Att stå oskadad medan tusenden faller såsom offer
”Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig.” — Ps. 91:7.
1. Hur hade psalmisten, när han liknade Jehova vid en stark och mäktig fågel, anlagt Guds synpunkt, sådan den kommer till uttryck genom Mose?
NÄR den inspirerade skribenten till Psalm 91 liknade Jehova Gud vid en fågel med starka vingar, anlade han Guds egen synpunkt. Sedan Gud fört Israels folk till Sinai berg, uppmanade han Mose att säga till dem: ”I haven själva sett, vad jag har gjort med egyptierna och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig.” (2 Mos. 19:4) Fyrtio år längre fram inspirerade han Mose att sjunga inför Israel: ”Alldeles som en örn river upp sitt bo, kretsar över sina nyss flygfärdiga ungar, brer ut sina vingar, tar dem, bär dem på sina handpennor, så fortfor Jehova ensam att leda honom, och ingen främmande gud var med honom.” — 5 Mos. 32:11, 12, NW.
2, 3. a) Hur görs, i förbindelse med Guds himmelska ”kvinna” i Uppenbarelseboken, kapitel 12, en jämförelse mellan Gud och en stark och mäktig fågel? b) Vilken fågel kan vi således tänka på, när vi nu läser Psalm 91:4?
2 Enligt den profetiska bilden i Uppenbarelseboken 12:6, 14 gav Gud, sedan hans himmelska ”kvinna” fött det messianska riket och blivit tvungen att fly ut i ”öknen” för att få isolering, henne det medel som möjliggjorde snabb flykt: ”Åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats, där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn.” Vilken förträfflig jämförelse görs således inte mellan Jehova Gud och den ”stora örnen”, kungen bland fåglar, skyarnas herre, luftens monark!
3 Vi kan ha denna kungliga fågel i tankarna, när vi nu läser de inspirerade orden i Psalm 91:4 (NW): ”Med sina handpennor skall han hindra tillträde till dig, och under hans vingar skall du söka tillflykt. Hans trofasthet skall vara en stor sköld och ett bålverk.”
4. a) Var sitter en fågels handpennor, och vad kan en fågelförälder göra med dem? b) Vilkas tillträde till oss hindras genom Guds utbredda ”handpennor” över oss?
4 ”Handpennorna” sitter på de yttersta delarna av en fågels vingar, och med dem kan en fågel täcka över och skydda sina ungar tätt intill sin kropp. På så sätt kan fågeln hålla alla rovdjur borta från sina ungar. Vi kan också, precis som hjälplösa, nyss flygfärdiga ungar, finna skydd under de utbredda handpennorna på den skyddande symboliska fågeln, Jehova Gud, och där kan vi glädjas i vår andliga trygghet. Det är alldeles som psalmisten David sade till Jehova: ”Låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar [skall hindra tillträde till, NW] dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.” (Ps. 5:1, 2, 12) De som vill göra oss andlig skada kan inte göra detta, eftersom de hindras från att komma nära oss. De kan inte rycka oss bort från Guds organisation. Den store ”fågelfängaren”, Satan, djävulen, hålls på avstånd.
5. Var finns den enda säkra tillflykten undan Satans organisation, och hur blev detta skönt illustrerat i Ruts fall?
5 I det vi liknar fågelungar, som är utsatta för fara, har vi inte någon annan plats att fly till för att finna säkerhet än den allsmäktige Guden. ”Och under hans vingar skall du söka tillflykt.” (Ps. 91:4, NW) Eftersom det finns bara dessa två organisationer, Guds och Satans, krävs det, för att vi skall finna en säker tillflykt undan Satans organisation, att vi förs in i Guds organisation av andlig trygghet. Detta blev verkligen skönt belyst i fallet med moabitiskan Rut, som övergav Moabs falska gudar och begav sig till Israel tillsammans med sin svärmor, Noomi, som blivit änka! I uppskattning sade Boas, som längre fram blev Ruts man, till henne: ”HERREN [Jehova] vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit för att finna tillflykt under hans vingar.” (Rut 2:12) Som lön till Rut utvalde Jehova henne till att bli hustru till Boas och på så sätt ge sitt bidrag till Jesu Kristi släktlinje. — Matt. 1:5—25.
6. Under vems ”vingar” är det Jehovas tillbedjare finner andlig trygghet vid denna samma tid, förutom under Jehovas ”vingar”?
6 Jesus Kristus själv utnyttjade likheten med en fågel och dess ungar, när han sade till Jerusalem, som förkastade honom som Messias: ”Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.” (Matt. 23:37) I Klagovisorna (4:20) omtalas Jehovas Smorde eller Messias som ”vår näsas andedräkt, Jehovás smorde, ... han, om vilken vi sade: ’I hans skugga vilja vi leva bland folkslagen.’” (Åk) De andliga israeliterna och deras jordiska följeslagare, vilka söker tillflykt under Jehovas ”vingar”, söker således i denna tid samtidigt ett värnande skydd under Jehovas Messias, Herren Jesus Kristus, i likhet med kycklingar under en hönas vingar. Den tillflykt de söker där för att vinna andlig trygghet sviker dem inte.
Orsaken till frihet från fruktan för andlig skada
7, 8. Vilken egenskap hos Jehova är lik en stor sköld för oss, och hur karakteriserar den honom?
7 Psalmisten ger en utförligare beskrivning av det skydd som ger andlig trygghet, när han nu vänder sig från fågelvärlden till krigets värld. Psalmisten syftar vidare på den högste Guden och tillfogar: ”Hans trofasthet skall vara en stor sköld och ett bålverk.” — Ps. 91:4, NW.
8 Guds trofasthet är förbunden med hans nåd, mildhet eller kärleksfulla godhet. (Ps. 40:11, 12; 57:4; 61:8; 86:15) Han erkänner sin förpliktelse att vara trofast mot dem som tillber honom och förtröstar på honom. Detta karakteriserar hans tron. (Ords. 20:28) Han bevisar sig alltid trofast mot sitt löfte till oss. Han bevisar sig trofast mot sitt namn Jehova och blir vad han behöver bli för vår skull. Denna hans egenskap tjänar till andligt skydd för oss. Den är som en stor sköld för oss, och han blir som en sköldbärare för oss. Hans trofasthet ådagaläggs i trogen, lojal verksamhet för vår skull. Den skyddar oss således som en sköld.
9. Hur tjänar Jehovas trofasthet som en ”stor sköld”, och vad måste hos oss åtfölja den?
9 Denna sköld i form av gudomlig trofasthet hejdar den store motståndarens glödande pilar eller brinnande projektiler, och den parerar också slagen från fiendesvärdet eller tar emot sticken från det. Vi kan lita på Guds skyddande trofasthet. Vi måste lita på den, ha tro på den. Den åtföljer vår tro, som också bör vara lik den ”stora skölden” i ”den fullständiga vapenrustningen”, som Gud ger oss. (Ef. 6:11—16, NW) Vår tro på ”hans” (Guds) sköldliknande trofasthet kommer att befria oss från fruktan. — 1 Mos. 15:1; Ps. 84:12.
10. Vad slags krigstidsnyttighet är ett bålverk, och hur är Guds trofasthet lik ett sådant för oss?
10 Ett bålverk är ett mycket större skydd än en sköld. I krig är det en defensiv jordvall, som kastas upp kring en ställning som skall hållas. Till fienden som rycker fram över stridsterrängen säger den: ”Så långt kan du komma, men inte längre!” Det är på detta sätt med Jehovas trofasthet. Hans trofasthet är mycket nödvändig i denna tid, som i Uppenbarelseboken beskrivs som den tid då den store ormen, Satan, djävulen, för krig mot kvarlevan av Guds himmelska ”kvinnas” ”säd”. Bakom Guds trofasthets bålverk kan vi stå fasta och slå tillbaka våra andliga fienders framstormande och anfall. Detta gudomliga bålverk är ointagbart, oövervinnligt; låt oss därför förbli bakom det. I enlighet med sin trofasthet, lojalitet och trohet kommer Gud aldrig att överge oss på denna dag av andlig strid. Hans ”bålverk” försäkrar oss om seger!
11. Andan i vilken befallning är motivationen till det psalmisten nu följdriktigt säger i Psalm 91:5, 6?
11 Andan i den gudomliga befallningen: ”Frukta inte!” är psalmistens motivation, när han följdriktigt fortsätter att säga: ”Du skall icke behöva frukta för nattens fasor, ej för pilen, som flyger om dagen, icke för pesten, som går fram i mörkret [töcknet, NW], eller för farsoten, som ödelägger om middagen.” — Ps. 91:5, 6, Åk.
12. Vad för någonting fogar skräck till nattens mörker, och hur sägs Jehova förhålla sig om natten, vilket avlägsnar fruktan för nattens fasor?
12 Nattens mörker tenderar att öka den fruktan man känner i en farlig omgivning eller i en tid av fara, eftersom vi i mörkret inte kan se en lurande fiende eller föremål som kan skada. Men fastän vi befinner oss i en period av moraliskt mörker och andligt, tjockt töcken över folken på jorden, blir det aldrig så att Jehova slumrar och faller i sömn som väktare för sitt folk. (Jes. 60:2; Ps. 121:4) Han är därför aldrig okunnig om onda ting som hans fiender försöker göra i hemlighet såsom i skydd av mörkret. De förtäckta fasor eller skräckinjagande ting med vilka fienden försöker skada och förgöra vår andlighet skall vi inte frukta. Med stark tillförsikt kan vi göra Davids ord i Psalm 64:2, 3 till våra egna: ”Gud, hör min röst, då jag klagar; bevara mitt liv från fruktan för fiender. Dölj mig för de ondas rådplägningar, för illgärningsmäns larmande hop.” — Ps. 64:2, 3, Åk.
13. Vad måste vi göra medan vi förtröstar på Gud, även om vi inte känner någon förskräckelse?
13 Vi kan vara säkra på att de fasansfulla ting som planeras av fienderna, när de under skydd håller sina hemliga rådplägningar, kommer att förfela sitt mål när de plötsligt slungas i väg. Fastän vi inte fruktar för sådana ting från dolda ursprungsorter, bör vi aldrig låta oss överrumplas, under det att vi beständigt förtröstar på trofasthetens Gud.
14. Hur kommer det sig att vi inte fruktar för ”pilen, som flyger om dagen”?
14 Men det finns också faror om dagen, när vi kan se sådant som utgör hot. Fastän vi räknar med och är medvetna om sådant, bör vi inte bli förlamade av fruktan. I denna tid av andlig krigföring skall du ”icke behöva frukta för nattens fasor, ej för pilen, som flyger om dagen”. (Ps. 91:5, Åk) Varför förhåller det sig så? Det beror på att vi står bakom den ”stora sköld” som består av Jehovas trofasthet, lojalitet och trohet och som kan göra de flygande fiendepilarna verkningslösa. Dagen är den period då man kan sikta noggrant med pilar.
15. Vad är ”pilarna” som flyger om dagen, och vilka är bågskyttarna?
15 I det andliga krig som förs mot oss är dessa ”pilar” oberättigade angrepp med ord, falska anklagelser, lögnaktig propaganda, illvilligt förtal, grova förvrängningar, hotelser med våld som injagar fruktan, missbruk av lagen i domstolar, ja, anstiftan av ont genom lag, att man ”övar våld i lagens namn” mot den oskyldige! (Ps. 94:20) Den smorde David beskriver i Psalm 64:4—6 (Åk) de fientliga bågskyttarna som sådana som ”vässa sina tungor såsom svärd och lägga an sina pilar med bittra ord för att hemligen skjuta den redlige; plötsligt skjuta de honom och frukta icke. De befästa sitt onda anslag, de talas vid om att dölja snarorna, sägande: ’Vem kan se dem [snarorna eller fällorna]?’”
16. Hur har det gått för Jehovas vittnen bakom hans ”stora sköld”, trots sådana fientliga ”pilar”?
16 Trots alla sådana bildliga ”pilar” som har flugit om dagen sedan år 1919 mot Jehovas kristna vittnen, har de inte upphört med sin tillbedjan av den ende levande och sanne Guden eller med att över hela världen förkunna de goda nyheterna om hans messianska rike. Det har varit alldeles som Jehova har sagt till dem som nu tillhör hans organisation: ”Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.” (Jes. 54:17) Utan fruktan för fiendens ”pilar” har Jehovas vittnen fortsatt sitt verk bakom Jehovas ”stora sköld”, och de fientliga bågskyttarna har visat sig vara de som kommer med falska framställningar, under det att Jehovas tillbedjare har blivit hävdade och rättfärdigade och fortsätter att vara andligen levande.
17, 18. Vilket upphov har ”pesten, som går fram i mörkret”? För vilka är den särskilt avsedd, och bland vilka och med vilket medel låter man den inte bli botad?
17 Återigen jämför psalmisten mörkret och ljuset och de faror som är förbundna med vardera, eftersom han säger: ”Du skall icke behöva frukta för ... pesten, som går fram i mörkret [töcknet, NW], eller för farsoten, som ödelägger om middagen.” — Ps. 91:5, 6, Åk.
18 ”Pesten”, som omnämns här, är, i likhet med den som omnämns i vers tre, inte en pest som sänds av Jehova över hans jordiska fiender eller över dem som är olydiga mot honom. Det är en världslig pest som alstras i den moraliskt och religiöst sjuka världen, mitt i dess mörker och töcken. Den är avsedd att smitta och sträcka till marken inte bara världsmänniskor, utan i synnerhet Jehovas tillbedjare. Den hemsöker det moraliska, sociala, politiska och religiösa ”töcknet” i denna världen under dess natt av nära förestående dom, och människorna i världen låter inte det av pest fyllda töcknet förjagas av ”rättfärdighetens sol”, som har ”läkedom under sina vingar”, sina botande strålar. (Mal. 4:2) Dessutom får vi i 2 Korintierna 4:4 (NW) veta att ”denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om den Smorde, vilken är Guds avbild, inte skulle skina igenom”.
19, 20. Vad är den ”pest” som omnämns här, och vad befrämjar spridningen av den?
19 Det töcken som blir följden befrämjar spridningen av den bildliga ”pesten”. Töcknets fasor ökar genom att denna pest drabbar i mörkret, dvs. under det sakernas tillstånd då människors sinnen och hjärtan är förmörkade när det gäller den sanne Guden och hans personlighet, hans uppsåt och hans kärleksfulla föranstaltningar. Under dessa omständigheter frambringar därför pesten ett dödssjukt tillstånd i sinne och hjärta hos dem som smittas. (1 Tim. 6:4) Det är alltså tydligt att den bildliga ”pesten” består av de demoninspirerade moraliska och religiösa läror som kommer genom mänskliga redskap från vad som i Efesierna 6:12 kallas ”världshärskare, som råda här i mörkret, ... ondskans andemakter i himlarymderna”.
20 Att dessa andligen sjuka demonänglar skulle smyga in sina ohälsosamma läror bland till bekännelsen kristna var något som aposteln Paulus skrev om till Timoteus: ”I senare tidsskeden [kommer] några ... att avfalla från tron, i det att de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror, genom människors skrymteri, vilka talar lögner.” — 1 Tim. 4:1, 2, NW.
21. Hur vitt omkring har denna ”pest”, som hemsöker töcknet, spridits?
21 Helt enligt profetian har denna pest av demoninspirerade moraliska och religiösa läror, som inbegriper människogjorda traditioner i motsättning till bibeln, spridit sig långt utanför hednavärlden helt igenom kristenheten. På så sätt har kyrkobesökarna i kristenheten blivit smittade och bringats till detta sjuka religiösa tillstånd, vilket sätter deras frälsning i fara. Men Gud har gett oss upplysning till skydd mot detta ”töcken”, som ger upphov till pest.
22. Vad kan vi rimligen förstå att ”farsoten, som ödelägger om middagen”, är lik?
22 Men vad är att säga om ”farsoten, som ödelägger om middagen”, för vilken de kristna bakom den ”stora sköld” som Guds ”trofasthet” utgör inte är rädda? Middagen, den ljusaste delen av en solig dag, är raka motsatsen till nattens töcken. (Job 11:17) Likväl är det en ödeläggelse, en ”farsot”, som åtföljer ljuset och hettan under ”middagen”. Den löper jämsides med ”pilen, som flyger om dagen”. ”Farsoten” här beskrivs inte som någonting synligt eller påtagbart, men ändå ödelägger eller förhärjar den likt förhärjare som gör ett angrepp vid middagen, mitt på ljusa dagen. (Jer. 6:4; 15:8; 20:16) Det är rimligt att förstå att detta är en högeligen smittsam, epidemisk hemsökelse, som sträcker många offer till marken, berövar dem livet.
23. Vad är ”middagen” som här avses, och vad är ”farsoten, som ödelägger”, under den?
23 ”Middagen” tas här i världslig bemärkelse. Det strålande ljuset är den så kallade ”upplysning” som tillhör det som i världen kallas hjärnans tidsålder, dess kärntidsålder, dess rymdtidsålder. Dess läror och propaganda berömmer sig av mänsklig intellektualism och är materialistiska. De som underkastar sig sådan indoktrinering lider tillintetgörelse andligen, eftersom den är emot Guds ord, hans tillbedjan, hans messianska rike. Därför är den pestartad, och många blir förvirrade och förlorar tron på grund av ”motsägelserna från den falskeligen så kallade kunskapen”. (1 Tim. 6:20, 21, NW) Till slut drabbas offren av den bitterhet som kommer av besvikelse, missräkning. Världen i vår tid äter den bittra frukten av att den fallit offer för mänsklig intellektualism. De grällt lysande vetenskapsmännen och filosoferna på de politiska, pedagogiska och sociala områdena har bara ökat ”hettan” över det världsliga samhället. Med sin gudlösa lära har de förorenat den mentala och moraliska atmosfären i vilken det moderna samhället lever.
24. När blev ”farsoten, som ödelägger om middagen”, särskilt avslöjad, och vilken andlig upplysning ställdes i kontrast till den?
24 Den andligt dödsbringande ”farsoten, som ödelägger om middagen”, blev särskilt avslöjad genom den ”fjärde plågan”, som beskrivs i Uppenbarelseboken 16:8, 9. Den fyllda skålen med denna ”plåga” började tömmas ut över ”solen” av mänsklig intellektualism år 1925 vid Jehovas vittnens konvent i Indianapolis i USA den sommaren. Samma år gavs, med hjälp av den profetiska beskrivning som ges i Uppenbarelseboken 12:1—13, en förklaring till Guds messianska rikes födelse och utkastandet av Satan och hans demoner från himmelen. Jehovas tillbedjares livgivande andliga upplysning ställdes således i kontrast till den modernistiska, världsligt visa upplysning som kommer från dessa som berövats andligt liv genom ”farsoter” som kommer mitt under deras dag, om middagen.
Andligt överlevande mitt under hotande faror
25, 26. Vilka är de ”tusen” som faller ”vid din sida”? I vilken bemärkelse faller de, och vad är orsaken, till det?
25 De här beskrivna hoten mot andligt liv är ting som de som befinner sig ”i den Högstes hemliga rum” och ”under den Allsmäktiges själva skugga” inte är rädda för. En trosinspirerande försäkran ges nu av psalmisten i de därpå följande orden, som är riktade till dem såsom klass: ”Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig [närma sig till dig, Åk].” — Ps. 91:7.
26 De som sägs befinna sig på deras ”sida” som är överlämnade tillbedjare av Jehova Gud bör vara människorna i kristenheten och i judendomen, vilka bekänner sig tillbedja bibelns Gud. De ”faller” i andlig död på grund av att de inte befinner sig i Jehovas rum av andlig trygghet. Följaktligen är de blottställda för de andligen dödsbringande ting som beskrivs av psalmisten: det fasansfulla ting som tillhör jordens natt, dagens flygande pil, den pest som hemsöker töcknet, ”farsoten, som ödelägger om middagen”. De har inte i verklig mening gjort Gud till sin starka ”tillflykt”.
27. Vilka är de ”tio tusen” som faller ”vid din högra sida”?
27 Som om tusen mot en inte var en tillräckligt stor kontrast, säger psalmisten att de som faller skall vara ”tio tusen vid din högra sida”. Alldeles som när det gäller den allsmäktige Guden visar uttrycken ”högra sida” och ”högra hand” den hand eller sida som är starkare. (Ps. 98:1) De som vi har varit tvungna att göra starkare andligt motstånd mot, på grund av deras större religiösa styrka, faller således såsom offer till följd av att de inte är motståndskraftiga mot världslighet, modernism, antireligiös propaganda, populär teologi och demoninspirerade religiösa läror och sedvänjor. De har inte gjorts immuna med hjälp av Guds ande.
28. Hur har det bokstavligen blivit verklighet att tio tusen har fallit vid den smorda kvarlevans högra sida, och vilka har Gud uppväckt till att vara följeslagare till kvarlevan?
28 När vi i denna tid ställer det meddelade antalet av den smorda kvarlevan av det andliga Israel, omkring tio tusen, i kontrast till dessa tusentals millioner medlemmar av det religiösa stora Babylon, kan vi se att det bokstavligen är så att tio tusen har fallit på högra sidan om kvarlevan av Guds ”kvinnas” ”säd”. (Upp. 12:17) Men i stället för dessa tiotusenden, som har fallit i andlig död vid denna kvarlevas högra sida, har Jehova Gud uppväckt en ”stor skara” av fårlika troende, som har överlämnat sitt liv åt Jehova Gud genom Jesus Kristus, den förträfflige herden. (Upp. 7:9—17; Joh. 10:16; Matt. 25:31—46) Jehova har hållit på att föra fram dessa som följeslagare åt kvarlevan i synnerhet sedan år 1935. I vår tid uppgår de till flera hundra tusen, så att det nu finns omkring två millioner Jehovas kristna vittnen, som kungör Guds rike.
29. Vilka har det ödeläggande, trosnedbrytande redskapet från världsliga källor inte närmat sig, men vilka har det närmat sig?
29 För dem som har fallit andligen har det ödeläggande, trosnedbrytande redskapet från världsliga källor närmat sig, kommit nära. Men för dem som befinner sig i Guds rum av andlig trygghet gäller orden: ”Det [skall] dock icke närma sig till dig.” Sedan efterkrigsåret 1919 har kvarlevan tagit emot detta andliga helande som den store läkaren, Jehova Gud, har gett. (Ps. 103:1—3) Men kristenheten har inte gjort det, och det är förutsagt i Jesaja 6:9—12; Matteus 13:14, 15. Kristenhetens mer än ett tusen millioner medlemmar dukar följaktligen under för de andligen fördärvbringande inflytanden och påtryckningar som kommer från denna av sjukdom plågade värld. Men Gud har gjort sin kvarleva och den ”stora skaran” av dess kristna följeslagare immuna. Gud låter inte det världsliga smittämnet komma nära deras rum av andlig immunitet. Att de lydigt stannar kvar i Guds ”hemliga rum” gör att de är välbehållna, friska.
30, 31. a) Den i rätt tid kommande vedergällningen över vilka får de som befinner sig ”i den Högstes hemliga rum” se och urskilja? b) Hur och varför har vedergällningen kommit över sådana personer?
30 Efter att nu under många år förtröstansfullt ha uppehållit sig ”i den Högstes hemliga rum” har den smorda kvarlevan av det andliga Israel och, på senare tid, den ”stora skaran” av deras medvittnen fått se sannfärdigheten i det den inspirerade psalmisten därnäst säger: ”Dina ögon skola blott skåda därpå, och du skall se de ogudaktigas lön.” — Ps. 91:8, Åk.
31 Det är tydligt att den Högste här inte ställer dem som befinner sig i hans ”hemliga rum” i samma klass som de ”ogudaktiga”, som befinner sig utanför och är en del av den nuvarande onda och ogudaktiga världen. Det är i synnerhet nu, mot slutet av den nuvarande domfällda tingens ordning, som de som har hängett sig åt den nuvarande onda världens vägar får äta frukten av sitt handlingssätt som en lön eller vedergällning. Den tillbörliga vedergällningen kommer över världsmänniskorna, då deras problem mångfaldigas i politiska, kommersiella, moraliska, sociala och religiösa angelägenheter. Det som de har sått får de nu skörda. Det moderna samhället, som har kommit att tillåta mycket i fråga om den så kallade ”nya moralen”, den ”sexuella revolutionen”, kan inte göra de sexuellt perversa immuna, så att de inte skall behöva ”på sig själva ... uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse”. — Rom. 1:27, NW; Luk. 21:25, 26.
32. Skillnaden mellan vilka, när det gäller följderna, får de som befinner sig i det ”hemliga rummet” se redan nu, före den ”stora vedermödan”?
32 De världsligt visa faller offer för sina egna planer. De som har förkastat Guds ords vishet och lämnat sig själva öppna för Satans onda anslag har blivit lättlurade offer för ”varje orättfärdigt bedrägeri för dem som förgås, såsom en vedergällning för att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta”. (2 Tess. 2:9, 10, NW) Redan nu, innan den annalkande ”stora vedermödan” kommer, är det så att de som har Jehovas beskydd med sina ögon ser och urskiljer skillnaden, när det gäller följderna, ”mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom”. — Mal. 3:18.
[Bild på sidan 100]
”Hans trofasthet skall vara en stor sköld”
[Bild på sidan 104]
EVOLUTION
SPIRITISM
NARKOTIKAMISSBRUK
NATIONALISM
MATERIALISM
TILLBEDJAN AV VETENSKAPEN
”NY” SEXUALMORAL
”HÖGRE BIBELKRITIK”