Frågor från läsekretsen

● Varför använder Nya Världens översättning ordet ”över” i följande påstående i Uppenbarelseboken 5:10: ”de skola härska såsom konungar över jorden”, när andra översättningar, sådana som Konung Jakobs bibel, Amerikanska standardöversättningen, Douayöversättningen och Diaglott [såväl som 1917 års sv. övers.] använder ”på”? — J. D. J., USA.

Nya Världens översättning återger i Uppenbarelseboken 5:10 den grekiska prepositionen epí i förbindelse med jorden med ordet ”över”, liksom den återger just samma preposition följd av en genitiv med ”över” i Uppenbarelseboken 9:11 och 11:6. ”Till konung över sig hava de avgrundens ängel.” ”De hava ock makt över vattnet.” Vi finner alltså att denna preposition åtföljd av en genitiv inte i alla sammanhang har innebörden ”uppå” eller ”på”. Denna preposition, epí, följd av en genitiv, kan hänsyfta på en plats såsom svar på frågan: ”Var?” och kan alltså betyda ”uppå, på, i, vid, nära”, men den kan också hänsyfta på en ställning som är ovanom eller betecknar företräde, överlägsenhet. Således läser vi i Matteus 2:22 att Arkelaus regerade ”över” Judeen och i Efesierna 4:6 att Gud är ”över” alla. Denna preposition kan också hänsyfta på att någon har uppsikt över en verksamhet eller utövar ett visst ämbete, såsom i framställningen i Apostlagärningarna 6:3, där vi läser om att apostlarna sökte efter sju väl kvalificerade bröder för att ”sätta dem över denna nödvändiga syssla”. Se också Apostlagärningarna 8:27; 12:20, NW, 1878.

När det i Uppenbarelseboken 5:10 (NW) sägs om några att de härskar över jorden, avser inte detta att de befinner sig just på jorden, ty det övriga av Uppenbarelseboken, såväl som andra framställningar i de kristna grekiska skrifterna, visar att Jesus Kristus och hans medregenter i Riket skall härska i himmelen, som utgör Guds tron, då jorden däremot är rätt och slätt en fotapall och följaktligen inte den rätta platsen för den förhärligade Kristus att utöva styrelsen ifrån. Konsekventa översättare, som återger ord och uttryck efter deras sammanhang, återger fördenskull detta uttryck i Uppenbarelseboken 5:10 med ”över jorden”. Ferrar Fentons översättning återger t. ex. denna vers så här: ”Och har gjort dem till ett rike och präster åt vår Gud; och de skola regera över jorden.” Se också En amerikansk översättning av Edgar Goodspeed och J. M. P. Smith.

Det som kommit fram här fastslår den sanningen att bibeln inte kan bli rätt och riktigt översatt, om översättaren saknar kunskap och insikt om Guds uppsåt.

● Vilken är den korrekta formen för tetragrammaton: יהוה, såsom det är återgivet i ”Låt Gud vara sannfärdig” och ”Till allt gott verk skicklig”, eller יְהוָֹה, såsom det återfinns i Strongs och Youngs konkordanser? — R. R. W., USA.

Den form som är återgiven först är den ”rena” formen för det hebreiska tetragrammaton, såsom det anges i de nämnda publikationerna från Sällskapet. Den andra formen, som hämtats från konkordanserna, utgör tetragrammaton med vokalpunkter anbragta ovanför och under. Till en början skrevs, såsom vi väl vet, den hebreiska skriften genomgående utan några tecken för vokalljuden; dessa uttalades enligt en muntlig tradition, som gick i arv från generation till generation. Vokalpunkter kom till senare såsom en hjälp åt läsarna att uttala den hebreiska texten korrekt och få fram den rätta innebörden av den. Man anser allmänt att de vokalpunkter, som dr Young och dr Strong anger, i verkligheten representerar de vokalljud som hör till det hebreiska ordet Adonai, och dessa vokalpunkter utgjorde egentligen en anvisning till den judiske läsaren om att han, då han kom till ett tetragrammaton, som man inte längre kände det korrekta uttalet av, skulle läsa titeln Adonai, som betyder ”Herren”, och inte försöka utläsa tetragrammaton. De judiska prästerna tillgrep denna metod, därför att de ansåg det som ett helgerån att så mycket som uttala Jehovas namn och att den som uttalade det överträdde budet som föreskrev att man inte skulle missbruka Jehovas, vår Guds, namn. Denna religiösa föreställning är orsaken till det förhållandet att namnet Jehova så sällan förekommer i den auktoriserade Konung Jakobs översättning, vilket också påpekas i företalet till Amerikanska standardöversättningen.

● Hur stämmer 5 Moseboken 24:16, som lyder: ”Barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull”, överens med det förhållandet att det barn, som föddes till följd av Davids och Bat-Sebas äktenskapsbrott, dog för deras synds skull, såsom det anges i 2 Samuelsboken 12:14? — J. B., USA.

Lagen, som tillkännages i 5 Moseboken 24:16, påpekar att föräldrar inte skulle dödas för sina söners skull, och inte heller skulle sönerna dödas för sina föräldrars skull. Då människor skipade rätt, skulle var och en dö för sin egen synd, han skulle inte dra oskyldiga släktingar med sig i döden. I detta särskilda fall, som gäller David och Bat-Seba, hade ingen av dem rätt till barnet, och därför var det ingen orätt som skedde, då det togs ifrån dem. Dessutom hade det icke omskurna barnet, som dittills inte heller fått något namn, ännu inte utvecklat något eget livsmönster, någon personlighet, eller något medvetande, så att det kunde sätta varde på livet. Vidare kunde Bat-Seba ha blivit stenad till döds för sitt äktenskapsbrott, och i så fall skulle det ofödda barnet också ha dött. Men såsom det tidigare framhållits i Vakttornet, fick David röna barmhärtighet för rikesförbundets skull, som Jehova hade ingått med honom. För att klart ådagalägga sitt misshag lät Jehova emellertid barnet dö, vilket var ett mycket svårt slag för kung David. Två liknande händelser omtalas, som inträffade under Davids livstid: En av dem var Ussas död till följd av att Ussa sökte stötta förbundsarken; den andra utgjordes av den händelse då israeliterna dog i tiotusental, därför att kung David i förmätenhet och övermod beslöt att räkna den israelitiska hären. (1 Krön. 15:13; 21:1—27) Sådana skildringar som dessa framhäver Jehova Guds suveränitet och bekräftar orden: ”Han [Gud] gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’” — Dan. 4:32.

● I Daniel 10:13 kallas Mikael ”en av de förnämsta furstarna”. Skall vi härav förstå att det finns andra förutom Mikael som hör till ”de förnämsta furstarna” i himmelen? — M. P., USA.

Ja, det finns en till som hör till de ”förnämsta furstarna” i himmelen, Jehova Gud själv. Han kallas ”furstarnas furste” i Daniel 8:25. Se Vakttornet för 1 januari, sidan 17, och 15 juni, sidan 283, 1960 under rubriken ”Må din vilja ske på jorden”.

Men även om Jehova är den ende förutom Mikael som hör till de ”förnämsta furstarna” i himmelen, så har också Satan, djävulen, sina förnämsta furstar, som i denna tid befinner sig i jordens närhet, eftersom de har slungats ned dit tillsammans med Satan, vilket skedde vid slutet av kriget i himmelen, som skildras i Uppenbarelseboken 12. Se boken ”Nya himlar och en ny jord”, sidorna 28 och 29.