Ett fruktlöst försök att upprätta en ny ordning

 1. Vilka frågor uppstår om införandet av en ny ordning?

SKALL det någonsin komma en fridfull ny tingens ordning? Vem tror du i så fall det är som skall upprätta den? Blir det Gud själv, eller kommer det att bli människor med Gud såsom hjälpare? Och en fråga till: Har någon bestämd tid fastställts för detta? Har tiden för en sådan ordnings införande blivit oeftergivligen fastställd, eller finns det en viss marginal, ett tänjbart tidsschema, beroende på vad jordens politiska och religiösa styresmän kan åstadkomma och när de kan åstadkomma det?

 2. Varför är svaret på dessa frågor så betydelsefullt?

² Svaret på dessa frågor saknar inte betydelse, eftersom det här gäller ”blod, svett och tårar” eller arbete som man finner nöje i; det gäller att antingen trötta ut sig genom ideliga missräkningar eller att få ta del i vederkvickande, uppbyggande verksamhet; ja, det gäller rentav liv eller död. — Ps. 127:1; Hab. 2:13; Hagg. 1:6.

 3. Hur kan vi få svar på frågan om världens ledare kan införa en ny ordning?

³ Bör vi då inte vända oss till världens styresmän och framstående prästmän? Kan de inte förändra och reformera styrelseskicket, så att Guds rikes principer kommer att följas av regeringarna? Vi bör sannerligen kunna finna svaren på dessa frågor i bibeln, eftersom det är från bibeln och inte från något annat håll som vi hämtar upplysningen om att det skall bli en bestående ny ordning, under vilken människor skall få leva på jorden för evigt. Men vad har då bibeln att säga om detta?

 4. a) Vad har enligt bibeln världens ledare fått att göra med, då de söker upprätta en ny ordning genom sina egna bemödanden? b) Hur menar världens ledare att de skall kunna åstadkomma en ny ordning utan att behöva fullständigt reformera djävulens politiska organisation?

⁴ Först och främst säger oss bibeln att de som försöker åstadkomma reformer inom statsstyrelsen och i det sociala livet, för att på så sätt åstadkomma en ny ordning kännetecknad av det som Guds rike skall åstadkomma, har fattat tag i ett vilddjur. Det är inte heller något vanligt vilddjur, nej, det är ett vidunder med sju huvuden och tio horn på sina huvuden. Det föreställer den världsomfattande mänskliga politiska organisationen som behärskas av djävulen.a Det här vilddjuret är rovlystet och har i många tusen år visat sig vara omöjligt att tämja. Men de kanske skulle kunna göra något som vore en avspegling av vilddjuret, kanske en bild av vilddjuret. Det skulle kunna vara något som folk skulle hylla och anse ha bemyndigande att åstadkomma fred och endräkt bland nationerna, vara något som nationerna skulle kunna verka igenom. De skulle inte behöva avstå från att vara suveräna stater, men de skulle likväl gemensamt kunna verka för världsfreden i hopp om att åtminstone kunna uppnå fredlig samexistens. En sådan åtgärd, att i viss mån spela ut några av vilddjurets horn mot andra och förleda dem, i stället för att få dem att reda ut sina meningsskiljaktigheter, att medla mellan dem och ge organisationen tillräckligt stor makt att genomdriva de fattade besluten, detta ansåg de vara det enda logiska handlingssätt de kunde följa.

Fredsansträngningarna och resultaten av dem förutkända

 5. Vad visste Gud på förhand att världens ledare skulle göra?

⁵ Jehova Gud, bibelns författare, visste häpnadsväckande nog på förhand precis hur världens ledare skulle resonera, och han förutsade att de skulle handla just på detta sätt. I sitt ord beskriver han precis vad de skulle göra, talar om att de skulle framställa en bild åt vilddjuret och uppmana folk att från den förvänta det goda som Guds rike skall medföra. Men då de gjorde detta skulle de komma att framskapa något lika skräckinjagande som det första vilddjuret, något som skulle vara lika svårt att göra fridsamt och rättfärdigt! Så här beskriver Johannes den syn Gud gav honom om detta:

 6. Redogör för den beskrivning som ges i Uppenbarelseboken av hur världens ledare skulle försöka införa en ny ordning.

⁶ ”Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne [kvinnan, det stora Babylon]. Och ängeln sade till mig: ’Varför förundrar du dig? Jag skall säga dig hemligheten om kvinnan och om vilddjuret, som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. Vilddjuret, som du har sett, det har varit [eller: var, NW] och är icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det går sedan i fördärvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke från världens begynnelse äro skrivna i livets bok, skola förundra sig, när de få se vilddjuret, som har varit [var] och icke mer är, men dock skall komma [eller: vara närvarande, NW].’” — Upp. 17:6—8.

 7. a) Vem har spelat en framträdande roll då denna fredsorganisation med dess försök till en ”ny ordning” blev till? b) Vad är det i samband med fredsvilddjuret som är särskilt välbehagligt för det stora Babylon, och hur kommer det sig att det är lätt för det stora Babylon att få sina anhängare att ge sitt stöd åt denna företeelse?

⁷ Kvinnan som rider på vilddjuret är en sköka och kallas det stora Babylon, och detta har redan i tidigare nummer av den här tidskriften förklarats vara en symbolisk framställning av den falska religionens världsvälde. Den här kvinnan har spelat en mycket framträdande roll då denna fredsorganisation blev till. Vilddjuret, som hon sitter på, är i likhet med henne själv en hemlighet, ett mysterium, något som man inte har kunnat förstå förrän Guds tid att uppenbara hemligheten var inne. Detta scharlakansröda vilddjur är identiskt med vilddjurets bild, som omnämns i Uppenbarelseboken 13:14, 15 men som inte beskrivs utförligt där. Eftersom det är en bild, är det välbehagligt för det stora Babylon, som är mycket förtroget med bilder och bruket av bilder. Avgudadyrkare säger ofta att de bilder de använder inte tillbeds av dem utan bara är hjälpmedel vid tillbedjan av de gudar, som bilderna eller avgudabelätena föreställer, och att de följaktligen bara ägnar relativ tillbedjan åt dessa avgudabeläten. Detta är i strid med Guds lag, som fördömer avgudadyrkan i alla former och förbjuder relativ tillbedjan även om den sker genom människor. (1 Joh. 5:21; Upp. 19:10) I det här fallet får människorna sin uppmärksamhet riktad på bilden och uppmanas att från den förvänta det som Guds rike skall åstadkomma, och därför förmås de att ge sitt stöd åt denna bild vare sig den verkligen representerar Guds rike eller inte.

Den ”nya ordningens” vilddjur dör och får liv igen

 8. a) När erhöll vilddjuret sin konungsliga värdighet? b) När kunde det sägas om det: det ”är icke mer”? c) När ägde Nationernas förbunds ”begravning” rum? (Se fotnoten.)

⁸ Vilddjurets scharlakansröda färg föreställer konungslig makt och myndighet. När blev detta vilddjur till, och när erhöll det denna konungsliga värdighet? Först skedde det år 1920, då Nationernas förbund ratificerades. Fram till andra världskriget kunde det sägas om det att det ”var” (NW). Jehovas vittnen gav, i likhet med Johannes, akt på förhållandena vid den tiden och förkunnade att Nationernas förbund hade framträtt såsom en falsk efterapning av Guds rike. I den syn som Johannes fick säger ängeln att vilddjuret ”har varit och är icke mer”. När kunde detta sägas om det: det ”är icke mer”? Det inträffade då den katolske nazistdiktatorn Hitler satte i gång andra världskriget i september 1939.b Nationernas förbund lyckades inte i det sammanhanget fullgöra sin uppgift enligt stadgarna och upphörde att fungera med någon verklig verkan, och det gick ned i den vredgade, upprörda mänsklighetens avgrund i världens största krig fram till den tiden, råkade i ett tillstånd av overksamhet, av avbruten livsverksamhet. Jehovas vittnen iakttog det, när det gick ned i overksamhetens avgrund, när det kunde sägas: det ”är icke mer”.

 9. a) Hur var Jehovas vittnen lika aposteln Johannes i fråga om detta att vilddjuret skulle komma igen? b) Visa genom citat ur föredraget ”Blir freden varaktig?” att Jehovas vittnen delgavs rätta upplysningar om att vilddjuret skulle ”komma”, och detta innan det inträffade.

⁹ Johannes fick veta att vilddjuret skulle ”komma” eller åter skulle ”vara närvarande” (NW) genom att stiga upp ur avgrunden, och Jehovas vittnen gav noga akt och väntade på att detta skulle inträffa. År 1942, mitt under andra världskriget, poängterades detta med stor kraft av Sällskapet Vakttornets president i det offentliga föredraget ”Blir freden varaktig?”, som hölls vid en sammankomst som omfattade hela Förenta staterna och var fördelad på femtiotre städer. Under detta föredrag var alla städerna förenade med huvudorten, Cleveland i Ohio, genom ett radiotelefonnät. Föredragshållaren sade:

”... Ehuru fyrtio medlemmar ännu till namnet hålla fast vid Förbundet, befinner sig Förbundet i själva verket i ett tillstånd av avbruten livsverksamhet och behöver återupplivas, om det någonsin skall bli levande igen. Det har gått ned i overksamhetens och ineffektivitetens avgrund. Det ’är icke mer’.

Kommer Förbundet att stanna kvar i avgrunden? Sammanslutningen mellan världsliga nationer kommer att uppstå igen. ... Nödvändigheten att möta de totala angreppen och hejda dem tvingar nationerna till denna slutliga förening av nationer i och för en ny ordning, vilken form denna än kommer att få. ...

... De rop och krav på ’mera religion’, som gång på gång höjas och uppställas av politiker och representanter för religionen, ge tydligt tillkänna, att religionen kommer att rida på freds-vilddjuret. Den personlige representant, som Förenta staternas president sänt till Vatikanen för att tillsammans med den religiöse härskaren arbeta för freden, är ännu en förelöpare till den artighet och aktning som man kommer att visa den ’kvinna’ som kallas Babylon, när det totala kriget är slut. De förbindelser hon då kommer att ha med världens styresmän komma att uppfylla hennes världsliga önskemål, och hon kommer att kalla den fred som kommer till stånd för en ’kristendomens fred’, ännu ett av de ’hädiska namn’, som fästas på ’vilddjuret’.”c

10. När kom denna organisation för världens fred och säkerhet upp ur den skenbara dödens avgrund?

¹⁰ Det sjunde världsväldet, det av de båda makterna Storbritannien och Amerika bestående världsväldet, hade varit Nationernas förbunds tillskyndare. Nu sökte just dessa båda världsmakter få denna internationella organisation för världens fred och säkerhet att stiga upp igen ur den skenbara dödens avgrund. Den 26 juni 1945 undertecknade femtio nationer (Vatikanstaten och axelmakterna ej inbegripna) Förenta nationernas stadga i San Francisco i Kalifornien. Den trädde i kraft den 24 oktober 1945, och medlemsnationerna uppgick då till tjugonio, de ”fem stora” inbegripna; och denna stadga blev en del av den internationella lagen. På så sätt blev Förenta nationerna till.

De kristna utfärdar en kungörelse emot det

11. a) Blev Jehovas vittnen häpna och kände fruktan, då vilddjuret återigen blev verksamt? b) Vad sade Sällskapets president i föredraget ”Blir freden varaktig?” om vilddjurets öde?

¹¹ Jehovas vittnen väntade sig att få se ytterligare detaljer i denna profetia uppfyllas, och de förstod att det scharlakansröda vilddjuret nu hade stigit upp ur avgrunden. Men Jehovas vittnen ägnade inte det scharlakansröda vilddjuret, vilddjurets ”bild”, någon beundran eller tillbedjan. I det här ovan citerade föredraget, som hölls år 1942, sade talaren vidare:

”... Plötsligt komma dessa tio horn och vilddjuret att gå till förintelse, inte fredligt och stilla utan på ett våldsamt sätt, i striden vid Harmageddon. Denna gång komma vilddjuret och dess huvuden och horn inte att gå ned i ’avgrunden’, utan i ’sjön av eld och svavel’ för att bli fullständigt förtärda och förintade. — Upp. 19:20; 20:10.”

12. Vilken inställning har Jehovas vittnen till Förenta nationerna i motsats till många andra människor?

¹² Alltså kungör Jehovas vittnen i denna tid för människorna att Förenta nationerna är samma gamla bild eller beläte som Nationernas förbund, visserligen med ett nytt namn, och att det inte kommer att bestå och inte kommer att ge människorna fred. Men många människor menar att när nu Förenta nationerna har bildats för att vidmakthålla internationell fred och säkerhet, såsom det heter i dess stadga, kommer denna nya internationella organisation dels att bevara freden och säkerheten åt vilddjuret som steg upp ur havet och dels att bevara det vid liv.

Påvedömet ger det sitt stöd

13. a) Vad meddelade en monsignore i kristenhetens ledande ”sekt” år 1963 om påvens encyklika och om vilddjuret? b) Från vilken Johannes räknade påven Johannes XXIII att han var den tjugotredje påven i ordningen med detta namn? (Se fotnoten.)

¹³ Vad har kvinnan, som rider på vilddjuret, att säga om det? Överhuvudet för den ledande ”sekten” i kristenheten, som är den mest framträdande delen av det stora Babylon, påven Johannes XXIIId, uttalade sig med avsevärd bestämdhet i denna sak. Innan hans encyklika eller rundskrivelse blivit offentliggjord, publicerades i New York Times för 6 april 1963, sidan 2, ett Associated Press-meddelande, daterat ”Rom, 5 april”, med rubriken ”FN:s roll som polisstyrka hävdad”, och i det hette det:

Monsignore Pisoni meddelade, enligt Milanotidningen Corriere della Sera, att den internationella lagen ”har blivit ännu mer invecklad i vår tid på grund av att det nu finns sådana internationella organ som Förenta nationerna, som anmodas att med självbestämmande militärmakt överta uppgiften som ’internationell polis’”. Han sade att encyklikan skulle handla om ”alla folks plikt att erkänna Förenta nationernas självbestämmande styrkor såsom en internationell polisstyrka” såväl som om det kalla kriget och ”internationellt krig och inbördeskrig med stöd utifrån”.

14. a) Till vilka var encyklikan ”Pacem in Terris” riktad? b) Hur rättfärdigade påven Johannes i encyklikan idén om en internationell fredsorganisation? c) Vilka förhoppningar fäste han vid denna organisation?

¹⁴ Under den därpå följande påskveckan undertecknade påven Johannes XXIII sin encyklika ”Pacem in Terris” (”Fred på jorden”). Encyklikan riktades inte enbart till det romersk-katolska ”prästerskapet och de troende i hela världen” utan också ”till alla människor med god vilja”. I fjärde avsnittet talade påven om en ”världsgemenskapens offentliga myndighet”, varvid han naturligtvis inte menade Förenta nationerna, eftersom Vatikanstaten inte är medlem av FN. I encyklikan hette det vidare:

... Detta innebär att världsgemenskapens offentliga myndighet måste behandla och avgöra frågor som gäller det för alla folk allmänna bästa i ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt avseende. På grund av sin stora betydelse, sin komplicerade art och sin brännande aktualitet måste nämligen dessa frågor anses vara för svåra för att de enskilda staternas ledare skall kunna ta itu med dem i hopp om att kunna finna en lycklig lösning.

Det är inte meningen att världsgemenskapens offentliga myndighet skall begränsa de enskilda staternas offentliga myndighet, än mindre överta dess plats. Tvärtom ...

Det är ju känt att Förenta nationerna (FN) bildades den 26 juni 1945 och att man till det sedermera fogade mindre organisationer, som fick stora, världsomspännande uppgifter, som omfattar ekonomi, socialvård, kulturliv, uppfostran och hälsovård. Förenta nationerna har som huvuduppgift att skydda och befästa freden bland folken och mellan dem utveckla vänskapliga förbindelser, baserade på jämlikhet, ömsesidig högaktning och mångsidigt samarbete inom alla områden av mänsklig aktivitet.

Ett dokument av största betydelse är ”Förklaringen om de mänskliga rättigheterna”, som Förenta nationernas generalförsamling antog den 10 december 1948. I inledningen till denna förklaring inskärps det att världens alla folk och nationer måste sätta som mål att erkänna och skydda alla rättigheter och former av frihet som är beskrivna i förklaringen.

En del invändningar och reservationer gjordes beträffande vissa punkter i förklaringen. ...

Vår innerliga önskan är att Förenta nationerna — i vad det gäller organisation och resurser — skall bli alltmera vuxet det storslagna och ädla i sina uppgifter och att den dag måtte komma, då varje människa i denna organisation kommer att finna ett verksamt skydd för de rättigheter, som hör direkt samman med hennes människovärde och som fördenskull är universella, okränkbara och omistliga rättigheter. Vi har så mycket större orsak att hoppas härpå, då ju alla människor, i det de tar alltmera aktiv del i det offentliga livet i sina egna stater, visar allt större intresse för de olika folkens angelägenheter och blir alltmera medvetna om att de är levande medlemmar i en världsgemenskap.

15. a) Hur förband påven Johannes Guds rike med Förenta nationerna? b) Vilken ovanlig genklang vann encyklikan i Förenta staterna? (Se fotnoten.)

¹⁵ Därpå förband påven Johannes XXIII Guds rike med allt det föregående genom att i sjätte stycket från slutet av encyklikan säga följande:

... Om det mänskliga samhället så troget som möjligt skall kunna återspegla Guds rike, krävs det hjälp från höjden.e

16. Vilket ytterligare erkännande av FN har ännu senare gjorts av katolska kyrkan, och på vilket sätt deltog politiker i detta?

¹⁶ Den 4 oktober 1966, på årsdagen av påven Pauls besök i FN och hans uttalande av sitt helhjärtade gillande av det, samlades 150.000 romerska katoliker till bön på Petersplatsen i Rom, och millioner TV-tittare och radiolyssnare hörde påven Paul, då han bad för fred i Vietnam. President Johnson i Förenta staterna förenade sig med en rad andra högt uppsatta statsämbetsmän i en särskild bönegudstjänst vid Washingtons fredsmässa, som hölls i Sankt Matteus-katedralen, samtidigt som en fredsklockeceremoni ägde rum i FN:s högkvarter i New York. Kardinal Spellman lät täckelset falla från två plaketter, som satts upp till minne av påven Pauls besök, och citerade hans om gillande vittnande ord om FN.f

17. Kommer Förenta nationerna med stöd av kristenhetens ledande ”sekt” att kunna överleva kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag? Varför svarar du så?

¹⁷ Eftersom den romersk-katolska kyrkans påvar uttalar sig med sådan beundran om Förenta nationerna, kan detta då innebära att de här ”enskilda staternas offentliga myndighet” skall överleva kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag? Nej, och inte heller betyder det att Förenta nationerna i något avseende är en avspegling av Guds rike eller främjar Guds rikes sak, eftersom det faktiskt är en avspegling av vilddjuret som steg upp ur havet, Satans synliga, politiska organisation, som alltid har motstått Gud och nu i våra dagar motstår hans rike under hans Messias.

Ett beslut måste fattas

18. Varför bör vi individuellt noga överväga om vi bör ge Förenta nationerna vårt stöd eller inte?

¹⁸ Hur förhåller det sig då med oss som individer? Bör vi ge vårt stöd åt denna anordning för att åstadkomma internationell fred? Gud säger att han i sin ”livets bok” inte skriver deras namn som tillber vilddjurets bild eller som fäster sina förhoppningar vid den. Detta är naturligtvis inte en bokstavlig bok eller ”bokrulle” (NW) utan en symbolisk sådan, och i den har Jehova skrivit namnen på dem som är förtjänta av liv alltsedan världens begynnelse eller ”grundläggning” (NW), dvs. från det att han grundade eller gav en ”begynnelse” åt människosläktet, världen av människor. Enligt Guds skrivna ord tycks Adams och Evas son Abel, som led martyrdöden, vara den förste som fick sitt namn skrivet ”i livets bok”. (Hebr. 11:4; 12:24; 1 Mos. 4:2—10, 25; Matt. 23:35) Avgudadyrkarnas namn är inte skrivna tillsammans med Abels.

19. Vad inser de kristna att Förenta nationerna är? Ge skäl för svaret.

¹⁹ Alltså kommer de sanna kristna att i Förenta nationerna, vilddjurets ”bild” eller det scharlakansröda vilddjuret, se en efterapning och ett fruktlöst försök att upprätta Guds nya ordning på jorden. Och vad det medel beträffar, som skall åstadkomma fred och frid på jorden, sade Jesus Kristus att hans rike inte var av denna världen. Man kan inte åstadkomma fred genom att lita till den militära makten och styrkan hos några få nationer eller hos en sammanslutning av många nationer, som motstår Gud. Det är såsom Jehova säger: ”Icke genom någon militär styrka, icke heller genom makt, utan genom min ande.” — Sak. 4:6, NW.

20. a) I vilket avseende har de som bygger den ”nya ordningen” farit vilse beträffande tiden? b) Vad fordras av oss, om vi skall undgå att dras med i detta fruktlösa försök att införa en ”ny ordning”?

²⁰ Politiska och religiösa ledare har tagit miste också beträffande Guds tidtabell. Hans rike har redan blivit upprättat i himmelen med hans Messias, Kristus, som konung. Genom profeten Daniel förutsade Gud att Guds rike skulle krossa och göra en ände på alla existerande riken och att det skulle bestå för evigt. (Dan. 2:44) Guds nya ordning, som i full utsträckning skall över människorna utgjuta hans himmelska rikes välsignelser, skall inom kort införas — i denna generations tid —, men först skall alla bilder och avgudabeläten, Förenta nationerna inbegripet, bli tillintetgjorda. Världens ledare saknar alltså tro på Gud, och deras försök att på egen hand upprätta Guds rike och införa en ny ordning är fruktlöst och medför inte något resultat, till besvikelse för alla som fäst sina förhoppningar vid ett sådant försök. Må alla som verkligen älskar rättfärdigheten lyssna till vad Gud säger i sitt ord, bibeln, och skaffa sig kunskap om hans rike och hans nya ordnings stabilitet och beständighet, en ordnings som inte är grundad på oviss, olustig samexistens utan på verklig rättfärdighet. Må de överge all bilddyrkan och överlämna sig åt Jehova Gud genom Jesus Kristus och få sina namn skrivna i Jehovas ”livets bok”.

[Fotnoter]

Det var första gången i historien som Förenta staternas utrikesdepartement i Washington, D. C, kommenterade en encyklika av en påve i Vatikanen.