Frågor från läsekretsen
● Kan en avsevärd hälsorisk berättiga abort?
Detta är ett problem som inbegriper mycket djupa mänskliga känslor och önskningar, men Guds fullkomliga råd visar att en potentiell risk för mor eller barn inte utgör berättigande för att framkalla en abort.
Människors åsikter i denna fråga varierar och står ofta i strid med varandra. Men det som är grundläggande för bibelns syn på saken är livet och respekten för livet. Människans liv har både ett gudomligt ursprung och ett gudomligt uppsåt. (1 Mos. 1:27; Job 33:4; Ps. 100:3—5) Hela bibeln igenom kan vi se bevis på Guds djupa respekt för livet. Han uppmanade kärleksfullt människorna att sätta stort värde på sitt liv och respektera andras liv såsom något heligt. En människa som utan att bry sig om Guds lag tog en annan människas liv, även om det gällde ett spädbarn i moderlivet, var skyldig och skulle straffas. — 1 Mos. 9:5, 6; 2 Mos. 21:14, 22—25.
Det kan inte förnekas att en havande kvinna ibland löper en avsevärd risk. Sådana hälsoproblem som sockersjuka, högt blodtryck eller andra hjärt- och kärlsjukdomar kan få uppriktigt omtänksamma läkare att dra slutsatsen att hennes liv står på spel. Man kanske säger till henne: ”Om ni inte får abort, kommer ni att dö.” Eller också kan man rekommendera abort, när det verkar som om barnet löper risk att födas blint eller missbildat, till exempel när modern får röda hund under graviditeten. Somliga skulle i sådana fall kunna resonera att en abort i själva verket skulle innebära att man visade respekt för livet. Detta är mycket allvarliga problem, och de som rekommenderar abort kan vara mycket uppriktiga, men man bör alltid tänka på både moderns och barnets liv.
Eftersom alla människor är ofullkomliga, finns det i våra dagar inget sådant som ett fullkomligt havandeskap. (Rom. 5:12) Varje havande kvinna löper alltså en viss risk; sorgligt nog är det så att somliga kvinnor, till och med friska kvinnor, dör i samband med havandeskap och förlossning. (1 Mos. 35:16—19) Skall man genom abort avbryta varje havandeskap, bara därför att det finns en viss risk för moderns liv eller hälsa? Uppenbarligen inte. I vissa fall kan risken visserligen vara större än normalt på grund av kvinnans ålder eller hälsotillstånd, men är det ändå inte så att de flesta kvinnor, däribland många som löper ovanligt stora risker, överlever förlossningen? Och man måste medge att en läkares diagnos kan vara felaktig, hur välment den än är. Hur skulle då någon som godtar Guds syn på livets helgd kunna komma till slutsatsen att en potentiell risk berättigar en abort? Skall man göra slut på det blivande barnets liv enbart på grundval av vad som skulle kunna inträffa?a
Det är också så att varje havandeskap innebär en möjlighet att barnet kan födas med en defekt eller missbildning. ”Omkring ett på 14 spädbarn föds med en ärftlig sjukdom; de drabbade varierar från den sockersjuke ... till den hopplöst missbildade, som kanske endast lever några dagar.” (New York Times Magazine, 8 september 1974, sid. 100) Bör denna potentiella risk föranleda slutsatsen att alla havandeskap bör avbrytas genom abort? Inte alls.
I vissa fall kan det också vara så att risken för att barnet får någon defekt är större än normalt. Det tycks till exempel vara så, när kvinnan är över fyrtio år eller när hon tagit vissa starka mediciner eller ådragit sig en potentiellt skadlig sjukdom i graviditetens tidiga skede. Omkring 10 till 15 procent av de spädbarn, som föds av mödrar som blivit smittade med röda hund under de tolv första havandeskapsveckorna, drabbas av en del skadliga verkningar av sjukdomen, vilka kan iakttas under det första levnadsåret. (Detta innebär naturligtvis också att 85 till 90 procent av dessa barn inte drabbas av några sådana verkningar.) Men hur kan någon som har djup respekt för livet säga att en blott och bart potentiell risk att ett barn blir skadat berättigar att man gör slut på det blivande barnets liv?
En kvinna i Sydafrika fick uppleva något som belyser att sådana risker måste betraktas såsom enbart möjligheter. Innan hon visste om att hon var havande, fick hon en injektion för en njursjukdom. Längre fram sade hennes läkare att barnet till följd av detta antingen skulle bli sinnesslött eller fruktansvärt missbildat; han uppmanade henne kraftigt att gå med på abort. När hon av Jehovas vittnen fick reda på vad bibeln säger om respekt för livet, avböjde hon aborten. Hon insåg att även om hennes barn skulle bli skadat, skulle Jehova kunna omintetgöra denna skada i den kommande nya ordningen. (Jämför Jesaja 35:5, 6; Uppenbarelseboken 21:4.) Hur gick det för henne? Hon födde en frisk liten flicka. Men även om hennes dotter hade haft någon skada eller behövt extra vård och behandling, skulle då detta ha förändrat det rätta i att besluta att låta flickan leva, med utsikt till evigt liv?
En kvinna, som har blivit uppmanad att gå med på abort som en medicinsk behandlingsmetod, på grund av någon fara för hennes hälsa eller liv eller för hennes barn, måste följaktligen komma ihåg bibelns syn på saken. En möjlig eller potentiell risk, till och med en allvarlig sådan, berättigar inte till att ta saken i egna händer och uppsåtligt göra slut på det barns liv som befinner sig i livmodern. Det kommer att kräva verklig tro och stort mod att fatta ett beslut som är i överensstämmelse med den skriftenliga synen på saken, men det är förvisso det rätta beslutet, ett beslut som Jehova för evigt kommer att se med godkännande på.
[Fotnoter]
a Ibland leder behandlingen av ett visst sjukdomstillstånd, till exempel cancer i livmoderhalsen, till att fostret, som håller på att utvecklas, dör. Men detta kan vara en oundviklig biverkning av behandlingen; behandlingen som sådan består inte i abort, och syftet med behandlingen är inte heller abort. I vissa fall kan också ett befruktat ägg sätta sig fast och börja utvecklas i äggledaren i stället för livmodern. Ett sådant s. k. utomkvedshavandeskap i äggledaren kan inte utveckla sig helt och fullt i detta lilla rör; så småningom kommer det att sluta med att äggledaren brister och fostret dör. Om detta tillstånd upptäcks i förväg, behandlar läkarna det vanligen genom att avlägsna den berörda äggledaren innan den brister. En kristen kvinna med ett sådant utomkvedshavandeskap kan avgöra om hon vill godta denna operation. I normala fall skulle hon utan tvivel vara villig att ta vilka som helst risker som havandeskapet kunde innebära, så att barnets liv skulle kunna räddas. Men med ett sådant utomkvedshavandeskap löper hon en allvarlig risk, trots att det inte finns någon möjlighet för fostret att förbli vid liv, så att ett barn kan födas.
● Hur kommer det sig att Jehovas vittnen så starkt fördömer andra religioner? Tror de inte att det finns goda människor inom alla trosriktningar?
Det Jehovas kristna vittnen säger om denna världens religioner är inte avsett att fördöma människor. Jehovas vittnen ger bara till känna det Gud själv har gett uttryck åt i sitt ord. Deras avslöjande av religiös villfarelse, hyckleri och blodskuld tjänar till att hjälpa människor med ärligt hjärta att överge den falska religionens världsvälde, ”det stora Babylon”, och att komma undan Guds ogynnsamma dom. Detta avslöjande är i överensstämmelse med bibelns befallning: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes handlingar av orättvisa.” — Upp. 18:4, 5, NW.
När Jehovas kristna vittnen påpekar falska religioners försummelser och synder, verkar de följaktligen för uppriktiga människors eviga bästa. Jehovas vittnen efterliknar också Jesus Kristus. Lägg märke till de kraftfulla ord som han riktade mot judiska religiösa ledare på grund av deras orätta sedvänjor och falska läror: ”Ni [har] satt Guds ord ur kraft för edra stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Esaias om er, när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig.’” (Matt. 15:6—8, Hd) ”Tag er i akt för de skriftlärda, som har sin lust i att gå omkring i långa svepande dräkter och att bli vördnadsfullt hälsade på torgen och som gärna vill ha de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid gästabuden. Samtidigt utsuger de änkors hus, medan de för syns skull håller långa böner.” (Luk. 20:46, 47, H. Ljungviks sv. övers.) ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de icke röra dem med ett finger.” (Matt. 23:4, Hd) ”Utvärtes, inför människorna, ser ni [skriftlärda och fariséer] rättfärdiga ut, men invärtes är ni fulla av hyckleri och laglöshet.” — Matt. 23:28, Hd.
Likt sitt föredöme, Jesus Kristus, riktar Jehovas vittnen uppmärksamheten på oskriftenliga religiösa traditioner och läror, skrymtaktiga handlingar och religiöst utnyttjande och förtryck. Samtidigt förmås de av djup kärlek till sina medmänniskor att rikta allas uppmärksamhet på frälsningens väg, en väg som inbegriper att man skär av alla band med ”det stora Babylon”, så att man inte får del med det i dess synder och dess ödesdigra slut.