Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn

”Vi skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt.” (MIKA 4:5)

1. Hur var situationen i moraliskt avseende i Noas dagar, och hur skilde sig Noa från andra?

DEN förste som Bibeln säger vandrade med Gud var Enok. Den andre var Noa. Berättelsen säger: ”Noa var en rättfärdig man. Han visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Moseboken 6:9) På Noas tid hade människor i allmänhet vänt sig bort från den rena tillbedjan. De dåliga förhållandena blev värre genom att otrogna änglar hade onaturliga förbindelser med kvinnor och fick en avkomma som kallades nefilim, ”de väldiga männen”, eller ”de ryktbara männen”. Det är inte att undra på att jorden uppfylldes av våld! (1 Moseboken 6:2, 4, 11) Men Noa visade sig klanderfri och var ”en rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petrus 2:5) När Gud befallde honom att bygga en ark för att rädda liv, lydde han och ”grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22) Ja, Noa vandrade med Gud.

2, 3. Hur är Noa ett fint exempel för oss?

² Paulus tog med Noa i sin uppräkning av trogna vittnen när han skrev: ”I tro visade Noa gudsfruktan, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, och byggde en ark till räddning för sitt hushåll; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.” (Hebréerna 11:7) Vilket utmärkt exempel! Noa var övertygad om att Jehovas ord skulle visa sig sant, och därför använde han sin tid, sina krafter och sina tillgångar till att fullgöra hans befallningar. På liknande sätt är det många i våra dagar som tackar nej till de möjligheter som den här världen erbjuder och använder sin tid, sina krafter och sina tillgångar till att lyda Jehovas befallningar. Deras tro är anmärkningsvärd och kommer att leda till att de själva och även andra blir räddade. (Lukas 16:9; 1 Timoteus 4:16)

³ Det måste ha varit lika svårt för Noa och hans familj att utöva tro som det var för Enok, Noas farfarsfar, vars exempel vi såg närmare på i den föregående artikeln. Alldeles som på Enoks tid var de sanna tillbedjarna på Noas tid bara en liten minoritet – endast åtta människor var trogna och överlevde den stora översvämningen. Noa var en rättfärdighetens förkunnare i en våldspräglad och omoralisk värld. Han och hans familj byggde dessutom en väldig ark av trä som en förberedelse för en världsomfattande översvämning, trots att ingen hade sett en sådan översvämning tidigare. Det hela måste ha förefallit mycket underligt för dem som såg dem.

4. Vilken brist hos Noas samtida framhöll Jesus?

⁴ Det är intressant att tänka på att när Jesus hänvisade till Noas dagar, talade han inte om våldet, den falska religionen eller omoralen – hur allvarligt detta än var. Den brist som Jesus framhöll var människornas vägran att lyssna till den varning de fick. Han sade att de ”åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken”. Att äta, dricka, gifta sig och bli bortgift – vad var det för fel med det? De levde ju helt enkelt ett ”normalt” liv! Men det skulle komma en översvämning, och Noa var en rättfärdighetens förkunnare, vars ord och uppförande borde ha tjänat som en varning för dem. Men de ”tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla”. (Matteus 24:38, 39)

5. Vilka egenskaper behövde Noa och hans familj ha?

⁵ När vi tänker på den tiden inser vi det förståndiga i Noas levnadssätt. Men det krävdes mod att under den period som föregick den stora översvämningen skilja sig från mängden. Noa och hans familj behövde ha en stark tro för att bygga den väldiga arken och föra in exemplar av de olika djurarterna. Hände det någon gång att några av dessa få trogna önskade att de hade varit lite mindre uppmärksammade och helt enkelt fått leva ett ”normalt” liv? Även om sådana tankar dök upp, lät de inte sin ostrafflighet försvagas. Efter många, många år – längre än vad någon av oss behöver uthärda i den här tingens ordning – ledde Noas tro till att han blev räddad genom den stora översvämningen. Men Jehova verkställde sin dom över alla som levde ett ”normalt” liv och inte tog notis om innebörden i den tid de levde i.

Vi lyssnar till Jehovas varningar

9. Varför kan världen i våra dagar jämföras med världen före den stora översvämningen?

⁹ På Noas tid tillintetgjorde Jehova människorna på grund av det extrema våld som de gjorde sig skyldiga till och som underblåstes av nefilim. Hur är det i våra dagar? Är det mindre våld på jorden i dag än på den tiden? Knappast! Dessutom är människorna nu, precis som på Noas tid, upptagna med sina vardagliga sysslor. De försöker leva ett ”normalt” liv och vill inte lyssna till de varningar som ges. (Lukas 17:26, 27) Finns det därför någon anledning att tvivla på att Jehova ännu en gång kommer att tillintetgöra människorna? Nej.

10. a) Vilken varning ges upprepade gånger i Bibelns profetior? b) Vilken är den enda förståndiga kursen i våra dagar?

¹⁰ Hundratals år före den stora översvämningen profeterade Enok om den tillintetgörelse som måste komma i våra dagar. (Judas, vers 14, 15) Också Jesus talade om den kommande ”stora vedermödan”. (Matteus 24:21) Andra profeter varnade för den här tiden. (Hesekiel 38:18–23; Daniel 12:1; Joel 2:31, 32) Och i Uppenbarelseboken finns en livlig beskrivning av denna slutliga tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 19:11–21) Som enskilda individer efterliknar vi Noa och är aktiva rättfärdighetens förkunnare. Vi lyssnar till Jehovas varningar och hjälper omtänksamt våra medmänniskor att också göra det. Vi vandrar alltså med Gud, alldeles som Noa gjorde. Ja, det är viktigt att alla som önskar få leva fortsätter att vandra med Gud. Hur kan vi göra det med tanke på de påfrestningar vi utsätts för varje dag? Vi måste uppodla en stark tro på att Guds avsikter kommer att förverkligas. (Hebréerna 11:6)