Frågor från läsekretsen
● I Matteus 24:30 (NW) heter det: ”Då skola alla jordens stammar börja jämra sig; och de skola få se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet.” Varför påstås det att det grekiska ord som här återgivits med ”se”, nämligen ordet horáo, betyder ”urskilja”, när så gott som alla de skriftställen, där ordet horáo används, har avseende på att bokstavligen se och inte endast (med förståndet) urskilja en sak eller en person? — J. S., USA.
Försöket att tvinga den bokstavliga innebörd, som detta grekiska verb ofta har, dvs. att bokstavligen se med blotta ögat, in i alla de skriftställen, där termen används på tal om Kristi andra närvaro, är inte endast i strid med den tydliga fundamentala läran i Skriften att Jesu andra närvaro skall vara osynlig, utan det våldför sig också på den egentliga betydelsen hos själva det grekiska verbet horáo.
Det grekiska verbet horáo är ofullständigt, dvs. det finns inte i alla tempus, och andra verb måste användas för att tillägga betydelsen av ett seende. Så förhåller det sig i futurum och likaså i det tempus som kallas aorist. Att sådana tilläggsverb brukas kan alltså inte anföras till stöd för det påstående, som några kommer med, att horáo alltid har en bokstavlig innebörd. Liddell och Scotts grekisk-engelska lexikon visar sålunda att horáo inte bara betyder att se med blotta ögat, utan också att förnimma, att iakttaga, och ”i bildlig mening, om mental eller andlig syn, urskilja, förnimma”. — 1948 års upplaga, sidorna 1244, 1245.
Vi måste alltså tänka både på sammanhanget och på den övriga Skriftens vittnesbörd, när vi vill utröna om horáo har avseende på bokstavlig syn, på att se med blotta ögat, eller på andlig syn, på att se med förståndets ögon, ha urskillning. På grund av den övriga Skriftens vittnesbörd angående vår Herres återkomst måste horáo, när det brukas i denna förbindelse, syfta på urskillning och inte på lekamlig syn. Då han ju är ande, måste det vara omöjligt för det blotta mänskliga ögat att se honom direkt. Men med sina blotta mänskliga ögon kommer människor att se de yttre förhållanden, som vittnar om hans osynliga närvaro och ankomst. Med hjälp av dessa yttre förhållanden kommer de, bildligt talat, att med sin mentala, inre, syn se att han har kommit till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. — Upp. 1:7.
Den bildliga innebörden av verbet horáo, som är urskillning, framstår klart i Romarna 1:20, där det grekiska horáo brukas sammansatt med prepositionen katá, varigenom det grekiska verbet kathoráo bildas. Nya Världens översättning återger detta verb kathoráo med ”kunna tydligt ses”, varmed menas tydligt urskiljas, alltså med hjälp av förståndet och omdömet. Det ligger i öppen dag att det som i detta fall tydligt kan ses är sådant som inte kan ses med blotta ögat, utan endast mentalt urskiljas, nämligen Guds osynliga egenskaper: ”Ty hans osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förstås genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom, så att de äro utan ursäkt.” — NW.
Låt oss till slut lägga märke till ett skriftställe som bevisar att Jesu närvaro skall urskiljas av världen endast med dess förstånds ögon. Vi finner det i Johannes 14:19, som i Nya Världens översättning lyder: ”Ännu något litet och världen skall icke se mig mera, men ni skola se mig, emedan jag lever och ni skola leva.” Lärjungarna fick verkligen med sina bokstavliga ögon se Jesus på jorden efter hans uppståndelse, och sedan de själva blivit uppväckta från de döda, fick de såsom andevarelser bokstavligen se Jesus. Här var det inte fråga om att de endast skulle urskilja honom, i mental mening. Om således i deras fall att se Jesus betydde att se honom med den bokstavliga, lekamliga synen, så förstår vi att när Jesus i samma förbindelse säger att världen inte skall se honom mera, så betyder det att världens människor inte mera skall se honom direkt med lekamlig syn, som är allt de har, alltså köttets syn förmedelst det blotta mänskliga ögat. Vi kan följaktligen se att bruket av det grekiska verbet horáo inte kan tjäna som stöd för den uppfattningen att vid hans andra närvaro kommer alla människor att se honom med sin lekamliga, fysiska syn, sina naturliga ögon.
● I Matteus 11:11 (NW) står det att ”en person som är en av de mindre i himmelriket” är större än Johannes döparen. Hur skall man förstå detta? Skall inte alla lemmarna i Kristi kropp vara jämlika, eller kommer några att inneha högre ställningar och andra ringare i jämförelse med dem? — V. C., USA.
Låt oss först och främst komma i håg att vad himmelrikesklassen på jorden beträffar, så har det alltid i den funnits några som har innehaft ställningar som medfört större ansvar och andra som har haft ringare ställningar. Åtminstone i detta avseende finns det alltså sådana som är större och sådana som är mindre i himmelrikesklassen. Det måste bli på det sättet när det är fråga om en organisation. I Israel fanns det till exempel hövdingar över tusen, över hundra, över femtio och över tio, vilket befrämjade en smidigt fungerande organisation. — 2 Mos. 18:21.
I himmelriket kommer Jesus Kristus att stå över alla de 144.000 såsom deras huvud, och i jämförelse med honom kommer de alla sannerligen att vara ”mindre”. Vidare läser vi att den heliga staden, det himmelska Jerusalem, har en mur med ”tolv grundstenar och på dem de tolv namnen på Lammets tolv apostlar”. (Upp. 21:14, NW) Utan tvivel kommer de övriga av de 144.000 att vara ”mindre” i jämförelse med dessa tolv grundstenar. Skriften säger ingenting om andra åtskillnader, men med tanke på den bildliga framställningen i Uppenbarelseboken 7:1—4, som talar om det andliga Israels tolv stammar och kommer en att tänka på organisation, kan man säga att det förefaller som om det i himmelriket skulle finnas olika rangställningar.