Tillsyningsmän i Kristi högra hand

 1. Till vilken församling skulle Johannes skriva först, och vilka avskedsord av aposteln Paulus kan somliga av dess tillsyningsmän själva ha lyssnat till?

”SKRIV till ängeln för församlingen i Efesus: Detta är vad han säger, som häller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar mitt ibland de sju gyllene lampställningarna.” (Upp. 2:1, NW) I lydnad för denna befallning från den förhärligade Kristus skrev Johannes utan tvivel till tillsyningsmannen eller gruppen av tillsyningsmän över församlingen i Efesus. Somliga av tillsyningsmännen på Johannes’ tid kan ha varit med då aposteln Paulus många år tidigare yttrade dessa avskedsord: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son]. Jag vet, att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet, och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig. Håll eder därför vakna.” (Apg. 20:28—31, NW) Johannes befann sig nu på ön Patmos, straffkolonien, inte så långt från Efesus, och skulle sörja för att tillsyningsmännen i Efesus, såväl som tillsyningsmännen i de övriga nämnda församlingarna i Mindre Asien, skulle få hela uppenbarelsen med dess särskilda budskap till varje församling.

 2. Varom påminde Jesus i sina inledningsord tillsyningsmännen i Efesus, och vad utgör förhållandena i församlingarna på den tiden en bild av i våra dagar?

² Genom sina inledningsord i budskapet påminde Jesus Kristus dessa tillsyningsmän i Efesus, såväl som tillsyningsmännen i alla de andra församlingarna, om att de var i hans högra hand, under hans makt och uppsikt och i hans ynnest och beskydd. ”Ingen skall rycka dem ur min hand”, hade han sagt. (Joh. 10:28) Likaså blir i dessa apokalyptiska tider tillsyningsmännen över Guds hjords församlingar, i synnerhet de av anden pånyttfödda tillsyningsmännen, påminda om att de är i Kristi hand och måste bli vägledda och brukade av hans hand eller makt och inte motstå den eller strida emot den. I våra dagar finns det ingen församling av Jehovas vittnen i Efesus i närheten av Egeiska havets kust. Men tillståndet i den församlingen på den tiden var en skuggbild av ett tillstånd som kan existera i en eller flera församlingar av Jehovas kristna vittnen i vår tid. Förhållandena i alla de sju uppräknade församlingarna i Mindre Asien brukades för att ge en bild av de olika förhållanden, som kan råda här och där i våra dagar bland församlingarna av Guds hjord. Det är därför tillbörligt att församlingarnas ”stjärnor”, de smorda tillsyningsmännen för alla församlingarna, blir underrättade om de förhållanden som svarar mot dem som visades i en skuggbild i Kristi budskap till de sju församlingarna i Mindre Asien. De måste då såsom Kristi särskilda redskap följa hans föreskrifter och arbeta på att rätta till de orätta förhållandena och hjälpa alla medlemmarna att vinna seger över denna gamla värld, som befinner sig i sina sista dagar.

 3. Vad gjorde församlingens ”stjärna” på den tiden med det budskap som han fick genom Johannes, och hur utgör detta ett föredöme för vår tid?

³ Om det på den tiden kom ett särskilt budskap från Kristus genom Johannes, så läste församlingens ”stjärna” upp det för församlingen, till vars gagn det var skrivet. På liknande sätt sker det i dag: Församlingarnas tillsyningsmän läser upp skrivelser och meddelanden för församlingen, som de får från den styrande kretsen för den ”trogne och omdömesgille slavens” klass.

Lampställningen i Elfesus

 4. Även om församlingen i Efesus hade ett förtjänstkonto, vad lade likväl Jesus den till last, och hur kan församlingar i vår tid behöva hjälp i detta avseende?

⁴ Likt församlingen i det forntida Efesus kan församlingarna i våra dagar ha gärningar och ihärdigt arbete och ståndaktighet på sitt förtjänstkonto. De har inte haft fördrag med onda människor. Vad sådana människor angår, som påstår sig vara apostlar eller apostlarnas efterträdare, så har de prövat dessa i de inspirerade skrifternas ljus och funnit dem vara lögnaktiga i sina anspråk. De har gått tillbaka till apostlarnas läror och sätt att utföra saker och ting på genom att ”kämpa en hård kamp för den tro, som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga”. (Jud. v. 3) De har härdat ut i åratal för Kristi namns skull och inte förtröttats. Men frågan är: har de övergivit sin ”första kärlek”? Har deras kärlek svalnat på grund av den ökande laglösheten i kristenheten? Har deras kärlek vänts åt annat håll på grund av denna gamla, materialistiska världs lockelser? Har de tröttnat på att visa hängivenhet för Kristus, vilket kräver att de skall ge mat åt hans får och ha den sinnesinställnmg som han hade? Kristus lägger dem det till last, ifall de har övergivit den värme, nitälskan och odelade kärlek som de först hade. I så fall behöver de hjälp att komma tillbaka till sitt förra tillstånd och inhämta vad de förlorat.

 5. a) Vad bör tillsyningsmannen göra för dem som förlorat sin första kärlek? b) Hur skulle hans lampställning kunna avlägsnas?

⁵ Det åligger tillsyningsmannen, församlingens ”stjärna”, att lysa och visa vägen tillbaka för dem som Kristus tillvitar att de har förlorat sin första kärlek. De bör vidta åtgärder för att komma denna första kärlek att flamma upp på nytt hos dem som förlorat denna kärlek. Tillsyningsmännens kärlek till Kristi får kommer att förmå dem att gå ut och försöka föra tillbaka dem som stannar borta från mötena eller blir vårdslösa. De kommer att motverka den fara som Jesus förutsade: ”På grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna.” (Matt. 24:12, NW) De inser att ingen som förlorat sin första kärlek till sist kan förbli medlem av Guds församling. Det är därför tid att minnas vad man har fallit ifrån och sedan ångerfullt ändra sitt sinne och komma tillbaka till de forna gärningarna. I annat fall kommer man inte att verka som en del av en lampställning, dvs. låta sitt ljus lysa. Om en tillsyningsman skulle låta alla sina får bli kärlekslösa och falla ifrån och sluta upp med att lysa, då skulle Kristus i verkligheten avlägsna hans lampställning. Han skulle då vara en stjärna utan någon lampställning eller församling. Därför måste han se till att lampställningen — församlingen — lyser och kastar sitt sken över sin del av fältet, åkern, som är världen.

 6. Vad bör tillsyningsmannen och församlingen vidmakthålla ett intensivt hat mot i vår tid, i likhet med församlingen i Efesus, som fick varningsord av Paulus?

⁶ Paulus framhöll varnande i sitt avskedstal till tillsyningsmännen i Efesus, att avfälliga lärare skulle bilda sekter för att försöka dra lärjungar bort efter sig. Likt församlingen i Efesus bör tillsyningsmannen och församlingen vidmakthålla sitt intensiva hat mot sektväsendet, ”Nikolaus’ sekts gärningar”, därför att Jesus Kristus, huvudet för en enda, odelbar skara eller kropp, också hatar sekterism, dvs. att man följer den eller den människan på jorden.

 7. Varför bör vi nu hålla våra öron inställda på att höra vad anden säger till församlingarna?

⁷ Vi som hör till en lampställning under en tillsyningsman, en ”stjärna”, bör hålla våra öron inställda på att höra vad Guds ande säger. Vi måste lyssna till de utsagor som inspirerats av Gud. Jesus sade: ”Må den som har öra höra vad anden säger till församlingarna”, de sju församlingarna i Asien, som föreställde alla liknande församlingar i vår tid. Till och med Jesus i himmelen talar genom Guds ande eller verksamma kraft, så att det i själva verket är Gud som talar genom Jesus. På så sätt tillägger Jesus Guds ande större värde och myndighet än sig själv, varigenom han varnar oss för att begå den dödliga synden mot Guds ande. På jorden talade Jesus under Guds andes påverkan, och han har inte förändrats uppe i himmelen. — Jes. 61:1; Luk. 4:16—21; Hebr. 13: 8.

 8. Vilken seger uppmuntrar anden församlingens medlemmar att söka vinna, och varför kan de vinna denna seger?

⁸ De som har fallit ifrån i vissa avseenden och behöver bättring har mycket att övervinna. (1 Petr. 4:17, 18) I själva verket har församlingens alla medlemmar en hel del att övervinna. De måste bevisa sig vara segervinnare, men för detta finns det en belöning. Guds ande uppmuntrar alla att draga framåt för att besegra Satans värld, när den ger detta löfte: ”Den som vinner seger, honom skall jag bevilja att äta av livets träd, som är i Guds paradis.” (Upp. 2:7, NW) För den av anden pånyttfödda församlingen blir det att antingen vinna det himmelska livet hos Gud eller inte vinna evigt liv någon annanstans. Segern är möjlig att vinna. Om den saken behöver vi inte vara i ovisshet. Jesus sade: ”Jag har sagt eder detta, för att ni genom mig må hava frid. I världen komma ni att hava bedrövelse, men fatta mod! Jag har besegrat världen.” — Joh. 16:33, NW.

Lampställningen i Smyrna

 9. Vad sägs till Smyrnaförsamlingens förmån, och vilket klander riktas mot ”Satans synagoga”?

⁹ Det finns somliga i våra dagar som liknar församlingen i det forntida Smyrna. Till dessa ges ett uppmuntrande budskap genom tillsyningsmannen, ”stjärnan”. En sak som sägs till deras förmån är att de inte är materialistiska som den nuvarande världen är; deras vandel är fri från penningkärlek, och de är nöjda med de materiella ting som de har. Kristus vet att de är fattiga i materiellt avseende. Här på jorden var också han fattig, men han var samtidigt rik i andligt avseende, och han vet likaledes att de också är rika i andligt avseende. De efterliknar inte dem som falskeligen utger sig för att vara judar, men som hädar när de gör detta, ty de motsvarar inte namnet — lovprisar inte Jehova, som Lea, Judas moder gjorde. (1 Mos. 29: 35, NW) I stället för att utgöra Guds församling, som den judiska nationen en gång var, till dess den förkastade och dräpte Kristus, Messias, så är de ”Satans synagoga”. De är materialistiska och traktar efter de oandliga tingen i Satans värld.

10. Hur efterliknar de sanna kristna i denna tid Smyrnaförsamlingen i detta att de inte tar efter ”Satans synagoga”, och vad får en församlings tillsyningsman därför inte vara?

¹⁰ De kristna, som är lika församlingen i Smyrna, efterliknar inte dem som är av ”Satans, synagoga” i deras materialism, deras fasthållande vid traditioner i stället för vid Guds ord, deras politiska sionism i vår tid och deras förkastande av Guds upprättade rike. Människor som nu påstår sig vara andliga judar, eller judar invärtes, men som inte är det sanna, andliga ”Guds Israel”, efterliknar de trolösa, naturliga judarna och hör också till ”Satans synagoga”. De sanna kristna i våra dagar, som efterliknar Smyrnaförsamlingen, är Jehovas församling och bär hans heliga namn och håller det högt. Om en ”stjärna” eller tillsyningsman för församlingen skall kunna förmedla dessa ord från Kristus mot materialismen, så kan han inte själv vara någon materialist och på så sätt ge ett dåligt föredöme tvärtemot Kristi ord.

11. a) Varför var Jesus, i anslutning till detta, inte rädd för att lida och dö för en princip, när han var på jorden? b) Vad säger han att vi inte skall rädas för, och vilken belöning utlovar anden åt hans segervinnande efterföljare?

¹¹ En materialist är rädd för att dö för en princip, därför att han inte kan ta allt vad han äger och har med sig i graven. Han kan inte med glädje underkasta sig att bli berövad sina ägodelar, för att han troget följer i Kristi fotspår. Kristus var inte rädd för att dö för att han orubbligt höll fast vid Jehovas universella suveränitet; han var ingen materialist. Om han inte var rädd för att utblotta sig själv och lägga av sin himmelska härlighet, så skulle han inte vara rädd för att skiljas ifrån ringare ting, de materiella, jordiska tingen. Han bjuder oss att göra som han gjorde, inte rädas för de lidanden som hans efterföljare måste få utstå i denna ”ändens tid” för världen, i synnerhet nu då Satan, djävulen, har blivit utkastad ur himmelen och för krig mot den trogna kvarlevan av Guds kvinnas säd. Vi står snart inför Gogs i Magogs alltomfattande angrepp mot kvarlevan och dess följeslagare. Jesu ord till Smyrnaförsamlingen kommer därför i rätt tid och är goda och hugnesamma: vi bör inte vara rädda för detta rasande angrepp och inte heller för det som vi måste lida dessförinnan — fängsling, ”bedrövelse i tio dagar” eller en våldsam död. Han själv dog en gång men fick liv igen genom Guds allsmäktiga kraft och kan aldrig dö mera, eftersom den ”andra döden” inte kan skada honom. Han har nu all makt i himmel och på jord och kan erbjuda sina trogna efterföljare hoppet om livets krona. Liksom han, den ende Potentaten, ”han som allena har odödlighet”, kommer hans efterföljare, som vinner seger över denna till undergång dömda värld, i uppståndelsen att få ett liv som inte kan skadas av den andra döden. (Upp. 2:8—11) En ”stjärna” eller tillsyningsmän över en församling bör vara en sådan som vinner seger över världen som ett rätt föredöme.

Lampställningen i Pergamus

12. Varför kunde det sägas om församlingen i Pergamus att den bodde ”där varest Satan har sin tron”?

¹² Det forntida Pergamus var en helig stad för hedningarna, en religiös stad där hedendom härskade. Åt den förnämste av dess gudar, som kallades Zevs (densamme som Jupiter), fanns där ett tempel med ett altare som var över 15 meter högt. Denna forntida huvudstad i den romerska provinsen Asien blev ett ryktbart centrum för tillbedjan av den romerske kejsaren och för andra hedniska kulter. Under den romerska perioden av stadens existens byggdes ett tempel på Pergamus’ akropolis åt kejsar Augustus, som kallades den ”gudomlige”. Staden var ryktbar för sin trohet mot Rom, Caesarernas huvudstad. Vägran att ta del i den hedniska kejsartillbedjan kunde medföra döden som martyr för Jehova Guds universella suveränitet. När det utövades sådan djävulstillbedjan där i Pergamus och djävulens herravälde över människorna intensifierades där och människor förgudades och deras kejserliga makt dyrkades, var det inte utan giltigt skäl som församlingen i den staden sades bo ”där varest Satan har sin tron”.

13. Hur bör vi kristna nu likaså där varest Satan har sin tron, och hur kan vi trots detta efterlikna församlingen i Pergamus?

¹³ I vår tid, då nationalismen är så framträdande och bilder och olika nationella symboler behandlas som heliga och avgudas och det beläte, som kallas Förenta Nationerna, vördas av mer än åttio nationer här i världen och den ur himmelen utdrivne Satan, djävulen, nu har kommit ned till jordens inbyggare och har stor vrede, är kvarlevan av Jehovas församling och dess följeslagare lika Pergamus, i det att de bor där varest Satan har sin tron. Kan Kristus lovorda också oss genom församlingens ängel, för att vi håller fast vid hans namn och inte förnekar vår tro på honom som Frälsare och konung, fastän tusenden av våra kristna bröder har lidit martyrdöden, likt Antipas, som Kristus kallar ”mitt vittne, min trogne tjänare”, som ”blev dräpt hos eder — där varest Satan bor”? Om han kan göra det, då liknar vi församlingen i Pergamus i detta avseende.

14. Vem var Bileam, vid vilkens lära somliga i församlingen i Pergamus höll fast, och vilka blev för Bileams skull förbannade av Jehova?

¹⁴ Men vi får inte glömma, att det finns sådana som gärna vill tillfoga oss andlig skada, följaktligen evig skada. Vilka är dessa? Religiösa personer som är lika Bileam och lika lärarna i Nikolaus’ sekt. I materialistisk vinningslystnad sökte Bileam bruka sitt profetämbete för att skaffa sig fördelar, materiell vinning, fastän det drog förbannelse över Jehovas heliga nation, Israel. När Jehova Gud vände Bileams avsedda förbannelse till en välsignelse för Israel, sökte Bileam samarbeta med den politiska makten i denna världen, som kung Balak stod som symbol för. Han försökte locka Israel till avgudadyrkan, demondyrkan, förmedelst hedniska kvinnor, vilkas kroppar var överlämnade åt att orenas av den falske guden Baal Peors tillbedjare. Detta föranledde visserligen inte Jehova att förbanna hela Israels nation, men de som gav efter för den vinningslystne profeten Bileams förslagna metoder drabbades av förbannelse.

15. Hur måste tillsyningsmannen för församlingen handla likt prästen Pinehas; och varför måste han då rannsaka sig själv, och vad måste han förhindra?

¹⁵ I våra dagar bör ”stjärnan”, tillsyningsmannen för en församling, visa sig lik Pinehas, som var son till Eleasar, översteprästen Arons son. Vid det tillfället där i forntiden undanröjde Pinehas verkningarna av ett sådant listigt tillvägagångssätt hos religiösa ledare som Bileam. (4 Mos. 22:1—25:15; 2 Petr. 2:15,16; Jud. v. 11) Tillsyningsmannen i våra dagar bör leda församlingen på marschen mot den nya världen. Han bör inte själv försöka hindra eller tillåta något som kan hindra vår framgångsrika marsch mot målet på andra sidan Harmageddonstriden. Han måste rannsaka sig själv ständigt och jämt, så att han inte låter sin profetiska ställning, sitt ansvarsfulla och verkningsfulla ämbete, utnyttjas i affärssyfte. Han måste hindra könsdyrkan att tränga in från denna världen och likaså religiöst sektväsen.

16. Vad måste den göra som gjort sig skyldig till dylika ting; och vad måste vi göra för att undgå den andra döden och vinna evigt liv?

¹⁶ Vem det vara må, som har gjort sig skyldig till dylika ting, behöver ångra sig och göra bättring, ja, göra bättring utan dröjsmål, ty Kristus kommer snabbt för att verkställa Guds dom. I sin mun har han makten över den andra döden för dem som låter sig övervinnas av denna världen. Vi måste vara noga med att inte föranleda att rättarsvärdet, som går ut ur Kristi mun, vänds emot oss. Det skulle innebära vår vissa död, den ”andra döden”, som Gehenna var en bild av. Som stjärnor under honom bör tillsyningsmännen över församlingarna hålla sig i full överensstämmelse med Jehovas ”förbundets ängel”, den förnämste tillsyningsmannen, som nu är i templet för att verkställa dom. Nu är det ingen tid att låta sig besegras av en värld som Kristus själv har besegrat. Det är tid att segra över världen, liksom han gjorde, och med hans hjälp. Guds ande, som talar genom honom, utlovar en storslagen belöning, oförgänglighet i det himmelska riket och ett nytt förhållande till Jehova Gud, som det oförstörbara mannat var en bild av och likaså den vita stenen med ett nytt namn skrivet på den, vilket endast segraren själv kommer att fullt förstå i sinom tid. Tillsyningsmännen bör troget framföra detta budskap. — Upp. 2:12—17.

Lampställningen i Tyatira

17. Vad kunde skrivas på Tyatiraförsamlingens förtjänstkonto, men vilken felaktig uppfattning måste påpekas?

¹⁷ Förhållanden av det slag som rådde i den forntida församlingen i Tyatira måste uppmärksammas av den ”stjärna” eller tillsyningsman, som kommer att få med dem att göra. Kristus, som ser med ögon som liknar eldslågor och som vandrar omkring liksom med oförstörbara, uthålliga fötter som liknar fin koppar, såg att Tyatiraförsamlingen hade tillväxt i fråga om gärningar på sitt förtjänstkonto. Men vi får inte mena, att om bara en människa har ett bra resultat att uppvisa i det fysiska arbete som Guds organisation har att utföra och har ägnat mycken tid åt detta, så kan hon vara vårdslös i fråga om sitt moraliska handlingssätt. Att man inte kan handla så behövde påpekas för Tyatiraförsamlingen, och det behöver påpekas i dag.

18. Hur hade en Jesabel kommit in i församlingen i Tyatira; hur hade Kristus givit henne tid till bättring, och vad hotade han att göra?

¹⁸ Jesabel, som var dotter till den hedniske konungen i Sidon, förmäldes av politiska skäl med kung Ahab. Hon brukade sin ställning till att vålla Israels rike stor skada i religiöst hänseende. En Jesabel, en kvinna eller en grupp av kvinnor med samma drag som kännetecknade drottning Jesabel, hade kommit in i Tyatiraförsamlingen. Men församlingen under sin ”stjärna” eller tillsyningsman hade inte ingripit för att övervinna och undanröja detta kvinnoinflytande, som ledde till falska läror, falsk gudsdyrkan och religiös såväl som fysisk omoraliskhet. Kristus gav församlingen tid att handla i denna sak och gav följaktligen den klass som svarade mot ”kvinnan Jesabel” tid till bättring. Men eftersom Tyatiraförsamlingen vårdslöst fann sig i att denna orena, okristliga klass fick verka inom den, varnade Kristus själv för den åtgärd som han stod i begrepp att vidtaga mot denna oförbätterliga klass. Vad var det? Dräpa den medelst stor vedermöda, till ett skådespel för alla församlingarna, på det att dessa måtte förnimma att den förnämste tillsyningsmannen inte tolererar en sådan oförbätterlig klass.

19. Varför vågar inte en tillsyningsman för församlingen ge efter för Jesabels läror och inflytande; och hur kan församlingen hålla fast vid vad den har, till dess Kristus kommer för att verkställa dom?

¹⁹ En tillsyningsman för församlingen vågar inte ge efter för Jesabels läror och inflytande i våra dagar. De som begår andligt och fysiskt äktenskapsbrott med henne kan inte undgå den förnämste tillsyningsmannens eldslågeögon, utan kommer att avrättas, om de inte bättrar sig. Vi behöver inte inlåta oss på sådan otukt för att lära känna genom erfarenhet vad den är för något och på så sätt lära känna ”Satans djupheter”. Domaren, som i princip vet vad det är, varnar oss emot den. Hans varning är nog. Vi bör följa den. Då kommer inte Kristus att lägga någon ansvarsbörda på oss, och vi skall hålla oss fria från församlingsansvar på grund av något dåligt tillstånd i församlingen. Syndens surdeg får inte lämnas kvar hos oss för att till sist fördärva vad gott som finns kvar hos oss, Kristus råder: ”Håll fast vad ni hava, till dess jag kommer.” (NW) Detta kräver att vi skall vinna seger över världen.

20. Vilken makt över nationerna skall ges dem som vinner seger över världen, och vad kommer de att få i stället för stjärnor för församlingarna?

²⁰ Den som här på jorden vinner seger över denna världen genom att motstå dess begärelser, dess ogudliga syften, dess metoder och sedvänjor skall få himmelsk myndighet över nationerna. De som fullbordar sitt jordiska lopp i trohet som segrare över världen i likhet med Jesus kommer att bli uppresta till makt och myndighet tillsammans med honom i himmelen och få vara med honom, då han krossar de fientliga nationerna i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det blir en seger över denna världen på ett annat sätt. Det blir en seger för Guds nya värld. Nu ges åt den kristna församlingen de symboliska stjärnorna, de trogna tillsyningsmännen. Men då, i uppståndelsen till liv i himmelen, får församlingen ”morgonstjärnan”, som är Jesus Kristus, brudgummen. — Upp. 2:18—29; 22:16.

21. Vilken kurs bör fördenskull kvinnorna i församlingen följa; och vad har församlingen, som den måste hålla fast?

²¹ Må därför kvinnorna inse sin tillbörliga plats i församlingen. När tillfället kräver det, bör de bära huvudet betäckt som ett tecken på undergivenhet, som ett tecken på att de inte söker taga sig mannens ställning, vare sig som en ”stjärna”, en tillsyningsman, eller som en biträdande tjänare. Må de inte förleda någon broder till otukt, vare sig andligen eller kroppsligen. Må hela församlingen svartsjukt bevara det den har, den kristna renheten i lära och vandel och den skatt som vittnandet för Riket utgör. Då skall Kristi ankomst som domsverkställare inte ske med dödligt straff, utan med den nya världens belöningar.

Lampställningen i Sardes

22. a) När Kristus riktar sina ord till en församling av Sardes-typen, vad är han då utrustad med? b) Vilket döende tillstånd, i andligt avseende, måste ängeln för församlingen påpeka och sätta stopp för?

²² Liksom en kretstjänare eller tillsyningsman i stort inspekterar Kristus alla slags tillstånd inom församlingarna under hans uppsikt, också ett sådant andligt tillstånd som det som rådde i den forntida församlingen i Sardes. När han ser något sådant, kommer han förvisso att påkalla uppmärksamhet för det: ”Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna.” Han har Guds andes fulla upplysande kraft, och han har församlingstjänaren i Sardes, såväl som änglarna eller stjärnorna för de sex andra församlingarna, i sin makt och under sin ledning. Ängeln för en församling av Sardes-typen får inte något särskilt behagligt budskap från den store ärkeängeln genom den ”trogne och omdömesgille slavens” klass, den nutida motsvarigheten till Uppenbarelsebokens Johannes. Vad gagnar det att man har en form av gudaktig hängivenhet, när man förnekar dess kraft? Man kan ha namn om sig att vara vid liv i religiöst hänseende, men Jehovas domare vet att man är död, liksom Sardesförsamlingen. Man är sovande för sina privilegier och för stundens krav på flitig, livaktig tjänst. Man underlåter att utföra alla dragen i förbindelse med Guds tjänst. De drag i fråga om tillbedjan och tjänst som återstår är i fara att dö ut. En vaken tillsyningsman, och den store tillsyningsmannen över honom, kan inte tillåta ett sådant döende andligt tillstånd att fortsätta.

23. Vad bör vi komma ihåg och vad bör vi göra, när vi nu ser att den slutliga domen över församlingen nalkas?

²³ Den slutliga domen över dem som fått sig Guds rikes intressen anförtrodda närmar sig allt mer och mer. Att den slutliga räkenskapens dag nalkas bör förmå oss att komma ihåg att vi har mottagit och hört budskapet om Riket och bör följaktligen komma oss att inse och uppskatta vårt ansvar. Med fördjupad insikt och uppskattning bör vi då vakna upp och hålla oss på vår vakt, förnya våra ansträngningar i tjänsten, som höll på att dö ut, och bevara vår kunskap om sanningen och våra tillfällen att predika den, som kunskapen bereder.

24. a) Hur förökas kunskapen i församlingen, och hur yttrar sig dess livaktighet? b) Vilken räkenskapens dag väntar ännu tillsyningsmannen för församlingen?

²⁴ Vad vi måste göra är att föröka vår kunskap. Detta innebär att studera bibeln enskilt; det innebär att vara med vid församlingens möten och hjälpa till att göra dessa möten livliga; det innebär att följa med den framåtskridande sanningen; det innebär att bruka denna sanning genom att förtälja den för andra, inom och utom församlingen. För att hjälpa var och en att göra detta kommer församlingens tillsyningsman jämte hans biträdande tjänare att ordna så, att varje församlingsmedlem hålls vaken i andligt avseende, och kommer inte att låta organisationen på platsen dö, i det att den inte har några goda gärningar, som visar att den är andligen vid liv. De kommer att arbeta på att få fler av församlingsmedlemmarna att vara med vid mötena. De kommer att hålla framställningarna i linje med tiden genom att inarbeta färska, levande lärosanningar i dem, allteftersom de blir uppenbarade. De kommer att sträva för att utvidga församlingens verksamhet i alla behövliga former av tjänsten. De kommer att ge vittnesbördet en vidare syftning och ge det större eftertryck. De kommer inte att tillåta att församlingen blir levande för nöjen och förlustelser men död för tjänsten. En vacker dag kommer varje tillsyningsman att få avge sluträkenskap inför någon som är högre än den styrande kretsen, som är förbunden med Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Den stunden skall komma som en tjuv. Hur behövligt är det inte då att repetera vad vi har att iaktta och hålla alla levande för vittnandets gärningar!

25. a) Vilka kommer att vandra med Kristus i vita kläder och inte bli bortdrivna från umgänget med honom? b) Vems namn skall inte strykas ut ur livets bok? Vilket erkännande får i stället en sådan människa?

²⁵ Till och med i en sådan situation, som den som rådde i Sardes, kan några nämnas som har obefläckade kläder, som är utan vank i sitt kristna framträdande. De håller fast vid den rena, obesmittadé religionen, vilken kräver att man håller sig fri från att moraliskt eller religiöst befläckas av denna världen. Om de fortsätter att vandra på det sättet, kommer de att förklaras värdiga att vandra med Kristus i vita kläder och inte bli bortdrivna från umgänget med honom. Hans brudeskara kommer att klädas i fint linne, vitt och rent, ty detta fina linne symboliserar Guds heligas rättfärdiga gärningar. Vilka underfulla gärningar i Guds tjänst kommer det inte att bli att uträtta i hans nya värld! Hur sporrar oss inte tanken på detta till att vinna seger över världen! Det kommer oss att önska leva i den nya världen. Vi måste hålla oss vid liv nu i andligt avseende. Om man dör i andligt avseende, får man sitt namn utstruket ur livets bok. Man får då inte uppleva att få sitt namn erkänt inför den himmelske Fadern eller inför änglarna, som troget har tjänat församlingen. — Upp. 3:1—6.

Lampställningen i Filadelfia

26. I vilken bemärkelse har Kristus ”Davids nyckel”, och vilken dörr öppnade han år 1919, som han sedan hållit öppen och som inga motståndare kunnat stänga?

²⁶ Såsom den som har alla Rikets intressen om hand vänder sig den förnämste tillsyningsmannen till Filadelfiaförsamlingen, ty han har ”Davids nyckel”. Han gav inte Petrus denna nyckel, utan har den nu själv. Som det förhöll sig med nyckelbevararen under Davids kungadöme i Jerusalem, så har Jesus Kristus fått styrelsen över trons husfolk sig anförtrodd, och han är som en andlig fader för det andliga Israels inbyggare. (Jes. 22:22; Luk. 1:32) När han åtföljde Jehova Gud till det andliga templet år 1918, började han hålla dom över Guds husfolk. Han fann den ”trogne och omdömesgille slavens” klass. Framför den har han sedan 1919 ställt en öppen dörr, därigenom att han har satt denna klass över alla sina andliga ägodelar på jorden. (Matt. 24:45—47) Han öppnade möjligheten för dem och ansvaret att uppfylla Matteus 24:14 och avge vittnesbördet om Riket på hela jorden för alla nationer, innan världens ände kommer vid Harmageddon. Ingen människa har varit i stånd att stänga den dörren alltsedan dess, varken de nationer som deltog i andra världskriget eller Hitlers nazister eller Mussolinis fascister eller Katolsk aktion eller den ryska kommunismen med dess Stalinkult och andra kulter.

27. För vilka har denna dörr förblivit stängd, och hur tvingas de att erkänna att Kristus har älskat oss?

²⁷ Detta är inte vår förtjänst. Förtjänsten tillhör Kristus, som har hållit dörren öppen och kommer att hålla den öppen, till dess att vittnandet är fullgjort. (1 Kor. 16:9; Kol. 4:3, 4) Dörren till dessa privilegier, som åtföljer Rikets tid, har blivit stängd för både kristenheten och judenheten, för alla dem som tillhör ”Satans synagoga”. De har inga gärningar i form av vittnande för Riket, som kan ge vid handen att de fått åtnjuta detta uttryck för kärlek från Kristi sida. Nu måste de ödmjuka sig inför oss och erkänna att vi har gärningarna, vi har svart på vitt på dem, och vi fortsätter med dessa gärningar. Vi bjuder alla de ”andra fåren”, som ännu kommer att anträffas, att stiga in genom den öppna dörren och förena sig med oss i arbetet.

28, 29. a) Vad är ”budskapet om ... uthärdande”, som vi måste hålla fast vid? b) Om vi håller fast vid det, hur bevaras vi då från fall i den provsättning” som nu övergår hela den bebodda jorden?

²⁸ Guds rikes budskap säger oss att det är livsviktigt att härda ut i tillbedjan och tjänst för honom. Predikandet av budskapet kräver uthärdande av det slag som Kristus lade i dagen. I vårt uthärdande måste vi vara Kristuslika. Han slutade inte upp, han gav inte vika för fienden, han lämnade inte tjänsten och den andliga krigföringen. Han fortfor att göra sin Faders vilja. Han höll ut till det bittra slutet. Därför blev han upprest till en triumfens stund, till en evighet av triumf. Det är en välsignelse förbunden med att vi rättar oss efter ”budskapet om” hans ”uthärdande”. (NW) Vi blir frälsta ur den prövningens stund som nu övergår hela världen. På vilket sätt?

²⁹ Alldeles som i Jesu fall. När han blev erbjuden alla riken i denna världen, visade han ifrån sig Satans rike. Han valde Guds rike genom att han valde att tillbedja Jehova Gud och inte ”denna världens gud”, som de människogjorda rikena tillhörde. Genom att Jesus höll fast vid detta ursprungliga beslut, fick han hjälp till att bestå genom hela sitt ostrafflighetsprov och bevarades från att falla under provsättningen, så som den judiska världsordningen föll. Vi har också träffat vårt val för Guds rike. Så länge vi håller fast vid vårt beslut genom att predika Rikets goda nyheter, kommer också vi att bli bevarade från att falla under denna provsättning. Vi skall aldrig bli dragna in i djävulsdyrkan genom att utvälja och tjäna denna världens riken. Må kristenheten falla i provsättningen i denna frestelsestund, snava över Guds utvalda hörnsten och falla och förgås. (1 Petr. 2:7, 8). Vi har valt teokratien under Kristus. Vi blir bevarade, uppehållna, kan bestå!

30. Vad måste fördenskull tillsyningsmännen för församlingen göra, och varför måste vi hålla fast det vi har? Hur gör vi det?

³⁰ De ”sju stjärnorna”, de smorda tillsyningsmännen, såväl som de ”andra får” som är förenade med dem såsom tillsyningsmän, måste hjälpa alla Kristi får igenom denna frestelsestund genom att själva gå före med gott exempel och genom att ge dem allt bistånd de kan. Tiden då kronorna skall fördelas slutgiltigt nalkas snabbt. Han som har ”Davids nyckel” säger: ”Håll fast det du har, så att ingen tager din krona.” Ja, vi önskar hålla fast det som vi har fått från honom, genom att vi strävar efter att formera dessa Rikets intressen, genom att vi använder vårt allt som ett dyrbart redskap i Rikets tjänst. Om de smorda förlorar Rikets intressen nu före Harmageddon, så betyder det att de går förlustiga den himmelska kronan. Om de ”andra fåren” förlorar det de har, så betyder det att de går förlustiga livet i den nya världen under Rikets styrelse.

31. Hur måste smorda tillsyningsmän bevisa sig vara pelare och stå på prov för en plats i det nya Jerusalem; och vad bör därför alla tillsyningsmän göra?

³¹ Smorda tillsyningsmän måste bevisa sig vara pelare i Guds tempelorganisation och vidmakthålla den tillbedjan i templet som de andra fåren nu deltar i. De måste hålla sig kvar bland dem som står på prov för en plats i det nya Jerusalem genom att predika Guds rike och hålla sig rena som Guds Lamms blivande brud. Detta är en bjudande plikt, ifall de önskar få bli pelare i det förhärligade himmelska templet och bära Guds stads namn som himmelska medborgare i den och dela den högt upphöjde Kristi namn såsom hans älskande brud. Templet, det nya Jerusalem, Kristi nya namn i sitt himmelska ämbete — också detta är saker som de andra fåren måste räkna med. De måste nu verka i överensstämmelse med dessa vitala verkligheter. Om någon inte bevarar sig helig, om någon är andligen avskyvärd, om någon gör lögn, kommer han att vara utestängd från det nya Jerusalem och från dess rike på jorden. Må därför alla tillsyningsmän, i synnerhet de som står på prov för en plats i det himmelska templet, taga ledningen i tillbedjan i templet natt och dag. Då skall de få erfara välsignelsen av Kristi löfte i Uppenbarelseboken 3:12.

Lampställningen i Laodicea

32. Vad framhöll Jesus, då han riktade sig till församlingen i Laodicea, och varför bör hans ord ha stungit församlingen?

³² På aposteln Paulus’ tid fanns det en församling i Laodicea. (Kol. 4:15) Vid den tid då uppenbarelsen gavs åt Johannes hade den råkat i ett dåligt tillstånd. Då Jesus riktade sig till den genom ängeln för församlingen, talade han om sig själv som ”Amen, det trogna och sanna vittnet, begynnelsen av Guds skapelse”. (NW) Dessa ord bör ha verkat som ett styng på Laodiceaförsamlingen, ty den bekräftade inte längre sanningen helhjärtat, likt ett amen. Den var inte längre något troget och sant vittne. Den gav inget bevis på att den hörde till den ”nya skapelsen”, vars förnämsta medlem Jesus Kristus var och är. Hur behandlar Jesus, som den föredömlige främste tillsyningsmannen, fallet Laodiceaförsamlingen, då och nu?

33. Varför hotade Jesus med att spy ut dem ur sin mun, och hur var de lika Efraim?

³³ De som är av Laodiceas slag är varken stimulerande varma eller vederkvickande kalla. De är ljumma, usch! Likt ljummet vatten måste de alltså spys ut ur munnen. Kristus önskar dem inte som sina språkrör, inte som ”sändebud i Kristi ställe”, inte som budbärare eller vittnen, som tillhör honom och brukas av honom. Deras andel i att uppfylla Matteus 24:14 kommer han att ta ifrån dem, om de inte bättrar sig. De liknar den dominerande stammen i det forntida Israels rike, Efraim. Hur så? Jo, genom att de är lika en ovänd kaka, som alltså bara är halvgräddad, de är följaktligen halvhjärtade, dubbelsinnade: ”Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de [inte Jehova], till Assur gå de [inte till Gud].” — Hos. 7:8, 11.

34. Varför befann sig laodiceanerna i ett sådant ”ljumt” tillstånd, och vad behövde de för att deras dåliga andliga tillstånd skulle förbättras?

³⁴ Varför var det så den gången? Därför att laodiceanerna inte fortsatte med att söka först Guds rike och den rättfärdighet som kommer från honom genom Kristus. (Matt. 6: 33) Deras tal visar att de förutsatte att det var bevis på Guds godkännande, hans välsignelse, att de hade materiella, jordiska rikedomar. De värderade materiell rikedom högre än andliga värden, som hörde Riket till, i synnerhet högre än ”skatten” att få tjäna andra genom att erbjuda dem sanningen om Riket. Vad behöver laodiceanerna nu för att taga bort sin andliga fattigdom, blindhet och nakenhet? En god, ärlig strävan att av Kristus köpa trons guld, av beprövad kvalitet, rättfärdighetens klädnad — av ett slag som kan hålla in i den nya världen —, och andlig synförmåga, så att de må kunna se att Riket överträffar allt annat i vikt och betydelse och att det nu måste avges vittnesbörd om det överallt i världen.

35. Vad måste därför tillsyningsmännen göra till gagn för dem som har Laodicea-tendenser, så att dessa kan återvinna andlig hälsa?

³⁵ Här är alltså en uppgift för tillsyningsmän: Att på nytt väcka upp dem som har Laodicea-tendenser, så att de lär känna sitt andliga behov, och så hjälpa dem att bli ”rika i tro”. (Jak. 2:5) En sådan tro bär Rikets frukt i ymnigt mått och är levande för vittnandet. Den tar bort förtröstan på ens egen rättfärdighet. Den leder oss till att söka vara rättfärdiga i Guds ögon, med all världslighet och syndig nakenhet avlägsnad. Tillsyningsmännen måste också hjälpa laodiceanerna att använda den andliga ögonsaivan, dvs. taga emot Jesu lära om saker och ting, hans råd, hans föredöme och hans sinnesinställning och så handla i överensstämmelse härmed. Detta är ett botemedel mot ”köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda”. (1 Joh. 2:15—17) Genom att återvinna sin andliga synförmåga kan de bli ”ögon” åt andra och inte vara blinda ledare för blinda.

36. Vad gör Kristus för dem som han hyser tillgivenhet för; vad måste tillsyningsmännen fördenskull göra, och vilket gensvar bör laodiceanerna ge?

³⁶ Som den förnämste tillsyningsmannen tillrättavisar och tuktar Kristus, men han gör detta av tillgivenhet för dem som har börjat följa honom. Tillsyningsmännen under honom måste göra likaså. Laodiceanerna bör sätta värde på detta modiga, öppna bevis på tillgivenhet och nitiskt bättra sig eller göra om sitt sinne och sedan göra om sitt leverne.

37. a) Vad är nu tiden kommen för, och vilken inbjudan riktas nu till laodiceanerna? b) Hur kommer vår tids laodiceaner att visa att de inte har blivit utspydda ur Kristi mun?

³⁷ Tiden är långt liden. Tiden är kommen för det bästa målet på dagen, för kvällsmålet. Månget kvällsmål åt Jesus tillsammans med andra här på jorden och gav andliga lärdomar och föreskrifter, medan han åtnjöt värdfolkets gästfrihet. Nu inbjuder han oss att äta en sådan uppbygglig måltid med honom. Han står nu utanför dörren hos en församling av Laodiceas typ och knackar på. Ni som är laodiceaner, vill ni lyssna till hans knackning, återuppliva er hängivenhet för Kristus, släppa in honom ibland er och låta honom lära er i dyrbar gemenskap med honom? I så fall kommer ni att ta emot hans tillsyningsman över er församling. Er tillsyningsman, ängeln för församlingen, ”stjärnan” i Kristi högra hand, är Villig och angelägen att få öppna dörren. Han har öppnat den för Kristus, så att han kan stiga in och hålla festmåltid med dem som bättrar sig. Alla ni laodiceaner, visa att ni inte har blivit utspydda ur hans mun, utan alltjämt är medlemmar av hans församling — visa det genom att komma till mötena i församlingen för studium och för tjänst, ty Jesus har lovat att vara närvarande vid en andlig måltid, där så få som två eller tre med uppskattning har kommit tillsammans i hans namn. De ”andra fåren” släpper in Kristus, så att han kan säga till dem vid den stundande domen: ”Jag var en främling, och ni togo gästfritt emot mig.” (Matt. 25:35, NW) Denna gästfria handling betyder liv!

38. Vad måste vi nu vinna seger över. och vilken belöning får segervinnarna?

³⁸ Låt oss alla taga varning av den förebråelse som laodiceanerna fick. Vi måste vinna seger över denna världens materialism i denna ”ändens tid”. Åt var och en som vinner seger utlovar Kristus, som talar medelst Guds ande, en hög belöning — åt sina smorda efterföljare en tron, inte i något av denna världens riken, utan med honom vid hans Faders högra sida i himmelen. Åt de segervinnande ”andra fåren” utlovar han en ställning inför hans tron, en ställning av kärleksrik ynnest på den nya jorden i Guds nya rättfärdiga värld.

39. Vad bör därför församlingarna och deras ”stjärnor” göra, och vad beder vi Kristus att han må ägna dem?

³⁹ Så fortsätt då att lysa, ni tillsyningsmän, som ”stjärnor” i Kristi högra hand, i det ni verkar som hans änglar för församlingarna. Fortsätt att lysa, också ni församlingar, som lampställningar som han behåller på deras platser. Må han ägna er sin omsorgsfulla uppmärksamhet och sitt ömma skydd, så att ni alltid må sprida ljus till att upplysa alla dem som skall bli frälsta för evigt.

(The Watchtower, 15 januari 1958)