Kapitel 3
Ger världens religioner den rätta ledningen?
1—3. a) Vilka viktiga frågor rörande världens religioner framställs här? b) Varför är dessa frågor lämpliga?
VILKEN inställning du än har till religionen, så inser du säkert vilket stort inflytande den haft på mänskligheten. Som 1970 års World Book Encyclopedia säger: ”Religionen har varit en av de starkaste krafterna i historien.”15
2 Är världens religioner, med allt sitt inflytande över hundratals millioner människor, en verklig kraft för fred och säkerhet? Eller har de bidragit till förvirringen och oron på jorden? Kan det vara så att de i själva verket bär största ansvaret för att mänskligheten ställts ansikte mot ansikte med världsförstöring?
3 De här frågorna kan tyckas häpnadsväckande. Men vi kan komma ihåg att Kristus Jesus sade om de religiösa ledarna på hans tid: ”Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matteus 15:14) I våra dagar finns det hundratals religioner som gör anspråk på att vara kristna, och de skryter med att ha nära en milliard medlemmar. Kristenhetens nationer är bland de starkaste i världen. Helt visst har det som kristenhetens religioner lärt och förkunnat haft mycket att göra med världsförhållandena. Lever de då i överensstämmelse med sitt påstående att de representerar Gud och Kristus Jesus och att de följer bibeln som Guds ord? Eller är det möjligt att de liksom världens övriga religioner i själva verket leder mänskligheten till en sammandrabbning med Gud, en sammandrabbning som endast kan medföra en katastrof?
4, 5. På vilket sätt kan svaren på dessa frågor hjälpa oss att utröna hur tillförlitlig bibeln är?
4 Om du söker ett fridfullt, tryggat liv för dig själv och din familj, bör du välkomna en öppenhjärtig begrundan av dessa frågor. Svaren på dem kommer också att uppenbara något annat för dig. De kommer att sätta dig i stånd att veta precis hur tillförlitlig bibeln är och med vilken styrka den gör anspråk på att vara Guds ord. Varför?
5 Därför att bibeln säger att det finns både sann och falsk religion. Och den säger att Gud godkänner och välsignar endast den gudsdyrkan som är grundad på sanning, fri från skrymtan och bedrägeri. (Matteus 15:7—9; Johannes 4:23, 24; Titus 1:16) Den tillkännager att endast sann gudsdyrkan i full överensstämmelse med Guds ord kan få människor att leva i fred och endräkt, med uppriktig kärlek till varandra. (Jesaja 32:17, 18; Johannes 13:35) Om det förhåller sig så, då skulle sannerligen en religion som går tvärtemot bibeln aldrig lyckas föra mänskligheten till verklig fred och säkerhet. Har detta varit fallet?
VILKEN LEDNING GER VÄRLDENS RELIGIONER MED HÄNSYN TILL KRIG?
6. Vad måste människorna göra innan det kan bli verklig fred?
6 Bibeln talar om Gud som den ”som ger frid”. (Romarna 16:20, NW) Och hans folk uppmanas att ”söka friden och sträva efter den”, att ”smida sina svärd till plogbillar” och inte mer lära sig att strida. (1 Petrus 3:11, NW; Jesaja 2:2—4) Sådan världsvid frid eller fred kan komma endast om människan först har lärt sig älska sin nästa såsom sig själv. — Matteus 22:39.
7—12. Vad visar de faktiska förhållandena angående huruvida världens religioner har lärt ut det rätta slaget av kärlek, som skulle kunna befrämja internationell fred?
7 Har denna världens religioner lärt sina efterföljare sådan kärlek? Har de lärt dem att denna kärlek bör sträcka sig utöver nationella gränser och skiljaktigheter i fråga om ras och språk? Har kristenhetens katolska och protestantiska kyrkor bevisat sig vara sanna i sitt påstående att de följer Jesus Kristus som ”Fridsfursten”? Fastän det måhända överraskar många, bevisar dock historien att motsatsen är fallet.
8 Som New York Times anmärkte: ”I det förflutna har lokala katolska hierarkier nästan alltid understött sina nationers krig, välsignat trupper och framburit böner om seger, medan en annan grupp [katolska] biskopar på den andra sidan offentligt bett om att utgången skulle bli den motsatta.”16 Protestantiska religiösa ledare har gjort detsamma.
9 Ett typiskt exempel var första världskriget, som bröt ut i hjärtat av kristenheten. Det stora flertalet soldater på båda sidor tillhörde samma religion. Den belgiska tidningen La Dernière Heure berättar att den romersk-katolske kardinal Amette i Paris under kriget sade följande till de franska soldaterna:
”Mina bröder, kamrater i franska armén och dess ärorika allierade, den allsmäktige Guden är på vår sida. . . . Gud är nära våra tappra soldater i striden, han ger dem kraft och styrker dem mot fienden. . . . Gud skall ge oss segern.”17
10 Samtidigt sade på den andra sidan den katolske ärkebiskopen i Köln i Tyskland till tyska soldater:
”Gud är med oss i denna kamp för rättfärdigheten . . . Vi befaller er i Guds namn att kämpa till sista blodsdroppen för landets ära och härlighet. . . . Gud vet att vi står på rättfärdighetens sida, och han kommer att ge oss segern.”17
11 Representerar kyrkorna verkligen Gud, när de ger sådant motstridande, hatfyllt ledarskap? Sedan Italien hade invaderat Etiopien år 1935, kommenterade Pittsburghtidningen Courier:
”Kyrkan följer flaggan, även om flaggan är indränkt med blodet av oskyldiga offer för krigets galenskap, vilka slaktats i civilisationens namn . . .
Katolska kyrkan har gillat eller åtminstone sällan ogillat detta internationella röveri, utnyttjande och mördande, och på samma sätt är det med de protestantiska kyrkorna. . . .
Till största delen måste den kristna kyrkans andliga svaghet i dag tillskrivas dess ständiga kompromiss med de onda ting som den förmodas bekämpa.”18
12 Under andra världskriget och krigen sedan dess har kyrkorna följt samma mönster. Hur förhåller det sig då med religionerna utanför kristenheten? Har det förhållit sig annorlunda med dem? Tvärtom. Medlemmar av samma icke-kristna religioner har ofta dödat varandra i våldsamma strider och krig, enligt historiens överflödande vittnesbörd. Ofta stöder deras religiösa läror sådant våld och sådan blodsutgjutelse.
13. Är de prästers förehavanden, vilka i fredens namn ägnar sig åt våldsamma protester mot bestående regeringar, i överensstämmelse med bibeln?
13 Visserligen prisar de religiösa ledarna freden i fredstid, eftersom det då är populärt att göra så. Och man kan ibland få höra eller läsa om somliga som tar ståndpunkt emot krig, även när en sådan ståndpunkt inte är populär. Men dessa samma religiösa ledare visar ofta att de inte är uppriktigt fredsälskande, ty de tar del i protestaktioner som ofta är av våldsamt slag. Somliga till och med förespråkar sabotage och revolt mot de bestående regeringarna. Men bibeln fördömer ett sådant handlingssätt. — Romarna 12:17—19; 13:1, 2.
14. a) I vilka symboliska ordalag beskrivs världens religioner i bibeln? b) Vilken förbrytelse anklagas ”det stora Babylon” för?
14 Världens religioners inflytande över jordens nationer har varit så stort att bibeln beskriver dessa religioner kollektivt som ett världsvälde. De omtalas under namnet ”det stora Babylon”, vilket sägs vara ”den stora staden, som har konungsligt välde över jordens konungar”. (Uppenbarelseboken 17:3—5, 15, 18) Eftersom världens religioner obestridligen har prostituerat sig för politisk, kommersiell och social vinning, framställs detta religiösa världsvälde, det stora Babylon, under bilden av en ”sköka”. Det heter om detta skökoliknande religiösa världsvälde att man däri ”såg . . . alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden”. (Uppenbarelseboken 18:24) Låter det chockerande — att världens religioner bär den främsta skulden för allt det slaktande som omtalas i världshistorien? Men det inflytande de utövar och den ledning de har tagit i att understödja krig och våldsamma korståg och bedriva religionsförföljelse gör att de har just detta ansvar. — Jämför Matteus 23:33—36; 27:20—23, 25.
15. Vilka frågor måste människor som är kyrkomedlemmar och verkligen önskar fred vara villiga att ta ställning till, när det gäller deras egen kyrka?
15 Bibeln lär ”att vi skola älska varandra och icke likna Kain, som var av den onde [Satan, djävulen] och slog ihjäl sin broder”. (1 Johannes 3:10—12) Men mänskligheten fortsätter i Kains spår, och världens religioner har välsignat dem som följer denna kurs. Om du är kyrkomedlem, fråga då dig själv: ”Hur är det med min egen religion? Om alla människor tillhörde min religion, skulle då krigen ha upphört, och skulle det råda verklig fred på denna jord?”
BEFRÄMJAR VÄRLDENS RELIGIONER ETT MORALISKT LIV?
16. a) Varför är det en viktig faktor, när det gäller fred och säkerhet, att man håller sig till de sanna normerna i fråga om ett moraliskt liv? b) Vad lär bibeln om vad som befrämjar sådan moralisk hållning?
16 Kan någon åtnjuta verklig fred med sin nästa eller verklig säkerhet, om han inte håller fast vid sanna moralnormer? Det är uppenbarligen omöjligt. Underlåtenhet i fråga om detta leder till lögn, stöld, äktenskapsbrott och liknande sedvänjor. Uppriktig kärlek till nästan bör befrämja ett moraliskt liv. Som bibeln uttrycker det:
”Den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen. De buden: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott’, ’Du skall icke dräpa’, ’Du skall icke stjäla’, ’Du skall icke hava begärelse’ och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Kärleken gör intet ont mot nästan; alltså är kärleken lagens uppfyllelse.” — Romarna 13:8—10.
17, 18. a) Kan vi förvänta att få åtnjuta frid med Gud, om vi inte håller fast vid rättfärdiga moralnormer? b) Vem fastställer dessa normer?
17 Ännu viktigare än detta är emellertid frågan: Tror du att någon kan ha frid med Gud och vara förvissad om hans ynnest och beskydd, om han inte lever ett sant moraliskt liv? Skulle du kunna respektera och ära Gud, om han inte krävde sådan moral av dem som han godkänner?
18 Om Gud skall kunna kräva rättfärdighet, måste han förvisso göra klart för sina skapelser vilka hans moralnormer är. Att säga att varje människa bör skapa sina egna normer och följa dem skulle inte vara förnuftigare än att säga att varje människa bör fastställa sina egna trafiklagar och följa dem. Du vet vad följden skulle bli. Bibeln visar fullt logiskt att det bara finns en enda väg som leder till Guds godkännande och att vilken annan väg som helst endast leder till fördärv. — Matteus 7:13, 14.
19. Om kristenhetens kyrkor vore ett gott föredöme i fråga om moraliskt liv, vad skulle man då förvänta att se i deras medlemmars liv?
19 Nåväl, företräder kristenhetens kyrkor verkligen bibeln? Upprätthåller de dess moralnormer, och ger de på så sätt ett föredöme för den övriga världen? Vad visar de som tillhör dessa kyrkor genom sitt liv? Bibeln säger att Guds andes ”frukt . . . är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet”. (Galaterna 5:22, 23) Är detta den frukt som världens religioner frambringar? Eller finner du i stället en överraskande mängd av ”rutten” frukt, ”köttets gärningar”, som är ”otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom [spiritism, NW], ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne”? (Galaterna 5:19—21) Bibeln liknar människor vid träd och säger att varje ”träd” som frambringar sådan frukt är bestämt att bli nedhugget. — Matteus 7:17—19; 12:33.
20—22. a) Vilka frågor behöver man framställa angående medlemmarna i ens egen kyrka, när det gäller moraliskt liv? b) Vad säger bibeln att man bör göra med en församlingsmedlem som bedriver omoraliskhet? c) Sker detta i kyrkorna?
20 Om du tillhör någon religion, fråga dig då: ”Hur tillitsfull och säker känner jag mig, när det gäller de moralnormer som dess medlemmar omfattar? Om alla människor på jorden skulle leva likt dem som tillhör min religion, skulle det då bli slut på brottslighet, oärliga affärsmetoder, strid och sexuell omoraliskhet?”
21 Det ligger ofrånkomlig sanning i bibelns varning att ”litet surdeg syrar hela degen” och att ”för goda seder dåligt sällskap är fördärv”. (Galaterna 5:9; 1 Korintierna 15:33) Det var därför den inspirerade aposteln skrev till de kristna: ”Om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom. . . . ’I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.’” — 1 Korintierna 5:11—13.
22 En människa kan visserligen begå ett tillfälligt felsteg och sedan återvinna jämvikten. Men hur är det med dem som aposteln skriver om, vilka bedriver sådana ting, dvs. gör dem till en del av sitt liv? Om sådana människor föreger sig tjäna Gud, då är de skrymtare. Naturligtvis avskyr du skrymteri, och bibeln visar att Gud hatar det och dem som utövar det. (Matteus 23:27, 28; Romarna 12:9) Hur förhåller det sig då med din religion? Skyddar dess religiösa ledare medlemmarna från andlig fara genom att inför alla tillrättavisa dem som bedriver synd? (1 Timoteus 5:20) Rensar de ut dem som framhärdar i att handla orätt och inte visar någon äkta ånger? Eller tillåter de sådana att förbli medlemmar i god ställning och besmitta andra? Utför de blott och bart läpparnas tjänst åt moralen, medan de i verkligheten överser med eller blundar för det orätta? — Matteus 15:7, 8.
23. a) Vad säger många prästmän i dessa dagar om sådant som otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet? b) Vad säger bibeln om sådant uppförande?
23 Världen utöver hopar sig bevisen emot världens religioner, bevisen för att de inte varit någon verklig kraft för moraliskt liv och den trygghet och frid som detta medför. Fler och fler religiösa ledare i våra dagar säger offentligen att otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet inte nödvändigtvis är något orätt. Du kanske själv har läst nyhetsmeddelanden om sådant. Dessa ledare representerar tendensen hos världens religioner. Men de representerar inte bibeln, som säger:
”Låt er inte vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män, varken tjuvar eller giriga människor eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10, NW.
24. Hur kan man få reda på vad prästen eller predikanten i ens kyrka menar om sådant uppförande?
24 Du kanske menar att de ledande inom din religion tar fast ståndpunkt för moraliska normer. Men har du någon gång personligen frågat din präst eller predikant hur han betraktar dessa saker? Du förtjänar att få veta det, och du behöver få veta det, ty det gäller själva ditt hopp om liv.
FRIHET FRÅN GIRIGHET OCH SJÄLVISKHET
25. Vilken verkan har ”penningbegäret” på förhållandena människor emellan?
25 Girighet och själviskhet är tydligen roten till mycket av stridigheterna och osäkerheten i våra dagar. Bibeln säger att ”penningbegäret är en rot till allt ont”. (1 Timoteus 6:10) Är världens religioner, särskilt de som tillhör kristenheten, fria från detta?
26, 27. Hur har världens religioner visat sin inställning i fråga om pengar och när det gäller att skaffa jordegendomar?
26 Är det inte sant att kristenhetens kyrkor har en fast praxis att pålägga avgifter, utkräva tionde, ta upp kollekt, sätta i gång insamlingar och offentligen begära pengar i religiösa radio- och televisionsprogram eller per post? När kyrkomedlemmar önskar att de religiösa ledarna skall utföra någon tjänst, känner de sig då inte i allmänhet skyldiga att betala — till exempel för dop, vigsel eller begravningstjänster? Och överallt i världen blir människor, som kanske är verkligt fattiga, anmodade eller utsatta för påtryckningar att bidra till uppförande av kostbara katedraler och tempel.
27 I många länder har världens religioner gjort sig kända för att samla rikedomar och skaffa sig väldiga jordegendomar. På 1800-talet ägde den romersk-katolska kyrkan i Mexico inte mindre än hälften av all fast egendom i det landet.19 Det förhåller sig på liknande sätt i många länder som har icke-kristna religioner — de största rikedomarna finns mycket ofta i de religiösa templen, och detta står i vanliga fall i skarp kontrast till fattigdomen hos en stor del av den befolkning som bor omkring dem.
28. Hur står ett sådant handlingssätt i motsats till Jesu Kristi och hans apostlars läror?
28 Jämför detta med vad Jesus Kristus lärde, han som sade till sina lärjungar: ”I haven fått för intet; så given ock för intet.” (Matteus 10:8) Bibelns skildring visar att bland de första kristna gavs alla gåvor frivilligt, utan påtryckningar. (Apostlagärningarna 11:29, 30; 2 Korintierna 9:7) De som tog ledningen, apostlar och andra, utgjorde inte någon börda för sina kristna bröder, och inte heller berikade de sig själva på sina bröders bekostnad. De arbetade med sina händer. (Apostlagärningarna 18:1—4; 20:33—35) Gäller detta om de religiösa ledare som du känner?
29. Vilka likheter finner du mellan världens religiösa ledare i våra dagar och dem som motstod Jesus i första århundradet v.t.?
29 Jämför världens religioners ledande män i våra dagar med de religiösa ledare som motstod Jesus under det första århundradet v.t. Fastän dessa män utförde vissa barmhärtighetsgärningar, älskade de ära och en framträdande ställning och vinnlade sig om att få de politiska ledarnas gunst. (Matteus 6:2; Markus 12:38—40; Johannes 11:47, 48; 19:15) Jesus sade klart och tydligt till dessa ”penningkära” att de var avskyvärda i Guds ögon, därför att de var skrymtare. Han liknade dem vid ”vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet”, och sade därpå: ”Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.” — Lukas 16:14, 15; Matteus 23:27, 28.
VAD HAR RESULTATET BLIVIT AV ATT MAN FÖRKASTAT BIBELN?
30. Vad blir enligt Jesaja 48:17, 18 resultatet när människorna iakttar Jehovas bud?
30 Till Israels folk, en nation som föregav sig dyrka Jehova Gud, är det upptecknat att Jehova sade: ”Jag är HERREN [Jehova], din Gud, den som lär dig, vad nyttigt är. . . . O att du ville akta på mina bud! Då skulle frid tillflyta dig såsom en ström och din rätt [rättfärdighet, NW] såsom havets böljor.” — Jesaja 48:17, 18.
31—33. Vad visas här om många prästmäns inställning till Guds ord?
31 Men bevisen som vi har begrundat visar att världens religioner inte har fäst något avseende vid Guds bud. I kristenheten uttrycker i själva verket fler och fler präster öppet sin brist på tro på att bibeln är Guds inspirerade ord. I tidskriften Science för november 1972 beskrivs ett sammanträde med skolöverstyrelsen i Kalifornien, under vilket ”en mormonbiskop och domprosten i Grace Episcopal Cathedral i San Francisco” uttalade sig till förmån för evolutionen i motsats till skapelseberättelsen i Första Moseboken i bibeln.20
32 I uppslagsverket New Catholic Encyclopedia, som föreger sig i allt väsentligt godta bibeln såsom inspirerad, heter det: ”Det är inte desto mindre uppenbart att många uttalanden i bibeln helt enkelt inte är sanna, när man bedömer dem enligt den moderna kunskapen om naturvetenskaperna och historien.”21
33 En liknande synpunkt kom till uttryck i baptisternas Broadman Bible Commentary.22 Vid ett konvent år 1972 för Southern Baptists (det största protestantiska kyrkosamfundet i Förenta staterna) föreslogs en resolution som gick ut på att återkalla och omarbeta detta bokverk, därför att det inte hävdade bibelns sannfärdighet. Men resolutionen avslogs med ett röstetal som förhöll sig som 4 till 1. — The Christian Century, 2 augusti 1972.
34, 35. a) Vad har resultaten blivit av att bibelns läror förkastats? b) Kan man därför med fog hoppas att världens religioner skall leda mänskligheten till fred och säkerhet?
34 Vad har resultaten blivit av allt detta? Har världens religioner kunnat ådagalägga att de kan nedvärdera bibelns läror och likväl åstadkomma goda moraliska förhållanden, som samverkar till att skapa fred och säkerhet? Tvärtom. Förhållandena förvärras jorden runt, och människor i kristenheten har länge varit bland dem som drabbats hårdast av brottslighet, omoraliskhet, narkotikaslaveri, rasfejder och krig. De nationer som har icke-kristna religioner har också mer och mer blivit skådeplatsen för oro och splittring, politisk korruption och försämrad moral. Som bibeln uttrycker det: ”De hava ju förkastat HERRENS ord; vari äro de då visa?” — Jeremia 8:9.
35 Vittnesbörden världen utöver är obestridliga. De bevisar att världens religioner inte är någon sann kraft till förmån för fred och säkerhet. Vad innebär detta för oss?
SLUTET FÖR VÄRLDENS RELIGIONER NÄRMAR SIG
36, 37. Vad varnar oss bibeln för att världens religioner skall drabbas av?
36 Jesus Kristus sade: ”Var planta, som min himmelske Fader icke har planterat, skall ryckas upp med rötterna.” (Matteus 15:13) Den dåliga frukten visar att världens religioner inte är planterade av Gud. Liksom bibeln har varnat för att dessa religioner aldrig skulle kunna åstadkomma fridfulla, rättfärdiga förhållanden, varnar den också för den kommande förstöringen av alla falska religionssystem.
37 Gud talar symboliskt om detta religiösa världsvälde såsom skökan, ”det stora Babylon”, och säger:
”Hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar. . . . På en och samma dag [skola] hennes plågor komma över henne: död och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud [Jehova Gud, NW], han som har dömt henne.” — Uppenbarelseboken 18:5—8.
38. Hur skall denna förstöring komma och varifrån?
38 Lägg märke till att den falska religionens världsväldes förstöring skall komma med överraskande plötslighet, såsom ”på en och samma dag”. Alla de rikedomar som den falska religionen har hopat kommer att bli förödda av de politiska nationerna, till bestörtning och förfäran för många människor. — Uppenbarelseboken 18:10—17, 21; 17:12, 16.
39. a) Vad uppmanas människor som önskar Guds godkännande att göra, enligt Uppenbarelseboken 18:4? b) Vad föranleder dem att handla så?
39 Därför lyder den gudomliga uppmaningen: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” (Uppenbarelseboken 18:4) Att du handlar så betyder att du betraktar detta den falska religionens världsvälde på samma sätt som Gud och avskyr det för dess ruttna frukters skull och för dess skrymteri och vidskepelse. Man bör känna avsmak för det sätt varpå ”det stora Babylon” falskeligen har framställt Gud inför mänskligheten och för det lidande och förtryck och den utarmning av folket som detta har bidragit till. (Romarna 2:24; Jeremia 23:21, 22) Om du inser detta, kommer du att avstå från att på något sätt understödja det stora Babylon, varigenom du visar att du helt och fullt stöder Guds dom över det.
40. a) Vad måste man dessutom finna, om man skall få åtnjuta ett fridfullt, tryggat liv? b) Vad slags människor bör man leta efter, när man söker finna dem som utövar sann gudsdyrkan?
40 Det är emellertid inte nog att du bara tar avstånd från det stora Babylon, om du söker ett fridfullt, tryggat liv för dig själv och din familj. Du måste nu leta efter och finna den sanna, oskrymtade gudsdyrkan, som kommer att skänka dig Guds frid och beskydd, när den förutsagda förstöringen kommer. De som tar del i denna sanna gudsdyrkan måste vara människor som redan följt uppmaningen att ”smida sina svärd till plogbillar . . . och icke mer lära sig att strida”. (Jesaja 2:4) De måste vara människor som tror Guds ord och verkligen lever efter det, i det de låter det vara den vägledande kraften i sitt liv. (Psalm 119:105) De måste visa äkta, oskrymtad kärlek till sina medmänniskor. (Johannes 13:35; Romarna 13:8) Det finns sådana människor i våra dagar. Och den fred och säkerhet som de åtnjuter bevisar att Guds ord, bibeln, är sannfärdigt och besitter kraft.
41. Vad kan du förvänta att få se med egna ögon genom att vara med vid Jehovas vittnens möten i deras Rikets sal?
41 De som du har mottagit denna bok ifrån, Jehovas kristna vittnen, är allvarligt bekymrade på grund av den farliga situation som den falska religionen har fört människorna in i. De strävar själva uppriktigt att låta Guds ord få första platsen i sitt liv. Vi inbjuder dig att besöka deras möten i deras Rikets sal på platsen och själv undersöka i vilken utsträckning de ådagalägger Guds andes frukt och åtnjuter den fred och säkerhet det medför. Du kommer också att få se hur de lär sig och tillämpar vad Gud kräver av varje människa som skall få överleva in i hans rättfärdiga, nya tingens ordning.
[Bild på sidan 25]
Visste du att kyrkorna var så djupt engagerade i krig?
[Bild på sidan 30]
Är det detta slags vägledning du vill ha för din familj?