Brudgummen och bruden inriktar sig på att bilda familj
1. Varför är det omöjligt för en man att på rätt sätt fostra en barnskara då han ligger ute i fält?
ATT fostra upp en barnskara är ett glädjebringande men tungt ansvar. Det kräver öm omvårdnad, ständig uppmärksamhet, mycken kärlek, disciplinerande fostran, tillrättavisning, sammanhållning i familjen, gemenskap och trivsam samvaro på lediga stunder. När en man ligger ute i fält, är tiden fördenskull knappast läglig för honom att inrikta sig på att bilda familj. Denna världens nationer inser i allmänhet detta och befriar familjefäder från militärtjänst, såvida situationen inte blir ytterst allvarlig för landet. När en nygift man kommer tillbaka från krigstjänst, gläder han sig mycket åt att få vara tillsammans med sin brud och hon med honom. Deras lycka är särskilt stor därför att de nu kan samarbeta, de kan göra upp planer för hemmet och börja fullgöra det främsta syftet med äktenskapet — att fostra upp en barnskara. Det är något som Gud har föranstaltat. Vi människor är tacksamma för att Gud har ordnat det på detta sätt, eftersom det är tack vare denna föranstaltning som vi har fått liv.
2. Vad är Guds syfte med mänskligheten, och hur illustrerar han detta för oss?
2 För att vi skall kunna förstå vad Jehovas uppsåt med oss är, har Gud använt just detta förhållande för att belysa för oss vad han ämnar göra för mänskligheten. Han älskar den mänskliga familjen och vill att vi människor skall få liv, inte bara några få, korta år, som dessutom till stor del är fyllda av bekymmer och lidande, utan liv för evigt under sådana förhållanden att det inte skall råda någon brist på den ständiga lyckan. I sitt ord har han om och om igen låtit oss få veta att han har tillhandahållit Messias, sin enfödde Son, Jesus Kristus, såsom medlet till liv för mänskligheten. Han klargör för oss hur han skall låta dessa gagneliga verkningar komma oss till del här på jorden genom att använda en mycket begriplig illustration: en brudgum och hans brud som inriktar sig på att bilda familj.
3. Vem är brudgummen? Vem är bruden?
3 Jesus Kristus är brudgummen. (Joh. 3:28, 29) Han är andlig, odödlig och befinner sig i himmelen. (1 Petr. 3:18; 1 Tim. 6:14—16) Vem är hans brud, och vilket slags person är hon? Bibeln säger att den kristna församlingen är hans brud. (Kol. 1:18) Bruden är naturligtvis ingen individuell kvinna utan är en ”sammansatt” brud, en organisation av människor. En brud som skall kunna förmälas med en andlig brudgum måste vara andlig, och det är hon, eftersom hon är Guds Israel, dvs. ett andligt Israel, av anden pånyttfödda söner till Gud. Denna ”sammansatta” brud kallas också för en ”liten hjord”, åt vilken Gud skall ge ”riket” (Luk. 12:32), och dess medlemmar skall vara konungar och präster tillsammans med Kristus. (Upp. 20:4, 6) I överensstämmelse med det förhållandet att de är en ”liten hjord” anger bibeln att antalet endast uppgår till 144.000. (Upp. 14:1) Brudgummen och bruden tillhör den store himmelske Faderns, Jehova Guds, familj. Eftersom denna ”sammansatta” brud är förmäld med Sonen, har var och en av dess medlemmar Kristi, sin äkta mans, namn på pannan, såväl som Kristi Faders namn.
En strid för att skydda bruden och familjenamnet
4. Vad måste brudgummen göra, innan han och bruden kan inrikta sig på att bilda familj? Varför?
4 Brudgummen och hans brud är nu angelägna att fostra upp en barnskara, som är värdig Faderns, Jehovas, härliga namn, som är lydig och som har ytterlig respekt för familjenamnet. Det är för detta familjenamns skull, såväl som för att skydda sin brud, som brudgummen måste utkämpa ett krig, innan han kan åtnjuta fullständig frid och inrikta sig helt och fullt på att bilda familj. Det här kriget utkämpas mot hans Faders fiender, som anförs av Guds främste motståndare, Satan, djävulen. Satan har använt människor här på jorden som varit motståndare till den sanna kristendomen för att söka fördärva bruden eller besmitta henne moraliskt eller andligt, så att hon inte kommer att vara värdig att förmälas med den himmelske brudgummen. Därför utkämpar brudgummen Harmageddonstriden, då alla jordiska fiender blir krossade i grund, och därefter besegrar han Satan och hans onda demoner. Bibeln beskriver i bildliga ordalag vad som blir följden av detta ingripande, då den säger att jord och himmel flyr bort, så att ingen plats blir funnen för dem. (Upp. 20:11) På så sätt undanröjs varje hinder för fullständig frid, och det finns därför inte längre något som hotar bruden. Brudgummen har nu infört de gynnsammaste tänkbara förhållanden för sin brud: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.” — Upp. 21:1.
5. a) När börjar bruden och brudgummen inrikta sig på att bilda familj? b) Vad är den ”nya himmelen” och den ”nya jorden”?
5 När den gamla himmelen, bestående av Satan och hans demoner, är borta och dessutom Satans ande, som är världens ande, vilken utövar sin onda kraft för att vända människors sinnen till det som är ont, kommer en ny regerings medlemmar att ha oinskränkt makt, nämligen Jesus Kristus och de 144.000 som jämte honom är konungar och präster. Bibeln hjälper oss att fastställa vid vilken tid brudgummen och hans brud inriktar sig på att bilda familj, när den upplyser oss om att denna regering skall ha makten i tusen år. (Upp. 20:4) Denna lyckliga tid kommer i och med att Kristi tusenårsregering tar sin början. Den ”nya jorden”, över vilken denna regering härskar, är inte ett nytt jordklot som färdas i en bana genom rymden, lika litet som den ”nya himmelen” ersätter Guds himmel. Den nya jorden är det som varaktigt ersätter den gamla, fördärvade, jordiska mänskliga anordning som har Satan till upphov, liksom den nya himmelen varaktigt ersätter den gamla sataniska himmelen, som har fördärvat och förtryckt mänskligheten. Den ”nya jorden” är ett fullständigt rättfärdigt, nytt jordiskt samhälle av människor. Det symboliska ”havet”, de rastlösa, upproriska, ogudliga människoskaror, som det symboliska vilddjuret för länge sedan kom ut ur till djävulens tjänst, skall vara borta. (Upp. 13:1, 2; Jes. 57:20) De bokstavliga vattenmassorna på jorden kommer att finnas kvar. Men hur skall det kunna bli ett sådant rättfärdigt, nytt jordiskt samhälle? Aposteln Johannes fick i sin syn se hur det skall gå till:
Det nya Jerusalem kommer ned
6. Vad är det nya Jerusalem, och hur kommer det ned från himmelen?
6 ”Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum.” (Upp. 21:2) Detta är en mycket lycklig tid för brudgummen, en tid då han börjar sin härliga tusenårsregering tillsammans med sin brud. Helt naturligt är det en lycklig tid också för henne, och hon sägs vara vackert smyckad för detta tillfälle. Hon liknas vid en stad, Jerusalem, som under konung Salomos härliga regering var en plats så skön att man bävade vid anblicken av den, där den låg högt uppe på Sions berg med sitt praktfulla tempel som syntes vida omkring och som reflekterade solens strålar och förhärligade den sanna tillbedjan av Jehova Gud. En stad används ofta i bibeln som en bild av en organisation. Den här bruden är en organisation, vars medlemmar har förenats i fullständig endräkt genom sin kärlek till brudgummen och hans Fader, Jehova, en organisation som är väl rustad för tjänst, ”färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum”, och redo att lyda sin herres bud. Gemensamt riktar de nu med stor glädje uppmärksamheten mot jorden, eftersom de tjänar som den nya regeringsorganisationen. De är Abrahams fullständiga säd, genom vilken ”alla folk på jorden [skola] välsigna sig”. — 1 Mos. 22:18; Upp. 3:12.
7. Vilka är brudens och brudgummens barn, och hur blir de det?
7 Hur kan de som då befinner sig på jorden och som åtminstone har ett visst mått av liv, därför att de härstammar från Adam, bli brudgummens och hans bruds barn? Hur blir med andra ord dessa barn till? Jo, de som då befinner sig på jorden lever visserligen, eftersom de har fått överleva Harmageddonstriden, men de är inte fullkomliga; de bär fortfarande på den synd de ärvt av Adam; de skulle med tiden komma att dö, om ingenting ändrades. I och genom Harmageddon har deras kroppar inte förändrats, även om deras fiender har besegrats i denna strid. De behöver följaktligen få verkligt liv ingjutet i sig. I stället för att vara den syndige Adams barn behöver de bli barn till honom som kallas ”Evig fader”, Jesus Kristus. (Jes. 9:6) Detta innebär att bruden och brudgummen får mycket att göra, ty det är deras plikt att visa dessa människor ett stort mått av kärlek, att ta öm vård om dem och ingjuta verkligt liv i dem. Dessutom finns det flera millioner som inte alls har något liv. De har dött och är borta ur tillvaron. De hör också till de nationer och folk på jorden som den abrahamitiska säden skall välsigna, och därför måste de föras tillbaka; de måste åter få tillvaro här på jorden för att få möjlighet att bli barn till bruden och brudgummen, förblivande medlemmar av denna familj. (1 Mos. 12:3) Hur skall bruden och brudgummen åstadkomma detta? Johannes fick den frågan besvarad genom det som han därpå fick se i sin syn:
Brudgummens familj
8. a) Vad betyder det att Guds tabernakel då står bland människorna? b) Beskriv den situation som kommer att råda då de tusen åren gått till ända.
8 ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ’Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem.’” (Upp. 21:3) Så skall det gå till. Gud, livets stora källa, bor inte personligen ibland människorna på jorden, han har inte direkt kontakt med dem. Inte ens de som utgör bruden har haft Gud personligen boende ibland sig, medan de befunnit sig här på jorden. Jesus Kristus tjänade som medlare mellan Gud och människor till gagn för de 144.000, bruden. Tiden är nu inne för de övriga människorna att bli helt och fullt försonade med Gud. (1 Tim. 2:5, 6; 2 Kor. 5:20) Under den tid det försonande verket pågår bor Gud hos dem endast i symbolisk mening, i väntan på att tusenårsregeringen skall gå till ända. När de tusen åren har löpt ut, kommer alla de lydiga på jorden att ha upptagits i brudgummens familj, hans som är ”Guds lamm, som borttager världens synd”, och vid denna tid har hans egna rättfärdiga egenskaper uppodlats hos dem. De kommer att ådagalägga Jesu Kristi, den ”siste Adams”, släktdrag i stället för de förnedrande, nedbrytande drag som kännetecknade deras ursprunglige fader, den ”första människan, Adam”. (1 Kor. 15:45) Genom sin tro på Guds lamms utgjutna blod och genom sin lydnad för Kristus såsom deras ”Evige fader” kan dessa människor komma i åtnjutande av de gagneliga verkningarna av hans fullkomliga offer, som medför liv för dem, i motsats till den synd de ärvt från Adam, vars verkningar fört dem mot döden. — Joh. 1:29, 36; Rom. 5:12.
9. Vilken uppgift har bruden och brudgummen i förbindelse med detta att Gud bor ibland sitt folk?
9 I det forntida Israel fanns det i tabernaklet i öknen ett inre rum, som kallades det allraheligaste, och i det var Gud representerad på ett särskilt sätt, varför han kunde sägas bo ibland sitt folk. Ljuset mellan keruberna över vittnesbördets ark och molnstoden ovanför tabernaklet var tecken på att Jehova var gynnsamt stämd mot israeliterna och ägnade dem uppmärksamhet. Vi erinrar oss att brudeskarans 144.000 medlemmar utgör ett andligt hus, ett andligt tempel, i vilket Jesus Kristus är grundhörnstenen, och i detta tempel bor Jehova Gud genom sin ande. (1 Petr. 2:5; Ef. 2:19—22) Liksom en äkta man i själva verket är familjens grundval, är Kristus detta i förhållande till sin brud. När brudgummen och bruden kommer ned från himmelen, dvs. riktar sin uppmärksamhet och verksamhet och makt mot vår jord och dem som bor på den, tar Gud sin boning ibland människorna genom denna tempelklass. Den är centrum för den tillbedjan, som alla människor måste samlas till, alldeles som tabernaklet (och längre fram templet) i det forntida Israel var centrum för tillbedjan av Gud. På så sätt blir de försonade med Gud och blir i sanning ”hans folk”.
10. Redogör för vad följden blir, allteftersom människorna blir försonade med Gud genom brudgummen och bruden.
10 Vad blir följden för Guds folk, då de kommer allt närmare en fullständig försoning med Gud? Johannes låter oss få veta det: ”Och [Gud] skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:4) Vilken underbar, vederkvickande, stimulerande, livgivande anordning för mänskligheten! När människorna visar lydnad och när Kristus och hans brud kärleksfullt bistår dem i att göra framsteg andligen och utnyttjar lösenoffrets gagneliga verkningar för deras räkning, så att deras kroppar blir friska, kommer plågan att bli allt mindre och anledningarna till tårar allt färre. Det kommer inte mer att finnas någon död. Den död som människor ärvt från Adam skall inte spridas ytterligare, när barnafödandet upphör. När de som lever på jorden når fullkomning, upphör de att påverkas av någon adamitisk synd. Den död som kommit över dem såsom ett arv från Adam skall bli fullständigt utrotad och inte mer vara till. — Rom. 5:12, 18, 19.
11. När och hur kommer kyrkogårdarnas gravar att försvinna?
11 Kyrkogårdarna med sina gravar har vållat människorna stor sorg. Själva anblicken av en kyrkogård kan vara upprörande. Hades, hela människosläktets gemensamma grav, skall inte heller finnas till mera, då uppståndelsen kommer för dem som vilar i gravarna och ingen därefter går ned i graven till följd av Adams synd. Då besannas orden: ”Det som förr var är nu förgånget.”
Den försäkran som det osvikliga uppsåtets Gud ger
12. Hur kan vi förlita oss på Guds löfte om bättre förhållanden, när vi tänker på de onda förhållanden som nu råder?
12 Jehova inser att det är svårt för människor på jorden som lever under sådana förhållanden som vi nu gör att föreställa sig att det skall bli så önskvärda förhållanden. Det förefaller vara för bra för att kunna vara sant, men hur är det, förefaller inte de nuvarande förhållandena under Satans, Guds store fiendes, välde vara för onda för att det skall vara sant? Och har inte denna tid och dess onda förhållanden blivit förutsagda i Guds ord? Gud säger oss själv att han skall låta allt detta goda inträffa. Det är omöjligt för honom att ljuga. (Hebr. 6:18) Johannes skriver: ”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’” (Upp. 21:5) Jehova ger oss i sin barmhärtighet och medkänsla denna ytterligare försäkran, som han bekräftar med sitt eget namn. Han är den trofaste och sanne Guden, och hans Son, brudgummen, gav sitt liv för att människorna skulle få leva. Sonen är framför allt angelägen att fullgöra dessa Guds löften och låta dem bli sanning och verklighet.
13. Förklara hur Gud för omkring 1.900 år sedan kunde säga: ”Det är gjort.”
13 Det är så säkert och visst att Guds uppsåt skall gå i fullbordan att han beskriver sig själv med dessa ord: ”Jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett.” Ja, på tal om sina tjänare Abraham, Isak och Jakob kunde han säga, fastän de var döda, att han var deras Gud, eftersom ”han är en Gud icke för döda, utan för levande”. Innan Gud befallde Johannes att skriva ned den syn som han hade fått, sade han vidare till Johannes: ”Det är gjort”, eftersom det var säkert och visst att det skulle fullbordas. — Jes. 46:10; Matt. 22:32; Upp. 21:6; Rom. 4:17.
14. Vilken försäkran ligger i Guds här nämnda titel, ”A och O”?
14 Tror du att detta skall inträffa? Gud framhåller vidare för oss att han kan betrakta sådant som inte är till såsom vore det till, då han tålmodigt säger: ”Jag är A och O, begynnelsen och änden.” I grekiska språket, som aposteln Johannes använde, är bokstaven A (alfa) först i alfabetet och bokstaven O (omega) sist. Jehova underrättar oss alltså här om att när han påbörjar något, för han det till ett lyckosamt slut, eftersom han är den Allsmäktige och den som har ett uppsåt med vad han gör. Ingenting kan komma hindrande i vägen och få honom att lämna det ofullbordat. — Upp. 21:6; 1:8; 22:13.
15. Förklara Jehovas ord: ”Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.”
15 Eftersom hans löfte bygger på en så säker grundval, kan vi med tillförsikt hörsamma hans inbjudan: ”Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.” (Upp. 21:6) Orden i Psalm 36:10 är riktade till Jehova, och där läser vi: ”Hos dig är livets källa.” Varje människa som törstar efter att uppnå fullkomligt, lyckligt liv, som skall räcka i evighet, måste vinna detta från livets stora källa, Jehova Gud, som är det ”A”, som allt gott börjar med. Den törstige kan inte köpa detta livgivande, livsuppehållande vatten med guld, silver eller andra materiella ting. Jehova Gud ger det för intet, men bara på sina egna villkor. Därför måste man ta emot livets vatten genom hans Son, Jesus Kristus.
16. Till vilka och varför utfärdar Gud för åttonde och sista gången en uppmaning till trohet här i Uppenbarelsebokens budskap?
16 Därpå talar Gud till kvarlevan av sina 144.000 andliga arvingar, som fortfarande befinner sig här på jorden men som är Jesu Kristi medarvingar. I sin åttonde och sista uppmaning till trohet här i Uppenbarelseboken säger Jehova: ”Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.” (Upp. 21:7; 2:7, 11, 17, 26; 3:5, 12, 21) För att förvissa sig om detta himmelska arv måste kvarlevan av de 144.000 övervinna denna onda värld alldeles som Jesus Kristus, Guds främste Son, gjorde. (Joh. 16:33; Upp. 3:21) Kvarlevans medlemmar måste fortsätta med att vinna seger över världen genom att bevara sin ostrafflighet inför Gud och bevara sig andligen och moraliskt rena såsom en trolovad brud, till dess denna onda ordning inom kort drabbas av förintelsens eld, som fullständigt röjer undan den ur tillvaron, och de segerrikt får träda in i den nya ordningen.
Alla kommer inte att bli brudgummens barn
17. Skall alla på jorden bli brudgummens och hans bruds barn? Förklara.
17 Skall alla människor på jorden automatiskt bli barn till bruden och brudgummen och slutligen tas upp i Jehova Guds stora, evigt bestående familj? Nej. Johannes talar härnäst om dem som inte skall bli det: ”Men de fega och de otrogna och de som hava gjort, vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.” (Upp. 21:8) Människor som detta passar in på har inte övervunnit världen, ty de ägnar sig åt sådant som hör den här världen till, åt köttets gärningar. De utför sådana gärningar som kännetecknade mänsklighetens syndige förfader, Adam, och följer det stora Babylons mönster, den ”kvinnas” som är ”moder till skökorna och till styggelserna på jorden”. Dråparna eller mördarna, de otuktiga och i andra avseenden sedeslösa människorna, de som följer det stora Babylon i att utöva spiritism, trolldom och magi, avgudadyrkarna, bland dem också de som tillber det symboliska ”vilddjuret” och dess nutida ”bild”, och lögnarna, som efterliknar djävulen, ”lögnens fader” — människor av sådant slag övervinner inte världen och skall tillintetgöras vid Harmageddon. På den nya jorden kommer dessa egenskaper att vara lika avskyvärda, och människor som lägger dem i dagen skall inte få fortsätta att leva. — Joh. 8:44; Upp. 17:5, 6; 18:23, 24.
18. a) Vilken död dör de upproriska? b) Vad är den ”brinnande sjön”?
18 Fastän sådana människor har tillgång till källan med livets vatten, visar de det ifrån sig och dricker alltså inte av det, och så förlorar de livet. Den död de dör är inte den adamitiska döden utan en död till följd av att de själva avsiktligt gjort uppror och ägnat sig åt det som är ont. Det blir en evig död, som symboliskt kallas ”den sjö, som brinner med eld och svavel”, den andra döden. (Upp. 21:8) Det är inte någon ”medveten levande död”, som en uppdiktad odödlig människosjäl får lida genom att i evighet plågas med eld och svavel. Det är en död, från vilken det inte ges någon uppståndelse. Det finns ingen nyckel till den andra döden. Jesus har däremot nyckeln till den adamitiska döden. (Upp. 1:18) Den andra döden är något som är tydligt åtskilt från den adamitiska döden, ty draken, den gamle ormen, Satan, djävulen, har aldrig dött den adamitiska döden, men han kastas i den ”andra döden”, den symboliska brinnande sjön, och på samma sätt går det med ”vilddjuret” och den ”falske profeten”. Till och med den adamitiska döden själv och dödsriket (hades eller scheol) blir kastade i den ”andra döden”. Den ”brinnande sjön” är alltså en symbol av evig förintelse för en person, en sak eller ett förhållande. Det är den adamitiska döden som inte mer skall vara till, inte den ”andra döden”. De som blir kastade i den andra döden kommer att förbli där för alltid; det finns inget hopp om återlösning för dem.
19. a) Varför kommer brudgummen och bruden inte att sörja över dem som inte vill vara medlemmar i deras familj? b) Vilket annat arbete, förutom att fostra upp en barnskara, kommer brudgummen och hans brud att ägna sig åt till gagn för sin familj under de tusen åren, och av vems familj skall de som befinner sig på jorden slutligen bli en del?
19 Brudgummen och bruden kommer inte att sörja över sådana människors död, eftersom de kommer att ha visat sig vara behärskade av samma onda ande som Satan, och inga tårar kommer att fällas därför att de sopas bort från jordens yta. Under tusenårsregeringen, då bruden och brudgummen koncentrerar sig på att fostra en barnskara, kommer de också att vägleda sina barn i att uppföra synnerligen vackra hem, nämligen att åstadkomma ett jordiskt paradis, så att det när de tusen åren är till ända och de ovärdiga har blivit förintade i den ”brinnande sjön” kommer att finnas en ofantlig familj av milliarder människor, som alla skall få leva för evigt i lycka på den förskönade jorden. (Ps. 37:10, 11; Rom. 8:21) Guds syfte med detta välsignade äktenskap, som hans älskade, trogne Son ingår, kommer att nå en härlig fullbordan, och på så sätt förs mänskligheten in i den himmelske Faderns familj såsom ”Guds barn”.