Hur slutade Enoks liv? Hans död är på ett sätt mer anmärkningsvärd än hans liv. Första Moseboken säger bara: ”Enok höll i med att vandra med den sanne Guden. Sedan var han inte mer, ty Gud tog bort honom.” (1 Moseboken 5:24) Hur gjorde Gud det? Aposteln Paulus skrev senare: ”På grund av sin tro blev Enok förflyttad för att han inte skulle se döden, och han stod ingenstans att finna därför att Gud hade förflyttat honom; före sin förflyttning fick han nämligen vittnesbördet att han hade behagat Gud.” (Hebréerna 11:5) Vad menade Paulus med ”förflyttad för att han inte skulle se döden”? En del bibelöversättningar säger att Gud tog Enok till himlen. Men så kan det inte ha varit. Bibeln säger att Jesus var den förste som kom till himlen. (Johannes 3:13)

På vilket sätt blev då Enok ”förflyttad” för att inte ”se döden”? Det verkar som att Jehova varsamt överförde Enok från livet till döden och besparade honom all eventuell smärta. Men före det fick Enok veta ”att han hade behagat Gud”. Precis innan han dog kan han ha fått en syn från Gud, kanske en syn där han fick se jorden som ett paradis. Med den synen för ögonen somnade Enok stillsamt in. Aposteln Paulus skrev om Enok och andra trogna män och kvinnor: ”I tro dog alla dessa.” (Hebréerna 11:13) Enoks fiender kanske letade efter kroppen, men den ”stod ingenstans att finna”. Jehova hade kanske fått den att försvinna för att förhindra att de skulle skända den eller använda den i falsk tillbedjan.b

Med de bibliska detaljerna i åtanke kan vi försöka måla upp hur Enoks liv slutade, men kom ihåg att vi inte kan veta helt säkert. Enok flyr med andan i halsen och känner hur benen börjar ge vika. Hans fiender kokar av ilska. Enok lyckas hitta ett ställe där han kan gömma sig och hämta andan, men han vet att det förmodligen inte dröjer länge innan de hittar honom. Det verkar som att en våldsam död går honom till mötes. Enok sluter ögonen och ber till sin Gud. Då känner han hur ett inre lugn kommer över honom, och han får en syn som är så verklig att han glömmer tid och rum:

En värld helt olik den han är van vid. Den verkar lika underbar som Edens trädgård, men det finns inga keruber som håller människor borta. Det är lugnt och skönt, människorna är friska och starka och där finns inte ett spår av det hat eller den religiösa förföljelse som varit Enoks verklighet. Han känner att Jehova godkänner, lugnar och älskar honom. Han är trygg och säker. Här hör han hemma, här ska han bo. I denna sinnesstämning sjunker Enok ner i en djup sömn utan drömmar.

I det tillståndet är han än i dag. Han sover i döden, trygg i Jehovas gränslösa minne. Jesus lovade att det kommer en dag när alla som vilar i Guds minne ska höra Jesus röst och vakna upp till en ny, vacker och fridsam värld. (Johannes 5:28, 29)