Ungdomar frågar:

Hur kan jag få andra ungdomar att sluta tråka mig?

Pojkens sätt att gå avslöjar honom fullständigt. Han är spänd och osäker på sig själv och är tydligen förvirrad av sin nya omgivning. De äldre eleverna kan på så sätt se att han är ny i skolan. Det dröjer inte länge förrän en grupp flickor samlas runt omkring honom för att utföra sina ”intagningsceremonier” — de överöser honom med oanständigheter! Blodröd i ansiktet flyr han till närmaste tillflyktsplats — toaletten. Skratten ekar mellan väggarna.

DET som beskrivs här ovan är en alltför typisk scen i många skolor. Att trakassera, reta och förolämpa är de grymma nöjen som många ungdomar ägnar sig åt. En tonåring sade: ”När de andra ungdomarna ser mig, börjar de skratta, och det känns som om jag skulle vilja ta livet av mig.”

Salomo sade en gång: ”Mången talar i obetänksamhet ord som stinger liksom svärd.” (Ordspråksboken 12:18) Verbal misshandel från människor i ens omgivning kan skära igenom ens självtillit som ett skarpt svärd. Och verkningarna av detta kan bli bestående under lång tid. En man drar sig till minnes följande: ”När jag gick i skolan, skrattade många åt mig, därför att jag inte kunde tala rent. Jag blev osäker och rädd för att tala i andras närvaro.” Det åtlöje han fick utstå har påverkat honom fram till denna dag.

”Hur kan jag få dem att lämna mig i fred?” kanske du som är ung därför frågar. Du bör kanske först begrunda varför man retar dig.

Varför de gör det

”Mitt under skrattet kan hjärtat sörja”, säger bibeln i Ordspråksboken 14:13. Det uppstår skratt när en grupp ungdomar trakasserar någon. Men detta är inte att ”jubla i sitt hjärtas fröjd”. (Jesaja 65:14) Ofta är skrattet enbart ett sätt att dölja en inre oro. Bakom översittarfasonerna säger plågoandarna kanske i själva verket: ”Vi tycker inte om oss själva, men genom att hunsa någon annan känner vi oss bättre till mods.”

En lärare, Edward C. Martin, erinrar sig en situation där ”en grupp flickor under två veckor trakasserade en annan flicka både under lektionerna och på annan tid”. Offret ”var bokstavligt talat vettskrämt”. Martin gjorde följande slutledning: ”För denna grupp av antagonister var aggressiviteten en källa till enhet och kamratkänsla. De njöt av tillfällena till konfrontation och av tillfällena att reta någon på ett utstuderat sätt. Individer i gruppen kände sig stolta och blev föremål för beröm från gruppen genom att fundera ut mera effektfulla metoder att håna sin fiende.” En tonåring vid namn Shelley, som deltog i sådana tråkningar, kommenterade det inträffade på liknande sätt: ”Vi trodde att det var ’inne’ att göra på det sättet. ... Man fick en känsla av ett slags samhörighet, förstår du. Som om man hörde ihop.”

Avundsjuka framkallar också angrepp. Bibeln berättar om en tonåring vid namn Josef, vars egna bröder vände sig mot honom, helt enkelt därför att han var sin fars favorit. Intensiv avundsjuka ledde inte bara till verbal misshandel, utan det gick så långt att hans bröder överlade med varandra om att mörda honom! (1 Moseboken 37:4, 11, 20) Det förhåller sig på samma sätt i dag att en elev som är ovanligt begåvad eller mycket omtyckt av lärarna kan uppväcka sina kamraters avundsjuka. Förolämpningar ”tar ner honom på jorden”.

Osäkerhet, avundsjuka och låg självaktning är alltså ofta orsaker till att somliga förlöjligar andra. Varför skulle du då ge upp din självaktning för att någon osäker tonåring har förlorat sin?

Hur man får trakasserier att upphöra

”Säll är den man som inte ... sitter där bespottare sitter”, säger psalmisten. (Psalm 1:1) Att delta i gycklande i syfte att avleda uppmärksamheten från sig själv medför enbart att kretsloppet av förolämpningar fortsätter.

Salomo ger emellertid några värdefulla förslag. ”Var inte för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.” — Predikaren 7:10.

Ja, varför skulle du ta det så allvarligt att man retar dig? När allt kommer omkring ligger det ofta ingen illvilja bakom. Om någon alltså på ett oskyldigt sätt — eller till och med kanske inte så oskyldigt — retar dig och träffar dig på någon öm punkt, varför skulle du då bli förkrossad? Om det som sägs inte är oanständigt, försök då att se det humoristiska i saken. Att ”le har sin tid” och att ta illa vid sig över att någon retas med en kan därför innebära en överdriven reaktion. — Predikaren 3:4.

Men hur förhåller det sig om retandet inte är av lekfullt slag? Under en gymnastiklektion eller i omklädningsrummet kan det kanske hända att någon på ett sarkastiskt sätt gör narr av din kroppsbyggnad. Eller det kanske är så att du är en flicka som besväras av acne och att någon gör sig lustig över dina hudutslag. Att ådagalägga sinne för humor kan vara lättare sagt än gjort, eftersom det är en naturlig reaktion att inta en försvarsattityd när man blir kritiserad. Doktor Manuel J. Smith säger därför: ”Jag säger åt [människor] att inte tillbakavisa varje form av kritik (det vill säga att helt enkelt svara med samma mynt), att inte inta en försvarsattityd och att inte gå till motangrepp.” Ja, den som tråkar dig önskar finna nöje i din reaktion och gotta sig åt din bedrövelse. Att ge igen, inta en försvarsattityd eller att brista i gråt kommer troligtvis att uppmuntra honom eller henne att fortsätta med trakasserierna.

Författarinnan Kathleen McCoy berättar om en tonåring vid namn Carol som ideligen blev pikad för att hon var lång och vägde för mycket. Carols mor frågade: ”Eftersom du inte utan vidare kan förändra andras uppträdande, kan du då inte tänka ut något att göra för att få människor att låta dig vara i fred?” Hennes svar blev: ”Att inte ge dem tillfredsställelsen att se att jag tar åt mig?” Andra ungdomar har på liknande sätt avstyrt förolämpningar genom att oberört ignorera dem.

Kung Salomo säger vidare: ”Bry dig inte heller om alla ord som man talar [”Lägg ej på hjärtat allt som säges”, Åkeson], eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig. Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.” (Predikaren 7:22, 23) Att lägga bespottares sarkastiska ord ”på hjärtat” skulle innebära att du är överdrivet bekymrad över deras bedömning av dig. Finns det någon grund för deras bedömning? Aposteln Paulus blev orättmätigt angripen av avundsjuka jämlikar, men han svarade: ”Nu är det för mig en mycket obetydlig sak att jag skulle bedömas av er eller av en mänsklig domstol. ... Den som bedömer mig är Jehova.” (1 Korintierna 4:3, 4) Paulus’ förhållande till Gud var så fast att han hade tillräcklig självtillit och självaktning för att kunna motstå orättmätiga angrepp.

Hur man uthärdar ”motsägelse”

Ibland kanske du blir hånad på grund av ditt levnadssätt som kristen. Jesus Kristus själv var tvungen att uthärda sådan ”motsägelse”. (Hebréerna 12:3) Men trots att detta innefattade ondskefulla och förödmjukande förolämpningar, förolämpade Jesus aldrig tillbaka. (1 Petrus 2:22, 23) Han tillämpade just det råd han hade förkunnat i sin bergspredikan: ”Vänd också den andra [kinden] mot honom.” — Matteus 5:38—42.

Du kan också komma att bli tvungen att uthärda och ignorera förlöjligande. Inbjud emellertid inte till fientlighet genom att ideligen kritisera andra eller genom att ge andra det intrycket att du anser att du är dem överlägsen. När tillfälle yppar sig att dela med dig av din tro, gör då detta, men gör det med ”mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15) Ditt rykte om att ha ett gott uppförande kan visa sig vara ditt största skydd medan du går i skolan. Även om andra kanske inte gillar ditt oförvägna ståndpunktstagande, kommer de ofta att motvilligt respektera dig för detta.

En kristen flicka, Vanessa, blev trakasserad av en grupp flickor som brukade slå henne, knuffa henne och slå böcker ur hennes händer — allt i ett försök att provocera till strid. De hällde till och med milkshake med choklad över hennes huvud och över hennes rena, vita kläder. Men hon gav aldrig efter för provokationerna. Flera månader senare mötte emellertid Vanessa gruppens ledare vid en sammankomst för Jehovas vittnen! ”Jag hatade ditt mod”, sade den som varit översittare. ”Jag önskade se dig förlora självbehärskningen åtminstone någon gång.” Hennes nyfikenhet över hur Vanessa bevarade sin fattning fick henne emellertid att acceptera ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen. ”Jag tyckte om det jag fick lära mig”, fortsatte hon, ”och i morgon skall jag bli döpt.”

Låt därför inte ”motsägelser” bryta ner din ande. Visa sinne för humor när så är lämpligt. Besvara ondska med vänlighet. Vägra att lägga bränsle på stridslystnadens eld, så kommer dina plågoandar med tiden att finna föga nöje i att göra dig till måltavla för spott och spe. För ”när veden tar slut, slocknar elden”. — Ordspråksboken 26:20.

[Bild på sidan 23]

Den som tråkar dig önskar gotta sig åt att du blir ledsen. Att ge igen eller brista i tårar kan till och med uppmuntra till ytterligare trakasserier

[Bild på sidan 24]

I många fall är det bästa sättet att avstyra verbala angrepp att ignorera dem