Ett tecken som astronauterna inte givit akt på
1. Hur desperata är de som opponerar sig mot Gud, då de söker bringa Gud och hans ord i vanrykte?
DET råder i denna tid en allmän tendens att söka bringa Gud och bibeln i vanrykte. Ja, tyvärr är det så i våra dagar att präster som påstår sig företräda Gud och hans ord tar ledningen i att säga: ”Gud är död!” Vansinnigt absurda saker, som man inte ens väntar sig av en femåring, sägs av förment lärda män. Ett försök i den här riktningen, som visar hur desperata dessa bemödanden är, var det uttalande som de ryska astronauterna gjorde om att de inte hade träffat på Gud under sin rymdfärd. Har du tänkt på hur klent och meningslöst ett sådant argument är? Vi föreslår att du i varje fall gör det nu, för din egen skull, så att du inte ovetande på ett eller annat sätt skulle hylla denna uppfattning oavsett om du tror på Gud eller inte.
2. a) Hur långt ut i världsrymden har astronauterna nått? b) Varför är det så dåraktigt av dem att hänvisa till att de inte träffade på Gud under sin rymdfärd, då de söker hävda sina ateistiska uppfattningar?
2 Astronauterna nådde inte högre i sin bana än omkring 300 kilometer över jorden. Har du något begrepp om hur långt ut i världsrymden det är? I jämförelse med jordens storlek är detta ungefär lika långt från jorden som djupet av skäret av en skalkniv i förhållande till äpplet. De kom knappast ut i universum alls. Det tar ljuset hundra tusen år att färdas genom Vintergatan, och ändå är den bara en ringa del av det synliga universum. Skulle alltings Skapare, som säger att han ”utbreder himmelen såsom ett flor”, ”märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar” och ”mäter upp stoftet på jorden”, verkligen begränsa sig till ett område som jämförelsevis är så ytterst litet? Skulle han kanske visa sig där bara för att behaga futtiga människor, som ifrågasätter att han finns till? Detta är en mycket dåraktig uppfattning, som förment lärda, vetenskapligt intresserade människor har förnedrat sig till att omfatta i ett försök att upphöja sig själva. Ty Gud säger att människorna inte kan finna honom ens om de färdades genom hela universum, eftersom han är ande och människorna är kött. Ja, om astronauterna hade fått se Gud, då hade detta varit mycket olyckligt för dem; de skulle inte ha överlevt en sådan upplevelse. — Jes. 40:22, 12; 2 Mos. 33:20; 1 Joh. 4:12.
Tecknet
3. Vad har astronauterna inte givit akt på, och varför borde de ha givit akt på det?
3 Nu är det inte så att Gud inte uppenbarar sig för människorna, dvs. uppenbarar sina egenskaper, sitt handlingssätt och sina uppsåt och syften. Men det är i fråga om detta som de ryska astronauterna och deras gelikar inte har varit uppmärksamma. De har inte givit akt på det som Gud har sörjt för att de skulle kunna se. Ett av de betydelsefulla ting som de och alla andra kan se, om de så vill, och som de bör ge akt på, eftersom det har med dem att göra, är det tecken som beskrivs i Uppenbarelseboken 15:1, där aposteln Johannes låter oss få veta detta: ”Och jag såg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart: sju änglar med de sju plågor, som bliva de sista, ty med dem är Guds vredesdom fullbordad.”
4. a) Varför är tecknet betydelsefullt? b) Vad är det som åtföljer Guds vrede, som kommer till uttryck genom plågorna?
4 Varför är det så betydelsefullt att man ger akt på detta tecken? Därför att det har med Guds vredesdom att göra. Om Gud är vred, då borde människorna ta reda på vem och vad han är vred på, eftersom de säkert inte vill höra till dem som hans vrede för närvarande riktar sig emot och som hans vrede kommer att utgjutas över vid den av honom bestämda tiden. (Ps. 7:12) Uppenbarelseboken 15 innehåller en inledning till denna framställning om utgjutandet av de plågor, som är uttryck för Guds vrede. Men liksom Guds vrede alltid åtföljs av barmhärtighet och goda nyheter för dem som fruktar honom och söker honom, så delger oss Uppenbarelseboken 15 först goda nyheter, som vi nu skall begrunda.
5. a) Har Gud anledning till vrede? Förklara, b) Vilken inställning och ståndpunkt bör vi ha i fråga om utgjutandet av plågorna?
5 Synen uppenbarar att det kommer att finnas människor som vill lovprisa Gud, därför att han i rättfärdighet ger luft åt sin vrede vid den av honom fastställda tiden för domen. Vi vet att Gud har många anledningar att vara vred, inte bara på grund av att vetenskapsmän har företagit rymdfärder och inte bara på grund av det som motståndare till Gud har sagt, utan på grund av mycket annat, som framhävs i Uppenbarelsebokens skildring av de sju plågorna. I stället för att personligen få känna av att hans vrede utgjuts och häda honom för detta kan vi få ta emot hans ynnest genom att vara i samklang med dem som verkställer utgjutandet, eftersom plågorna bara drabbar dem som helt och fullt förtjänar det. Om vi tar ståndpunkt tillsammans med dem som är på Guds sida, kommer vi att bli lyckliga.
6. a) Vilken skillnad är det mellan plågorna över Egypten och Uppenbarelsebokens sju plågor? b) Vad är det som de sju sista plågorna åstadkommer?
6 I det forntida Egypten lät Gud egyptierna hemsökas av bokstavliga plågor i den tvist som gällde vem som var den suveräne Guden. Men nu i vår tid visar det sig att plågorna över den här världen, som blir utgjutna under de sju änglarnas överinseende, är symboliska. Det är inte något orättfärdigt förbundet med dessa plågor, ty att Gud sänder dem är bara en följd av att han ådagalägger sina egenskaper rättvisa och vishet, och såsom det förhöll sig med de tio plågorna i Egypten är det inte nog med att de åstadkommer att Guds eget namn och hans egen suveränitet blir rättfärdigade till gagn för hela mänskligheten, utan de mjukar också upp mångas hjärta gentemot Gud. De får Guds fiender att bli alltmer avgjorda och beslutna att stå Gud emot, och de uppenbarar dessa fienders ondska och visar hur förtjänta de är av att han låter sin vrede utgjutas över dem.
Vad de sju plågorna är
7. a) Vad är plågorna, och vad uppenbarar de för oss? b) Vilka måste kungöra dem, och vållar de människorna något lidande härigenom?
7 Vad är då de sju plågorna? De är Guds rättsliga vredesyttringar och är uppenbarelser från hans ord. För det första framställer dessa uppenbarelser de skilda världsförhållandena från Guds ståndpunkt. De visar hur dessa ting ter sig i det sanna ljuset, dvs. just såsom han, som har den största urskillningen av alla, ser dem. För det andra förebådar de vad följden skall bli för världen med anledning av Guds rättsliga uppfattning om världens människor. De visar klart och tydligt hur dessa yttringar av Guds vrede påverkar dem som hans vrede riktar sig emot. Sådana uppenbarelser från Guds ord måste offentliggöras och kungöras av Guds smorda, bemyndigade folk på jorden, som Johannes var en bild av, han som såg detta underbara tecken och denna profetiska syn. De som bekantgör detta har ingenting att skaffa med den skada som dessa plågor vållar mänskligheten; de frambär bara en underrättelse om dem. Ja, de hjälper i stället alla som är vakna och uppmärksamma att få klart för sig hur de kan undgå att få lida på ett eller annat sätt.
8. Varför är det sju plågor?
8 Sju är ett bibliskt tal som betecknar fullkomlighet, och det behövs följaktligen inte fler än sju av dessa symboliska plågor. De är tillräckligt många för att yttringarna av Guds vrede skall kunna fullbordas. Änglar fullgör sin del i att låta dem komma till uttryck.
9. Hur visas det i Uppenbarelseboken 15:2—4 att de som dyrkar Gud har orsak att vara lyckliga i förbindelse med plågorna?
9 Lägg märke till att de som troget dyrkar Gud har orsak att vara lyckliga i förbindelse med de sju sista plågorna. Johannes ser sig själv stå inför Guds tron, då han säger:
”Och jag fick se något som såg ut såsom ett glashav, blandat med eld. Och jag såg dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer. Och de sjöngo Moses’, Guds tjänares, sång och Lammets sång: de sjöngo:
’Stora och underbara äro dina verk, Herre [Jehova, NW] Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung. Vem skulle icke frukta dig, Herre [Jehova], och prisa ditt namn? Du allena är helig, och alla folk skola komma och tillbedja inför dig. Ty dina domar hava blivit uppenbara.’” — Upp. 15:2—4.
10. a) Vad är det som vilddjuret och dess bild föreställer? b) Vilka är det som rättsinniga människor lyssnar till, då de vill ha upplysningar om den bestående friden? c) Hur har de segerrika vunnit seger, och hur har fördenskull Guds motståndare handlat?
10 I tidigare publicerade artiklar har det framhållits att vilddjuret är en bild av djävulens synliga, politiska organisation här på jorden och att vilddjurets bild svarar mot Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna, som söker inta Guds rikes plats och påstår sig kunna åstadkomma det som bara Guds rike verkligen kan åstadkomma. Naturligtvis önskar alla som längtar efter att se verklig, bestående frid råda här på jorden och som lyssnar till vad Skaparen har att säga härom nu dra sig undan från det själviska, förtryckande, av människor framställda surrogatet för Guds rike, och detta gör de också. De blickar inte upp till dem som är fångar för att få upplysningar, till dem som hålls i andlig träldom av det stora Babylons falska religioner och som tillber vilddjuret och dess bild. De lyssnar till dem som står på Guds sida och som har haft framgång, vunnit seger. Segervinnarna bevarar sig rena från varje ”märke” som skulle vittna om att de är i samklang med det symboliska vilddjuret och dess bild, att de samarbetar med dem eller kompromissar. De ägnar inte sådana politiska organisationer någon dyrkan. De har rättat sig efter den tredje ängelns varning, som ges i Uppenbarelseboken 14:9—12. De har inte gjort detta utan att drabbas av vrede, men inte av Guds vrede, utan av vrede och förföljelse och det häftigaste motstånd från vilddjurets och dess bilds och dess understödjares sida. Segervinnarna vet mer än att Gud finns till; de erkänner honom såsom den rättmätige suveränen. De förstår att den tid är inne, då hans vrede skall komma till uttryck i fullaste mått mot denna tingens ordning, som utmanar Gud och har dragit så mycket lidande över människorna.
11. Vilka är segervinnarna, och vad har de gjort, då de har följt och lytt Jesus Kristus?
11 Dessa segervinnare är helt enkelt de av Jesu Kristi trogna, smorda andliga bröder, som nu befinner sig på jorden. Eftersom de har harpor i händerna, måste de höra med till de 144.000 harpoförsedda väsen som omtalas i Uppenbarelseboken 14:1—3. Det finns alltjämt i denna tid en liten kvarleva av dem här på jorden, och de har himmelska förhoppningar — förhoppningar om att få regera med Jesus Kristus i himmelriket. De är kristna och har följt Jesu exempel och befallning att de skall hålla sig obefläckade av den här världen såsom de som inte är någon del av den. De har med flit ägnat sig åt att på hela den bebodda jorden predika de goda nyheterna om det upprättade riket till ett vittnesbörd. — Jak. 1:27; Matt. 24:14; Mark. 13:10; Joh. 13:15—17.
12. Vad är harporna, som de ackompanjerar sin sång med?
12 Vad är det för harpor som de är utrustade med? Ett musikinstrument används för att åstadkomma välljudande ackompanjemang, ge hjälp och harmonisk klangfullhet åt sången, inte sant? Det är Gud som förser dem med harporna. Vad är det väl som är till större hjälp för dem i att få det som de säger att låta vackert och harmoniskt än Guds skrivna ord med alla dess läror, profetior, uppenbarelser och historiska skildringar av Guds verk? Vidare har de alla de många tryckta bibelförklarande böcker, som gör det möjligt att förstå bibeln och att klargöra dess innehåll. Dessa har framställts och tryckts av arbetare som är fullständigt överlämnade, döpta vittnen för Jehova.
Glashavet
13. Vad anger det förhållandet att sångarna står vid ett glashav?
13 Av det tecken, som Johannes såg, framgår det vidare att även om Gud inte är synlig för dem som tillber honom såsom hans tjänare här på jorden, så har de ändå möjlighet att nalkas honom. De kan lära känna honom och kan ha del i hans uppsåt. Det heter att de står vid ett glashav. (Upp. 15:2) I Salomos tempel fanns det ett ofantligt vattenkar, som vilade på tolv metalltjurars ryggar, och det kallades ”havet”. Det hav, invid vilket sångarna sågs stå i det tecken Johannes såg, är ett glashav likt det som beskrivs i Uppenbarelseboken 4:6, och alltså måste det ha varit av klart glas, genomskinligt glas. Detta kan ange att sångarna tjänar i Jehovas andliga tempel, det tempel som öppnades, så att Guds förbundsark blev synlig och vittnade om Guds närvaro där. — 1 Kon. 7:23—46; 2 Kon. 25:16; 2 Krön. 4:2—6, 15; Upp. 11:19.
14. a) Vad är vattnet i glashavet en bild av? b) Vad anges genom den eld, som havets innehåll var blandat med?
14 I Salomos tempel var havet fyllt med vatten. Det östes upp i mindre bäcken, som stod på vagnar, och detta vatten var ”för prästerna till att två sig i”. Prästernas verksamhet och deras offer framställdes alltså såsom renade genom att de var i överensstämmelse med Guds ords sanning. De segerrika sångarna visas följaktligen i andlig bemärkelse tillhöra prästklassen, ett ”konungsligt prästerskap” underställt översteprästen, Jesus Kristus. (1 Petr. 2:9; Hebr. 3:1) Vattnet i glashavet, som sades vara ”likt kristall”, utgör en bild av Guds ords sanning, eftersom det både släcker den andliga törsten och har en renande verkan på den kristnes liv, hjärta, sinne och gärningar. Men samtidigt som Guds ord tjänar Guds folk på detta mycket gagneliga sätt, innehåller det också domar mot dem som motstår Gud. Detta anges av det förhållandet att Johannes kunde urskilja att havets innehåll var blandat med eld. Det kan ange att den prästerliga kvarlevan av de 144.000 skulle vara pliktig att kungöra dessa glödande domar.
”Moses’ ... och Lammets sång”
15. Vilken sång sjunger sångarna, och varför är det viktigt att man lyssnar till den nu i denna tid?
15 Sångarna som är samlade i det andliga templet sägs sjunga ”Moses’ ... och Lammets sång”. Till vilken nytta skulle det vara för mänskligheten, som gått framåt i vetenskapligt kunnande och vänder blickarna mot rymdåldern för att finna frid och välsignelse, om den skulle gå tillbaka till det som Mose sade för flera hundra år sedan? Det skulle vara den till stor nytta, eftersom Guds ord har större djup än alla vetenskapliga rön som människor har gjort nu i rymdåldern, och budskapet har långt större betydelse för dem, vilket de borde beakta i denna tid. Mose var nämligen såsom profet en förebild till en ännu större judisk profet, Jesus Kristus, ”Guds lamm, som borttager världens synd”. (5 Mos. 18:15—18; Apg. 3:22, 23; Joh. 1:29) Den sång, som Mose sjöng vid Röda havet, när de egyptiska vagnarna hejdades under förföljandet av de flyende israeliterna, är den första sång som finns upptecknad i bibeln. Mose sjöng en annan lovsång till Jehova 40 år senare, innan han tog farväl av israeliterna vid gränsen till det utlovade landet. — 2 Mos. 15:1—19; 5 Mos. 32:1—43.
16. Om vad för något handlar de sånger som Mose sjöng?
16 När Jesus Kristus i denna uppenbarelse hänvisar till Mose sånger, framhåller han därmed att han är i full samklang med Mose sånger och att de har något med Uppenbarelsebokens tecken att göra, vilket uppfylls nu i våra dagar. Mose båda sånger talar om Jehova Guds hämnd gentemot dem som är hans och hans överlämnade folks fiender. Vid Röda havet sjöng Mose om att Jehova härskade som konung till obestämd tid, ja, för evigt. Mose sång inbegrep alltså lovprisning av Jehova såväl som ett uttalande av välsignelse över Guds folk och av hämnd över hans fiender. När Jesus befann sig här på jorden, sjöng han Jehovas lov och kungjorde hans hämnd. (Matt. 26:30; Luk. 19:41—44; 21:20—22) Den stora och slutliga uppfyllelsen av dessa sånger stundar. Därför påvisas det att kvarlevan av de 144.000 sjunger dem med sådan kraft.
17. Vad är det för en sång som den smorda kvarlevan sjunger, och varför bör bespottarna ge akt?
17 I den sång, som den smorda kvarlevan sjunger, heter det att Jehovas vägar är rättfärdiga, rätta och sanna, också när han har att göra med sina fiender. Den kungör hans namn Jehova och förhärligar det. Gudsbespottarna borde hejda sig och ge akt, när det i sången frågas efter vem som inte skulle vilja frukta denne Gud och prisa hans namn. Varför det? Därför att, såsom det heter i sången (Upp. 15:4), han allena är den helige eller lojale Guden, och de som tillber honom kan förtrösta på honom. Bespottarna bör inse att universums Skapare har oändlig makt. De bör få klart för sig att han inte förnedrar sig genom att ge efter för de krav de ställer i sin överlägsna stolthet. Men det behagar honom att uppenbara sina egenskaper och sina vägar, sina uppsåt och syften, för dem som tar honom på orden. Han kommer till deras hjälp. I 5 Moseboken 32:43 (NW) heter det att Mose sjöng: ”Gläd eder, ni nationer, med hans folk, ty han skall hämnas sina tjänares blod, och han skall med hämnd vedergälla sina motståndare.”
18. a) Hur går det till att sångarna säger: ”Gläd eder, ni nationer, med hans folk”? b) Vad har följden blivit för dem som lyssnar till sången med gott hjärta?
18 Eftersom Gud verkligen finns till och är den sanne och levande Guden, är hans ord sanning alltifrån början och är tillämpligt vid alla tider, i synnerhet nu i ändens tid, då profetiorna uppfylls. De segerrika sångarna, den smorda kvarlevan av Kristi andliga bröder här på jorden, citerar följaktligen bibelns profetior och påvisar att många tusen av jordens invånare skall komma fram ur alla folk eller nationer och med glädje omfatta namnet Jehova och vara hans vittnen och träda fram inför honom. Många som tidigare har bespottat har vaknat upp på grund av de förhållanden och omständigheter som har inträtt nu i ändens tid, och de förstår att det inte är något hopp förbundet med de mänskliga ansträngningarna. De har hört sången och har funnit den vara absolut sann. Sången vittnar om goda ting för alla som vill höra på och som fattar kärlek till Gud och hans rättfärdighet; den talar också om att domen skall verkställas på dem som förhärdar sitt hjärta. Hundratusentals människor, som tidigare inte haft någon tro, inser nu fullt och fast att det är Jehovas rättvisa som kommer till uttryck, då han utrotar de hårdhjärtade, stolta, oförbätterliga fienderna till Jehova från jorden, så att jordens inbyggare kan åtnjuta rättfärdighet under Guds rikes styrelse.
19. Är det rättfärdigt av Gud att utgjuta sin vrede, och visar han barmhärtighet i samband därmed?
19 Det är därför rättfärdigt av Gud att vara vred på dem som förnekar honom och häftigt sätter sig emot alla vittnesbörd om hans existens, makt och majestät och som underlåter att sätta värde på hans kärleksfulla godhet mot sina skapelser och att uppskatta de många ting som han har dragit försorg om till deras välfärd och glädje. Ja, han är så god att han nu låter varsko om de plågor, som han skall hemsöka sina fiender med. Ge fördenskull akt och sök undgå utgjutandet av hans vrede. När vi läser vidare i Uppenbarelseboken, finner vi att dessa plågor utgjuts av änglar, som också är osynliga för människor och är mycket mäktigare än människor. Vi kommer med intresse att se fram emot artiklar i efterföljande nummer av denna tidning, där det kommer att påvisas vilken uppgift änglarna har, när det gäller att få plågorna utgjutna, och vad som kommer att fullbordas i och med detta.