Ungdomar frågar:

”Varför tycker jag inte om mig själv?”

”JAG känner mig fullständigt värdelös”, klagade Louise. Känner du det också ibland som om du inte kan tåla dig själv? En undersökning som gjordes angående ungdomar i Amerika visade att de flesta ”säger att de för det mesta känner sig lyckliga”, men omkring 20 procent kände sig ”känslomässigt tomma ... och skulle hellre vilja dö än fortsätta att leva”.

Men i själva verket är det så att alla behöver ett visst mått av självaktning. Självaktning har kallats ”ingrediensen som ger värdighet åt den mänskliga existensen”. Bibeln erkänner likaså: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” — Matteus 19:19.

Om du inte kan tåla dig själv, kan du troligen inte heller tåla andra. Och när du känner dig värdelös eller underlägsen, drar du dig dessutom inom ditt skal. Det blir då svårt att komma överens med andra. Om någon kritiserar dig eller kanske retar dig på ett vänligt sätt, blir du nästan hysterisk.

Vem är jag?

Hur kommer det sig att så många tonåringar inte tycker om sig själva? Till en viss grad är det en normal reaktion när man håller på att lämna barndomen bakom sig. I går var du ett skrattande litet barn vars hela värld var leksaksbilar och teddybjörnar. Men det lilla barnet som kramades och blev omkramat finns inte längre; det är nu ett offer för ungdomstiden.

Alldeles som dr Haim Ginott en gång sade: ”Ungdomstiden är en tid ... då varje tonåring måste göra om sin personlighet. Han måste ... finna sin egen identitet.” Du kanske därför längtar efter oberoende och efter erfarenhet.

Men dina begränsningar kanske gör dig missräknad. Du kanske ser ut som en vuxen, men i själva verket är du det inte — ännu. Det blir ofta en tid av tafatthet som dagligen gör dig förlägen, därför att du tappar saker och ting eller stöter till dem. Dessutom har du känslomässiga begränsningar. Du har helt enkelt inte en vuxens erfarenhet när det gäller att ta besvikelser på rätt sätt. Små missöden kan tyckas som stora katastrofer! Och eftersom dina ”uppfattningsförmågor” inte haft tillräcklig tid till att bli rätt övade ”genom användning”, kanske du inte alltid fattar de visaste besluten. (Hebréerna 5:14) Du kanske ibland tycker att du inte kan göra någonting rätt.

Det finns emellertid verkligen inte någon orsak till att låta ditt självförtroende sjunka. Misstag och förbiseenden är en del av livet. Så småningom tar din identitet fast form, och din självkänsla ökar.

”Det finns ingenting som jag någonsin har gjort som har varit tillräckligt bra”

Så säger Jason och återspeglar många ungdomars tankar. ”Om jag får näst högsta betyget i skolan”, säger han, ”vill mina föräldrar veta varför jag inte fick högsta betyg och säger att jag har misslyckats.”

Instinktivt uppmanar föräldrarna sina barn att göra sitt bästa. Dina föräldrar har använt mycken tid på dig. Och när du inte motsvarar de rimliga förväntningarna, kan du vara säker på att du kommer att få höra det. Men bör detta få dig nedstämd och krossa din självaktning? Bibeln ger rådet: ”Hör, min son [eller dotter], din faders tuktan, och förkasta inte din moders undervisning.” (Ordspråksboken 1:8, 9) Det är sant att det inte är så uppmuntrande att få råd. Men betrakta sådan tuktan som från Gud själv. Ordspråksboken 3:11, 12 säger: ”Min son, förkasta inte Herrens [Jehovas] tuktan, ... ty den Herren [Jehova] älskar, den agar han.” Ta därför emot kritik utan att låta dig bringas ur fattningen. Lär av den.

Det är sant att somliga klagar över att deras föräldrar är alltför krävande. Och somliga föräldrar ställer i själva verket mycket höga — kanske alltför höga — förväntningar på sina barn. De kanske önskar att deras barn skall bli allt det som de själva inte kunnat bli. Och det kan tyckas nedbrytande för jaget om ens föräldrar gör orättvisa jämförelser. (”Varför kan du inte bli lik din äldre bror, Paul? Han var alltid en mönsterelev.”)

Men även om sådana jämförelser just då tycks såra, kan de ofta vara välgrundade. När du tänker på det är dina föräldrar troligen inte överkritiska. De vill bara ditt bästa. Om du tycker att de är alltför svåra mot dig, varför inte då ta mod till dig och lugnt samtala med dem om saken? De kommer åtminstone att veta hur du känner det, och de kanske till och med kan möta dig på halva vägen.

”Spegel, spegel på väggen där”

Men hur förhåller det sig med dem som känner sig underlägsna därför att de inte tycker om sitt utseende?

Det är lätt att förstå varför somliga ungdomar känner det på detta sätt. Deras utseende förändras så snabbt att de, enligt en psykolog, ”känner sig som främlingar i sin egen kropp”. Det är därför flickor känner sig missnöjda med sitt hår, sitt ansikte och sin figur och pojkar med sin fysiska utveckling. Var gång de tittar sig i spegeln kan någon ny ”avskyvärdhet” visa sig. Bara en finne är tillräckligt för att övertyga en ungdom om att han eller hon är en ”ful ankunge” — hopplöst charmlös.

Men begå inte det misstaget att tro att ditt värde som människa beror på ditt utseende. Attraktiva människor tycks ha en fördel, men skönhet är ingen garanti för lycka. I det långa loppet är det vad du är i ditt inre som kommer att vinna människors respekt. — Ordspråksboken 31:30.

Kom också ihåg att du inte kommer att se ut som en tonåring för alltid. (Se på dina föräldrars kort från skoltiden för att få bevis för detta!) Minskning och ökning i vikt och finnar är typiskt för tonåren. Du kommer att överleva! Och genom att vara intresserad av din inre människa kan du ha frid i sinnet, även om ditt yttre genomgår en del förändringar.

Återvändsgränder

Kan en ungdom stärka sin sjunkande självkänsla? Ja! Men han eller hon måste akta sig för livsfarliga återvändsgränder.

En skribent sade: ”Ibland försöker en ungdom med svag identitet och svag självkänsla att utveckla ett falskt yttre sken eller en fasad med vilken han möter världen.” Den ”bild” somliga antar är väl bekant: Den ”tuffe killen”, den som har fria sexuella förbindelser bland sällskapslivets toppar och den chockerande klädde ”punkaren”.

Ha så mycket förstånd att du genomskådar sådana trick. De osäkras masker är ytliga, genomskinliga och värdelösa, därför att under fasaderna måste de fortfarande brottas med en känsla av underlägsenhet. — Ordspråksboken 14:13.

Somliga tar en annan livsfarlig väg: De börjar stämma träff när de knappast är tonåringar. Fastän de inte är redo för äktenskap, utgjuter de ömma känslor i förhållanden som är dömda att misslyckas. De kanske till och med engagerar sig i föräktenskapligt sexuellt umgänge och riskerar havandeskap. Varför det? Författaren till boken Coping with Teenage Depression (Att ta itu med depression i tonåren) säger: ”Promiskuitet ... är vanligtvis ett desperat försök att avlägsna känslor av depression, att öka självkänslan (genom känslan att vara önskvärd), att äga förtroligt umgänge och att med havandeskap vinna en annan människas — ett spädbarns — kärlek och obestridliga gillande.”

De fria sexuella förbindelserna leder emellertid ingenstans. En desillusionerad ung kvinna skrev: ”Omoraliskhet skyler över de verkliga problemen för en tid, tills man ställs inför verkligheten, och då känner man sig fördärvad. Jag försökte trösta mig med sexuellt umgänge i stället för att försöka bygga upp ett starkt förhållande till min Skapare. Allt jag byggde upp var tomhet, ensamhet och ännu mer depression.”

Bibeln vädjar till din känsla för självaktning när den befaller: ”Fly undan otukten. Varje annan synd som en människa kan begå är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.” — 1 Korintierna 6:18.

Det finns emellertid andra lagliga, produktiva sätt att bygga upp självaktningen. Vårt följande nummer kommer att behandla några av dessa.

[Infälld text på sidan 19]

”Jag försökte trösta mig med sexuellt umgänge i stället för att försöka bygga upp ett starkt förhållande till min Skapare”

[Bild på sidan 17]

Somliga ungdomar genomgår en tid av tafatthet — de tappar saker och ting eller stöter till dem

[Bild på sidan 18]

Dina föräldrar vill att du skall göra ditt bästa. Men om du tycker att de är oresonliga, samtala då lugnt med dem om saken