Vad säger bibeln?

Måste du bli ”född på nytt”?

SÄRSKILT framträdande bland Guds gåvor till det syndiga människosläktet är möjligheten att komma i ett vänskapligt förhållande till Gud genom Jesus Kristus, med hopp om att vinna evigt liv. — Joh. 3:16.

Vad måste man göra för att uppnå denna belöning? Många påstår att alla som önskar vinna evigt liv måste bli ”födda på nytt”. De citerar Jesu ord till Nikodemus: ”Sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike. ... Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.” — Joh. 3:3, 5.

Sådana människor hänvisar också till 1 Johannes 5:1, där vi läser: ”Var och en som tror, att Jesus är Kristus, han är född av Gud”, och så drar de slutsatsen att alla som verkligen tror på Jesus måste bli ”pånyttfödda” eller ”födda på nytt” såsom Guds barn.

Men är detta den verkliga innebörden i dessa skriftställen? Måste du, om du vill stå i ett gott förhållande till Gud och vinna evigt liv, bli ”född på nytt”? Låt oss undersöka vad bibeln menar med detta uttryck.

I Första Petrus 1:3, 4 (NW) förklarar aposteln Petrus syftet med den nya födelsen: ”Enligt sin stora barmhärtighet gav han [Gud] oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och oförvissneligt arv. Det är förvarat i himlarna åt er.”

Människor som Gud kallar till himmelen skall bli odödliga, oförgängliga, andliga personer, ”delaktiga av gudomlig natur”. (1 Kor. 15:42—44, 53; 2 Petr. 1:4) Eftersom ”kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel”, måste dessa individer undergå en förändring. (1 Kor. 15:50) För att få detta hopp måste de bli födda ”av vatten”, i det de undergår det kristna dopet i vatten. De måste också bli födda eller pånyttfödda av Guds heliga ”ande” och därigenom få utsikten att uppnå andligt liv i himlarna. (Joh. 3:5) De som blir pånyttfödda på detta sätt blir Guds andliga ”barn”. — Rom. 8:14, 15.

Varför adopterar Gud människor för andligt liv i himlarna? I Uppenbarelseboken 20:6 heter det: ”De skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.” Aposteln Paulus förklarade: ”Äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom.” (2 Tim. 2:12) Guds uppsåt med att kalla människor till himmelen är således att de skall utgöra en himmelsk regering under Kristus Jesus. — Upp. 5:9, 10.

En regering består alltid av endast en liten del av den totala befolkningen. Visar bibeln att Guds himmelska regering består av endast ett begränsat antal? Lägg märke till hur många som omnämns i Uppenbarelseboken 14:1: ”Och jag fick se Lammet stå på [det himmelska] Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen.” I Upp. 14 verserna 3 och 4 sägs det om de ”ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro friköpta ifrån jorden”, att de är ”en förstling åt Gud och Lammet”, men det sägs inte att detta är alla som vinner frälsning. — Jämför Jakob 1:18.

Bibeln visar att andra förutom de 144.000 skall vinna evigt liv. Jesus sade att han hade ”andra får, som icke höra till detta fårahus”. (Joh. 10:16) I Uppenbarelsebokens sjunde kapitel omtalas de 144.000 kristna andliga israeliterna i kontrast till ”en stor skara, som ingen kunde räkna” och som Lammet, Jesus Kristus, leder till ”livets vattenkällor”. (Upp. 14 Verserna 4, 9, 17; Gal. 6:16) I liknelsen om hur människor i nationerna skils, alldeles som när ”en herde skiljer fåren från getterna”, visade Jesus tydligt att de som han kallade ”mina bröder” inte var desamma som ”fåren”, som dock skall ta Guds ”rike i arv” och få ”evigt liv”. — Matt. 25:32, 34, 40, 46, NW; Rom. 8:29.

Måste dessa ”får” bli födda på nytt? Kom ihåg att huvudsyftet med denna pånyttfödelse var att kalla människor till himmelen. Men är himmelen det enda framtidsmålet för dem som tror på Jesus Kristus? Intressant nog uppmanade Jesus sina efterföljare att bedja att Guds vilja skulle ske, ”såsom i himmelen så ock på jorden”. (Matt. 6:10) I Uppenbarelseboken 21:3, 4 beskrivs likaså den tid då ”Guds tabernakel [står] bland människorna. Ja, Gud själv ... skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.”

Människosläktet kan bara leva här på jorden, eftersom skapelser av kött och blod inte kan komma till himmelen. (1 Kor. 15:50) Det är alltså här på jorden som ”fåren” i Jesu liknelse, och även den ”stora skaran”, skall vinna evigt liv. De tar riket ”i arv” genom att ta i besittning det område som lyder under konungen, Kristus Jesus.a De kristna som tillhör denna klass blir inte födda på nytt, eftersom den andliga pånyttfödelsen endast är för dem som skall komma till himmelen.

Betyder då detta att människor med jordiska förhoppningar inte har helig ande? Nej, trogna Guds tjänare i förkristen tid hade Guds ande, fastän de inte var pånyttfödda såsom Guds andliga barn med himmelska förhoppningar. (Dom. 6:34; 11:29; 14:6; 2 Sam. 23:2; 2 Tim. 3:16) Johannes döparen till exempel var ”uppfylld av helig ande”. Men han kom inte till himmelen. Jesus sade nämligen om honom: ”Den som är minst i himmelriket är likväl större än han.” — Matt. 11:11.

Alla i denna tid som önskar behaga Gud söker likaså hans heliga andes vägledning i sitt liv. De bemödar sig om att ikläda sig ”den nya personligheten”, i det de odlar ”andens frukt”, som inbegriper kärlek, omtänksamhet, mildhet och självbehärskning. (Ef. 4:24; Gal. 5:22; NW) Men de måste inte bli ”födda på nytt” för att göra detta.

Det är också värt att beakta att ”fåren”, som skulle skiljas från ”getterna”, inte skulle framträda förrän ”Människosonen kommer i sin härlighet”, under Kristi osynliga ”närvaro” i ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 25:31—33; 24:3, NW) Likaså sägs det om den ”stora skaran”, i Uppenbarelseboken 7:9—17, att den ”kommer ut ur den stora vedermödan” vid slutet av den nuvarande tingens ordning. — Upp. 7:14, NW; Matt. 24:21, 22.

Detta hjälper oss att förstå aposteln Johannes’ uttalande om att ”var och en” som tror på Jesus är född av Gud. (1 Joh. 5:1) Johannes skrev till medtroende i det första århundradet v.t., och alla dessa tillhörde den himmelska ”förstlings”-klassen. En undersökning av sammanhanget visar också att Johannes inte menade att varje individ under historiens gång som skulle komma att tro på Jesus skulle bli född på nytt och komma till himmelen. Han ville framhålla att ingen kunde bli född på nytt med mindre han trodde på Jesus Kristus. Några som levde på Johannes’ tid förnekade Jesus, och Johannes förband dessa människor med ”Antikrist”. — 1 Joh. 2:22, 23.

Måste du bli född på nytt? Inte om du är en av de människor som hoppas på att få leva på jorden under Guds himmelska rikes styre. Men du måste studera Guds ord flitigt, söka Guds heliga andes vägledning och odla denna andes frukt i ditt liv. — Joh. 17:3.

[Fotnoter]