Det gagn mänskligheten får av segern vid Harmageddon
1. Varför skall mänskligheten få gagn till evig tid av segern som vinns vid Harmageddon?
MÄNSKLIGHETEN skall få gagn till evig tid av den seger som vinns vid Harmageddon. Det blir en seger som mänskligheten — i synnerhet de som överlever kriget vid Harmageddon — skall minnas för evigt. Det är en seger som kommer att utmärka en ”stor dag”. Intill denna tid har det inte förekommit någon dag som varit lik den, eftersom den skall vara ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Han skall göra den till en ”stor dag” för sig själv genom den seger han vinner i det universella kriget på den dagen. Mänskligheten kan helt enkelt inte annat än få gagn av Guds, den Allsmäktiges, seger, eftersom han är mänsklighetens allra bäste vän.
2. a) Vad är inbegripet i det konungaväldes domän som stridsfrågan gäller? Varför är det så? b) Stridsfrågan gäller styrelse med vilket förhållande på jorden?
2 Vid Harmageddon ger Gud, den Allsmäktige, sig i kast med ”konungarna på hela den bebodda jorden” som stridande. Det beror på att RIKET eller KONUNGAVÄLDET är den stridsfråga som skall avgöras vid Harmageddon. Detta konungavälde måste inbegripa vår jord som sin domän, eftersom det är här som ”konungarna på hela den bebodda jorden” härskar och är beslutna att fortsätta att härska. Stridsfrågan gäller konungaväldet, men inte över en jord som är söndrad, som nu, mellan det demokratiska nationsblocket och det kommunistiska nationsblocket — vilka båda block samexisterar i ömsesidig tolerans — och inte heller över en jord som är söndrad mellan kristenheten och hedendomen. Stridsfrågan gäller i stället konungaväldet över en enda hel och odelad jord, ett enda konungavälde över hela jorden. Kommer inte detta att vara gagneligt för hela mänskligheten?
3. Uppkommer striden vid Harmageddon på grund av stridsfrågan om konungaväldet av en tillfällighet? Varför kan vi vara tacksamma för att Gud åstadkommer en förändring?
3 Det är inte genom någon oförutsedd vändning i de mänskliga angelägenheterna och inte heller genom någon tillfällighet som det på Harmageddons slagfält kommer till strid angående konungaväldet. Saken är helt och hållet tidsbestämd för Guds och människors räkning. Den allsmäktige Guden, som har berett solen, månen och stjärnorna och jordens rotation och kretslopp för att människan skall kunna mäta tiden, har fastställt sin tid för konungaväldet över hela den bebodda jorden. Har han inte nu länge nog funnit sig i mänskligt styre över hela jorden? Är det mänskliga härskare som skall avgöra när och hur den allsmäktige Guden kan överta konungaväldet över jorden, hans egen skapelse? Skall han låta den hjälplösa mänskligheten irra hit och dit till obestämd tid med alla de världsomfattande svårigheter och den vånda över nationerna som började med första världskriget år 1914, ja, skall han göra det och inte komma till mänsklighetens hjälp? Till all lycka är svaret: Nej! Hans rike eller konungavälde över hela jorden, det som så innerligt väl behövs, kommer att bli ett ofantligt framsteg framför vad det vara må som ofullkomliga, döende mänskliga härskare hittills har kunnat ge mänskligheten. Vilken som helst förändring som han gör i styret över mänskliga skapelser skulle helt visst aldrig kunna vara till det sämre. Vi kan vara tacksamma att det är den allsmäktige Guden som skall göra denna förändring för oss och att hans med vishet utvalda tid för detta har kommit.
4, 5. Till vilken bön om hans styre har Gud sedan länge lyssnat, och vad sade och gjorde den som lärde ut denna bön för att främja denna styrelses intressen?
4 I mer än nitton hundra år har nu den allsmäktige Guden lyssnat till den bön som gång på gång framburits till honom av dem som rättar sig efter undervisningen i bergspredikan: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Den allsmäktige Guden har hittills inte besvarat denna inspirerade bön, eftersom hans egen fastställda tid inte kommit. Denna bön lärdes ut av en man som trodde på Guds rike i så hög grad att han offrade sitt liv för att befrämja detta rikes intressen. En falsk Messias skulle inte göra något sådant. I sin bergspredikan lärde han inte bara sina åhörare att bedja om den himmelske Faderns rike, utan han uppmanade dem också: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” I undervisningsarbetet bland invånarna i Palestina var hans inledande tema: ”Ändra ert sinne, ty himmelriket har kommit nära.” (Matt. 4:17; 6:33; NW) Och i sin profetia med förutsägelser om de svårigheter som skulle vara förbundna med upprättandet av Guds messianska rike sade han:
5 ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.
6, 7. a) Vilken tro på den som uttalade denna profetia har de genom vilka den uppfylls? b) Vad sade Simon Petrus om honom till judarna på pingstdagen?
6 Denna märkliga profetia har till stor del blivit uppfylld och håller fortfarande på att uppfyllas, men inte förmedelst kristenheten med alla dess jordiska kungar, krig och politiskt käbbel, utan genom dem som verkligen tror på den allsmäktige Guden och på det himmelska riket under hans Messias. Dessa vet vem det var som uppfyllde de inspirerade profetiorna i de heliga hebreiska skrifterna som har avseende på Guds utlovade Messias. De vet att denne var den största förespråkaren för Guds messianska rike som någonsin funnits på jorden. Med tillförsikt och säkerhet kan de ge bevis från de gudagivna skrifterna för att denne Messias var och är den som en tidigare skatteindrivare, vid namn Matteus Levi, kallade Jesus Kristus och sade var Davids son, Abrahams son. (Matt. 1:1) Det var denne som en man vid namn Simon Petrus från Galileen bar vittnesbörd om på pingstdagen i det forntida Jerusalem inför mer än tre tusen högtidsfirare, i det han sade till dessa frågande judar:
7 ”David for ju verkligen inte upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” — Apg. 2:34—36, NW.
8. a) Varför har kristenheten och judarna oriktiga förväntningar, när de väntar sig en Messias av blod och kött? b) Vad skall den sanne Messias’ rike kunna göra för människorna?
8 David var den förste judiske kungen i Jerusalem, och Davids avkomling Jesus, som var ”av Juda stam”, är nu Davids himmelske Herre och därtill Messias eller den Smorde, Kristus. Kristenhetens religiösa människor, och även de omskurna judar som väntar att en Messias av kött och blod skall komma inom kort, har oriktiga förhoppningar. Den sanne Messias, den som den inspirerade David sade att Jehova Gud skulle inbjuda att sitta vid hans högra sida i himlarna och som skulle vara en präst och konung lik den forntida Melkisedek, är nu och skall alltid vara en himmelsk Messias, en andlig, himmelsk Son till Gud. (Ps. 110:1—4) Hans messianska rike skall vara förmer än en dödlig människas rike här på jorden. Det skall vara övermänskligt och skall därför kunna göra det som ett jordiskt rike under en obetydlig mänsklig härskare aldrig skulle kunna göra för mänskligheten. Det sanna messianska riket är himmelskt och är i stånd att bryta den makt som Satan, djävulen, har, han som är en olydig himmelsk ängel, demonänglarnas furste. Människorna, som är beklagansvärda offer för Satan, djävulen, och hans demoner, kan få bestående frigörelse och gagn av ett sådant messianskt rike.
Riket upprättat på bestämd tid
9. a) När omstörtades Davids jordiska rike, och för hur lång tid skulle det fortsätta att vara så? b) När måste hedniskt styre upphöra och Messias’ styre komma?
9 Det jordiska riket i Davids släkt i Jerusalem omstörtades av Babylons härar år 607 före den vanliga tideräkningen. Kort före denna olycka använde Jehova Gud sin profet Hesekiel till att kungöra att den utlovade Messias skulle komma vid den av Gud bestämda tiden och att Gud skulle ge Riket åt denne Messias på grund av dennes rätt till det. (Hes. 21:25—27) Från historien vet judar och hedningar i lika mån vad som hände efter det att Davids tron tillintetgjorts av de hedniska babylonierna. Det följde en tid av oavbrutet hedniskt herravälde över jorden utan att det fanns något rike i Davids kungliga hus att hindra dessa hedniska härskare. ”Hedningarnas tider” har de kallats. (Luk. 21:24) Men den allsmäktige Guden skulle inte låta hedningarnas tider av världsherravälde fortsätta hur länge som helst. Han fastställde en tid för slutet på dessa hedningarnas tider. Han tillkännagav detta för Babylons kung, Jerusalems förstörare. (Dan. 4:16, 23, 25, 31) Hedniskt styre måste alltså upphöra; Messias’ styre måste komma!
10. Vilket mycket mäktigt politiskt välde förutsades av Daniel, och hur har det varit ur stånd att förändra Guds tider och lagar beträffande styre?
10 Genom sin profet Daniel förutsade Gud att ett hedniskt politiskt välde skulle uppstå som skulle försöka förändra Guds tider och lagar beträffande jordens styrelse. (Dan. 7:25) Världshistorien nu under 1900-talet visar emellertid att detta förutsagda politiska välde, det mäktigaste världsväldet i hela mänsklighetens historia, inte kunde förändra Guds tidpunkt för avslutningen på hedningarnas tider och flytta den från år 1914 till någon senare tidpunkt i den obestämda framtiden. Det är riktigt att första världskriget bröt ut år 1914; men vad som verkligen markerade och medförde slutet på hedningarnas tider under det året var att Guds messianska rike föddes i himlarna genom att Guds Son, Jesus Kristus, blev insatt på tronen som den smorde konungen. Under alla de oroliga åren sedan dess har det mäktiga sjunde världsväldet (det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet) varit ur stånd att förändra detta faktum av universell betydelse. Den vrede som alla de världsliga nationerna har gett uttryck åt i form av förföljelse mot Jehovas kristna vittnen, vilka har predikat ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden, har inte kunnat upphäva den tid Gud fastställt för sitt eget rike.
11. a) När kom tiden för att frambära tacksägelse på grund av att Gud tagit till sig sin makt att härska? b) Vad visar huruvida de jordiska nationerna var bland dem som var tacksamma?
11 Vid slutet av hedningarnas tider på hösten år 1914 hade stunden kommit att det himmelska tillkännagivandet skulle göras, enligt vad som var förutsagt i Uppenbarelseboken 11:15: ”Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.” (NW) Var nu kristenhetens nationer tacksamma för denna vändpunkt i världshistorien? Var dessa så kallade kristna nationer inbegripna bland dem som var tacksamma för att Herren Guds rike i Kristi händer hade blivit fött? Inte alls! I profetian i Uppenbarelseboken 11:17, 18 förutsades det nämligen att de som var tacksamma skulle säga: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom.” (NW) Historien vittnar om att dessa vreda nationer häftigt förföljt dem som predikat om Riket.
12, 13. Blev Satan lycklig för att Riket blivit fött, och hur visas det i Uppenbarelseboken 12:7—12 huruvida han blev detta?
12 Det var inte annat att förvänta än att Satan, djävulen, och hans demonänglar inte skulle vara lyckliga över att Guds messianska rike blivit fött i himlarna år 1914. I det följande kapitlet i Uppenbarelseboken 12:7—12, kapitel tolv, får vi i verserna sju till och med tolv veta vad som följde på Rikets födelse:
13 ”En strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. ... Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.’”
14. a) Var låter sig de jordiska kungarna församlas? Vad är orsaken till detta, och under vilket inflytande sker det? b) Vad kommer det till sist att betyda för oss, om vi församlas där med dessa kungar?
14 Satan, djävulen, och hans demonänglar och nationerna på jorden hade således likadana känslor när Guds messianska rike föddes vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Det är därför inte förvånande att det inspirerade uttalande, som går ut ur munnen på den store draken, Satan, djävulen, församlar kungarna på hela den bebodda jorden till krig vid Harmageddon, ett krig som gäller stridsfrågan angående Riket eller konungaväldet. Inte heller är det någon orsak till förvåning att kungarna i dessa vredgade nationer låter sig församlas där under sådant demoninflytande. Men den personliga fråga, som förtjänar ingående granskning, är: Låter vi oss själva som individer församlas där på samma sida som de vilseledda ”konungarna på hela den bebodda jorden”? Om vi gör det, då kommer vi obestridligen att visa att vi är för deras konungavälde och inte för Guds messianska rike. Då nödgas vi också ta emot det som ”konungarna på hela den bebodda jorden” skall få ta emot vid Harmageddon. Vad är det? I Uppenbarelseboken 19:19—21 får vi veta:
15. Hur visas det i Uppenbarelseboken 19:19—21 symboliskt vad som drabbar kungarna på jorden och deras understödjare vid Harmageddon?
15 ”Och jag [aposteln Johannes] såg vilddjuret och konungarna på jorden, med sina härskaror, samlade [dvs. vid Harmageddon] för att utkämpa sin strid mot honom som satt på hästen och mot hans härskara. [Och på sin mantel, över sin länd, har han detta namn skrivet: ’Konungarnas konung och herrarnas herre.’ (Upp. 16 Vers 16)] Och vilddjuret blev gripet, därjämte ock den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort de tecken, med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets märke och dem som hade tillbett dess bild. Båda blevo de levande kastade i eldsjön, som brann med svavel. Och de andra blevo dräpta med ryttarens svärd, det som utgick från hans mun; och alla fåglar blevo mättade av deras kött.”
16. a) Vem framträder alltså som segrare vid Harmageddon, och varför kallas han konungarnas konung? b) Genom vilka avrättas fienderna, och hur blir de besegrades kroppar undanröjda?
16 Med hjälp av denna profetiska, symboliska bild bör det inte vara svårt för någon att avgöra vem som träder fram som segraren i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. Det är ”konungarnas konung och herrarnas herre”, som visas i bild sittande på den vita stridshästen. (Upp. 19:11) Som om ett långt svärd sköt ut ur hans mun ropar denne himmelske krigsman ut befallningar om att kungarna på jorden och de som är uppställda på deras sida vid Harmageddon skall avrättas. Den himmelska änglahärskaran verkställer dessa befallningar från konungarnas konung. På detta sätt bevisas det att han är en konungarnas konung, dvs. en konung som är överlägsen alla kungar på jorden. Alla de som följer och politiskt stöder dessa kungar på jorden kommer att bli dräpta tillsammans med dessa mänskliga kungar. Efterföljarna till konungarnas konung, vilka överlever detta universella krig vid Harmageddon, får inte här någon symbolisk befallning att begrava kropparna efter de jordiska kungarna och deras härskaror. Vilka skall då röja undan dessa blottställda, stinkande kroppar? De redskap som används till att röja undan dem visas i bild som asfåglar.
17. Vad betyder denna död och undanröjandet av lämningarna för dem som blivit avrättade? Varför är det så?
17 Denna motbjudande död och undanröjandet av de köttsliga lämningarna betyder en död från vilken det inte finns något hopp om en uppståndelse. Detta beror på att de avrättas av den allsmäktige Guden förmedelst hans himmelska härskaror under Kristus på Harmageddons slagfält. De bevisar sig vara oförbätterliga motståndare till Jehova Gud och hans messianska rike. De kommer aldrig mer att leva igen, lika litet som det symboliska ”vilddjuret” och den symboliske ”falske profeten”, mänskliga politiska organisationer, som blir tillintetgjorda för evigt, som om de medan de fortfarande var vid liv kastades i en eldsjö som brinner med svavel. I Uppenbarelseboken 20:14 och 21:8 heter det att denna brinnande, svavelfyllda ”sjö” är en symbol av ”den andra döden” — evig tillintetgörelse!
Gagnet för de överlevande efter kriget
18. Vem kommer de som älskar ett rättfärdigt herradöme att älska, och vem kommer de att hata? På vilken sida kommer de att ställa sig utan dröjsmål?
18 På grund av att detta är en så allvarlig angelägenhet för alla människor i denna generation är bibeln mycket tydlig och rättfram i fråga om vad som väntar dem som nu ställer sig på den sida som är bestämd för nederlag i det universella kriget vid Harmageddon. Människor som verkligen älskar en fullkomlig, rättfärdig regering över hela mänskligheten ryggar tillbaka i fasa över det öde som skall drabba dem som medvetet kämpar mot konungarnas konung och därigenom förkastar Guds messianska rike. Dessa människor älskar den barmhärtige Gud från vilken detta sedan länge utlovade rike med rättfärdighet, fred och välstånd kommer. De hatar Guds motståndare, Satan, djävulen, från vilken allt vanstyre över mänskligheten har kommit med all dess orättfärdighet och osäkerhet och alla dess hårda livsvillkor. De längtar efter att se Jehova Guds rätt till universell suveränitet över hela den förnuftsbegåvade skapelsen hävdad och rättfärdigad genom hans härliga seger förmedelst hans Son, Jesus Kristus, vid Harmageddon. Dessa människor som älskar den rättmätige universelle suveränen är de som nu, utan ytterligare dröjsmål, ställer sig på samma sida som hans Messias, konungarnas konung och herrarnas herre. Det är bara på den sidan som de kan få överleva.
19. Varför blir Jehovas seger vid Harmageddon orsak till outsäglig glädje för dem på jorden som får överleva?
19 Guds seger på Harmageddons slagfält blir anledning till outsäglig glädje för alla som överlever på jorden, där ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” utkämpas. Deras jubelsånger över hävdandet och upphöjandet av Jehovas universella suveränitet blir någonting vars motsvarighet hela jorden aldrig tidigare hört. Tänk bara att i verkligheten se hela jorden till sist befriad från det vilddjurslika politiska system som Jehovas store motståndare har gjort bruk av sedan Babylons tid, det som ingick i Nimrods rike! Ja, föreställ dig hela jorden avröjd för att Jehovas Smordes människovänliga rike skall kunna utöva kärleksfull uppsikt till ära för Gud och till evig välsignelse för mänskligheten!
20. Vilken ännu större triumf kommer det därtill att bli glädje över?
20 Till denna ojämförliga glädje kommer också den glädje som föranleds av en ännu större triumf för den suveräne Herren Jehova. Denna triumf följer omedelbart efter slutet på kriget vid Harmageddon. Den består av att den onde, som har stått bakom och styrt det synliga politiska system på jorden som varit till skada för människan, nämligen Satan, djävulen, blir bunden tillsammans med alla hans demonänglar. De blir avlägsnade från jordens närhet och inspärrade i en avlägsen, förseglad avgrund, där de är utan makt att motarbeta Guds messianska rike.
21. a) Hur skall de som överlever bli vittnen till att demonerna kastas ned i avgrunden, men hur kommer det att förnimmas som en verklighet av dessa överlevande? b) Varför kommer de som överlever att känna sig trygga i Guds messianska rikes famn?
21 Den händelse som sedan länge varit så åstundad av människorna — att demonerna blir nedkastade i avgrunden — skall de människor som överlever Harmageddon se endast med trons ögon, enligt den profetiska beskrivning som ges i Uppenbarelseboken 20:1—3, men de kommer att känna de underbara verkningarna av den på ett mycket realistiskt sätt. De är då inte längre tvingade att bära ”den fullständiga vapenrustningen” (NW) från Gud för att kämpa och hålla stånd mot djävulens listiga angrepp. De behöver inte längre kämpa mot osynliga, övermänskliga furstar eller herradömen och ”ondskans andemakter i himlarymderna”. Vedersakaren, djävulen, skall inte längre gå omkring som ett rytande lejon för att söka upp någon att uppsluka. (Ef. 6:11—18; 1 Petr. 5:8) Det kommer att råda frihet från fruktan för sådana illvilliga, osynliga motståndare, och de som överlever jordens största vedermöda kommer att känna sig lugna och trygga i de messianska ”nya himlarnas” famn. Detta himmelska herradöme kommer att hysa samma ömhet som en österländsk herde, som kärleksfullt skyddar sina får. Den förträfflige herden, Jesus Kristus, som gav ut sitt liv för sina mänskliga ”får”, skall vara en konungslig herde för alla människor som han dött för. — Upp. 21:1; 7:9—17; Joh. 10:10—16.
22. a) Vad blir det för Jehova att han för sina tillbedjare levande genom den ”stora vedermödan”, enligt det exempel som ges i Psalm 145:20? b) Vilka på jorden blir de första att vara med om de storslagna ting som är profeterade för Rikets område?
22 Vi glömmer inte att Satan och hans demoner, sedan de blivit utkastade ur de heliga himlarna och ned till jorden, har haft det ondskefulla målet att bringa sådant ”ve” över jorden och havet att hela människosläktet skulle tillintetgöras, i synnerhet Jehova Guds sanna tillbedjare. I ljuset av dessa fakta blir det en segerrik bedrift för den allsmäktige Guden och hans messianske konung att föra sådana tillbedjare levande genom den ”stora vedermödan” och dess höjdpunkt vid Harmageddon. (Matt. 24:21, 22; Mark. 13:19, 20) Det blir ytterligare ett exempel på bibelns försäkran: ”Jehova bevarar alla dem som älskar honom, men alla de onda skall han förinta.” (Ps. 145:20, NW) Han har förutsagt underbara ting för denna jord under Messias’, Jesu, tusenåriga rike, och de som överlever den ”stora vedermödan” blir de första på jorden som får vara med om att dessa underbara profetior blir förverkligade.
23. a) Vilket förhållande kommer då att råda mellan jordens invånare? b) Varför kommer det då inte att vara fråga om att ge kejsaren det som tillhör kejsaren?
23 Till sist skall det råda broderskap på hela jorden — bland dem som överlever och som troget har ställt sig på den allsmäktige Gudens och hans Sons, Jesu Kristi, sida. Det kommer då inte att behövas någon fredskonferens för att utarbeta en fredstraktat och läka såren och jämka ihop skiljaktigheterna mellan segrarna och de besegrade. Det kommer inte att finnas några besegrade vid liv på jorden. De levande, de som fått del i Jehovas gudomliga seger, skall inte längre dela sin uppmärksamhet mellan att ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud, eftersom ”kejsaren” och hans politiska herradöme skall vara borta för alltid. (Matt. 22:21) Allting måste nu tillhöra Gud, och jordens invånare måste ge allting åt Gud. — Ps. 103:19; 1 Krön. 29:11.
24. Vad har härskat på jorden under Satans styre, men vad skall i stället härska under Guds rike?
24 Medan djävulen styrt över människorna under de gångna sex tusen åren har jorden varit ett område där synden och dess straff döden har härskat. Under den ena och enda regeringen över hela jorden, den som utövas av Gud genom Frälsaren, Jesus Kristus, skall jorden bli ett område där rättfärdigheten och dess belöning, liv, härskar. De som överlever vedermödan kommer själva att känna verklig föryngring till kropp och sinne, då de fullgör den gudomliga regeringens vilja.
25. a) För vilka andra kommer Rikets gagn och välsignelser att gälla, till glädje för dem på jorden som får överleva, och på vilket sätt sker detta? b) Vilket tillstånd på jorden kommer att välkomna dem som återvänder till livet? c) Hur kommer de överlevandes ögon och hjärtan att bli välsignade på grund av att dessa människor nu ställer sig på den segrande sidan?
25 De överlevandes kärleksfulla hjärtan kommer att fröjda sig, när livets gagn och välsignelser under en fullkomlig, himmelsk regering utsträcks till att gälla dem som sover i jordens sköte — ett under som kommer att äga rum när de dödas uppståndelse börjar på Jesu Kristi befallning. (Joh. 5:28, 29) Hur förvandlade kommer inte jordens förhållanden att vara när de återlösta döda börjar återvända! Paradiset under återuppbyggnad kommer att möta deras ögon och välkomna deras återvändande! De glädjeämnen som hör samman med att då få leva och tjäna under Guds messianska rike kan man bara göra sig obetydliga föreställningar om. Men deras ögon och hjärtan som överlever på den segrande sidan vid Harmageddon blir välsignade, eftersom dessa människor kommer att leva och förbereda sig för att få se allt detta komma!
[Bild på sidan 184]
Utan att de politiska styresmännen misstänker det utövar Satan, ”den store draken”, kontroll över dem och leder dem till förintelse
[Bild på sidan 187]
De döda skall återvända till liv
[Bild på sidan 187]
Gud försäkrar att det skall bli rikligt med föda för alla jordens invånare