Enok — trogen mot alla odds

FÖR en god man var det den värsta av alla tider. Jorden var genomsyrad av ogudaktighet. Mänsklighetens moraliska tillstånd försämrades oupphörligt. Ja, det kunde faktiskt snart sägas: ”Följaktligen såg Jehova att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden.” — 1 Moseboken 6:5.

Enok, den sjunde mannen i släktlinjen från Adam, hade modet att vara annorlunda. Han stod fast för rättfärdigheten oavsett följderna. Enoks budskap var så plågsamt för ogudaktiga syndare att han kom att bli märkt för mord, och bara Jehova kunde hjälpa honom. — Judas, vers 14, 15.

Enok och den universella stridsfrågan

Långt före Enoks födelse väcktes stridsfrågan om den universella suveräniteten. Hade Gud rätt att styra? Satan, Djävulen, sade i själva verket nej. Han hävdade att förnuftsbegåvade skapelser skulle klara sig bättre om de var oberoende av Guds vägledning. Satan försökte få bevis i sin sak mot Jehova Gud genom att slugt få över människorna på sin sida. Adam, hans hustru, Eva, och deras förste son, Kain, är kända för att ha ställt sig på Satans sida genom att välja självstyre i stället för Guds styre. Det första människoparet gjorde detta genom att ta och äta av frukt som Gud hade förbjudit, och Kain gjorde det genom att uppsåtligen mörda sin rättfärdige bror, Abel. — 1 Moseboken 3:4–6; 4:8.

Abel hade modigt stått på Jehovas sida. Eftersom Abels ostrafflighet hade främjat sann tillbedjan, var Satan utan tvivel glad över att se Kain ge utlopp åt mordiskt raseri mot honom. Alltifrån den tiden har Satan fortsatt att begagna ”fruktan för döden” som ett skrämmande vapen. Han vill ingjuta fruktan i hjärtat på alla som är benägna att tillbe den sanne Guden. — Hebréerna 2:14, 15; Johannes 8:44; 1 Johannes 3:12.

Vid tiden för Enoks födelse är det troligt att Satans uppfattning att människorna inte skulle ta Jehovas suveränitet i försvar tycktes välgrundad. Abel var död, och man följde inte hans trogna exempel. Men Enok visade sig vara ett undantag. Han hade en fast grund för tron, för han var väl förtrogen med vad som hade hänt i Edens trädgård.a Hur måste han inte ha omhuldat Jehovas profetia som antydde att en utlovad säd skulle göra slut på Satan och hans anslag! — 1 Moseboken 3:15.

Med detta hopp ständigt för ögonen blev Enok inte skrämd av det av Djävulen inspirerade mordet på Abel. Han fortsatte i stället att vandra med Jehova och följde en livslång kurs av rättfärdighet. Enok höll sig avskild från världen och aktade sig för dess anda av oberoende. — 1 Moseboken 5:23, 24.

Dessutom talade Enok modigt ut och gjorde det klart att Djävulens onda verk skulle misslyckas. Under inflytande av Guds heliga ande eller aktiva kraft profeterade Enok beträffande de onda: ”Se! Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” — Judas, vers 14, 15.

På grund av Enoks oförskräckta förkunnelse inbegrep aposteln Paulus, när han skrev till de hebreiska kristna, honom bland det stora ”moln av vittnen” som gick före med ett sådant framstående exempel på tro i verksamhet.b (Hebréerna 11:5; 12:1) Som en trons man höll Enok ut på en ostrafflighetens kurs i mer än 300 år. (1 Moseboken 5:22) Hur irriterande måste inte Enoks trohet ha varit för Guds fiender i himlen och på jorden! Enoks svidande profetia framkallade Satans hat, men den skänkte Jehovas beskydd.

Hur tog Gud bort Enok?

Jehova tillät inte Satan eller hans jordiska tjänare att dräpa Enok. I stället heter det i den inspirerade berättelsen: ”Gud tog bort honom.” (1 Moseboken 5:24) Aposteln Paulus beskriver saken så här: ”Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl.” — Hebréerna 11:5.

Hur blev Enok ”förflyttad för att inte se döden”? Eller, som det återges i R. A. Knox’ översättning, hur blev Enok ”borttagen utan att erfara döden”? Gud avbröt fridfullt Enoks liv och besparade honom dödens våndor från antingen sjukdom eller våld genom fienders förvållande. Ja, Jehova förkortade Enoks liv när Enok var 365 år — en förhållandevis ung person i jämförelse med sina samtida.

Hur fick Enok ”vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”? Vilket bevis hade han? Sannolikt försatte Gud Enok i hänryckning, alldeles som aposteln Paulus blev ”bortryckt” eller förflyttad, i det han av allt att döma fick en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. (2 Korinthierna 12:3, 4) Vittnesbördet, eller beviset, för att Enok hade behagat Gud kan ha varit förenat med en syn av det framtida jordiska paradiset, i vilket alla som lever kommer att stödja Guds suveränitet. Det var kanske medan Enok på så sätt upplevde en hänförande syn som Gud lät honom somna in i en smärtfri dödens sömn fram till sin uppståndelsedag. Det verkar som om Jehova, liksom i fallet med Mose, skaffade undan Enoks kropp, för ”han stod ingenstans att finna”. — Hebréerna 11:5; 5 Moseboken 34:5, 6; Judas, vers 9.

Profetian uppfylld

I våra dagar förkunnar Jehovas vittnen andemeningen i Enoks profetia. Från Bibeln visar de hur den kommer att uppfyllas när Gud i en nära framtid tillintetgör de ogudaktiga. (2 Thessalonikerna 1:6–10) Deras budskap gör dem impopulära, för det skiljer sig mycket från den här världens synpunkter och mål. Det motstånd de möter förvånar dem inte, för Jesus sade varnande till sina efterföljare: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” — Matteus 10:22; Johannes 17:14.

Likt Enok är emellertid våra dagars kristna försäkrade om slutlig befrielse från sina fiender. Aposteln Petrus skrev: ”Så vet Jehova att befria de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” (2 Petrus 2:9) Gud kan finna det lämpligt att avlägsna ett problem eller en prövosam situation. Förföljelsen kan komma att upphöra. Men om inte, så vet han hur han skall ”bereda utvägen”, så att hans folk framgångsrikt kan uthärda sina prövningar. Jehova kan också när så behövs skänka ”kraft som är över det normala”. — 1 Korinthierna 10:13; 2 Korinthierna 4:7.

Jehova kan också som ”deras belönare som uppriktigt söker honom” välsigna sina trogna tjänare med evigt liv. (Hebréerna 11:6) För det stora flertalet av dem blir detta evigt liv på en paradisisk jord. Må vi därför, likt Enok, oförskräckt förkunna Guds budskap. Låt oss i tro göra detta mot alla odds.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 30]

Guds namn profanerat

Omkring fyra hundra år före Enok föddes Adams sonson Enos. ”Vid den tiden började man anropa Jehovas namn”, heter det i 1 Moseboken 4:26. En del kännare av hebreiska tror att den här versen borde ha lydelsen att man ”började på profant sätt” åkalla Guds namn, eller: ”då började profanerandet”. Om denna tid i historien heter det i Jerusalemtargumen: ”Det var den generation i vars dagar de började handla orätt och göra sig avgudar, och de uppkallade sina avgudar efter Herrens ords namn.”

På Enos’ tid började ett omfattande missbruk av Jehovas namn. Det är möjligt att människorna tillämpade Guds namn på sig själva eller på vissa personer genom vilka de föregav sig nalkas Jehova Gud i tillbedjan. Eller också kan de ha tillämpat Guds namn på avgudar. I vilket fall som helst hade Satan, Djävulen, fått människosläktet säkert insnärjt i avgudadyrkans snara. Vid tiden för Enoks födelse var sann gudsdyrkan sällsynt. Om någon handlade som Enok, vilken levde i överensstämmelse med sanningen och predikade den, blev han impopulär och därför föremål för förföljelse. — Jämför Matteus 5:11, 12.

[Ruta på sidan 31]

For Enok till himlen?

”Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden.” I återgivandet av detta avsnitt av Hebréerna 11:5 antyds det i somliga bibelöversättningar att Enok inte verkligen dog. I A New Translation of the Bible, av James Moffatt, heter det till exempel: ”Det var genom tro som Enok blev tagen till himlen, så att han aldrig dog.”

Omkring 3.000 år efter Enoks tid konstaterade emellertid Jesus Kristus: ”Ingen [har] stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen.” (Johannes 3:13) The New English Bible lyder: ”Ingen begav sig någonsin upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen.” När Jesus gjorde det uttalandet, hade inte ens han stigit upp till himlen. — Jämför Lukas 7:28.

Aposteln Paulus framhåller att Enok och andra som utgör det stora molnet av förkristna vittnen alla dog och att ”de inte [fick] uppfyllelsen av löftet”. (Hebréerna 11:13, 39) Varför förhöll det sig så? Därför att alla människor, Enok inbegripen, har ärvt synden från Adam. (Psalm 51:5; Romarna 5:12) Enda möjligheten till räddning består i Kristi Jesu lösenoffer. (Apostlagärningarna 4:12; 1 Johannes 2:1, 2) På Enoks tid hade denna lösen inte ännu betalats. Enok for därför inte till himlen, utan han sover i döden i väntan på en uppståndelse på jorden. — Johannes 5:28, 29.

[Bildkälla på sidan 29]

Återgivet från Illustrirte Pracht - Bibel/Heilige Schrift des Alten und Neuen Testaments, nach der deutschen Uebersetzung D. Martin Luther’s