Befrielse nära för de gudhängivna!
”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” — 2 PETRUS 2:9.
1. a) Vilka bedrövliga förhållanden möter mänskligheten i vår tid? b) Vilka frågor skall vi med tanke på detta begrunda?
PROBLEMEN i livet ökar för hela mänskligheten. Så är det antingen man lever där det finns gott om materiella ting eller där det är ont om dem. Överallt råder det otrygghet. Och som om det inte räckte att behöva oroa sig över de instabila ekonomiska förhållandena, så angrips planeten jorden av allvarliga miljöproblem som hotar allt liv på den. Sjukdomar grasserar. Infektionssjukdomar, hjärtsjukdomar och ett sådant gissel som cancer kräver många offer. Omoraliskheten har farit hårt fram med människors känslor och förstört familjelivet. Förutom allt detta är världen full av våld. Med tanke på vad som möter det mänskliga samhället frågar vi realistiskt: Finns det några välgrundade skäl till att förvänta en snar befrielse eller räddning? Hur skall den i så fall komma och för vilka? — Jämför Habackuk 1:2; 2:1—3.
2, 3. a) Varför finner vi i våra dagar det som sägs i 2 Petrus 2:9 så lugnande? b) Vilka speciella befrielsegärningar nämner bibeln som en orsak till uppmuntran?
2 Det som händer i våra dagar påminner oss om vissa andra mycket betydelsefulla perioder i mänsklighetens historia. Aposteln Petrus riktar uppmärksamheten på de befrielsegärningar som Gud utförde vid dessa tillfällen och kommer sedan med denna lugnande slutsats: ”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning.” (2 Petrus 2:9) Lägg i 2 Petrus 2:4—10 märke till det sammanhang i vilket detta påstående förekommer:
3 ”Ja, om Gud inte skonade de änglar som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade dem åt det täta mörkrets hålor att förvaras för dom; och han inte skonade en forntida värld, men han likväl höll Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han störtade en syndaflod över en värld av ogudaktiga; och han genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde dem, varigenom han för ogudaktiga uppställde ett mönster av ting som skall komma; och han räddade den rättfärdige Lot, som var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet — ty genom vad denne rättfärdige man såg och hörde då han bodde bland dem plågade han dag efter dag sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar —, så vet Jehova att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras, och särskilt dem som far efter kött i begär efter att befläcka det och som ser ner på herradöme.” Som dessa bibelverser visar är det som hände på Noas och Lots tid fyllt av innebörd för oss.
Den anda som var rådande på Noas tid
4. Varför betraktade Gud jorden som fördärvad på Noas tid? (Psalm 11:5)
4 Den historiska berättelsen i Första Moseboken, kapitel 6, talar om för oss att jorden på Noas tid hade blivit fördärvad i den sanne Gudens ögon. Varför det? På grund av våld, och det var inte här fråga om enstaka fall av brottsligt våld. Första Moseboken 6:11 (NW) berättar att ”jorden blev uppfylld av våld”.
5. a) Vilken inställning hos människorna bidrog till våldet på Noas tid? b) Vad hade Enok förklarat angående ogudaktigheten?
5 Vad låg bakom detta? Skriftstället från Andra Petrus, som citerades här, nämner ogudaktiga människor. Ja, en anda av ogudaktighet präglade mänskliga angelägenheter. Detta innebar inte bara ett allmänt nonchalerande av Guds lag, utan en trotsig inställning till Gud själv.a Och när människor är trotsiga mot Gud, hur kan man då förvänta att de skall behandla sina medmänniskor vänligt? Redan innan Noa var född var denna ogudaktighet så utbredd att Jehova hade låtit Enok profetera om vad utgången skulle bli. (Judas, vers 14, 15) Deras trots mot Gud skulle med säkerhet leda till att Guds dom verkställdes.
6, 7. Hur bidrog änglar till de usla förhållanden som utvecklades före floden?
6 Det fanns också ett annat inflytande som bidrog till våldet på den tiden. Första Moseboken 6:1, 2 (NW) riktar uppmärksamheten på detta, när det heter: ”Nu hände det sig, när människorna började växa till i antal på markens yta och döttrar föddes åt dem, att den sanne Gudens söner då började lägga märke till människornas döttrar, att de såg bra ut; och de började ta sig hustrur, nämligen alla som de valde ut.” Vilka var dessa den sanne Gudens söner? De var mer än bara människor. Män hade i århundraden lagt märke till kvinnor som såg bra ut och gift sig med dessa, men dessa Guds söner var änglar som hade materialiserat sig. I Judas, vers 6, beskrivs de som ”änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort”. — Jämför 1 Petrus 3:19, 20.
7 Vad blev då resultatet när dessa övermänskliga varelser, som hade materialiserat sig som människor, hade sexuellt umgänge med människors döttrar? ”De så kallade nefilim befanns vara på jorden i de dagarna, och även därefter, när den sanne Gudens söner fortsatte att ha umgänge med människornas döttrar och de födde söner åt dem; dessa var de väldiga männen som fanns förr i tiden, de ryktbara männen.” Ja, avkomman av denna onaturliga förening blev nefilim, väldiga män, som använde sin överlägsna styrka till att tyrannisera andra. — 1 Moseboken 6:4, NW.
8. Hur reagerade Jehova för de usla förhållandena på jorden?
8 Hur usla blev egentligen förhållandena? Det gick så långt att Jehova såg ”att människans uselhet var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. Hur reagerade Gud för detta? ”Jehova kände ånger, att han hade gjort människorna på jorden, och han kände sig sårad i sitt hjärta.” Detta innebär inte att Gud tyckte att han hade gjort ett misstag, när han hade skapat människorna. Han kände i stället ånger eller ledsnad och sorg över att människornas uppförande, efter det att han hade skapat dem, hade blivit så ont att han var tvungen att förinta dem. — 1 Moseboken 6:5—7, NW.
Den kurs som ledde till befrielse
9. a) Varför handlade Gud välvilligt mot Noa? b) Vilka upplysningar gav Gud Noa i förväg?
9 Men när det gäller Noa, så fann han ”ynnest för Jehovas ögon. ... Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:8, 9, NW) Jehova underrättade därför Noa i förväg om att han skulle låta en ”stor översvämning” (NW) komma över hela jorden och gav honom anvisningar om att bygga en ark. Hela mänskligheten utom Noa och hans familj skulle utplånas från jordens yta. Till och med djurskapelsen skulle tillintetgöras med undantag av de få representanter för varje grundläggande art som Noa skulle föra in i arken. — 1 Moseboken 6:13, 14, 17.
10. a) Vilka förberedelser måste göras för att kunna bli bevarad, och hur omfattande var det arbetet? b) Vad är värt att lägga märke till angående det sätt varpå Noa skötte sitt uppdrag?
10 Denna förhandskunskap lade ett tungt ansvar på Noa. Arken måste byggas. Till formen skulle den likna en jättestor kista, med en sammanlagd volym på omkring 40.000 kubikmeter. Noa skulle lägga upp ett förråd av mat i den och därefter församla djur och fåglar, ”varje slags kött” (NW), för att de skulle bevaras. Det var ett projekt som skulle kräva år av arbete. Hur reagerade då Noa? Han ”grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” — 1 Moseboken 6:14—16, 19—22, NW; Hebréerna 11:7.
11. Vilket viktigt ansvar vilade på Noa, när det gällde hans eget hushåll?
11 Medan Noa utförde det arbetet måste han också ägna tid åt att bygga upp andligheten hos medlemmarna av sitt hushåll. De måste skyddas mot att lägga sig till med det våldsamma sätt och den trotsiga inställning som människorna runt omkring dem hade. Det var viktigt att de inte blev alltför upptagna av sådant som hörde till det dagliga livet. Gud hade ett arbete för dem att utföra, och det var livsviktigt att de byggde sitt liv runt det. Vi vet att Noas familj tog emot hans anvisningar och delade hans tro, eftersom Noa, hans hustru, deras tre söner och sönernas hustrur — tillsammans åtta personer — får ett godkännande omnämnande i bibeln. — 1 Moseboken 6:18; 1 Petrus 3:20.
12. Vilken förpliktelse fullgjorde Noa troget, som 2 Petrus 2:5 visar?
12 Noa hade också en annan förpliktelse, nämligen att varna för den kommande stora översvämningen och att bekantgöra varför den skulle komma. Det är uppenbart att han troget fullgjorde den förpliktelsen, för han omtalas i Guds ord som ”en rättfärdighetens predikare”. — 2 Petrus 2:5.
13. Under vilka förhållanden måste Noa utföra sitt gudagivna uppdrag?
13 Tänk nu på de omständigheter under vilka Noa utförde detta uppdrag. Tänk dig in i hans situation. Om du hade varit Noa eller en medlem av hans familj, skulle du ha varit omgiven av det våld som begicks av nefilim och ogudaktiga människor. Du skulle direkt ha konfronterats med de upproriska änglarnas inflytande. När du arbetade på arken, skulle du ha blivit föremål för åtlöje. Och när du år efter år varnade för den kommande stora översvämningen, skulle du ha funnit att människorna så helt gick upp i det som hörde till det dagliga livet att de inte tog någon ”notis” — dvs. ”förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort”. — Matteus 24:39; Lukas 17:26, 27.
Vad betyder det Noa fick uppleva för dig?
14. Varför finner vi i våra dagar det inte svårt att förstå de förhållanden som mötte Noa och hans familj?
14 En sådan situation är inte alls svår att föreställa sig för de flesta av våra läsare. Varför inte det? Därför att förhållandena i våra dagar är mycket lika dem som rådde på Noas tid. Jesus Kristus sade att detta var vad man måste räkna med. I sin stora profetia om tiden för sin närvaro under avslutningen på tingens ordning förutsade Jesus: ”Alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:37.
15, 16. a) Hur är jorden nu precis som på Noas tid uppfylld av våld? b) Vilket våld är det i synnerhet som Jehovas tjänare har utsatts för?
15 Har det blivit så? Är världen av i dag uppfylld av våld? Ja! Över hundra miljoner människor har dött i krig under detta århundrade. En del av våra läsare har direkt fått känna av verkan av detta. Ännu fler har hotats av brottslingar, som varit helt inställda på att komma över deras pengar och andra värdesaker. Och barn och ungdomar har utsatts för våld i skolan.
16 Men Jehovas tjänare får uppleva mer än krigets härjningar eller den hemsökelse som våld i allmänhet utgör. De utsätts också för våld på grund av att de inte är någon del av världen, utan bemödar sig om att vara gudhängivna. (2 Timoteus 3:10—12) Ibland tar det våldet sig bara sådana uttryck som knuffar eller slag, men vid andra tillfällen inbegriper det förstörelse av egendom, brutal misshandel och till och med mord. — Matteus 24:9.
17. Är ogudaktigheten utbredd i våra dagar? Förklara.
17 Ibland har ogudaktiga människor fräckt uttryckt sitt förakt för Gud, när de har inlåtit sig på sådant våld. På ett ställe i Afrika förklarade polisen: ”Det är vi som bestämmer. Ni kan vända er till Gud, om det finns någon, och be honom komma och hjälpa er.” I fängelser och koncentrationsläger har Jehovas vittnen konfronterats med sådana män som Baranowsky i Sachsenhausen i Tyskland, som smädande sade: ”Jag har tagit upp kampen med Jehova. Vi skall se vem som är starkast, jag eller Jehova.” Kort därefter blev Baranowsky sjuk och dog; men andra fortsätter att visa en liknande inställning. Befattningshavare som hänger sig åt förföljelsekampanjer är inte de enda som visar trots mot Gud. Över hela världen får Guds tjänare höra och se sådant som bevisar att de som ägnar sig åt det inte har någon fruktan för Gud i sitt hjärta.
18. På vad sätt bidrar onda andar till mänsklighetens upprörda tillstånd?
18 I denna tid, som så mycket liknar Noas tid, bevittnar vi också en inblandning av onda andar. (Uppenbarelseboken 12:7—9) Dessa demoner är samma änglar som materialiserade sig som människor och gifte sig med kvinnor på Noas tid. När den stora översvämningen kom, tillintetgjordes dessa olydiga änglars hustrur och barn, men själva tvingades de tillbaka till andevärlden. De hade inte längre någon plats i Jehovas heliga organisation, utan överlämnades åt tartaros, ett tillstånd av tätt mörker, avskurna från gudomligt ljus. (2 Petrus 2:4, 5) Eftersom de verkar under Satans ledning, har de fortsatt att upprätthålla nära kontakt med människor, och även om de inte längre kan materialisera sig, har de försökt att behärska män, kvinnor och till och med barn. Detta sker bland annat genom ockulta sedvänjor. De hetsar också upp människorna till att förinta varandra på ett sätt som trotsar mänskligt förnuft. Men detta är inte allt.
19. a) I synnerhet mot vilka riktar demonerna sitt hat? b) Vad innebär demonernas verksamhet för oss?
19 Bibeln uppenbarar att demonerna för krig mot dem ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) Dessa onda andar är de främsta anstiftarna av förföljelsen mot Jehovas tjänare. (Efesierna 6:10—13) De använder alla upptänkliga medel för att försöka tvinga eller locka trogna människor att bryta sin ostrafflighet mot Jehova och att sluta upp med att förkunna om Jehovas rike med Jesus som messiansk kung.
20. Hur försöker demonerna hindra människor att slita sig loss från deras kontroll? (Jakob 4:7)
20 Demonerna försöker också hindra de människor som längtar efter befrielse från deras tyranniska inflytande att få detta. En före detta spiritist i Brasilien berättar att demonröster befallde henne att inte öppna dörren, när vittnena kom på besök till hennes hem; och ändå gjorde hon det och lärde känna sanningen. På många håll använder sig demonerna direkt av sådana som utövar trolldom för att försöka sätta stopp för Jehovas vittnens arbete. I en by i Surinam kontaktade motståndare till Jehovas vittnen en spiritist som var känd för att kunna vålla människors plötsliga död bara genom att rikta sitt trollspö mot dem. Med sitt följe av dansare och trumslagare kom denne demonbesatte spiritist emot Jehovas vittnen. Han uttalade sina magiska formler och riktade sitt spö mot dem. Byborna förväntade att få se vittnena falla ner döda, men i stället svimmade spiritisten av och måste kvickt föras bort av sina generade anhängare.
21. Hur reagerar det stora flertalet människor på samma sätt för vårt predikande som man gjorde på Noas tid, och varför det?
21 Också i områden där magi och trolldom inte utövas lika öppet har varje Jehovas vittne fått erfara hur det är att försöka predika för människor som går så upp i det som hör till det dagliga livet att de inte önskar bli störda. Precis som på Noas tid tar det stora flertalet ”ingen notis”. (Matteus 24:37—39) Somliga kan beundra vår endräkt och det vi utför, men vårt andliga byggnadsarbete — som inbegriper timmar av enskilt studium, regelbunden mötesnärvaro och tjänst på fältet — är alltsammans dårskap för dem. De förlöjligar vår förtröstan på löftena i Guds ord, eftersom deras eget liv kretsar kring materiella ägodelar och sinnliga njutningar som de kan få nu.
22, 23. Hur ger händelserna på Noas tid oss en välgrundad försäkran om att Jehova kommer att rädda de gudhängivna ur prövning?
22 Kommer Jehovas lojala tjänare för alltid att utsättas för smädelser från dem som inte har någon kärlek till Gud? Ingalunda! Vad hände på Noas tid? På Guds befallning flyttade Noa och hans familj in i den färdiga arken. Därefter, vid den av Gud angivna tiden, ”bröt det ofantliga vattendjupets alla källor upp, och himlarnas dammluckor öppnades” (NW). Den stora översvämningen fortsatte tills till och med bergen var helt täckta. (1 Moseboken 7:11, 17—20) De änglar som hade övergett sin tillbörliga boningsort tvingades lämna sina materialiserade mänskliga kroppar och återvända till andevärlden. Nefilim och resten av den världen av ogudaktiga, inbegripet dem som var alltför likgiltiga för att handla i överensstämmelse med Noas varning, tillintetgjordes. Noa och hans hustru och deras tre söner och sonhustrur blev däremot räddade. På så sätt räddade Jehova Noa och hans hushåll ur den prövning som de lojalt hade uthärdat i så många år.
23 Kommer Jehova att göra samma sak för de gudhängivna i våra dagar? Det råder inget som helst tvivel om den saken. Han har lovat det, och han kan inte ljuga. — Titus 1:2; 2 Petrus 3:5—7.
[Fotnot]
a ”Anomia är nonchalerande av eller trots mot Guds lagar; asebeia [substantivformen av det ord som har översatts med ’ogudaktiga’] är samma inställning till Guds person.” — Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words, band 4, sidan 170.
Minns du?
◻ Hur visade Petrus att Jehova vet att rädda de gudhängivna ur prövning?
◻ Vilka faktorer bidrog till våldet på Noas tid?
◻ Vilken förpliktelse hade Noa med tanke på den kommande stora översvämningen?
◻ Vilka paralleller med Noas tid ser vi i vår tid?
[Bild på sidan 12]
Byggandet av arken krävde år av hårt arbete
[Bild på sidan 13]
Noa ägnade tid åt att utveckla sin familjs andlighet