innebär det definitiva slutet på ”ändens tid”, som började då hedningarnas tider utlöpte år 1914 v.t. (Dan. 12:1, 4; Luk. 21:24) Det enda som därefter behöver göras för att rena universum är att utmanövrera Satan och hans demonhorder. Eftersom detta är en handling på det himmelska planet, är det utan tvivel den viktigaste delen av rensningskampanjen. Kan den genomföras?

 7. a) Hur vet vi att Satan och hans demoner kan utmanövreras av de rättfärdiga himmelska styrkorna? b) Vad har draken och hans demoner gjort, sedan de inte längre haft tillträde till himmelen?

⁷ När Guds messianska rike upprättades i himmelen år 1914, var den första åtgärd, som den på tronen insatte konungen vidtog, att börja krig mot denne Guds fiende och kasta ned honom och hans demoner till jorden, varigenom himmelen blev rensad. I den striden segrade änglahärskarorna under Mikael, som är det namn Jesus Kristus bär i himmelen. Sedan den tiden har den vredgade draken och hans demoner tagit till sin främsta uppgift att ”föra krig mot de övriga av hennes [kvinnans] säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd”. Deras ansträngningar är mer koncentrerade än någonsin, eftersom dessa Guds osynliga fiender inte längre har tillträde till himmelen. — Upp. 12:3—17.

 8. a) Vad har Jesus Kristus gjort sedan han tog sitt rikes makt i besittning? b) För vilka har Satan gjort det svårt, och skall han ha framgång i sina avsikter?

⁸ År 1914 kom slutet på Jesu Kristi 1900-åriga väntan på Guds högra sida, och han tog sin för länge sedan utlovade konungsliga makt i besittning. Han började härska mitt ibland sina fiender för att kuva dem, först genom att vinna seger över demonerna och kasta ut dem ur himmelen och senare genom att segerrik fullständigt krossa drakens hela synliga jordiska säd. (Ps. 110:1—6; Upp. 6:2) De här fienderna har gjort det svårt för dem som finns kvar här på jorden av de 144.000 som skall bli konungar i himmelen tillsammans med Jesus Kristus. Dessutom har de gjort det svårt för den stora skara av människor som har fäst avseende vid de goda nyheterna om Guds rike, som förkunnas av kvinnans säd, och som själva har börjat förkunna Riket och hyllar den på tronen insatte konungen. Men hela tiden, ända till slutet av Harmageddonkriget, är Satan oförmögen att krossa dem. När Harmageddon är över, kommer dessa trogna på jorden inte att utsättas för några faror. — Upp. 7:9, 10, 15.

Slutligen fängslad med himmelsk makt

 9. Vad är det enligt bibelns skildring som skall ske omedelbart efter Harmageddonkriget?

⁹ Men de skulle kunna råka i fara, om Satan och hans osynliga demoner skulle få bli kvar för att strida mot dem. I redogörelsen för sin syn beskriver Johannes därför nästa steg som måste tas: ”Och jag såg en ängel komma ned från himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen år och kastade honom i avgrunden och stängde igen och satte dit ett insegel över honom, på det att han icke mer skulle förvilla folken, förrän de tusen åren hade gått till ända. Därefter skall han åter komma lös för en liten tid.” — Upp. 20:1—3.

10. Skulle vilken ängel som helst kunna gripa och fängsla djävulen? Varför svarar du så?

¹⁰ Vem är ängeln, som inte namnges här och som har nycklarna till avgrunden och som kommer ned från himmelen för att fängsla djävulen? Han måste ha oerhörd makt, eftersom han lyckas fängsla Satan utan någon hjälp. Vi vet att det är svårare att gripa och binda eller fängsla en stark man än att besegra och döda honom i strid. Låt oss ta reda på vem denne ängel är. Det är viktigt om vi skall få den rätta insikten.

11. Vem skall fängsla Satan? Ge skäl för svaret.

¹¹ Eftersom Satan vid det här laget har fått se hela sin jordiska säd förintas, måste det som återstår av profetian i 1 Moseboken 3:15 uppfyllas: hans eget huvud måste söndertrampas. Vem skall åstadkomma det? I profetian heter det att kvinnans säd skall göra det. I den strid som omedelbart har föregått detta, nämligen Harmageddonstriden, var det ingen annan än konungarnas konung och herrarnas herre, Jesus Kristus själv, i spetsen för Jehovas osynliga här, som tillintetgjorde vilddjuret och den falske profeten och gav konungarnas och krigsöverstarnas kroppar till mat åt himmelens fåglar. (Upp. 19:11—21) Det var samme ängel, ärkeängeln Mikael, som tidigare, 1914—1918, kastade Satan och hans demoner ut ur himmelen. Därför är det oförnuftigt att tänka att det skulle vara någon ringare än Guds Son, Jesus Kristus själv, som skulle få i uppdrag att utföra en så viktig uppgift, som kräver så stor makt.

Var fridstöraren hamnar

12. a) Blir demonerna också besegrade jämte sin ledare, Satan? Förklara. b) Vem är det enligt bibeln som fängslar Satan och kastar honom och hans demoner i avgrunden?

¹² Blir demonerna också besegrade jämte sin ledare, Satan, fastän de inte nämns här i denna syn i Uppenbarelseboken? Ja. Detta stämmer med att man brukar inskränka sig till att tala om att befälhavaren för en här har förlorat ett slag, och då menar man naturligtvis att det egentligen var hans här som förlorade under hans anförarskap. När Jesus var här på jorden som människa, bad de orena demonerna att han inte skulle befalla dem att fara ned i avgrunden. (Luk. 8:31) Det är Jesus som är lik en stjärna och som har ”nyckeln till avgrundens brunn”. (Upp. 9:1) Han hamnade själv i avgrunden då han dog, men hans egen Fader, Jehova Gud, förde honom upp ur den på tredje dagen och gav honom nycklarna till döden och dödsriket. (Upp. 1:18; Rom. 10:7) Alla vittnesbörd ger därför vid handen att det är honom som Jehova använder för att fängsla Satan och kasta honom jämte hans demoner i avgrunden och stänga igen och sätta ett insegel över honom, för att han inte mer skall ”förvilla folken, förrän de tusen åren ... gått till ända”. Han är den mäktigaste av alla änglar, änglars ängel, ärkeängeln Mikael. — Dan. 12:1; Jud. v. 9; 1 Tess. 4:16; Luk. 11:20—22.

13. Varför kastas Satan och demonerna i avgrunden och inte i dödsriket, och i vilket tillstånd befinner de sig där?

¹³ Hur kommer det sig att det är i avgrunden, inte i dödsriket, som denne Guds ängel eller budbärare, Jesus Kristus, kastar ned Satan? Därför att dödsriket (hades, scheol) är de döda människornas gemensamma grav och finns i marken här på jorden. Satan och hans demoner är inte jordiska, synliga; de har en annan natur, en andlig natur, sådan som änglarna har. Att de fängslas och kastas i avgrunden kommer följaktligen inte att kunna uppfattas med ögonen av dem som överlever kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. Dessa osynliga andevarelser har redan blivit utkastade ur himmelen, och ingen på jorden såg detta, eftersom det var något som skedde i den osynliga världen. När Jesus befann sig i avgrunden var han död, utan medvetande, overksam. Satans och demonernas tillstånd då de är i avgrunden innebär att de skall befinna sig i ett dödsliknande tillstånd, förmodligen ett omedvetet tillstånd, oförmögna att göra någonting alls för att vålla oro bland mänskligheten och vilseföra nationerna, föra dem i fångenskap och få dem att frambringa en ny förtryckande tingens ordning sådan som den vi lever i nu.

Återuppbyggnad under tusen år

14. a) Var befinner vi oss på tidens ström? b) Hur förhåller sig Guds vilodag och Kristi tusenårsregering till varandra?

¹⁴ Enligt bibelns tidtabell har människan funnits till här på jorden i nästan 6.000 år. Adam skapades år 4026 f.v.t., vilket betyder att det framemot hösten år 1975 v.t. har förflutit 6.000 år av mänsklig tillvaro här. Vi lever på Guds stora 7.000-åriga vilodag, som började då han vilade efter att ha skapat Adam och Eva. Det återstår alltså fortfarande ett tusen år av den. När Satan och hans demoner inte då längre kan störa och oroa människorna, skall det sannerligen bli en tid av ro och frid. Det kommer att bli som en sabbat. Det skall på sätt och vis bli en sabbat inom en sabbat. De sista tusen åren av Guds stora 7.000-åriga vila är en särskild sabbat, som Människosonen skall vara herre över. — Matt. 12:8.

15. a) Vad måste ske med människorna, för att de skall kunna möta det prov som kommer då Satan släpps lös, sedan de tusen åren gått till ända? b) Vilket verk skall utföras under Kristi tusenårsregering, och vilka skall utföra det?

¹⁵ Eftersom Satan skall släppas lös jämte sina demoner ”för en liten tid”, måste mänskligheten, när denna sabbat är över, ha blivit avsevärt förändrad, så att Satan inte så lätt skall kunna påverka dem och få dem att slå in på en ond och ogudaktig kurs, vilket den flydda historien vittnar om att människorna har gjort. De måste få hjälp, så att de kan stå emot i det slutliga provet, då ”ormen” och demonerna släpps lösa. Ett sådant verk skall därför utföras under Kristi tusenårsregering. Under hans styrelse skall det råda rättfärdighet på jorden, och folket kommer att lära sig rättfärdighet. Kristus och hans 144.000 medregenter, som är konungar och präster, skall tjäna människorna och resa upp dem från det ofullkomliga tillstånd som innebär att köttets begärelser har ett så kraftigt inflytande på dem. De skall kunna göra om sina personligheter och uppnå fysisk fullkomning. Men när vi fortsätter att undersöka Uppenbarelsebokens profetia, får vi del av många fler detaljer och får mycket större klarhet i det här ämnet. De välsignelser som Gud har i beredskap åt mänskligheten, sedan den store fridstöraren har blivit undanröjd, är nämligen långt större än en människa kan göra sig en föreställning om. — Joh. 5:22, 28, 29; Apg. 17:31; 2 Petr. 3:13; Ef. 4:22, 23.

Vad en sammankomst kan åstadkomma

En av Jehovas vittnens missionärer har berättat följande om mannen till ett av de vittnen som lät döpa sig vid sammankomsten ”Guds fria söner” som hölls i Chile i januari 1967: ”Hennes man, en typisk världsmänniska, är militär. Han sade blankt nej till att barnen skulle få följa med till sammankomsten, men han skulle följa med själv för att se vad det var fråga om. På ditresan satt han mycket stel och oåtkomlig i den förhyrda bussen. Vid sammankomsten blev han emellertid hänförd av det han såg och hörde, de bibliska dramerna inbegripna, och hade snart smittats av sammankomstandan. På hemresan var han en helt annan människa, ’lik en uppdragen grammofon’, och ställde en mängd frågor. Veckan därpå gav han, för första gången, beredvilligt sitt tillstånd till att dottern tog del i tjänsten på fältet. Och nästa sammankomst då? ’Det här var sista gången barnen måste stanna hemma’, sade han. ’Nästa gång far vi allihop.’” — Ur Jehovas vittnens årsbok för 1968 (på engelska), sidan 105.