett övertygande bevis för att Guds heliga ande verkar på dem. En människa på jorden måste inte vara pånyttfödd av Guds ande för att Guds verksamma kraft skall börja påverka henne. Tänk på profeten Mose, på domaren Otniel, domaren Gideon, domaren Simson, på kung David, på Johannes döparen. Ja, tänk på alla de förkristna profeterna, över vilka Jehovas ande kom för att inspirera dem att skriva bibelns böcker från 1 Moseboken till Malaki. Må så vara att inget himmelskt hopp erbjöds dessa människor i forna tider, men Jehova Gud lät sin ande komma över dem, därför att de hängav sig åt honom och kärleksfullt erbjöd sig att stå till hans tjänst. Gud omslöt dem med sin verksamma kraft. Han uppfyllde dem med sin heliga ande. Den verkade på dem.

41. Med tanke på att de som i dag utgör den smorda kvarlevan är så få till antalet uppstår frågan: hur har Gud sett till att predikandet om hans rike och arbetet med att göra lärjungar blivit världsomfattande?

⁴¹ Hur stort är nu antalet medlemmar av kvarlevan av andliga israeliter, som är smorda med helig ande? För närvarande uppgår det till omkring 10.000, enligt deras antal som tar del av emblemen, bröd och vin, vid den årshögtid, då Herrens nattvard eller kvällsmåltid firas. Men de döpta kristna, vilkas ande ger uppskattande gensvar inför hoppet om evigt liv i ett paradis här på jorden, uppgår till mer än två millioner. Vilka är det då som utför större delen av predikandet om Guds rike och arbetet att göra lärjungar världen utöver? (Matteus 24:14; 28:19, 20) Den smorda kvarlevan, som håller på att åldras och räknar så få medlemmar, skulle absolut inte kunna utföra det mesta av det arbetet. Därför har Guds ande, som med sådan kraft verkat på den ”stora skaran” av ”andra får”, gjort det möjligt för dem att tillsammans med den smorda kvarlevan utföra ett världsomfattande vittnande utan motstycke i kristen tid.

42, 43. a) Åt vem ges äran för prestationen att det messianska riket förkunnas utöver hela jorden? b) Med tanke på vilka skriftställen tror de som utfört detta arbete att de har stått under änglars ledning?

⁴² Kungörandet av Rikets evangelium genljuder nu utöver hela jorden i 210 länder och ögrupper. Mer än 40.000 församlingar av verksamma förkunnare av Riket blomstrar i ett andligt paradis jorden runt.a

⁴³ Detta vittgående förkunnande av Guds rike, som utförs i Guds nya ordnings intresse och som når jordens allra mest avlägsna del, har krävt mycket och hårt arbete av dem som ägnat sig åt förkunnandet, vilket de gjort helt gratis. (Matteus 10:8) Men dessa Rikets förkunnare, Jehovas kristna vittnen, tar inte åt sig äran för denna storartade prestation. De erkänner att de bara är redskap i Guds hand. Modet och kraften som behövs för att utföra detta förutbestämda verk tillskriver de Guds ande. De inser att de också har haft stöd och vägledning av änglar under det att de utfört detta arbete som har Guds godkännande. De tror på orden i Hebréerna 1:14, där det talas om att himmelska änglar är ”andar till offentlig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall komma att ärva frälsning”. Och just om vår tid, ”avslutningen på tingens ordning”, sade Jesus: ”Han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” — Matteus 24:3, 30, 31.

44. a) Varför är det inte märkligt att himmelska änglar används på detta sätt? b) Vilkas osynliga medverkan hade förutsagts, när det gällde att skilja de skenkristna och de sanna kristna åt, såväl som att församla den ”stora skaran” av andra får?

⁴⁴ Är detta något märkligt? Nej! Det var ju så att himmelska änglar i forna, förkristna tider kom Jehova Guds trogna tillbedjare till hjälp och gav dem vägledning. (1 Moseboken 32:1, 2, 24—30; 2 Moseboken 14:19, 20; 2 Konungaboken 6:15—17; Jesaja 37:36; Psalm 34:87) Tiden är nu inne att församla Guds rikes sanna arvingar och att åtskilja dem från kristenhetens skenkristna; och då — för denna kritiska tid — skulle den smorda kvarlevan få hjälp av änglar, enligt Matteus 13:39—43, 49, 50 och Uppenbarelseboken 14:6. Således tar änglarna under Kristus, såsom kung, osynlig dirigerande del i församlandet av kvarlevan av Kristi smorda lärjungar, ”hans utvalda”. Kristus använder också änglarna, som står under hans befäl, för att församla en skara människor långt större än den smorda kvarlevan, nämligen den ”stora skaran” av hans ”andra får”. — Matteus 25:31—46; Johannes 10:16.

EN BILDLIG UPPSTÅNDELSE

45, 46. a) Varför finns det ingen grund att ”förakta den ringa begynnelsens dag”, när man tänker på Guds häpnadsväckande under, som beskrivs i en förebildlig syn i Hesekiel 37:1—14? b) Vad skulle Jehova ingjuta i de landsförvista israeliterna, för att bidra till att återbörda dem till deras egen jord?

⁴⁵ Har således någon enda människa alls någon grund att ”förakta den ringa begynnelsens dag”? (Sakarja 4:10) Vilken häpnadsväckande, lång kedja av prestationer började inte smidas för så länge sedan som år 1919, då ”livsande från Gud” ”kom ... in i dem”, dvs. i den till synes döda smorda kvarlevan! (Uppenbarelseboken 11:11) Den allsmäktige Guden utförde ett nutida uppståndelseunder. Det har sin motsvarighet i vad profeten Hesekiel såg, då han fick synen av slätten som var full av döda israeliters torra, löstagna ben. Dessa israeliters kroppar fogades samman, men kropparna låg fortfarande döda. Därpå profeterade Hesekiel över dem, i lydnad för Guds befallning. Vad hände? ”Då kom anden [andedräkten, NW] in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.” — Hesekiel 37:1—10.

⁴⁶ Skulle Hesekiels syn uppfyllas på Guds utvalda folk som då försmäktade i Babylon? Jehova gav dem på nytt tillförsikt om att denna syn, som vittnade om en återställelse, skulle uppfyllas, då han inspirerade Hesekiel till att säga: ”Jag skall ingjuta min ande i er, och ni skall få liv igen, och jag skall låta er ta er hemvist på er jord; och ni skall få lära känna att jag själv, Jehova, har talat och har gjort det.” (NW) — Hesekiel 37:11—14; jämför Jesaja 32:15—18.

47. a) För vilket syfte lät han sin ande komma över medlemmarna av sin smorda kvarleva, sedan han återfört dem? b) Hur har de återupplivande verkningarna av detta överensstämt med Romarna 8:11?

⁴⁷ Nu på 1900-talet, sedan första världskriget upphört år 1918, har den smorda kvarlevan fått nytt liv andligen talat och har dragit ut ur fångenskapen i det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, för att återuppta sin tjänst för Guds rike. För det syftet återförde Jehova kvarlevans medlemmar till deras rättmätiga besittning på jorden, till ett godkänt förhållande till honom. Han lät sin ande komma över dem, så att de kunde verka fritt, frimodigt, i Rikets tjänst. ”Där Jehovas ande är, där är frihet.” (2 Korintierna 3:17) Vilken livaktighet har inte sedan dess den befriade kvarlevan utvecklat i sin kungliga tjänst, och likaså, längre fram, den ”stora skaran” av dess fårlika medarbetare! Jehovas heliga verksamma kraft har svarat för detta, alldeles som vi blir påminda i Romarna 8:11, som lyder: ”Om nu dens ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin ande, som har boning i er.”

48. Vilken kraft är med kvarlevan och den ”stora skaran” som nu är intimt förenade?

⁴⁸ Så dra då gemensamt framåt, o kvarleva och ”stora skara”! Den oövervinnliga kraft som står bakom Guds kommande nya ordning är med er. (Sakarja 4:6) Att ni fortsätter att predika ”dessa goda nyheter om riket” kommer att medföra ytterligare lidande och smädelse. Men att ni utstår detta för Jehova Guds och hans Smordes, Kristi, skull är den högsta tänkbara ära. Tänk på detta: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” (1 Petrus 4:14) Att man blir smädad av Guds rikes fiender är inget tecken på Guds ogillande. Att ni utstår detta är bevis för att ni har Guds ande. Att hans ande vilar över er förhärligar er, det är ingen vanära för er. Det hedrar och upphöjer er och gör er Kristuslika. Det visar klart att ni är värdiga ärofull tjänst i Guds kommande nya ordning. Räkna er alltså lyckliga, högt gynnade!

[Fotnot]