Domens dag - bara ett skämt?
Folk på Noas tid menade att talet om en domens dag var ett skämt. Stadsborna i Sodom på Lots tid menade att det var ett skämt. Jesus gav till känna, att folk i vår tid skulle betrakta det som ett skämt. Vad är din uppfattning?
DE FLESTA kyrkobesökare gör bara en svag ansats, om ens någon, till att förklara vad ”domens dag” är för något. Vanligtvis talar de om den med ett skämt eller använder ett uttryck som låter ovanligt och kusligt, som t. ex. ”domedag”, ”den dagen då jorden skall gå under” eller ”den dagen då ingen tid är mera”. Inte ens prästerna kommer i allmänhet med någon mera skarpsinnig förklaring. Vissa frågor är för dem som bitarna i ett pussel, vilka de inte kan få att passa ihop, så att det blir en riktig och fullständig bild av dem: Vad är domens dag? När inträffar den? Vem är det som dömer? Vad blir resultatet? Lever vi på en domsdag nu?
Uttrycket ”domens dag” låter som ett skämt för många människor, därför att de har blivit förblindade av falsk religion. De har blivit lärda att den bokstavliga jorden skall få ett slut. Detta är sannerligen en absurd lära, ty Guds eget ord förklarar med tillförsikt: ”Jorden står evinnerligen kvar.” När präster och predikanter förkunnar att jorden skall upphöra att finnas till, kan folk därför inte låta bli att skratta, därför att det är så oförnuftigt och så i strid med Skriften. — Pred. 1:4.
Det är inget tvivel om att en domsdag har blivit beslutad av Gud, den Allsmäktige. Bibeln säger: ”Jehovå är vår domare.” ”Han har utsatt en dag, då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet.” Men vad är det egentligen som menas med uttrycket ”domens dag”? Det syftar på den tid då den högsta domstolen i himmelen avkunnar rättfärdig dom. Såsom ordet dom används i Skriften betecknar det avgörandet i fråga om vad som är förenligt med Guds lag. Till att utföra detta stora verk har Jehova Gud förordnat en meddomare, en som han har uppväckt från de döda, nämligen hans egen älskade Son, Kristus Jesus. Om sitt förordnande till domare sade Kristus Jesus: ”Fadern dömer alls ingen, utan han har anförtrott allt dömandet åt Sonen. Den dom som jag fäller är rättfärdig, ty jag söker icke min egen vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” Ytterligare insikt om att Sonen har blivit förordnad till att döma får vi när vi läser aposteln Petrus’ ord: ”Han bjöd oss också att predika för folket och avgiva ett grundligt vittnesbörd om att Han är den som är förordnad av Gud till att vara domare över de levande och de döda.” — Jes. 33:22, Åk: Apg. 17:31; Joh. 5:22. 30; Apg. 10:42; NW.
Den tusenåriga domsdagen
Den dag då Kristus Jesus dömer ”de levande och de döda” kan inte vara en dag på tjugofyra timmar. Ty Skriftens regel lyder så: ”En dag är för Jehova såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” Och således är den dag, som Jehova har utsatt för Kristus, för att denne då skall fullgöra sitt förordnande som domare, en dag som varar i tusen år. Denne domare är också konung. Han är alltså konung och domare i en person. Hans tusenåriga regering börjar efter det universella Harmageddonkriget, ett krig som är bestämt att komma över denna generation, ett krig vari den allsmäktige Guden tillintetgör denna närvarande tingens ordning på jorden. Det är följaktligen Satans världs symboliska jord som förintas i striden vid Harmageddon, inte den bokstavliga jorden. De symboliska himlarna, Satan och hans organisation av demoner, upplöses också vid Harmageddon, ty Jehova brukar sin Son till att stänga in djävulen i avgrunden: ”Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Och han slungade ned honom i avgrunden och stängde igen den och förseglade den över honom, på det att han icke mer måtte vilseföra nationerna, förrän de tusen åren hade gått till ända.” — 2 Petr. 3:8; Upp. 20:2, 3; NW.
Fastän hela denna närvarande onda tingens ordning kommer att få känna på den ”förstöring och oryggligt beslutna straffdom” som kommer från Jehova, i all dess våldsamma kraft, kommer likväl ett stort antal människor, de som älskar rättfärdighet och som har överlämnat sig åt den sanne Guden, att överleva Harmageddon och kan bli föremål för alla de gagneliga verkningarna av den tusenåriga domsdagen. Under denna domsdag kommer Kristus Jesus att uppväcka de döda som är i Guds minne. Jesus uppmanade oss att inte bli förvånade över detta förhållande: ”Förundra eder icke över detta, ty den stund kommer, då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo ondskefulla ting till en domens uppståndelse.” — Jes. 28:22; Joh. 5:28, 29, NW.
När dessa millioner människor kommer ut ur sina gravar, hur kommer de då att dömas? Enligt sina föregåenden? Nej, de kommer att få börja på nytt. De kommer att dömas enligt sina framtida gärningar. Om de skulle dömas efter sina gärningar i det flydda, kunde de dömas, medan de befann sig i graven. Då skulle det bara behövas en ”livets uppståndelse”. Men Jesus, domaren, har utlovat en ”domens uppståndelse” och har lovat att de som får denna uppståndelse skall bli dömda efter sina framtida gärningar på en jord som är fri från djävulens inflytande. Så här säger profetian: ”Och havet gav ifrån sig de döda som voro i det, och döden och hades gåvo ifrån sig de döda som voro i dem, och de blevo dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar.” Var och en kommer att få tillfälle att genom sina gärningar bevisa att han älskar rättfärdighet. Få är de nationer i våra dagar som erbjuder rättvisa åt alla, och också de som gör det är ur stånd till att handla efter sitt löfte på grund av människans ofullkomlighet. Därtill kommer att den fattige har föga hopp om full rättvisa; endast de rika har råd att vädja till de högsta instanserna. Hur olik den nuvarande tiden kommer inte den tusenåriga domsdagen att bli! Då kommer alla att åtnjuta full jämlikhet. Ingen fördom kommer att hysas mot dem som förut var fattiga: ”Han skall icke döma efter som ögonen se eller skipa lag efter som öronen höra. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka [fattiga, AT] på jorden.” — Upp. 20:13, NW; Jes. 11:3,4.
Det slutliga provet
Vad händer vid slutet av den tusenåriga domsdagen? Kristus Jesus, som då har återfört människosläktet till fullkomlighet, överlämnar riket åt sin Fader, på det att Jehova må bliva allting för var och en: ”Därnäst det fullbordade slutet, när han överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har tillintetgjort allt herradöme och all myndighet och makt.” Jehova Gud brukar då Jesus till att frige djävulen: ”Så snart som nu de tusen åren hava gått till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse.” Varför blir djävulen frigiven ur sitt tusenåriga tillstånd av dödslik avstängdhet? Därför att ett slutgiltigt prov måste anställas för att det skall avgöras vem som är värdig att ur Jehova Guds hand ta emot rätten att leva här på jorden för evigt. — 1 Kor. 15:24; Upp. 20:7; NW.
Tänk inte att det är besynnerligt att djävulen blir frigiven. Vi måste komma ihåg, att den fullkomlige mannen Adam blev satt på prov av Gud. Jehova använde därvid ”trädet för kunskap om gott och ont”. Men under det slutliga provet, sedan de tusen åren har gått till ända, använder den högste Domaren inget träd, utan i stället djävulen, när det gäller att anställa ett prov, varpå han kan grunda sin dom. Några av de fullkomliggjorda människorna kommer liksom Adam i Edens lustgård att låta sig bli vilseledda av djävulen. Följden blir att dessa uppsåtligt onda, bedragna människor, som symboliskt kallas Gog och Magog, bereder sig på att börja krig mot dem som förblir trogna mot Jehova. Gud tillåter inte händelseutvecklingen att gå längre än han avser, ty när de av djävulen anförda upprorsmakarna gör sitt totala angrepp mot de lojala inbyggarna i den nya världen, då inskrider Jehova: ”Eld kom ned från himmelen och uppslukade dem. Och djävulen som vilseledde dem slungades ned i sjön av eld och svavel.” Den här gången stänger Gud inte in djävulen i avgrunden, utan slungar honom i eldsjön, som är en symbol av den andra döden eller tillståndet av evig förintelse. Alla upprorsmakarna, som förgås med djävulen, drabbas av samma öde. — 1 Mos. 2:17; Upp. 20:9, 10; NW.
Perioder av dom över det mänskliga samhället ’
Då ju den tusenåriga domsdagen och domsperioden vid slutet av denna dag ännu hör framtiden till, kan man då göra som man behagar nu och lämna de goda nyheterna om Guds rike utan avseende? Bibelns svar är nej. Om inte nationer, samhällen, familjer och individer skulle hållas ansvariga för sina handlingar, då skulle inget väsentligt syfte tjänas genom det världsvida predikoarbete som Kristus Jesus förutsade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Att lämna detta budskap om Guds nya värld och slutet på denna tingens ordning utan avseende är ett misstag, ett dödligt misstag. Ty även om den tusenåriga domsdagen ännu inte har börjat, bör vi inte mena att det inte har varit eller inte nu är någon period av dom över det mänskliga samhället.
Hur allvarlig är en domsperiod? Fällande dom från Gud får alltid evig tillintetgörelse till följd. Det var så under domsdagen i Eden, när Gud avkunnade domen över Adam. En annan domsperiod kom över det mänskliga samhället i Noas tid. Gud beslöt att utplåna jordens inbyggare för deras ondskas skull. Han lät varningen ljuda genom en rättfärdighetens predikare, Noa. Men för de ogudaktiga människorna var Noa bara en fanatiker. Många måste de skämt ha varit, som levererades på grund av att Noa predikade och att han byggde en båt! När vi läser bibelns skildring, kan vi riktigt se hur folket före floden hånfullt pekade på denne man, som var så helt upptagen av predikande och båtbyggeri, och hur de gapskrattade åt honom. Men som bibeln säger, denna domsperiod var inget skämt, eftersom Gud ”icke avhöll sig från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor”. Ingen av alla dessa ”ogudaktiga människor”, som förgicks, kommer någonsin att uppstå, ty Jehovas domar är slutgiltiga: ”Jag, Jehova, förändras icke.” — 2 Petr. 2:5, NW; Mal. 3:6, AS.
Domsdagen för Sodom och Gomorra var ännu en ödesavgörande tid. Jehovas änglar framträdde för Lot, underrättade honom om Guds dom, som gick ut på att städerna skulle förstöras, och uppmanade honom att fly för livet. Lot fick emellertid befallning att framföra varningen till sina släktingar, innan han flydde. Denne gudfruktige man lät ingen tid gå till spillo, utan begav sig skyndsamt till sina mågar med de nyheter, som borde ha slagit ner i staden som en bomb: ”Därför gick Lot ut och började tala med sina mågar, som hade tagit hans döttrar, och han höll i med att säga: ’Stå upp! Gå ut från denna plats, ty Jehova skall tillintetgöra staden!’ Men i sina mågars ögon tedde han sig likt en man som skämtade.” — 1 Mos. 19:14, NW.
De trodde att Lot skämtade! Och är det inte ändå så, att vi tydligt hör hur enträgen hans ton var, när han höll i med att säga: ”Gå ut från denna plats”? Men Lots släktingar med sina skallande skrattsalvor fann *det så otroligt att himmelens Gud skulle förstöra deras stad, att de inte ens brydde sig om att närmare undersöka Lots varning. Därför överlämnade sig Lots mågar åt sitt självvalda öde att tillintetgöras för evigt. Ty ”Jehova [lät] svavel och eld regna från Jehova, från himmelen, över Sodom och över Gomorra”. Hånskrattet tystnade för evigt i Sodom; dess domsdag hade inte varit något skämt. — 1 Mos. 19:24, NW.
Alla de människor som underlät att fly från Sodom rönte samma öde, vare sig de var män, kvinnor eller barn. De straffades med evig tillintetgörelse, därför att det var en domsdag. ”Så ställas också Sodom och Gomorra”, säger Judas, en av dem som varit med om att skriva bibeln, ”fram för oss såsom ett varnande exempel, genom att de fingo undergå det rättsliga straffet evig eld.” — Jud. v. 7, NW.
En domsdag sedan 1918
Vad betyder allt detta? Aposteln Petrus svarar att Gud ”genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem — och därigenom framställde ett mönster för ogudaktiga människor av ting som skola komma”. Sodoms domsdag var alltså en bild av den domsdag som skulle komma över folken i de olika nationerna i de ”yttersta dagarna”, som vi nu lever i. Sedan 1918 har den på tronen insatte konungen, Kristus Jesus, hållit på med att döma nationernas folk. Jesus behöver inte vara på jorden för att göra detta, utan han gör det i osynlig måtto från himmelen, såsom han förutsade: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skola bliva församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra.” På vad grundar Jesus sin dom? På människors sätt att reagera för Jehovas vittnens predikande av de goda nyheterna om det upprättade riket. Jesus förutsade att detta världsvida vittnande skulle ske under hans andra närvaro: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — 2 Petr. 2:6; Matt. 25:31, 32; 24:14; NW.
Med ”det fullbordade slutet” menas kulmen på denna domsperiod, Harmageddonkriget. Då verkställer Jehova sin fällande dom genom ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse.” De som dör i Harmageddonstriden kommer alltså att lida samma straff som folket i Sodom, dvs. de kommer inte att få någon ”domens uppståndelse” under den tusenåriga domsdagen, utan de kommer att förbli döda för evigt. — 2 Tess. 1:7—9, NW.
Att få överleva Harmageddon och få träda in i den tusenåriga domsdagen, varunder människosläktet kommer att föras tillbaka till fullkomlighet, detta blir en niakalös välsignelse. Det är en välsignelse som står öppen för alla, oavsett hur deras förflutna liv har varit, om de nu tar varningsbudskapet till hjärtat och tillbeder Jehova i lydig tjänst. De flesta människor kommer emellertid att inta den likgiltiga hållning som placerar dem i getklassen. Mästaren förutsade denna sinnesinställning. ”Alldeles såsom det skedde i Noas dagar” och ”alldeles såsom det skedde i Lots dagar”, förklarade Jesus, ”på samma sätt skall det vara på den dag då Människosonen skall uppenbaras”. Människorna på Noas tid var alltför upptagna för att höra på Noa; om de gjorde det, så drev de gäck med honom. På Lots tid menade några av Sodoms invånare att deras domsdag bara var ett skämt. De fick sig ett gott skratt, men det avbröts av deras eviga tillintetgörelse. Därför uppmanar Jesus oss att inte handla på samma tanklösa sätt utan att gitta undersöka saken. Petrus riktar också varnande ord till oss: ”I de yttersta dagarna skall komma bespottare med sin bespottelse.” Vad är det som de skall skratta åt? Jo, predikandet av dessa nyheter att Kristus har tagit sin konungamakt i besittning och nu dömer folken i de olika nationerna. Detta tillika med den enträget varnande underrättelsen om Harmageddonstriden gör på den stora massan intryck av att vara mycket verklighetsfrämmande, ingenting annat än ett skämt. — Luk. 17:26, 28, 30; 2 Petr. 3:3; NW.
Men Jehovas vittnen skämtar inte. De skulle inte — år efter år, dag efter dag — predika utan uppehåll från hus till hus, i människors hem och ute på gatorna, om deras budskap vore ett skämt. Så uppriktigt allvarliga är de, att de under året 1955 använde det häpnadsväckande antalet 85.832.250 timmar till att frambära varningsbudskapet om att Harmageddon är nära. Begagna dig av tillfället att höra detta det angelägnaste av alla budskap och grundligt göra dig underrättad om det. Utforska det noga genom att använda din bibel. Ditt framtidsöde står på spel. Kom därför ihåg de skrattande stadsborna i Sodom och hur det gick för dem. Kom ihåg hur Jesus varnande jämförde deras tid med vår. Drag nytta nu av vetskapen om att den nuvarande domsdagen förvisso inte är ett skämt.
[Bild på sidan 293]
EDEN
SYNDAFLODEN
SODOM OCH GOMORRA
SEDAN 1918
1.000-ÅRIG DOMSDAG