Varför gick en forntida värld under?
DEN världsomfattande översvämningen var ingen naturkatastrof. Den var ett straff från Gud. En varning gick ut, men de flesta ignorerade den. Varför det? Jesus sade: ”I de dagarna före den stora översvämningen ... åt och drack [man], män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte dem alla bort.” (Matteus 24:38, 39)
En högtstående civilisation
Civilisationen före den stora översvämningen hade vissa fördelar jämfört med vår civilisation. Som exempel kan nämnas att alla talade samma språk. (1 Moseboken 11:1) Det bör ha underlättat de projekt inom konst och vetenskap som kräver att många människor med olika färdigheter arbetar tillsammans. Och eftersom de levde mycket längre på den tiden, kunde de bygga vidare på den kunskap de hade skaffat sig genom århundradena.
Men en del hävdar att människor inte alls levde så länge som det sägs i Bibeln, utan att de år som nämns motsvarar månader. Stämmer det? Lägg märke till vad som sägs om Mahalalel i Bibeln: ”Mahalalel levde så i sextiofem år. Då blev han far till Jared. ... Alla Mahalalels dagar [uppgick] till åtta hundra nittiofem år, och han dog.” (1 Moseboken 5:15–17) Om ett år motsvarar en månad, skulle det betyda att Mahalalel blev far vid fem års ålder! Förklaringen är i stället att människor då var närmare den förste mannen Adams fullkomlighet och verkligen levde i hundratals år. Men vad åstadkom de under sin långa livstid?
Flera hundra år före den stora översvämningen hade jordens befolkning vuxit så mycket att Adams son Kain kunde bygga en stad som han kallade Hanok. (1 Moseboken 4:17) Under tiden före översvämningen utvecklades också en mängd hantverk. Det fanns smeder som tillverkade ”varje slags verktyg av koppar och järn”. (1 Moseboken 4:22) Dessa verktyg användes säkert till byggnadsarbete, inom jordbruket och inom hantverk som snickeri och skrädderi. Alla de här sysslorna är omnämnda i beskrivningarna av dem som var bland de första människorna på jorden.
Varje generation bör ha kunnat bygga vidare på den kunskap som redan fanns och på så sätt vidareutveckla sådant som metallurgi, jordbruk, får- och boskapsuppfödning och skrivkonst och andra konstarter. Jubal, till exempel, blev ”stamfar för alla som hanterar harpa och pipa”. (1 Moseboken 4:21) Samhället blev allt mer utvecklat. Ändå fick det ett plötsligt slut. Vad var det som hände?
Vad var det som gick fel?
Trots alla de fördelar samhället före den stora översvämningen hade, fick det en dålig start. Grundaren, Adam, var upprorisk mot Gud. Kain, som byggde den första stad man känner till, mördade sin egen bror. Inte att undra på att ondskan ökade lavinartat! Konsekvenserna av att Adam lämnade ofullkomlighet i arv till sina avkomlingar blev allt fler. (Romarna 5:12)
Kulmen var tydligen nådd när Jehova bestämde att han inte skulle låta situationen fortsätta i mer än 120 år. (1 Moseboken 6:3) I Bibeln sägs det: ”Människans uselhet var mycket stor på jorden och ... varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar ... var [bara] usel hela tiden. ... Jorden blev uppfylld av våld.” (1 Moseboken 6:5, 11)
Med tiden talade Gud om för Noa att han skulle tillintetgöra alla människor i en stor översvämning. (1 Moseboken 6:13, 17) Men trots att Noa blev ”en rättfärdighetens predikare” var det tydligen svårt för folk att tro att allt omkring dem skulle få ett slut. (2 Petrus 2:5) Det var bara åtta personer som lyssnade till varningen och blev räddade. (1 Petrus 3:20) Varför är de här händelserna viktiga för oss?
Vad kan vi lära oss?
Vi lever i en tid som liknar Noas tid. Vi hör med jämna mellanrum talas om fruktansvärda terrordåd, folkmord, ökande våld inom familjen och sådana som utan synbara motiv skjuter vilt omkring sig för att döda. Jorden har återigen blivit uppfylld av våld, och precis som tidigare har världen blivit varnad för en kommande dom. Jesus själv sade att han skulle komma som Guds förordnade domare och skilja människor från varandra som en herde skiljer fåren från getterna. Han sade att de som då visar sig vara ovärdiga ”skall gå bort till evigt avskärande”. (Matteus 25:31–33, 46) Men Bibeln visar att den här gången kommer miljontals att överleva – en stor skara som tillber den ende sanne Guden. I den kommande världen kommer de att leva i bestående fred och säkerhet som saknar tidigare motsvarighet. (Mika 4:3, 4; Uppenbarelseboken 7:9–17)
Många hånskrattar åt Bibelns budskap och åt varningarna om den dom som snart kommer att verkställas. Men aposteln Petrus sade att sådana skeptiker blundar för fakta. Han skrev: ”I de sista dagarna skall det komma hånfulla människor ... [vilka] säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro?’ ... I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten. Men genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag.” (2 Petrus 3:3–7)
Varningen om denna kommande dag av dom och de goda nyheterna om den fred som sedan följer predikas i dag nitiskt över hela världen i lydnad för Jesu profetiska befallning. (Matteus 24:14) Den här varningen bör vi inte ta lätt på, eftersom den allsmäktige Guden håller sitt ord.
Den värld som skall komma
Hur ser framtiden ut för mänskligheten med tanke på de omvälvande händelser som skall äga rum? I inledningen till sin berömda bergspredikan försäkrade Jesus: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” Sedan lärde han sina lärjungar att be till Gud: ”Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 5:5; 6:10) Ja, Jesus själv lärde att det väntar en underbar framtid här på jorden för trogna människor. Han kallade den ”återskapelsen”. (Matteus 19:28)
Så när du tänker på framtiden, låt då aldrig hånfulla människor få dig att tvivla på Guds varning. Det är sant att världen omkring oss verkar stabil och har en lång historia. Men trots det bör vi inte sätta vår förtröstan till den, för världen av människor har blivit dömd. Vi kan bli uppmuntrade av det som sägs i avslutningen av aposteln Petrus brev:
”Då nu allt detta således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna. ... Då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid. Fortsätt ... att växa till i vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, oförtjänta omtanke och kunskap.” (2 Petrus 3:11, 12, 14, 18) Det är viktigt att vi drar lärdom av det som hände på Noas tid. Om vi närmar oss Gud, växer till i kunskapen om Jesus Kristus och odlar gudaktig hängivenhet, kan vi vara bland de miljoner som får överleva slutet för den här världen och leva in i den fridfulla värld som skall komma.
[Bild på sidan 5]
Metallbearbetning förekom före den stora översvämningen
[Bild på sidan 7]
En underbar framtid väntar