Ungdomar frågar:
Hur kan jag göra mina föräldrar nöjda?
WALLYS mor tycker att han behöver ägna mera tid åt sina läxor. Men Wally säger: ”Jag arbetar hårt i skolan, och när jag kommer hem väntar jag mig att få koppla av lite grann. Gå till några vänner, eller vad som helst. Men hon säger: ’Du lämnar inte det här huset.’”
”Låt mig få vara stolt över dig!” ”Gör ditt bästa!” ”Lyckas!” Detta är välkända anspråk från föräldrar. Och även om somliga ungdomar känner sig uppmuntrade och sporrade av sådana ord, känner du dig kanske irriterad över dem. Inte så att du vill att dina föräldrar skall ignorera dig, men ibland känns deras ständiga uppmärksamhet som om det vore lite för mycket av det goda. ”Hur skall jag egentligen kunna göra dem nöjda?” undrar du.
Varför föräldrar förväntar en hel del
Låt oss för det första konstatera ett viktigt faktum: Goda föräldrar känner ansvar för sina barn. Och Ordspråksboken 10:1 säger: ”En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.” Därför är det bara naturligt att dina föräldrar vill att du skall sköta dig bra. Allt du gör påverkar deras anseende. Men något som är ännu viktigare är att de har stor omsorg om dig. Doktor Joan Lipsitz säger: ”Ofta är föräldrars förväntningar grundade på en önskan att skona barnet från att behöva gå igenom samma sak som föräldrarna fick göra, när de var i samma ålder.”
När din pappa eller mamma alltså säger åt dig att stanna hemma och göra dina läxor färdiga, är han eller hon inte nödvändigtvis oresonlig. De vet att du för att överleva som vuxen måste utveckla vissa färdigheter och förmågor, färdigheter som endast kan uppnås genom hårt arbete. Och om de är kristna, vill de också att du skall uppnå full andlig utveckling. (Jämför Efesierna 4:13.) Ja, bakom dina föräldrars uppmuntran att du bör uppnå goda betyg eller bakom deras krav att du skall vara med vid kristna möten osv. ligger en hel del kärlek. En ung man som heter Gary uttrycker saken på följande sätt: ”Visst, mina föräldrar sätter upp höga mål för mig. När allt kommer omkring har de på ett kärleksfullt sätt offrat sin tid och sina pengar på mig. Jag var deras ’dyrgrip’.”
Det medges att somliga föräldrar går för långt och gör det till en hjärtesak att få sina barn att uppnå höginkomstarbeten, status eller till och med berömmelse. Billys mamma och pappa drömmer till exempel om att han skall bli idrottsstjärna. Efter skoldagens slut tränar hans far honom att göra målkast på basketbollplanen. Men Billy är inte någon särskilt bra idrottsman.
Lägg märke till vad Jesus sade, när modern till två av hans apostlar försökte försäkra sig om att hennes söner skulle få prestigefyllda ställningar i Kristi rike — ”en på din högra sida och en på din vänstra”. Att hon ville att hennes söner skulle betjäna andra tillsammans med Jesus var utmärkt. Men kanske fanns där en antydan till felaktigt motiv i hennes begäran. I vilket fall som helst rättade Jesus till vilken föreställning hon och hennes söner än kan ha hyst om att de skulle få utöva myndighet som stora män. Att sträva efter att bli nummer ett var inte precis det som skulle utgöra det rätta handlingssättet bland kristna. (Matteus 20:21—26) Det är på samma sätt i våra dagar — det är ditt förhållande till Gud som verkligen räknas. (1 Korintierna 1:31) Mördande konkurrens och ett outtröttligt strävande efter att samla på sig materiella ägodelar är ett fåfängt ”jagande efter vind”. — Predikaren 4:4; se också Galaterna 5:26 och 1 Johannes 2:16.
Men det är ändå så att somliga föräldrar inte inser detta. De kanske driver sina barn till att vara bäst — ibland till och med utöver deras förmåga. Vad kan resultatet då bli? En auktoritet hävdar: ”Omöjliga förväntningar från föräldrarnas sida, från lärare och från kamrater framkallar förmodligen mera stressbetingade problem bland ungdomar än någon annan orsak.”
Lyckligtvis är det så att alltför ärelystna och alltför krävande föräldrar är i minoritet. Därför är de krav som dina föräldrar uppställer troligen ganska rimliga. Men det finns en hel del du kan göra — och lära — för att vända deras förväntningar till din fördel!
Lär dig att göra ditt bästa!
”Jag kände mig arg, förtvivlad och rädd”, erinrar sig en 16-årig flicka, vars föräldrar begärde att hon skulle fortsätta att läsa särskild kurs i olika ämnen. ”Jag tyckte inte att jag var tillräckligt begåvad.” Men begärde hennes föräldrar verkligen för mycket av henne, när de föreslog att hon borde göra lite större ansträngningar? Inte alls. Hon gick ut skolan med höga betyg och betraktar nu hela denna erfarenhet som ”en vinst för mig”. — Tidskriften Teen (Tonår).
Ungdomar underskattar ofta sina förmågor. Om dina föräldrar därför uppmuntrar dig att göra förbättringar inom något område — betygen till exempel — vinner du på att beakta deras synpunkter. ”Hör din fader, som har fött dig”, säger Ordspråksboken 23:22, ”och förakta inte din moder, när hon blir gammal.” Deras erfarenheter i livet gör kanske att de är rustade att bedöma dina förutsättningar mera realistiskt. I sin bok Childstress! (Barnstress!) skriver Mary Susan Miller: ”Jag vill betona det faktum att föräldrar och lärare bör ha förväntningar på barn. ... Utan sådana förväntningar kommer barn att sakna det självförtroende som infinner sig när vuxna tror på dem.”
Försök alltså att uppfylla dina föräldrars rimliga förväntningar.
Kommunicera! Kommunicera!
Men hur är det då om du anser att dina föräldrars krav utsätter dig för alltför stora påfrestningar? Eller vad händer om deras mål går stick i stäv med dina önskningar? Behovet att kommunicera — på ett konstruktivt och förstående sätt — är ett ständigt återkommande tema som framförs av ungdomar som framgångsrikt har tagit itu med just denna situation. Veronica säger till exempel: ”Sätt dig ner tillsammans med dina föräldrar, när ingen av er är upprörd, och hjälp dem att betrakta dig på samma sätt som du betraktar dig själv.” David tillägger: ”Om jag hade börjat tidigare i livet att tala om de påfrestningar jag upplevde, skulle det ha varit lättare, inte bara för mig, utan också för mina föräldrar.”
Kommunicerande innebär att man både lyssnar och talar. Vad dina föräldrar begär är kanske klart. Men vet du verkligen varför de begär det? Kom ihåg: ”Att besvara en fråga [eller en begäran] innan man lyssnar till slut är både dumt och förolämpande.” (Ordspråksboken 18:13, The New English Bible) ”Kommunicerande är nyckeln”, fastslår Tom Kennon, universitetslektor vid psykiatriska institutionen vid University of California. ”Utbytet av detta består i en ny medvetenhet från tonåringens sida — såväl som från föräldrarnas sida.” Det finns två ting som kan underlätta sådant kommunicerande.
Samarbeta: ”Jag fann att det var viktigt att jag vinnlade mig om att vara foglig”, säger Gary. Han medger att detta ”inte alltid är lätt”. Lätt eller inte, bibeln visar att det är det rätta: ”Lyd era föräldrar, för det är rätt att ni bör göra det.” (Efesierna 6:1, The New English Bible) Att trotsa dem skapar helt enkelt en klyfta till dem. Veronica, som nämndes tidigare, tillägger att sådant samarbete ”gör dig till en bättre människa i det långa loppet”.
Visa respekt: Respekt kan enbart förbättra dina familjerelationer. Det ger dig till och med möjlighet att uttrycka dina känslor utan att väcka anstöt. Om du alltså anser att dina föräldrar begär mer än du kan prestera, lägg då fram dina synpunkter med mildhet och djup respekt. — Jämför 1 Petrus 3:15.
En kristen ung man som heter Edward råkade i konflikt med sina föräldrar när det gällde hans yrkesplaner. Hur gjorde han så att föräldrarna blev nöjda i denna känsliga situation? Edward säger: ”Det gick bra när jag respektfullt förklarade varför jag ville ägna mig åt den kristna förkunnartjänsten i stället för den yrkesbana de hade valt åt mig. Jag väntade mig en hård strid, i synnerhet från mamma, men i stället blev det en lugn reaktion.”
Det intressanta är att Edward flera år senare blev medarbetare vid Jehovas vittnens huvudkontor. För en kort tid sedan skrev hans mor: ”Det är sant att vi blev upprörda när du bestämde dig för att flytta [dit]. Vi accepterar emellertid detta och anser att det förmodligen var det bästa beslutet för dig. Du tycks vara lycklig där, och det är det som har någon betydelse. Vi kan inte acceptera ditt sätt att tänka i religiöst avseende, men det gör det inte rätt eller fel.”
Varför då inte betrakta dina föräldrars förhoppningar när det gäller dig som ett uttryck för deras tilltro till dig i stället för att känna dig irriterad över deras anspråk? Och vare sig det är dina eller deras förväntningar som behöver rättas till, så låt din respekt komma till synes när ni resonerar om det här.
[Infälld text på sidan 15]
”Sätt dig ner tillsammans med dina föräldrar, när ingen av er är upprörd, och hjälp dem att betrakta dig på samma sätt som du betraktar dig själv”, rekommenderar en tonåring
[Bild på sidan 16]
Tycker du att dina föräldrar får dig att bli stressad genom att planera ditt liv?