Vad säger Bibeln?

”Världens ände” — bör man frukta för den?

STRAX innan Jesus avslutade sin jordiska tjänst frågade några av hans lärjungar honom: ”Vad skall vara tecknet på din ankomst och världens ände?” — Matt. 24:3, Konung Jakobs översättning.

Betyder ”världens ände” eldsglödande förintelse för jorden och mänskligheten? Många tror det. De menar att de har stöd för den uppfattningen i aposteln Petrus’ ord: ”Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och de verk, som äro därpå, brännas upp.” — 2 Petr. 3:10, 1917.

Utvisar verkligen dessa skriftställen att planeten jorden en dag skall drabbas av ett eldsglödande slut? Du kommer att finna bibelns syn på den saken vara upplysande.

Beträffande hur länge jorden skall bestå läser vi i Psalm 104:5: ”Du [Gud] grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.” (Jämför Psalm 78:69; 119:90.) Enligt Skriften skall jorden befolkad av människor bestå för evigt. — Jes. 45:18.

Vad menar Skriften med tanke på detta med världens ände? Det är till hjälp att undersöka hur nyare bibelöversättningar återger detta uttryck. Till exempel: ”tidens ände” (1917), ”tidens slut” (Hedegård), ”tidsålderns fulländning” (Åkeson; Darby, sv. uppl.), ”tidsålderns avslutning” (Rotherham), ”avslutningen på tingens ordning” (Nya Världens översättning). Det som i verkligheten når sitt slut är en ”tidsålder” eller ”tingens ordning” (grekiska: aion, från vilket det svenska ordet ”eon” kommer), inte den bokstavliga jorden och dess innebyggare.

Det är också upplysande att moderna översättare i Matteus 24:3 har ersatt ”ände” med sådana ord som ”slut”, ”fulländning” och ”avslutning”. Avslutningen på en era är vanligen ingen plötslig händelse. Den kan i stället sträcka sig över en avsevärd tid och sammansmälta med begynnelsen av en ny era. Jesus förklarade att ”avslutningen på tingens ordning” skulle kunna identifieras med hjälp av ett ”tecken” bestående av många olika drag. (Matt. 24:3) Några av dessa drag skulle vara stora krig, livsmedelsbrist, jordbävningar, epidemiska sjukdomar och ”tilltagande laglöshet”. (Matt. 24:7—12) Enligt Jesus är alltså världens ände avslutningen eller den avslutande delen av den nuvarande eran i mänsklighetens historia. Denna lära motsäger inte den bibliska försäkran att den bebodda jorden skall bestå för evigt.

Men hur förhåller det sig då med Petrus’ ord: ”Då skola himlarna med dånande hast förgås ... och jorden och de verk, som äro därpå, brännas upp”? (2 Petr. 3:10, 1917) Man måste förstå Petrus’ ord insatta i sitt sammanhang i bibeln som helhet. Tänk till exempel på hur ”jord” och ”himmel” används i Jesajas bok:

”Jorden höre och allt vad på den är, jordens krets och vad som alstras därav. Ty HERREN [Jehova] är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen.” — Jes. 34:1, 2, 4, 5.

Det är tydligt att ”jorden” i detta avsnitt inte har avseende på planeten som sådan, utan på människor som är i stånd att ”höra”. Och lade du märke till att ett skarprättarsvärd skulle dricka sig rusigt av blod ”i himmelen”? Eftersom bibeln förklarar att människor av kött och blod inte lever i himmelen, måste också detta uttryck vara en symbol av någonting i människovärlden. (1 Kor. 15:50) Bibelforskaren Albert Barnes ger oss några klargörande upplysningar i sina kommentarer till Jesaja 34:4: ”Himlakropparna representerar ofta kungar och furstar. Tanken är att det skulle bli stor förintelse; att de furstar och ädlingar som motstått Gud och hans folk skulle förintas.” — Jämför Jesaja 14:12—14; Uppenbarelseboken 22:16.

När Petrus skrev om att himlarna och jorden skulle förgås, avsåg han den nuvarande ordningen med mänskliga politiska härskare och deras undersåtar. Bibeln förutsäger att Guds rike ”skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken”. (Dan. 2:44) Men jorden skall bestå och fortsätta att vara befolkad.

Vad skall följa på den nuvarande tidsåldern av mänskligt styre? Petrus skriver: ”Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13) Det ”löfte” som aposteln syftar på finns i Jesaja 65:17, där vi läser: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord.” Vad betyder det?

Kom ihåg vad som här sagts om hur bibeln använder himmelen och jorden som symboler. Denna profetia i Jesaja handlade från början om Israels barns återvändande från landsförvisningen i Babylon. När de kom fram till sitt hemland, blev de en ”ny jord” eller ett nytt samhälle som befolkade det utlovade landet. Över dem härskade ”nya himlar”, nämligen ståthållaren Serubbabel (som var avkomling av kung David), understödd av översteprästen Josua. — Hagg. 1:1, 14.

Men det förhållandet att Petrus sade att de kristna ”väntar på” nya himlar och en ny jord pekar fram emot en framtida uppfyllelse. Dessa ”nya himlar” är Guds himmelska rikes regering. Dess lydiga jordiska undersåtar skall utgöra den ”nya jorden”. Aposteln Johannes beskriver välsignelserna med denna föranstaltning på följande sätt:

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord; den förra himmelen och den förra jorden [de nuvarande jordiska regeringarna och deras anhängare] hade nämligen försvunnit, och havet är inte mer. Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt!’” — Upp. 21:1, 3—5.

Världens ände är en övergångsperiod från den nuvarande eran av ogudaktighet, ondska och lidande till den ljuvliga nya ordning som aposteln Johannes beskriver. Människor som nu lever har upplevt krigen, livsmedelsbristen, jordbävningarna, laglösheten och andra drag i det tecken som utmärker den nuvarande tidsålderns slut. (Matt. 24:7—14) I stället för att vålla fruktan bör bibelns lära om världens ände vara en källa till glädje. Jesus uppmanade dem som skulle få se det förutsagda tecknet: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” — Luk. 21:28.

”När han sedan satt på Oljeberget gick lärjungarna fram till honom och frågade honom, när de var ensamma:

— Tala om för oss när detta skall ske? Vad är tecknet på att du kommer och att slutet på denna tidsålder är inne?” — Matt. 24:3, B. Gärtners sv. övers.