Församlandet av alla nationer till ett tempel för tillbedjan
1. Hur gjorde Jehova Jesus till en andlig präst, och vilken andlig helgedom blev då danad?
NU BLEV Jehova Guds stora andliga tabernakelhelgedom danad. Hur så? Därför att nu blev det motbildliga ”heliga” i Guds andliga tempel till. Det var därför att Gud utgöt sin heliga ande över Jesus och gjorde Jesus till en andlig präst. Gud pånyttfödde Jesus genom sin ande för att göra honom till en andlig Son av Gud, beklädd med den ära som bestod i ett prästadöme högre än det den jordiske, judiske översteprästen av Arons familj innehade.
2. Vilket tillstånd kom Jesus att befinna sig i? Vilken del av Jehovas andliga tempel kunde han träda in i, och vad skulle han göra där?
2 Därför skriver Paulus: ”En man tar sig inte heller självmant denna ära, utan endast när han blir kallad av Gud, såsom även Aron blev. Likaså förhärligade inte heller Kristus sig själv genom att bli överstepräst, utan han förhärligades av honom som sade med hänsyftning på honom: ’Du är min Son; jag, i dag har jag blivit din fader.’ Alldeles som han även säger på ett annat ställe: ’Du är en präst för evigt efter Melkisedeks sätt.’” (Hebr. 5:4—6, NW) Jesus kom på det sättet att befinna sig i ett tillstånd av pånyttfödelse genom anden, fastän han ännu var i köttet. I detta tillstånd kunde han träda in i det motbildliga ”heliga” i Jehovas andliga tempel. I detta ”heliga” kunde han frambära rökelse av bön, lovprisning och tjänst åt Gud, som kan liknas vid rökelse.
3. a) Vilken annan avdelning i Jehovas andliga tempel blev också danad, och vad fanns i den? b) Från och med när började alltså Jehovas andliga tempel fungera?
3 Nu blev också det allraheligaste i Guds andliga tempel danat, dvs. det bestämda område i himmelen där Jehova Gud tronar personligen ovan de himmelska keruberna, liksom ovan en nådastol eller ett ”försoningslock”. (Ps. 80:2; 4 Mos. 7:89; Hebr. 9:4, 5, NW) I detta himmelska område, som nu antagit de karakteristiska formerna av en allraheligaste avdelning eller ett innersta rum, tronar Jehova liksom över försoningslocket på det nya förbundets ark, redo och villig att bli försonad, blidkad, tillfredsställd genom ett tillfyllestgörande syndoffer, hans översteprästs, Jesu Kristi, fullkomliga, mänskliga offer, vid höjdpunkten av den stora motbildliga försoningsdagen. (3 Mos. 16:1—34) Alltså hade nu Jehova Guds stora motbildliga, andliga tempel blivit till, med dess motbildliga allraheligaste och det heliga och förgården med dess offeraltare. Från Jesu dop i Jordanfloden år 29 v.t. fungerade Jehovas verkliga tempel med välsignelser i beredskap för hela människosläktet.
4. a) När var det Jehova förde Jesus Kristus bortom ”förlåten” in i det verkliga allraheligaste? Hur gjorde han det? b) När slutade den motbildliga försoningsdagen, och på vilket sätt?
4 Det enda som nu skilde Jesus såsom överstepräst från Jehovas sanna allraheligaste var den symboliska ”förlåten”, den barriär som hans köttsliga organism utgjorde. ”Kött och blod ... kan [inte] ärva Guds rike.” (1 Kor. 15:50, NW) Fördenskull fullbordade Jesus Kristus sitt fullkomliga mänskliga offer på Guds ”altare” genom att dö som ett oskyldigt offer på påskdagen, den 14 Nisan, år 33 v.t. Men på tredje dagen efter Jesu död, nämligen den 16 Nisan, förde den allsmäktige Guden sin överstepräst Jesus Kristus bortom denna hindrande ”förlåt”, genom att han uppreste honom från de döda, inte som en överstepräst av kött och blod, utan som en överstepräst i anden, delaktig av ”gudomlig natur” och beklädd med odödlighet. (1 Petr. 3:18; 1 Kor. 15:42—54; 2 Petr. 1:4) Templets ”förlåt”, som var en bild av den köttsliga barriären, hade den uppståndne Jesus Kristus nu verkligen passerat, och på den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse kunde han alltså fara upp till själva himmelen och framträda inför Guds person med det dyrbara värdet av sitt syndförsonande blod för att överlämna det inför Guds tron och försoningssäte till gagn för hela mänskligheten. I och med att detta framburits slutade den motbildliga försoningsdagen.
Församlingen av andliga underpräster
5, 6. a) När började Jesus Kristus bygga sin församling på sig själv som klippan? b) Hur blev medlemmarna av församlingen andliga underpräster, och hur talar 1 Petrus 2:5, 9 om detta?
5 I ljuset av allt det föregående kan ingenting vara tydligare än att det tält som Mose byggde och de tempel som byggdes av Salomo, Serubbabel och Herodes i Jerusalem inte föreställde församlingen av Kristi lärjungar. Denna kristna församling blev inte till förrän på den femtionde dagen efter Jesu uppståndelse och följaktligen efter det att han hade farit upp till himmelen och framträtt i ”själva himmelen” inför Guds person till godo för dem. Då Jesus talade om sig själv som den symboliska klippan, sade han till sina tolv apostlar: ”På denna klippa skall jag bygga min församling, och hades’ portar skall inte bli den övermäktiga.” (Matt. 16:18, NW) Han började bygga denna andliga församling på pingstdagen tio dagar efter sin himmelsfärd år 33 v.t. Han mottog helig ande från Gud och förmedlade den ned till sina väntande lärjungar på jorden i Jerusalem. På det sättet blev de pånyttfödda av anden, och detta medförde att de blev andliga söner till Gud. Genom samma ande blev de smorda till att bli andliga underpräster under sin överstepräst Jesus Kristus. (Apg. 2:1—36) Aposteln Petrus talar om detta och säger:
6 ”Ni [blir] också själva såsom levande stenar uppbyggda till ett andligt hus, för att tjäna såsom ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer, som är godtagbara för Gud genom Jesus Kristus. Men ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” — 1 Petr. 2:5, 9, NW.
7. Vilket motbildligt område blir de såsom andliga underpräster förda in i och likaså in i vilken avdelning av det andliga templet? Vad skall de göra på dessa platser?
7 Detta ”andliga hus” utgörs av ”levande stenar” som är underpräster under Jesus Kristus. Det sägs till dem: ”Följaktligen, heliga bröder, som har del i den himmelska kallelsen, betrakta den apostel och överstepräst som vi bekänner — Jesus.” (Hebr. 3:1, NW) Såsom ett hus av sådana underpräster skall de ”frambära andliga offer, som är godtagbara för Gud genom Jesus Kristus”. (1 Petr. 2:5, NW) Detta betyder att de har blivit förda in i den motbildliga förgården, där Guds motbildliga ”altare” finns, för att där frambära sina ”andliga offer”, på grundval av Guds ”vilja”. Detta betyder också att de, i sitt av anden pånyttfödda tillstånd som Guds andliga söner, har blivit förda in i den motbildliga första avdelningen eller ”det heliga” i Guds andliga tempel. Där åtnjuter de andlig upplysning som från en gyllene sjuarmad lampställning och äter andlig mat som från det gyllene skådebrödsbordet och frambär bön, lovprisning och tjänst åt Jehova Gud, som om de befann sig vid det gyllene rökelsealtaret som stod framför den inre förlåten.
8. a) Vad var alltså det heliga i tältet eller i templet en bild av? b) Vad var prästernas förgård en bild av?
8 Från denna ståndpunkt sett var det heliga i templet en bild av eller förebild till Guds andliga prästerskaps tillstånd såsom av anden pånyttfödda redan medan dess medlemmar alltjämt befinner sig i den jordiska kroppen, i köttet. Det är ett särskilt andligt förhållande till Gud som är avskärmat från utomstående som genom en förlåt, så att dessa inte kan urskilja eller fatta det. Prästernas förgård, där kopparaltaret stod, föreställer deras särskilda mänskliga ställning inför Gud. Han betraktar dem inte som ofullkomliga syndare under fördömelse, oförmögna att tjäna vid hans andliga ”altare”, utan som ångrande, omvända, döpta lärjungar till Jesus Kristus, vilka han räknar för rättfärdiga, syndfria, på grund av deras tro på Gud och förmedelst översteprästens, Jesu Kristi, syndförsonande blod. (Rom. 5:1, 9; 8:1; 3:24—26) Tempelförgården med dess kopparaltare föreställde eller förebildade alltså Guds andliga underprästers rättfärdiga ställning vad deras köttsliga kroppar angår.
9. a) Hur kommer dessa andliga underpräster in i det motbildliga allraheligaste? Gör de det med ett syndförsonande offer? b) Hur kommer de att tjäna i detta allraheligaste?
9 Eftersom ”kött och blod inte kan ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten”, så får dessa av anden pånyttfödda underpräster under Kristus också passera den köttsliga barriär som visades genom den inre ”förlåten” i templet. Detta gör de genom att fullgöra sin andliga prästtjänst på jorden intill den mänskliga döden, varefter Gud i sin rätta tid uppreser dem från döden med Kristi uppståndelse, nämligen som andevarelser, av den gudomliga naturen, och förlänar dem odödlighet och oförgänglighet. Som det är skrivet: ”Det sås [i döden] en själisk kropp, det uppväcks en andlig kropp.” (1 Kor. 15:42—44, NW; Rom. 6:4, 5) På det sättet blir de framställda inför den högste Gudens personliga närvaro, men de frambär naturligtvis inte några syndförsonande offer till honom. Allt detta fullgjordes av Jehovas överstepräst, Jesus Kristus, på den motbildliga försoningsdagen. (Hebr. 10:19—22) Men sedan de blivit förenade med sin överstepräst i himmelen, blir de i stånd att tjäna såsom ”Guds och Kristi präster och skall härska som konungar med honom de tusen åren”. — Upp. 20:4, 6, NW.
10. Vilken ”byggnad” jämför Paulus i 1 Korintierna 3:9, 16, 17 den kristna församlingen med, men vad får man inte ta för givet att detta betyder, och vad är orsaken till det?
10 Medan de befinner sig på jorden jämförs de med ett antal olika ting. Så till exempel får de i 1 Korintierna 3:9 höra av aposteln Paulus: ”Ni är Guds åkerfält, Guds byggnad.” (NW) Vi frågar: Vilken ”byggnad”? Svaret ges i 1 Kor. 3 verserna 16 och 17: ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom, ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.” (NW) Detta säger inte eller betyder att de är det tempel som tältet, vilket Mose byggde, och templen i Jerusalem föreställde eller förebildade. I det tempel som Paulus talar om i Hebréerbrevet bor Gud personligen, i det han är personligen närvarande där. Men det tempel som Paulus säger att församlingen utgör har inte Guds personliga närvaro. Det är endast Guds ande som bor i detta symboliska tempel. Gud bor där enbart genom sin ande, därför att dess medlemmar befinner sig i köttet på jorden.
11. Hur visar frågan om en grundval en skillnad mellan församlingen som ett tempel och Jehovas tempel i himlarna?
11 Guds tempel i himmelen är inte byggt på de kristna apostlarnas och profeternas grundval. Men den kristna församlingen är som ett tempel byggd på de kristna apostlarna och profeterna. I Efesierna 2:20—22 (NW) skriver aposteln Paulus: ”Ni har blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen. I förening med honom växer hela byggnaden, som är harmoniskt sammanfogad, upp till ett heligt tempel för Jehova. I förening med honom blir också ni uppbyggda tillsammans till en plats som Gud kan bebo genom ande.”
12. a) Vad för någonting som finns inom församlingen på jorden är orsak till att den liknas vid ett tempel, men var finns den ändå i Guds stora andliga tempel? b) Vad får församlingen inte tillåta inom sig själv, eftersom den här på jorden är ett ”tempel” åt den sanne Guden?
12 Det är därför att Guds ande bor inom denna harmoniskt organiserade skara av Kristi underpräster som denna församling kallas ett Jehova Guds ”tempel”. Hans personliga närvaro är uppe i det himmelska allraheligaste i hans stora andliga tempel. I den ”heliga” avdelningen av det stora andliga templet befinner sig denna tempelklass medan den ännu är på jorden. Eftersom denna av anden pånyttfödda församling liknas vid ett tempel på jorden, vari Jehova bor genom sin ande, får den inte tillåta något slags avguderi eller dyrkan av falska gudar inom sig. ”Vilken överensstämmelse förefinns mellan Guds tempel och avgudar?” frågar aposteln Paulus och tillägger så denna förklaring: ”Ty vi är en levande Guds tempel; alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.’” — 2 Kor. 6:16, NW.
Templets förgårdar fyllda av tillbedjare
13. Vilket tillstånd, som visas i bild genom en avdelning i templet, kommer att upphöra, då den av anden pånyttfödda församlingen lämnar den jordiska scenen?
13 Denna av anden pånyttfödda församling, som liknas vid ett tempel, måste behandlas som helig. I sinom tid kommer denna församling att lämna den jordiska scenen. I och med detta kommer de andliga underprästernas tillstånd såsom av anden pånyttfödda (vilket visades i bild genom den heliga avdelningen i Jerusalems tempel) att upphöra att existera. Dessa andliga underpräster kommer då att ha passerat den köttsliga barriären (som templets inre förlåt var en bild av) in i det himmelska allraheligaste genom att de dött i köttet och fått uppstå i anden.
14. Hur visas i Uppenbarelseboken 21:1, 2 en bild av församlingen av 144.000 underpräster i det himmelska allraheligaste?
14 Vilket heligt privilegium kommer det inte att vara för de 144.000 underprästerna i Jehovas andliga tempel att befinna sig i dess allraheligaste, inför Jehova Guds egen person! Detta drag i händelseutvecklingen visades inte i förbindelse med underprästerna som tjänade i Jerusalems tempel, men det skildras hänförande vackert i den heliga bibelns sista bok. Där liknas församlingen av 144.000 underpräster, som tjänar under Jehovas överstepräst, Jesus Kristus, vid hans brud på hennes bröllopsdag. I älskliga ord beskriver den kristne aposteln Johannes denna sammansatta brud, i det han säger: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit, och havet är inte mer. Jag såg också den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, och beredd såsom en brud, smyckad för sin äkta man.” — Upp. 21:1, 2, NW.
15. Hur han det forntida jordiska Jerusalem och det himmelska nya Jerusalem jämföras, när det gäller att ha en tempelbyggnad?
15 Vi kommer ihåg att det forntida jordiska Jerusalem fram till året för dess förstöring genom de romerska härarna, dvs. år 70 v.t., hade ett praktfullt tempel. Men hur förhåller det sig med det himmelska nya Jerusalem, som aposteln Johannes såg i sin syn omkring tjugosex år efter förstöringen av det gamla Jerusalems tempel år 70 v.t.? I fortsättningen av sin sköna beskrivning av det himmelska nya Jerusalem talar Johannes om det för oss med dessa ord: ”Och jag såg i den intet tempel, ty Herren [Jehova, NW] Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den, och dess ljus är Lammet. Och folken [nationerna, NW] skola vandra i dess ljus.” — Upp. 21:22—24.
16. Vilket förhållande när det gäller den plats som de 144.000 underprästerna befinner sig på gör det onödigt med en tempelbyggnad i det nya Jerusalem, och hur är Jehova själv dess tempel?
16 Varför skulle det himmelska nya Jerusalem ha ett tempel, en särskild byggnad som de 144.000 underprästerna skulle tjäna i och på så sätt förrätta helig tjänst åt Gud indirekt genom en förmedlande byggnad? Varför skulle de det, när de står inför Jehova Guds person och ser ”hans ansikte”? (Upp. 22:4) Jehova Gud själv är det nya Jerusalems tempel. Det himmelska nya Jerusalem är inte templet. Nej, Jehova Gud, den Allsmäktige, är templet. Han uppfyller och intar platsen som ett tempel för den himmelska staden. Eftersom han är där, inte genom ande, utan i egen person, avlägsnar han behovet av en särskild byggnad, förmedelst vilken det nya Jerusalems invånare, de 144.000 underprästerna, skulle dyrka och tjäna honom indirekt. De gör alltså helig tjänst för honom direkt under Lammets, Jesu Kristi, höga prästadöme.
17. Hur är också Lammet, tillsammans med Jehova Gud, det nya Jerusalems tempel?
17 Det är därför Lammet har del med Jehova i att vara det nya Jerusalems tempel. Alldeles som det heter i Uppenbarelseboken 21:22 (NW): ”Och det är också Lammet.” Han befinner sig där personligen i det allraheligaste i Jehovas andliga tempel. Han har redan direkt åt Gud framburit den motbildliga försoningsdagens syndförsonande offer. Som Jehovas överstepräst lik Melkisedek sitter han vid Guds högra sida.
18. I vilket område av Jehovas andliga tempel kommer folket att få gagn av försoningsdagen, och för vilka frambars försoningsdagens offer för att visa detta?
18 Trots att det då inte längre finns något av anden pånyttfött tillstånd för de 144.000 underprästerna, sådant som den heliga avdelningen i templet var en förebild till, kommer Jehovas stora andliga tempels jordiska förgårdar att fortsätta att existera. Människor på jorden som kommer att njuta gagnet av Jehovas försoningsdag kommer att göra detta i dessa förgårdar. Detta stämmer på ett lyckligt sätt med det förhållandet att försoningsdagens syndoffer frambars inte bara för den prästerliga familjen, utan också för alla de övriga av folket som tillbad Jehova vid hans tempel.
19. a) Vilka skulle, enligt profeten Sakarja, sluta sig till Jehova ”på den dagen” och bönfalla om hans ynnest? b) Vilken ytterligare förgård fanns i Herodes’ tempel i Jerusalem, som om den var ytterligare en föranstaltning för någonting sådant, och för vilka icke-israeliter bad Salomo, då han överlämnade templet?
19 Då Guds profet Sakarja profeterade i förbindelse med återuppbyggandet av templet i Jerusalem i det sjätte århundradet före den vanliga tideräkningen, blev han inspirerad att säga: ”Och många nationer skall sluta sig till Jehova på den dagen och skall vara mitt folk; och jag skall bo mitt i dig.” ”Ja, många folk och starka nationer skall komma för att söka härskarornas Jehova i Jerusalem och för att bönfalla om Jehovas ynnest.” (Sak. 2:11; 8:22; Amerikanska standardöversättningen) I överensstämmelse med denna profetia om att icke-israeliter skulle komma för att tillbedja Jehova vid hans tempel innehöll det tempel, som byggdes av kung Herodes och som ersatte det tempel som byggdes på profeten Sakarjas tid, inte endast en prästernas förgård med dess altare förutom Israels förgård och kvinnornas förgård, utan därtill hedningarnas eller icke-israeliternas förgård. Redan flera hundra år dessförinnan bad kung Salomo, då han överlämnade det första templet i Jerusalem, för utlänningarna som skulle komma från fjärran land för att tillbedja vid Jehovas tempel. — 1 Kon. 8:41—43; 2 Krön. 6:32, 33.
20. I synnerhet sedan vilken tidpunkt har profetian i Sakarja blivit uppfylld, och varför urskiljer vi uppfyllelsen från och med den tiden?
20 Den profetia som Sakarja uttalade för länge sedan blir redan uppfylld i våra dagar, i synnerhet sedan år 1935 v.t. Detta innebär en uppfyllelse medan det alltjämt finns en kvarleva av de andliga underprästerna på jorden, som tjänar i den heliga avdelningen av Jehovas andliga tempel. Fördenskull har den ”stora skaran” av främlingar från alla delar av jorden, som strömmar till Jehovas enda andliga tempels förgårdar, kontakt med dessa andliga underpräster, som ännu är på jorden, och är förenade med dem. Året 1935 v.t. var det år då den ”stora skaran” av icke-prästerliga tillbedjare av Jehova började iakttas komma till templet, därför att det var det minnesvärda året som profetian i Uppenbarelseboken 7:9—17 om den ”stora skaran” blev förklarad i överensstämmelse med då befintliga fakta. (Se The Watchtower för 1 och 15 augusti 1935; Vakttornet för 1 och 15 oktober 1935.) När vi betraktar synen som aposteln Johannes fick, är det som om vi ser den internationella ”stora skaran” av tillbedjare fira den motbildliga lövhyddohögtiden vid Jehovas tempel.
21. Hur beskriver Johannes denna ”stora skara” i Uppenbarelseboken 7:9—15?
21 Johannes talar om för oss vad han ser och säger: ”Se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de håller i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’ ... ’Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel; och den som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem.’” — Upp. 7:9—15, NW.
22. a) Var någonstans, med avseende på Guds andliga tempel, är det som denna ”stora skara” tjänar Gud dag och natt? b) Hur visar Johannes’ syn att det andliga templet har överlevat den ”stora vedermödan”, och vilket gagn tar den ”stora skaran” emot?
22 Denna sköna syn visar den internationella ”stora skaran” tjänande Jehova i hans tempel, det är i de jordiska förgårdar som är avsedda för dem som inte är andliga israeliter, som om de hade varit i ”hedningarnas förgård”. Ja, i aposteln Johannes’ syn har Jehova Guds stora andliga tempel överlevat dessa yttersta dagars ”stora vedermöda”, ty denna ”stora skara” har överlevat den ”stora vedermödan”, och de befinner sig i Jehovas tempel och viftar med palmkvistar lika den traditionella, festliga palmkvisten (lulaba) som folket viftade med under lövhyddohögtiden. Jehova Gud och hans offerlamm, Jesus Kristus, tillskriver de sin frälsning, och nu är de på vägen till ett ändlöst liv i lycka och tjänst för Gud i Guds nya tingens ordning på en paradisisk jord. (Upp. 7:16, 17) De tar tacksamt emot gagnet av det syndoffer som frambars på Jehovas stora försoningsdag. — 3 Mos. 16:1—34.
23. a) Varför är denna ”stora skara” inte de enda som skall dväljas i de jordiska förgårdarna till det andliga templet under de tusen år Kristus fungerar som överstepräst? b) Vad måste alla dessa vara med om att fira för att vinna evigt liv på jorden?
23 Dessa som överlever den ”stora vedermödan”, med vilken den nuvarande tingens ordning skall sluta, är inte de enda som skall dväljas i dessa frälsningens förgårdar. Under översteprästens, Lammets, Jesu Kristi, tusenåriga prästadöme tillsammans med hans 144.000 andliga underpräster i Jehovas andliga tempels himmelska region kommer det att bli en ”uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15, NW; Upp. 20:4, 6, 11—14) Alla dessa måste komma till Jehovas andliga tempels förgårdar och vara med om att tjäna honom och även glädjefullt fira den stora motbildliga lövhyddohögtiden. Det finns inget annat sätt att uppnå frälsning till evigt liv i det jordiska paradiset. De sex sista verserna i Sakarjas profetia tycks visa detta. Alla de uppståndna som önskar evigt liv på jorden måste komma till det andliga templet för att ”tillbedja konungen HERREN [Jehova] Sebaot” och ”fira lövhyddohögtiden”. Vilken outsägligt glädjefull tid blir det inte för dem som handlar så! — Sak. 14:17, 18.
24. a) Vilket tempel är det som Jehova Gud erkänner, och till vilket tempel måste alla komma för att vinna liv i Guds nya ordning? b) Vilka nyheter har nu de som redan är i förgårdarna privilegiet att låta gå ut till andra?
24 Välsignad är också framtidsutsikten för oss alla i våra dagar som nu är i Jehovas andliga tempels förgårdar, vare sig somliga av oss är i prästernas inre förgård eller det större antalet av oss är i den högste Gudens, Jehovas, härskarornas Guds, icke-prästerliga förgårdar. Detta är det enda tempel som frälsningens Gud erkänner. Det är det ena och enda tempel vartill människor av alla nationer måste komma för att ägna sig åt ren gudsdyrkan och därigenom vinna evig frälsning i Guds rättfärdiga nya ordning. Det templet är nu öppet för församlandet av alla dem som söker den ende levande och sanne Guden. Detta är sannerligen stora nyheter som är förbundna med händelserna i vår förunderliga tid. Alla vi som tjänar i Jehovas andliga tempels förgårdar har nu det storslagna privilegiet att låta dessa livsfrälsande goda nyheter gå ut till alla andra, innan den ”stora vedermödan” kommer.
[Fotnoter]
a Se Herbert Danbys bok The Mishnah (1933), sidan 178, styckena 5, 6 och 7.
Se dr A. Edersheims bok The Temple (1874), sidorna 238, 242.
Se M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band 10, sidan 148, sista stycket under ”21st of Tishri”.
[Ruta/Diagram på sidan 233]
(För formaterad text, se publikationen)
DET AV HERODES ÅTERUPPBYGGDA TEMPLET (Planritning)
1 Det allraheligaste
2 Det heliga
3 Brännoffersaltaret
4 Kopparhavet
5 Templets inre port
6 Stenmur
7 Sköna porten
8 Port
9 Templet
10 Prästernas förgård
11 Israels förgård
12 Kvinnornas förgård
13 Yttre förgården
14 Hedningarnas förgård
15 Kungliga pelargången
16 Pelargångar
17 Salomos pelargång
18 Norra pelargången
19 Stadsmur
20 Tyropoiondalen
21 Kidrons dal
22 Oljeberget i öster
PROFETISK BETYDELSE
DET ALLRAHELIGASTE: Det bestämda område i himmelen där Jehova Gud tronar personligen
DET HELIGA: Jesu Kristi och de 144.000 smorda kristnas tillstånd såsom av anden pånyttfödda medan de ännu är i köttet
FÖRLÅTEN: Förlåten såsom en skiljemur mellan det heliga och det allraheligaste representerade den köttsliga barriär som skiljer prästerskapet på jorden från tillträde till Guds närvaro i himmelen
ALTARET: Guds vilja visad i hans villighet att godta Jesu fullkomliga mänskliga offer
PRÄSTERNAS FÖRGÅRD: Jesu Kristi och Guds andliga underprästers rättfärdiga ställning vad deras köttsliga kroppar angår
HEDNINGARNAS FÖRGÅRD: Den rättfärdiga ställning som hela mänskligheten måste uppnå för att tillbedja Gud på ett godtagbart sätt
[Bild på sidan 228]
Guds stora andliga tempel blev till då Jesus smordes med helig ande år 29 v.t.