Ungdomar frågar:
Hur kan jag komma till rätta med besvikelse?
”JAG slutade skolan i juni”, säger Barbro, ”men jag fick inget arbete förrän i oktober — och detta arbete var tillfälligt! Det var bara för en kort tid sedan som jag kunde finna ett arbete.” Och hur fick detta henne att känna sig? ”Det är svårt att komma hem och tala om för alla att man inte kunnat hitta ett arbete. Och när det är tid att betala hyran och alla andra skrapar ihop sina slantar — och man inte har någonting att bidra med — detta får en att känna sig som om man skulle vilja ge sig i väg.”
Den engelske poeten Philip James Bailey sade en gång: ”Det finns ingen besvikelse vi står ut med hälften så bra som den besvikelse vi själva åsamkar oss.” Och även om du aldrig blivit nekad ett arbete, känner du förmodligen till hur förödmjukande det känns att misslyckas med någon viktig uppgift eller om någon vän eller förälder svikit dig. Vad bör du göra, när du drabbas av besvikelse?
När det är ditt eget fel
Professor Dan Russell vid University of Iowa i USA, som har undersökt tävlingsidrottares reaktioner, gör följande uttalande: ”Människor är självbeskyddande. Om de förlorar, lägger de skulden på yttre orsaker, till exempel vädret eller domaren. Och när de vinner, säger de att detta beror på deras egna förmågor.” Trots detta är det ofta du själv som bär skulden för misslyckandet. Och att acceptera detta ansvar betyder mycket, när det gäller att komma till rätta med besvikelse.
Kung David blev till exempel en gång strängt tillrättavisad för att han begått äktenskapsbrott. Men David gömde sig inte bakom en mur av ursäkter. Psalm 51 visar på ett slående sätt hur rättframt han tillstod sitt misslyckande. Trots detta bestämde Gud att Davids utomäktenskapliga barn skulle dö! David fastade och bad intensivt för barnets liv, men slutligen dog barnet. Hängav sig David då åt självömkan? Tvärtom, bibeln säger: ”Då steg David upp från marken och tvättade sig och smorde sig och bytte om kläder. ... Och ... han kom hem igen, ... och han åt.” — 2 Samuelsboken 12:20.
Var David kall och hjärtlös? Nej, men David hade insett sitt felsteg och var besluten att aldrig låta det hända igen. Allt han kunde göra, när han nu hade tagit itu med sitt felsteg, var att ta sig samman och fortsätta att leva.
Du kan också dra lärdom av de allra värsta felsteg. Barbro har till exempel nu kommit att inse följande: ”Jag borde ha varit mera ihärdig i fråga om att försöka finna ett arbete. Ibland blev jag så missmodig att jag inte ens sökte arbete.” Och på samma sätt kan du misslyckas i ett prov eller i en tentamen. Är du uppriktig mot dig själv, när det gäller ditt misslyckande? En ungdom medgav: ”Det var bara så att jag inte brydde mig om matematik, och därför gjorde jag aldrig någon ansträngning att klara mig. Jag kunde ha lyckats bättre.”
Törntaggar i köttet
Du bär emellertid inte skulden för alla besvikelser. Fastän aposteln Paulus var synnerligen framgångsrik som apostel, skribent och missionär, upplevde han en bitter besvikelse — ett lidande som han kallade ”en törntagg i köttet”. Det är troligt att Paulus syftade på att han hade mycket bristfällig syn. Paulus säger att han ”tre gånger bönfallit Herren om att den skulle vika ifrån mig”, men i stället fick han veta att Guds ”oförtjänta omtanke är nog för dig”. — 2 Korintierna 12:7—9.
Fysiska begränsningar är på liknande sätt ”en törntagg i köttet” för många ungdomar i vår tid. En flicka i tonåren har drabbats av olika sjukdomar. Hon säger: ”När jag först fick veta att jag måste genomgå en svår operation, blev jag verkligen uppskakad.” Men hon vande sig så småningom vid tanken. Och även om medicinsk behandling har gett henne viss lättnad, är det fortfarande inte lätt för henne. Ändå säger hon: ”Jag har lärt mig att acceptera situationen.” Återigen kan det sägas att nyckeln till att komma till rätta med en sak är att acceptera sin situation. Och precis som fallet var med Paulus behöver fysiska begränsningar inte göra det omöjligt för dig att uträtta något — eller att finna glädje i livet.
När föräldrar sviker
”Min största besvikelse”, sade en ungdom, ”var när min far blev utesluten ur den kristna församlingen. Han har inte gjort några förbättringar alls. Och det sätt på vilket han behandlar min mor får mig helt enkelt att må illa!”
Ibland förmår inte våra föräldrar leva upp till våra förväntningar. De kanske ägnar sig åt ett skadligt handlingssätt. De kanske ger löften som de inte håller. Eller de kanske helt enkelt inte finns till hands, när man behöver dem. Trettonårige Peters mor måste arbeta heltid. Peter säger: ”Jag kommer hem från skolan och får vara ensam ända till omkring klockan sju. Jag tittar på TV, men det blir ganska långtråkigt. ... Ibland tycker jag om att vara ensam. Men det är en egendomlig känsla. Man är helt och hållet för sig själv. Man har ingen att prata med. När min mor kommer hem är det lika illa, eftersom hon är trött när hon kommer, och hon lägger sig att sova. ... När jag försöker tala om för henne hur jag känner det, brukar hon bli rasande eller någonting liknande.”
Hur kan du komma till rätta med sådant? För det första kanske du kan försöka — även om det kan tyckas vara svårt — att betrakta dina föräldrar på ett objektivt sätt. När man är liten, förefaller ens föräldrar vara ofelbara. Men när man blir äldre, går det långsamt upp för en att ens föräldrar är långt ifrån fullkomliga och att de råkar ut för svårigheter som man bara kan börja förstå. Kom också ihåg att en förälder — även en förälder som har allvarliga problem — är berättigad till respekt och kärleksfull lydnad från din sida. — Efesierna 6:1.
Hur förhåller det sig då om dina föräldrars arbetsschema berövar dig deras fulla uppmärksamhet? Du bör inse att dessa tider är ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Det kanske inte dröjer särskilt länge förrän du själv blir tvungen att erfara hur svårt det är att klara livsuppehället i dessa tider. Försök därför att göra det bästa av en svår situation. När allt kommer omkring är ett tomt hus ingen anledning till att vara overksam. Hugg in och hjälp till med hushållsarbetet! Pröva med att ha en varm måltid färdig, när pappa eller mamma kommer hem. Och när det dyker upp möjligheter att tillbringa någon tid tillsammans med dina föräldrar, försök då ta igen förlorad tid.
När vänner sviker
”En gång”, säger en flicka i tonåren, ”berättade jag för min väninna någonting som inte skulle få föras vidare till någon annan. Men senare fann jag att hon hade berättat detta för någon, och när jag tog upp det med henne, började hon komma med ursäkter. Jag sade till henne att hon inte var en sann vän och att jag inte ville träffa henne mera.”
Det bör emellertid inte förvåna dig att vissa vänskapsförbindelser visar sig vara till besvikelse. Patriarken Job drabbades till exempel av sjukdom, ekonomisk katastrof och förlusten av dem som stod honom nära. Då måste väl hans tre ”vänner” ha tröstat honom! Men vad gjorde de? De kritiserade Job och kom med anklagelser om att han i hemlighet hade handlat orätt! ”Mina bröder svika mig såsom en bäck”, beklagade sig Job. — Job 6:15, Åkeson.
Om någon av dina vänner på liknande sätt sviker dig, var då inte alltför snar att göra slut på vänskapen. Varför inte försöka tala igenom era meningsskiljaktigheter och reda ut dem? Det är troligt att det uppstått något missförstånd. Och bibeln säger: ”Bli hänsynsfulla mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” — Efesierna 4:32.
Dra lärdom av besvikelser
Ju längre du lever, desto fler besvikelser kommer du att få vara med om. Att du lär dig klara av dessa är emellertid en värdefull erfarenhet. Jesus Kristus själv fick utstå besvikelse. Hans eget folk förkastade honom. En av hans närmaste vänner förrådde honom. Hans lärjungar övergav honom samma natt han arresterades. Men han blev inte nedbruten av besvikelse. Tvärtom ”lärde han lydnad av det han led”. Hans föresats att tjäna Jehova Gud troget blev styrkt av det han fick vara med om. (Hebréerna 5:7, 8) Du kan också bli en starkare person som en följd av att du blivit utsatt för besvikelse.
[Infälld text på sidan 15]
Om människor misslyckas, lägger de skulden på andra. När de lyckas, tar de åt sig äran
[Bild på sidan 13]
Det är svårt att komma hem och tala om för sina föräldrar att man inte funnit något arbete
[Bild på sidan 14]
Förhindra besvikelse genom förberedelse och hårt arbete