Affärsvärlden får anledning att sörja
1. Vad måste man begrunda för att kunna avgöra om världsreligionens undergång kommer att påverka en ekonomiskt?
OM VÄRLDSRELIGIONEN skulle förlora sitt nuvarande grepp om folket, skulle det få ekonomiska verkningar för dig? Tänk noga efter. Om religionen skulle göra bankrutt, skulle detta påverka dina affärer eller din utkomst? De som bor i ett land i kristenheten måste tänka på julhandeln; de måste tänka på andra stora högtider med deras speciella attribut; de måste tänka på den stora omsättningen och de många arbetstillfällena till följd av försäljningen av ljus, bilder och beläten, kors och andra religiösa föremål, uppförandet av kyrkobyggnader och framställningen av inventarier till dem, anordnandet av kyrkbröllop, begravningar osv. Ja, vilken fas i livet skulle man egentligen kunna peka på, från vaggan till graven, där inte kyrkan har ett ord med i laget, och i förbindelse med det mesta gäller det också pengar! Många människor, i synnerhet köpmännen, tänker i första hand på affärerna, när det blir tal om de stora religiösa högtiderna, på kommersen och de många presenterna, och i andra hand på den religiösa sidan av saken.
2. Hur har denna världens religionssystem påverkat affärsvärlden och blivit kommersiella för egen del?
2 Men ännu större inflytande över det ekonomiska livet har världsreligionen utövat genom att dominera affärsvärlden. De mest framträdande religionssamfunden i ett land, en stat eller provins är ofta industrins och affärsvärldens största intressenter. Religionen är ofta den faktor som avgör om en enskild person skall få framgång i sina affärer eller få anställning i en firma. Det kan inte bestridas att denna världens religionssamfund har hållit dem av sina kyrkomedlemmar om ryggen som varit mest inflytelserika inom affärsvärlden. De har inte frågat sig: ”Hur har den här mannen fått sina pengar?” utan: ”Har han några pengar?” Denna världens religionssystem har alltid ägt rikedomar. Både i hedniska länder och i en del länder i kristenheten lever de fattiga i stort armod medan de olika religionernas tempel är fyllda med guldföremål. Många tempel och kyrkor har spiror och kupoler överdragna med guld, vilket gör byggnaden till den mest storslagna i trakten.
3. Hur beskrivs den falska religionen och köpenskapen som bedrivs i den träffande i bibeln?
3 Bibeln förklarar att denna världens religion, den falska religionen, tronar vid ”stora vatten”, blomstrar tack vare ekonomisk framgång och myllrar av affärsmän flitigt upptagna med sin köpenskap. Det forntida Babylon, med Persiska viken, floden Eufrat och dess kanaler till floden Tigris, hade en väldig handelsflotta och gjorde stora affärer tack vare sjöförbindelserna. Många fartyg från andra länder lade till i hamnen, vilket gjorde Babylon rikare. I våra dagar bedriver det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, som likt en stor sköka tronar vid väldiga vatten, ”folk och människoskaror och folkslag och tungomål”, omfattande penningaffärer förmedelst dessa vatten. (Upp. 17:1, 15, 18; Jes. 43:14) Detta ger arbete åt många av dess religiösa undersåtar, i synnerhet genom de många resande ”köpmännen på jorden”. Också dess missionärer har medvetet eller omedvetet förberett marknaden i främmande land. Det stora Babylon har inte tvekat att förnedra sig ända därhän att det köpslagit med gangsters och penningutpressare och på religiöst maner stillat deras dåliga samveten och i många fall låtit sina präster officiera vid deras påkostade begravningar.
En ekonomisk kris
4. a) Hur redogörs det i Uppenbarelseboken för den ekonomiska kris som vållas av den falska religionens förintelse? b) Vilken inställning har de som skaffat sig rikedom genom det stora Babylons myckna köpenskap?
4 Om vi har dessa fakta i minnet, kan vi lättare förstå att bibeln talar absolut sant, då den beskriver vad detta stora religiösa väldes fall kommer att innebära:
”Och [de resande] köpmännen på jorden gråta och sörja över henne, då nu ingen mer köper de varor, som de frakta: guld och silver, ädla stenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags välluktande trä, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste trä, av koppar och järn och marmor, därtill kanel och kostbar salva, rökverk, smörjelse och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och vete, fäkreatur och får, hästar och vagnar, livegna och trälar [människors ... själar, Hd]. De frukter, som din själ hade begär till, hava försvunnit ifrån dig [o Babylon]; allt vad kräsligt och präktigt du hade har gått förlorat för dig och skall aldrig mer bliva funnet. De som handlade med sådant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola stå långt ifrån av förfäran över hennes pina; de skola gråta och sörja och skola säga: ’Ve, ve dig, du stora stad, du som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan, du som glänste av guld och ädla stenar och pärlor! I ett ögonblick har nu denna stora rikedom blivit förödd.’” — Upp. 18:11—17.
5. a) Hur kommer de ”tio konungarna” att förhålla sig, sedan de vänt sig mot det stora Babylon? b) Vad säger köpmännen?
5 När de tio konungarna, som föreställer denna världens politiska makter, vänder sig mot den falska religionen (sedan de har sett handskriften på väggen som gäller den) och tillintetgör den, kommer de utan tvivel att plundra den på dess rikedomar, dess egendomar och andra värdefulla ägodelar och stoppa dem i sina egna ”kistor”, varigenom de ödelägger det stora Babylon så långt det står i deras förmåga. De skall jubla högt över allt detta. Men på andra håll kommer dess ödeläggande att vålla sorg, inte så mycket därför att dess religion har blivit avslöjad såsom ett bedrägeri och avskaffats, utan därför att de resande ”köpmännen” och deras anställda lider ett så omfattande ekonomiskt avbräck. De kommer att ha orsak att gemensamt gråta och sörja, alldeles som det beskrivs i Uppenbarelseboken 18:17—19: ”Och alla skeppare och alla kustfarare och sjömän och alla andra som hava sitt arbete på havet stå långt ifrån; och när de se röken av hennes brand, ropa de och säga: ’Var fanns den stora stadens like?’ Och de strö stoft på sina huvuden och ropa under gråt och sorg och säga: ’Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de därinne, som hade skepp på havet, blevo rika! I ett ögonblick har den nu blivit förödd.’”
De som gläder sig
6. Vilka kommer att glädjas över att det stora Babylon blir förött, och av vilken orsak?
6 Är det några andra, förutom det scharlakansröda vilddjurets ”tio horn”, som får orsak att glädjas då det stora Babylon blir förött? Ja, det är det, men deras glädje beror av något helt annat. De ”tio hornen” kanske menar att de genom sitt våldsamma ödeläggande av den falska religionen klart och tydligt har bevisat att ”Gud är död”, såsom falska religionssystem har påstått, att det över huvud taget inte finns någon gud. Men därmed är det slut med deras glädje. De som är glada i sann mening har orsak till verklig glädje, först och främst därför att de inser att det egentligen är Gud som låter det stora Babylon bli tillintetgjort. De har dragit ut ur det stora Babylon före dess undergång, därför att de förstår att det är genomfördärvat och inte alls representerar den sanne Guden. De har slutit sig till de jordiska tjänarna och representanterna för Jehova, den sanna tillbedjans Gud. Deras gudsdyrkan kan inte och skall inte krossas av de ”tio hornen”, eftersom de som utövar den är sanna tillbedjare och inte någon del av det stora Babylon, som Jehova skall låta tillintetgöra. Dess tillintetgörelse är ett vittnesbörd om hans dom över det för dess synder, som har kommit att räcka ”ända upp till himmelen”. Därför är deras glädje som tjänar Jehova en ren, berättigad glädje, som kommer av att de ser Jehova göra slut på den smälek som Babylon har dragit över hans namn jämte det fördärv och lidande som Babylon har gett upphov åt här i världen. De gläder sig med Gud och med hans himmel, då han befaller dem: ”Gläd dig över hennes fall, du himmel, gläd er, ni heliga, apostlar och profeter! Ty nu har Gud hållit dom över henne och skaffat er rätt!” — Upp. 18:20, Hd.
7. a) Kommer det stora Babylons tillintetgörelse som en överraskning för Guds folk? b) Har de någon del i dess tillintetgörelse?
7 Det stora Babylons dom är alltså inte något oväntat för dem som tjänar Gud. De vet nu att den stundar. I profetian i Jeremia 51:48 blev det förutsagt att himmel och jord skulle jubla över det bokstavliga Babylons förstöring. Detta inträffade, och det tjänade i sin tur som en profetia tillämplig på det stora Babylon. Men Guds tjänare på jorden har aldrig sökt framtvinga en uppfyllelse av denna profetia eller sökt vedergälla det stora Babylon. De har vetat att det är Guds sak att skaffa dem rätt och att ge uttryck åt sin vrede över Babylons synd vid den av honom bestämda tiden. Men nu ser de att denna dom, Guds rättvisa vedergällning, hänger som ett damoklessvärd över Babylon, och de underrättar alla som vill höra på, så att de inte behöver tillhöra dem som sörjer då tiden för dess undergång är inne.
De som gläder sig på jorden är i samklang med himmelen
8. Hur kan man påstå att de som gläder sig här på jorden är i samklang med himmelen?
8 De tolv trogna apostlarna och de första kristna profeterna har förstås dött för länge sedan. Sedan den tiden har många andra kristna heliga fullbordat sitt levnadslopp och dött. (2 Tim. 4:7, 8) Nu i ändens tid, då dessa goda nyheter om Guds rike och om Babylons fall blir predikade, befinner de sig i himmelen, eftersom de har fått erfara en andlig uppståndelse till liv. De tillhör dem som i första hand fröjdas med Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus, och de heliga änglarna i himmelen. Men på jorden finns det fortfarande kvar ett litet antal av hela den skara om 144.000 som utgör Kristi andliga bröder. (Upp. 12:17) Det är dessa som övar tillsyn över och går i spetsen för verket att kungöra Babylons förintelse. Tillsammans med dem står nu, särskilt sedan år 1935, en stor skara på över en million, som hoppas få leva här på jorden under det herradöme som utövas av Kristus och hans 144.000. (Upp. 7:9, 10) Alla dessa är Jehovas vittnen här på jorden, och de gläder sig med himmelen över att Babylon skall bli förött. Deras glädje kommer att bli ännu större, när de har fått överleva och verkligen bevittna verkställandet av Guds dom över det stora Babylon.
9. a) Vilka — förutom dem som befinner sig i himmelen och Jehovas folk på jorden i denna tid — kommer att glädjas över det stora Babylons undergång? b) Är det lämpligt att Jehovas vittnen nu förblir stilla, då de gläder sig över utsikten att det stora Babylon skall gå under? Ge skäl för svaret.
9 Guds trogna profeter och tjänare i forna tider fick utstå stor bedrövelse genom förföljelse från Babylons falska religions sida. När de förs tillbaka hit till jorden tack vare Kristi makt att uppväcka döda och blir upplysta om vad som har hänt det stora Babylon, kommer de också att ta del i glädjen. Men just nu använder Jehovas vittnen inte sin tid uteslutande till att glädjas över utsikten att Babylon skall förödas. Nej, de är flitigt upptagna med att predika de goda nyheterna om Guds rike för att hjälpa så många människor som möjligt att undgå det lidande som skall komma över det stora Babylon. De väntar tålmodigt på att Gud skall leda förhållandena därhän att det blir tillintetgjort, och de vet att det kommer att ske plötsligt, ”i ett ögonblick”. Därför vet de att det gäller nu eller aldrig för de människor som håller fast vid den falska religionen, om de önskar överleva.
10. Varför är deras veklagan, som sörjer över det stora Babylon, så stor?
10 Att veklagan blir så stor beror på att det som inträffar blir en sådan chock för dem som understöder det stora Babylon. Det kommer så plötsligt, så oväntat. Men de kan få kunskap nu, i förväg, om de så vill. Gud, som betraktar situationen från en mycket mer vittfamnande och klart upplyst ståndpunkt, låter sin ängel framställa saken ännu tydligare.
Hur plötsligt kommer kraschen?
11. Hur ges det i bibeln en målande beskrivning av den plötslighet och slutgiltighet med vilken det stora Babylon blir tillintetgjort?
11 ”Och en väldig ängel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med fart störtas ned och aldrig mer bliva funnen. Av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare skall aldrig mer något ljud bliva hört i dig; aldrig mer skall någon konstförfaren man av något slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer höras i dig; en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop för brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig — du vars köpmän voro stormän på jorden, du, genom vars trolldom alla folk blevo förvillade och i vilken man såg profeters och heliga mäns blod, ja, alla de människors blod, som hade blivit slaktade på jorden.’” — Upp. 18:21—24.
12. Hur framställdes denna Babylons undergång i bild för länge sedan?
12 En stor kvarnsten, som av en stark ängel kastas i havet, skulle snabbt sjunka till botten och stanna där. Det påminner oss om hur Seraja, konung Sidkias kvartermästare, ställde sig på floden Eufrats strand i Babylon, läste upp Jeremias profetia mot Babylon och därpå band en sten vid rullen och kastade ut den mitt i floden med orden: ”På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull, som jag [Jehova] skall låta komma över det.” — Jer. 51:59—64.
13. Vad är anledningarna till att det stora Babylon får ett sådant ohyggligt slut?
13 Denna världens stora religiösa system, som gärna har velat begagna varje möjlighet att bli rikt och som har slagit på stort när det gällt kyrkklockor och kyrkomusik, ståtliga processioner och högtidliga ceremonier vid barndop, bröllop och begravningar, skall bli till en plats av våld och förödelse. Detta system skall drabbas av Guds dom, eftersom dess andliga ledare har varit sannskyldiga materialistiska köpmän, högt uppsatta män i världsliga, icke-religiösa kretsar, som sökt tillskansa sig rikedomar. De har förtryckt och bedragit sina religiösa hjordar, skinnat fåren. De har representerat ett religiöst system som i själva verket utövat demonism, trolldom, magi, varigenom folket blivit religiöst bedövat och denna världens alla nationer blivit vilseledda.
Världsreligionens ansvar
14. Hur omfattande är det stora Babylons synd?
14 Det är ytterst få av alla de olyckor och fruktansvärda saker som har hänt här på jorden, alltifrån den tid då Babylon tog sin början under Nimrod, som man inte kan spåra tillbaka till den falska religionen med dess oriktiga framställning av Gud, dess söndrande inverkan på endräkten bland människorna, t. ex. genom åtskillnad i raser, nationer och religiösa grupper, samgående med politiska partier och liknande rörelser. Därför talar Gud mycket exakt, då han säger: ”I denna stad såg man profeters och heliga mäns blod, ja, blodet av alla de människor som hade blivit mördade på jorden.” — Upp. 18:24, Hd.
15. Vilken Guds lag har det stora Babylon haft sin lust i att bryta, och varför bär det på så stor blodskuld?
15 Guds lag som gavs åt patriarken Noa efter syndafloden löd: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet.” (1 Mos. 9:6) Noa företrädde sin familj, från vilken hela människosläktet härstammar. Därför gäller denna lag för alla människor. Enligt denna lag gör sig det stora Babylon förtjänt att dödas. Denna ”stad” står med oerhörd blodskuld inför Gud. På dess mantelflikar finner man blod också av Jehovas vittnen, förutom av millioner av dess egna hängivna anhängare och andra människor. Såsom en nation av Jehovas vittnen rönte det forntida Israel motstånd från de falska religioner som utövades av folken runt omkring det. Till sist blev den falska religionen orsak till att denna nation fördes i fångenskap. När Jesus var här på jorden, rönte han motstånd och blev slutligen bragt om livet, fick lida martyrdöden genom religiös förföljelse. Vi har ingen svårighet att påminna oss religionskrigen, korstågen, massakrerna, kättarbålen, plundringen av olika folk, blodbad på hela befolkningar och tvångsomvändelser med svärd av hela nationer till ett visst slags religion.
16. Ge exempel, från The Americana Annual 1948, på hur religiösa meningsskiljaktigheter hetsar folk till upplopp och massakrer.
16 Som exempel på hur religiösa meningsskiljaktigheter hetsar folk till upplopp, pöbelvåld, lemlästning och blodbad kan vi erinra om vad som hände då det hinduiska Indien och det muhammedanska Pakistan delades på sommaren år 1947. Sikher, hinduer och muhammedaner gav då fritt lopp åt sitt religionshat. Om det religiösa blodbad som ägde rum heter det i The Americana Annual 1948, sidorna 326, 327:
Den snabbhet, med vilken delningen skedde, förde tyvärr med sig en avsevärd ekonomisk förskjutning och ett återuppblossande av hätska lokala stridigheter. Mer än 4.000.000 människor berördes av befolkningsutbytet mellan de båda staterna, och under de två första veckorna dödades fler människor varje dag i Indiska unionen och Pakistan än i alla de länder som vid denna tid kontrollerades av Förenta nationernas säkerhetsråd. Att muhammedaner och icke-muhammedaner skildes åt medförde kaos i den förut väladministrerade provinsen, ...
17. Hur framgår det av citatet ur en annan engelsk årsbok att falsk religion uppväcker hat och eggar till blodsutgjutelse?
17 I 1948 Britannica Book of the Year, sidan 385, finns ett vittnesbörd om det hat som falsk religion och överträdelse av Guds lag om blodets helgd kan uppväcka. Det heter där om Punjabs delning:
Amritsar, sikhernas heliga stad, lämnades i deras händer. Följden blev emellertid att sikhbefolkningen delades mitt itu, 2.000.000 kom att bo i östra Punjab (inom indiskt territorium) och 1.750.000 i Pakistan; dessutom låg många betydelsefulla sikhhelgedomar och jordegendomar på flodens västra sida. Detta ledde till verkliga kraftansträngningar å sikhernas sida att oskadliggöra muhammedanerna inom området, vilket i sin tur framkallade ohyggliga repressalieåtgärder. Följden blev en massutvandring å ena sidan av sikher och hinduer in på indiskt territorium och å den andra av muhammedaner in i Pakistan. Skaror av flyktingar som färdades utmed landsvägar och järnvägar utsattes för våldsamma angrepp, och i många fall blev de nära nog förintade. I båda länderna gjorde man sitt bästa för att flyktingarna i trygghet skulle kunna passera gränsen, men detta försvårades av militärens och polisens ovilja att resolut ingripa mot dem som bekände sig till deras egen religion. ...
18. Hur har det stora Babylon handlat med ”trälar”, ”människors ... själar”?
18 Vi känner alla väl till att präster och predikanter, i synnerhet i kristenheten, bad för dem som kämpade på ömse sidor om fronten i första och andra världskriget, vilket bidrog till hatet i de krigförande länderna. En brittisk officer som var med i första världskriget skrev så här: ”De kristna kyrkorna är de bästa framkallare av mordlust som vi har, och vi gjorde flitigt bruk av dem.” (A Brass Hat in No Man’s Land) Världspolitikens ledare vet att dessa män, som påstår sig arbeta för freden, inte bara underlät att hejda dessa krig utan även helgade dem. På så sätt handlade Babylon med ”trälar”, ”människors ... själar” (Hd), med deras liv. — Upp. 18:13.
Hur man kan komma att tillhöra dem som gläds
19. a) Bör vi med fruktan vänta på den falska religionens undergång på grund av den ekonomiska situation som kommer att uppstå? b) Vad bör vi tänka över beträffande vår egen situation, så att vi kan få äga den större lyckan?
19 Bör man betrakta den stundande förintelsen av det stora Babylon med bestörtning över den ekonomiska förlust och ekonomiska kris som den kan medföra? Nej, i stället bör man skynda sig att komma bort från all blodskuld tillsammans med det stora Babylon genom att vända sig till Jehova Gud, överlämna sig åt honom och symbolisera detta överlämnande genom dop i vatten så snart man bara kan, varigenom man anropar Gud om ett gott samvete. (1 Petr. 3:21) När vi har gjort detta, måste vi, såsom Guds överlämnade tjänare, akta oss noga för att inte på nytt bli inblandade i det stora Babylons affärer eller ge det ekonomiskt stöd, och vi måste hålla oss borta från all delaktighet i dess religiösa förehavanden och allt schackrande med dess religiösa attribut av skilda slag. Även om vi skulle förlora pengar eller tvingas byta anställning för att nu få vår utkomst, är det långt bättre att höra till dem som tar definitivt avstånd från det. Det medför mycket större lycka att glädjas över Babylons fall därför att man befinner sig på Jehovas sida med evigt liv i sikte än att för en kort tid glädjas tillsammans med Babylon och få sörja därför att man förlorar materiella ting och, vad som är ännu allvarligare, förlorar livet. — Luk. 9:25; Upp. 18:4.