Ett uppförande, varigenom man visar praktisk kärlek till nästan
1. Varför är det så viktigt att den kristne bevarar ett tillbörligt uppförande bland nationerna?
ETT uppförande ”värdigt de goda nyheterna” inskränker sig inte till förhållandena i hemmet, i familjekretsen, utan inbegriper allting som vi gör, vid alla tider och tillfällen, ja, våra mellanhavanden med alla människor. I 1 Petrus 2:12 (NW) får vi dessa föreskrifter: ”Bevara edert uppförande förträffligt bland nationerna, för att de — i det vari de tala emot eder såsom ogärningsmän — må såsom ett resultat av edra förträffliga gärningar, till vilka de äro ögonvittnen, förhärliga Gud på dagen för hans granskning.” Dessa ord säger oss varför vårt uppförande är så viktigt. Genom att ge akt på våra förträffliga gärningar kan nämligen människor i nationerna föranledas att förhärliga Gud. De lägger märke till skillnaden mellan de överlämnade kristnas uppförande och denna världens uppförande. De undrar vad den beror på, och när de undersöker saken, finner de att dessa har blivit Jehovas överlämnade vittnen, som lever med ett fast och säkert hopp om liv i en ny värld. De lägger märke till att dessa Jehovas tjänares uppförande inte bottnar i en skrymtaktig önskan att behaga människor eller att bli ärade av människor utan att de gör saker och ting ”av hela” sin ”själ, såsom för Jehova”. (Kol. 3:23, 24, NW) Sådana förträffliga gärningar är i själva verket ett uttryck för kärlek till Jehova och kärlek till nästan.
2. På vilka två sätt visar en kristen i främsta rummet sin kärlek till nästan?
2 Jesus sade att vi skall älska vår nästa såsom oss själva. Eftersom vi söker vårt eget bästa, ser till att vi har tillräckligt att äta och någonstans att bo och griper tag om det storslagna hoppet om evigt liv för oss själva i den nya världen, vill vi göra detsamma för vår nästa. De som är den kristnes nästa är i första hand hans medvittnen i den nya världens samhälle, och naturligtvis de vittnen som tillhör hans egen familj, men det åligger också den kristne att söka alla människors bästa, allteftersom han har tillfälle härtill. Att predika de goda nyheterna är förvisso ett uttryck för kärlek till nästan, men en kristen visar också kärlek till nästan genom att understödja sitt predikande med ett förträffligt föredöme, när det gäller det personliga uppförandet. Om han bara skulle predika och så i sitt personliga liv inte levde i överensstämmelse med det som han predikade, skulle han vara en skrymtare, och detta skulle kunna få andra att snava och föranleda dem att ta avstånd från budskapet om Riket; och detta skulle inte vara ett uttryck för kärlek, eller hur? Härav framgår det att man måste uppföra sig ”värdigt de goda nyheterna”. ”Se till att ingen vedergäller någon annan med oförrätt för oförrätt, utan far alltid efter det som är gott gentemot varandra och mot alla andra. Skaffa eder visshet i fråga om alla ting; håll fast vid det som är förträffligt. Avhåll eder från varje slag av ondska.” — 1 Tess. 5:15, 21, 22, NW.
3. Under vilka omständigheter och varför måste Jehovas tjänare avhålla sig ”från varje slag av ondska”?
3 I sina personliga mellanhavanden med nästan, i hemmet, i den kristna församlingen, på arbetsplatsen, var som helst och under vilka förhållanden som helst måste den som är en av Jehovas överlämnade tjänare alltid sträva efter att uppföra sig i överensstämmelse med bibeln och avhålla sig ”från varje slag av ondska”, om han önskar få röna Jehovas fortsatta välsignelse och bli räknad bland Guds folk med utsikt till liv i den nya världen.
Ärlighet och sannfärdighet
4. Vad visar sig uppsåtliga lögnare vara, och vilken dom skall gå i verkställighet på dem?
4 Ärlighet eller sannfärdighet i våra mellanhavanden med andra är ett mycket viktigt krav. I denna gamla värld råder en bedrövlig brist på ärlighet och sannfärdighet. På grund härav litar folk inte längre på andra. Man är ständigt på sin vakt, försiktig när det gäller affärer och väntar att andra skall lura en. Många människor ljuger lika lätt som de säger sanningen, och det utan att känna sig skamsna. Denna världen eller ”tingens ordning” behärskas av ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, vars ”ande ... nu verkar i olydnadens söner”. Satan är ”en lögnare och lögnens fader”. Lögn och annat slags oärlighet är alltså Satans produkter, och lögnare visar sig i själva verket vara ”olydnadens söner”. Vi kan då förstå varför Guds ord jämställer de obotfärdiga ”lögnarna” med ”mördare och otuktiga och dem som utöva spiritism” och säger att de alla är förtjänta av evig tillintetgörelse. — 2 Kor. 4:4; Ef. 2:2; Joh. 8:44; Upp. 21:8; NW.
5. Nämn en vanlig orsak till att någon ljuger. Vilket råd ges emellertid i Efesierna 4:25?
5 Att man ljuger eller övar oärlighet på annat sätt medför skada för andra. En lögn är motsatsen till det som är sant. Lögner uttalas av människor som av någon orsak önskar dölja sanningen. En av de vanligaste orsakerna är den att de vill hindra andra från att få kännedom om någonting orätt, som de begått, så att de skall slippa straff eller tillrättavisning. Somliga människor ljuger för att bedra andra och därmed uppnå någon personlig fördel. Men vilket skälet än må vara, kommer det sanna förhållandet slutligen i dagen, och då drabbas den bedragne av missräkning, och så inställer sig misstro hos honom mot den som bedragit honom. Skriftens sunda råd lyder: ”Då ni nu hava lagt bort lögnen, så tala sanningen var och en av eder med sin nästa.” — Ef. 4:25, NW.
6. Vilket slags människor skall få leva i den nya världen, och vad kommer fördenskull de som vill leva i denna nya värld att nu göra?
6 Man visar ärlighet inte bara genom det man säger utan också genom det man gör. Om man ikläder sig ansvar för viss egendom eller för pengar och sedan använder dessa tillgångar på orätt sätt, för egen räkning i stället för på det sätt som man blivit bemyndigad av ägaren att använda dem på, skulle detta vara oärligt. Det är i själva verket stöld, dvs. att ta något som tillhör en annan utan att ägaren har givit sitt samtycke. På grund av att vi lever i en värld där oärlighet och stöld praktiseras, anser folk det vara nödvändigt att låsa hus och hem, att låsa in värdesaker, t. ex. pengar, och till och med att låsa in mat; men den nya världen, som snart skall vara en verklighet, blir inte en sådan värld, ty de människor som får leva i den kommer att vara ärliga, trovärdiga och pålitliga. De som ser fram emot att leva i den nya världen måste fördenskull lägga i dagen sådana egenskaper nu och lägga bort sådant som stöld och andra oärliga förehavanden, som hör samman med den gamla världens personlighet, ”som rättar sig efter” deras ”forna handlingssätt”. (Ef. 4:22, NW) Bibelns bud lyder: ”Må den som stjäl icke stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete, så att han kan hava någonting att dela ut till någon som lider brist.” — Ef. 4:28, NW.
7. a) Hur skulle man kunna stjäla tid? b) Vad slags arbete bör en kristen utföra?
7 Dessa aposteln Paulus’ ord för tanken till ett annat slag av stöld eller oärlighet, dvs. i fråga om hur vi använder vår tid. Ja, det går att stjäla tid. Hur då? Jo, en människa som har avtalat med en arbetsgivare om att arbeta ett visst antal timmar per dag för en överenskommen lön skulle stjäla tid från sin arbetsgivare, om hon använde arbetsgivarens tid till att sköta egna angelägenheter och försummade hans arbete. Aposteln säger att den kristne bör göra ”ett gott arbete”, ja, utföra ”strängt arbete”. Det vill säga att han måste utföra ett ärligt arbete och vara en samvetsgrann och pålitlig arbetare, som om han utförde sin tjänst åt Jehova. Aposteln Paulus skrev, i Kolosserna 3:22 (NW): ”Var lydiga i allting mot dem som äro edra husbönder i köttslig mening, icke med handlingar av ögontjänst, såsom sådana som vilja behaga människor, utan med hjärtats uppriktighet, med fruktan för Jehova.” Också en arbetsgivare bör handla ärligt mot sina anställda och vara rättvis mot dem. ”Ni husbönder, fortsätt att tilldela edra slavar det som är rättfärdigt och det som är skäligt, i det att ni veta att ni också hava en Husbonde i himmelen.” — Kol. 4:1, NW.
8. Hur kan det vara ett uttryck för kärlek till nästan att man är pålitlig och ärlig i sitt arbete?
8 Genom att handla på detta sätt visar man praktisk kärlek. Hur så? Om någon som bekänner sig vara ett kristet vittne för Jehova skulle visa sig vara en opålitlig och oärlig arbetare, skulle inte då detta göra det svårt för hans arbetsgivare att lyssna till de ”goda nyheterna”, som predikas av andra vittnen för Jehova? Utan tvivel skulle det göra det. Den som verkligen älskar sin nästa undviker fördenskull ”varje slag av ondska”, så att han inte skall göra det svårare för sin nästa att ta emot sanningen. ”Kärleken gör intet ont mot nästan”, skrev aposteln Paulus. — Rom. 13:9, 10, NW.
9. Vilket råd ges beträffande att låna?
9 Att låna pengar utan att ha för avsikt att betala tillbaka enligt det avtal man gjort är också oärligt och kan jämföras med stöld. Att utnyttja andra genom att dra fördel av deras godhjärtenhet utan att ämna återgälda det som man har lånat är verkligen ogudaktigt. Ty ”den ogudaktige lånar och betalar icke igen”. (Ps. 37:21, NW) Att folk lånar och inte betalar igen ger upphov till många svårigheter. Ja, det är bättre att aldrig låna, om det är möjligt; men om man av omständigheterna är tvingad att be en kristen broder, en vän eller en granne om ett lån, då bör man ihärdigt sträva efter att inom rimlig tid betala igen det som man har lånat.
Ett uppbyggande tal
10, 11. a) Förklara skillnaden mellan den gamla världen och den nya världens måttstock, när det gäller en människas tal och självbehärskning. b) Hur var Jesus ett förträffligt föredöme i detta avseende?
10 Praktisk kärlek till nästan visar man också genom sitt sätt att tala. I denna världen finns det en myckenhet av hårdhet och bitterhet. Vissa människor försöker visa att de är andra människor överlägsna och att de är starkare än andra genom att tala skymfligt till dem. Vi lägger ofta märke till människor som förlorar besinningen och blir mycket vreda, ja, ända därhän att de skriker gällt åt varandra. Ett sådant uppförande är sannerligen inte ett uttryck för kärlek till nästan. När du läser om Kristus Jesus i bibeln, får du ”icke lära att Kristus är sådan”, eller hur? (Ef. 4:20, NW) Han var visserligen mycket modig och stark i det stöd han gav Guds rike, och vid vissa tillfällen tillrättavisade han skarpt dem som motstod sanningen, men han förlorade aldrig besinningen, dvs. sin självbehärskning. Han var alltid lugn och behärskad, och när han hade att göra med sina efterföljare var han vänlig, hänsynsfull och tålmodig, även då han måste tillrättavisa dem. Fördenskull får Jesu efterföljare dessa råd: ”Låt icke något ruttet tal gå ut ur eder mun, utan i stället sådant tal som är nyttigt till att uppbygga, allteftersom det kan behövas, på det att det må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem. Må all illvillig bitterhet och förbittring och vrede och allt skriande och alla skymfliga ord avlägsnas ifrån eder tillika med all skadelystnad. Bliv i stället vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåta varandra, alldeles såsom Gud också genom Kristus villigt har förlåtit eder.” — Ef. 4:29, 31, 32, NW.
11 Vilken skillnad i tal och uppförande råder det inte mellan den gamla världen och den måttstock som Gud har givit dem som önskar vinna liv i hans nya värld! Och hur kan man inte genom ett sådant gott uppförande i sanning visa kärlek på ett praktiskt sätt! Hur uppbyggande är det inte när någon talar vänligt till oss! Vilken tröst är det inte att få kärleksfull förlåtelse för något orätt som man kan ha gjort en annan! Att dessa egenskaper, vänlighet och förlåtelse, utövas bidrar till friden, och det är detta som gör att det råder sådan enhet och endräkt i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen.
12. Vad hade bibelskribenten Jakob att säga om ett orätt bruk av tungan?
12 Allt detta innebär en stor förändring i vårt liv och kräver att vi gör uppriktiga ansträngningar. Detta gäller i synnerhet när det blir fråga om att lära sig att behärska tungan. Det kan naturligtvis inte behaga Gud om vår tunga den ena stunden lovprisar Jehova och i nästa ögonblick talar skymfligt om någon som är vår broder eller vår granne. Om det skulle vara så, då skulle det vara sant att ”ur samma mun utgå välsignelse och förbannelse”. Är detta tillbörligt? ”Det är icke tillbörligt, mina bröder, att det fortfar på detta sätt”, säger den inspirerade skrivaren Jakob. ”En källa låter icke det söta och det bittra porla fram ur samma öppning, eller hur? Mina bröder, ett fikonträd kan icke frambringa oliver eller ett vinträd fikon, eller hur? Icke heller kan salt vatten frambringa sött vatten.” — Jak. 3:10—12, NW.
13. Hur lägger man i dagen att man är verkligt vis och förståndig?
13 Guds ord, bibeln, vägleder dig i ett tillbörligt bruk av tungan, alldeles såsom det också vägleder dig i fråga om ditt sätt att handla. Genom att studera Guds ord och genom att vinna insikt i det kan du bli verkligt vis. Att du har vunnit denna insikt och vishet framgår av ditt handlingssätt, ditt uppförande, av det du gör och det du säger. Bibelskribenten Jakob, som var Jesu halvbror, fortsätter: ”Vem är vis och förståndig bland eder? Må han genom sitt förträffliga uppförande visa sina gärningar, med ett saktmod som tillhör visheten. Men om ni hava bitter svartsjuka och stridslystnad i edra hjärtan, böra ni icke skryta och ljuga mot sanningen. Detta är icke den vishet som kommer ned ovanifrån, utan är den jordiska, djuriska, demoniska. ... Men visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, icke sådan att den gör partisk åtskillnad, icke skrymtaktig. För övrigt blir fröet till rättfärdighetens frukt sått under fridfulla förhållanden för dem som stifta frid.” — Jak. 3:13—18, NW.
Att förstå och lyda sanningens ord
14. Vad innebär det att studera, och vad kräver det?
14 Dessa ord påvisar behovet av att man beständigt studerar Guds ord och livnär sig av det, ty det innehåller visheten från ovan. Att studera innebär inte rätt och slätt att läsa någonting och så låta det försvinna ur medvetandet. Inte innebär det heller att slå i sig vissa upplysningar, såsom barn ibland gör när de går i skolan, upplysningar som de kan komma ihåg och upprepa ord för ord men utan att förstå dem. Att studera innebär att läsa med ett uppsåt, med en önskan att lära och fatta och förstå. Det innebär att med allvar söka fatta innebörden i det skrivna ordet, att förstå varför vissa råd ges, att lägga märke till hur en viss lära i bibeln hör samman och är i överensstämmelse med det övriga i bibeln. Detta kräver mental ansträngning, det slags ansträngning som många finner svår att göra. Men detta är en del av den uppfordran som de goda nyheterna innebär.
15. a) Vad bör vi inse beträffande behovet av att fatta och förstå och göra det som Jehova bjuder oss? b) Hur belyste Jesus detta i Matteus 7:24—27?
15 Om du verkligen sätter värde på dessa ”goda nyheter om riket” och på hoppet att få leva för evigt i en ny värld, kommer du att visa detta genom att med ”allvarlig möda” söka tillväxa i ”en exakt kunskap om Gud”, som vi finner i bibeln. (2 Petr. 1:2, 5, NW) Gör klart för dig hur nödvändigt det är att du har exakt kunskap i ”de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning”. (2 Tim. 3:15, NW) Den rätta grundvalen för framtida liv bygger man inte bara genom att man hör, utan man bygger den genom att man inser vad Jehova Gud bjuder oss att göra genom Kristus Jesus och sedan verkligen gör det. När Jesus var här på jorden, framställde han en liknelse som mycket kraftigt underströk detta. ”Var och en som hör dessa mina ord och gör dem skall därför liknas vid en omdömesgill man, som byggde sitt hus på klippan. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och piskade mot det huset; men det störtade icke in, ty det hade blivit grundat på klippan. Vidare, var och en som hör dessa mina ord och icke gör dem skall liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden. Och regnet strömmade ned, och störtfloderna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset, och det störtade in; och dess fall var stort.” — Matt. 7:24—27, NW.
16, 17. Varför är det nu synnerligen viktigt och förnuftigt att vi underordnar oss Jehova såsom härskare?
16 Jesus framställde denna liknelse för att påvisa att det handlingssätt, som innebär att man gör Jehovas vilja och som han hade lärt dem, i själva verket var den enda praktiska och förståndiga kursen att följa. Den exakta kunskapen i bibeln anger för oss hur vi skall handla praktiskt till gagn för vår nästa, låter oss veta vad vi skall säga ”som är nyttigt till att uppbygga” och som ”må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem”. Men det som är ännu viktigare är att denna vishet säger oss vad det innebär att älska Jehova själv. Den visar oss behovet av att, såsom Jakob skrev här ovan, vara ”redo att lyda” universums suveräne härskare. Fördenskull är det synnerligen viktigt för vårt framtida hopp om liv att vi nu är ”Gud undergivna” och vinnlägger oss om att ”lyda Gud såsom härskare”. — Kol. 4:5, 6; Jak. 3:17; 4:7; Apg. 5:29; NW.
17 Detta är den sanna vishetens kurs. Är inte Jehova Gud allsmäktig, i stånd att förgöra och även att ge liv? Är inte hans rike under Kristus Jesus det största av alla riken och det som skall bestå för evigt, sedan det tillintetgjort alla denna världens riken? (Dan. 2:44) Skulle det inte då vara oförnuftigt att lämna Guds lag ur räkningen och försitta tillfället att lära känna hans vilja från bibelns blad? Hur klokt och förståndigt är inte apostelns råd: ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda. Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” — Ef. 5:15—17, NW.
18. a) Hur måste vi ta emot de ”goda nyheterna”, så att vi ”fattar dess [ordets] innebörd”? b) Vilket handlingssätt bör vi då välja?
18 Vad är Jehovas vilja beträffande dig? Först av allt är hans vilja att du skall ägna noggrann uppmärksamhet åt de ”goda nyheterna”, som predikas av Jehovas tjänare på jorden i dessa yttersta dagar. Liksom sädeskornet sås i jorden och slår rot, bör du ödmjukt ta emot sanningens ord i ditt hjärta och sinne. Sträva genom enskilt studium av bibeln efter att växa till i insikt beträffande Guds ord, så att du ”fattar dess innebörd” och alltså kan göra exakt klart för dig vad Jehova vill att du skall göra. När du ”fattar dess innebörd” och urskiljer vad som är Guds vilja, bör du allvarligt bemöda dig om att bringa ditt liv till överensstämmelse härmed. Vänd dig bort från denna världens kurs och följ det handlingssätt som stämmer överens med Guds nya världs principer. Vi hoppas uppriktigt att de upplysningar som lämnats på föregående sidor skall hjälpa dig att följa detta goda råd av aposteln: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Matt. 13:23; Rom. 12:2; NW.
19. Vad innebär det att överlämna sig åt Jehova, och på vilken tillbörlig grundval kan man ta detta steg?
19 Genom att du bringar ditt levnadssätt till överensstämmelse med Guds krav, är du nu, såsom en ärlig och uppriktig människa, som älskar Gud, i stånd att ta ett mycket viktigt steg på livets väg. Du kan nu på ett godtagbart sätt överlämna dig själv åt Gud till att göra Guds vilja, och därefter kan du låta döpa dig i vatten inför vittnen såsom en symbol av detta överlämnande. Överlämnandet innebär att du fattar ett högtidligt beslut under bön till Jehova om att göra hans vilja. Detta är ett beslut som ingen annan kan fatta för din räkning, utan du måste själv fatta det under bön till Gud; och när du överlämnar dig på detta sätt, måste det ske av uppriktigt hjärta, med den tillförsikten att du befinner dig i ett sådant tillstånd att du kan framställa dig på ett heligt och godtagbart sätt för Jehovas tjänst. Det är inte ett steg som man kan ta till följd av något plötsligt påkommet känslosvall. Man skall ta det såsom en följd av allvarligt studium, under vilket man gör bruk av sin ”omdömesförmåga” och som medför insikt och hjärtats uppskattning av det välsignade privilegiet att få tjäna Jehova. — Rom. 12:1, NW.
20. Vad är Guds vilja beträffande dem som överlämnar sig åt honom?
20 Guds vilja beträffande dem som överlämnar sig på detta sätt är att de också skall bli hans tjänare, som offentligen kungör dessa ”goda nyheter om riket” för andra från hus till hus och därjämte uppför sig ”värdigt de goda nyheterna”. Detta visar att de har verklig kärlek till Gud och till nästan.
21. a) Vilken fråga är det nu gott för oss att begrunda? b) Varför bör du inte fälla modet, om livets väg förefaller svår? c) Vad är det som du kan göra för att nyheterna om Guds rike verkligen skall bli ”goda nyheter” för dig?
21 Detta är den uppfordran som de goda nyheterna för med sig. Kommer du att hörsamma den? Kommer du att vara bland dem som vill följa den kurs, som betyder ödmjuk lydnad för Guds vilja, och som vill axla det ansvar som följer med att man får höra de goda nyheterna? Kanske du tycker att det är en för svår väg för dig att vandra. Det är sant, såsom Jesus sade, att ”trång är den port och smal den väg, som leder till liv, och få äro de som finna den”. Men låt inte detta slå ned ditt mod. De som verkligen finner livets väg och som framgångsrikt vandrar fram på den gör inte detta i egen kraft. De som uppriktigt önskar tjäna Jehova och leva i den nya världen för att lovprisa honom för evigt kommer att få den nödvändiga vägledningen och kraften från Jehova, så att de kan fortsätta att vandra på denna väg, i det att de lydigt gör Guds vilja. I samma predikan på bergssluttningen sade Jesus: ”Fortsätt att bedja, och det skall givas eder; fortsätt att söka, och ni skola finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för eder.” (Matt. 7:14, 7, NW) Sätt fördenskull din förtröstan till Jehova, den sanne Guden, och till hans Son, Kristus Jesus, som utgav sitt liv, på det att du måtte bli räddad undan synden och döden, och som nu regerar såsom Guds förordnade konung i himmelriket. Sätt din tro till den utlovade nya världen. Börja nu att leva såsom en lydig undersåte till himmelriket och ta del i att kungöra för andra att detta är människors enda hopp för framtiden. I allt det du gör bör du visa att du älskar Jehova Gud av hela ditt hjärta, din själ, din kraft och ditt sinne och att du älskar din nästa såsom dig själv. Då kommer i sanning nyheterna om Guds rike att vara ”goda nyheter” för dig, vilka tillförsäkrar dig evigt liv under detta oändligt välsignelsebringande herradöme av frid och rättfärdighet.