sammanbrottet inom familjelivet och försämringen av livskvaliteten — det är detta som de ser runt omkring sig dag efter dag.

Men genom att ge gensvar till det budskap som Jehovas kristna vittnen bär fram och som grundar sig på bibeln har några av dem som arbetar i New Yorks skyskrapor blivit hänvisade till den gudomliga källan till verklig fred och säkerhet. — Insänt.

”Den brinnande sjön” och syftet med den

VAD är ”den brinnande sjön” eller ”eldsjön”? Vi finner dessa uttryck använda i bibeln enbart i Uppenbarelseboken, och de är också i denna bok begränsade till en liten del av den, nämligen Upp. kapitel 19—21. Vad som möjligen är en hänsyftning på den finner vi också i Matteus 25:41.

Vilka eller vad kommer till ”den brinnande sjön”? Bland det som omnämns är ”vilddjuret” och ”den falske profeten”. Döden och dödsriket kastas också ned i denna ”sjö”. Vi läser också att djävulen (och tillsammans med honom demonerna) slungas ned i ”sjön” efter det sista angreppet på Guds suveränitet. — Upp. 19:20; 20:10, 14.

En symbol

När vi undersöker dessa skriftställen, ser vi lätt att ”den brinnande sjön” inte är en bokstavlig bassäng med eldslågor. ”Vilddjuret”, som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 13, är symboliskt, och detta vilddjurs ”bild” beskrivs i Upp. kapitel 17, där vi får veta att detta djurs sju huvuden representerar sju riken, som liknas vid berg. Dessa uppfattas av bibelkommentatorer som den bibliska historiens sju världsvälden. De fem som hade ”fallit” var Egypten, Assyrien, Babylon, Medo-Persien och Grekland. Det som fanns vid den tid då aposteln Johannes skrev detta var Rom. Det sjunde visas genom de historiska händelserna vara det anglo-amerikanska världsväldet. — Upp. 17:9, 10; jämför Daniel, kapitel 8.

”Den falske profeten” är inte heller en person, utan ett system eller en organisation. En ”profet” påstår sig ha inspirerade upplysningar till vägledning för andra. En ”falsk profet” skulle vilseleda andra för att vända dem bort från Gud och till falsk tillbedjan. Vad gör den ”falske profeten” för att uppnå detta syfte? I Uppenbarelseboken 13:11—17 visas han i en annan dräkt, nämligen som ett tvåhornat ”vilddjur”. Det skildras hur han inför det sjuhövdade ”vilddjuret” utför tecken varmed han vilseleder ”dem som hade tagit vilddjurets märke och dem som hade tillbett dess bild”. — Upp. 19:20.

Eftersom ”vilddjuret” och ”den falske profeten” är symboliska, måste också ”den brinnande sjön” vara symbolisk.

Ett ytterligare stöd för denna slutsats är att ett abstrakt ting, ”döden”, också kastas i den ”brinnande sjön”. Döden kan inte bokstavligen brännas upp.

Dessutom kastas demonerna i den här ”sjön”. De är änglar, andevarelser. Eftersom de är andar, kan de inte skadas av bokstavlig eld, som ju är en fysisk produkt av kemisk förbränning. I själva verket läser vi ofta om hur andevarelser visade sig för människor i en eldslåga. — 2 Mos. 3:1—5; Apg. 7:30; Dom. 13:20; Ps. 104:4; Dan. 7:9, 10.

Av vad är då ”den brinnande sjön” en symbol? Bibeln säger att den är, eller att den betyder eller symboliserar, ”den andra döden”. (Upp. 20:14) Detta kan inte betyda att allting som går ned i den dör en andra gång, eftersom ”döden och dödsriket” inte har dött eller försvunnit ur tillvaron någon gång i det förflutna. Uttrycket ”den andra döden” skiljer denna död, som är bestående och evig och varifrån det inte finns någon uppståndelse, från den död som kommit över människosläktet genom Adam. Den adamitiska döden är ett ”slag” av död, en död som alla människor ärver utan att de själva personligen gjort sig skyldiga till någonting. ”Den andra döden” är ett annat ”slag” av död. Individer som går ned i ”den andra döden” är förtjänta av detta på grund av att de avsiktligt väljer synd och fiendskap med Gud. Detta framgår av vad de personer gör som enligt bibeln döms till ”den andra döden”.